2011-09-29 | 19:23:49 | Kategori: Övrigt
Internet...
Hej! Mitt internet krånglade i två dagar så jag kunde inte lägga upp någonting men det år klart nu!
Här är svar på en kommentar:
Jag heter Lexi
Någon frågade vad jag hette, så jag svarar! :D Ni är underbara läsare!!
2011-09-29 | 19:23:12 | Kategori: You Made My World (avslutad)
You Made My World Chapter 4-Lady Gaga
- Varje morgon brukar jag vakna och känna; 'skola?!?! NEJ!!!' men inte idag, jag var glad på grund av dig, min pappa ligger på sjukhus och mamma är deprimerad, hur fan tror du det känns?! Sa jag upprört.
- Förlåt... sa Heath.
- Tack för det Heath, tack så HIMLA mycket! Sa jag och gick in på lektionen och smällde igen dörren efter mig.
Heath försökte hela veckan ta kontakt med mig, jag var inte en sådan person som visade att jag var sur. Jag svarade på hans frågor, inte surt och tvärt, utan men en mjuk röst som sa: Jag är arg, men jag visar det inte!
- Idag har skolan överträffat sig själv, kycklingsopa utan kyckliging! Det här är för sjutton fisk! Sa Elise efter att ha spottat ut "kycklingen" som hon stoppat i munnen.
- Blä! Sa Maja och kastade ifrån sig skeden.
- Jag gillar fisk, men blir smart av det! sa Wilma.
- Det märks inte på dig, din IQ ryms väl i en tekopp! Sa jag och alla fnissade.
- Du har ett så vackert leende, sa Heath.
- Tack, sa jag och kunde inte låta bli att le.
Jag och Wilma satt på mitt rum och hade inget att göra.
- Ärligt, när händer det något? Sa Wilma och lutade sig bakåt. Precis då ringade telefonen.
- Hej det är Bonnie, sa jag.
- Är det här Bonnie Wilson? Sa en röst på amerikanska.
- Ja, sa jag. (Nu pratar de amerikanska som ni säkert förstår.
- Vad bra, hej förrensten! Det är Lady Gaga! Sa kvinnan som ringt till mig. Jag blev alldels stum.
- Är det sant? Sa jag med svag röst.
- Ja, jag såg dina videoklipp då lagt ut på YouTube och din röst är underbar, kan du sjunga någonting för mig? Sa Lady Gaga. Jag kunde knappt fatta att Lady Gaga bad MIG om att sjunga för henne.
- My mama told me when I was young, we are all born superstars, she rolled my hair and put my lipstick on, In the glass of her boudoir... sjöng jag försiktigt.
Lady Gaga skrattade, ett vänligt skratt.
- Jättefint guman, vad sägs om att komma till U.S.A och kanske få ett skivkontrakt med hjälp av mig? Sa Lady Gaga.
- Skojar du? Pep jag.
- Nej, jag kommer och hämtar dig på onsdag nästa vecka? Sa hon.
- Gärna, men jag måste prata med mina föräldrar först, sa jag.
- Naturligtvis, ring mig på det här nummret när du har bestämmt dig, sa Lady Gaga.
- Hejdå, viskade jag.
- Hejdå sötnos! Sa Lady Gaga och så la vi på.
Jag satt en stund på sängen medans Wilma försökte få mig att vakna.
Jag berättade för henne om Lady Gaga och även hon blev helt paff. Sedan rusade vi ner till mamma som satt i köket och arbetade med sin dator.
- Mamma! Vet du?! Skrek jag.
- Nej vad älsking? Sa mamma.
- Lady Gaga ringade precis och erbjöd mig ett skivkonrtakt.
- Jättekul guman, jag arbetar här, sa mamma uttråkat.
- Men det är sant! Jag lovar! Sa jag.
- Visst, och även om hon gjorde det skulle du aldrig få, sa mamma. Jag fnös och gick upp på mitt rum med Wilma i hälarna.
SENARE
Klockan var kvart över åtta på kvällen. Jag satt vid mitt skirvbord med mobilen i handen. Jag hade tänkt ut en plan, en djävulsk en.
Jag ringade Lady Gaga's nummer.
- Gaga, sa Lady Gaga.
- Hej det är Bonnie! Sa jag.
- Nämen hej! Har du besätmmt dig?
- Ja, hämta mig på onsdagen klockan tolv på natten hos oss, alltså tolv på dagen hos er, okej? Sa jag.
- Okej! Ses då! Hejdå underbarnet! Sa Lady Gaga och la på.
Dagarna gick. Det var imorgon som Lady Gaga skulle komma och hämta mig. Det var väldigt nervöst. Jag hade tänkt ut min plan perfekt. Jag skulle se från mitt fönster när Lady Gaga kom. Jag skulle skriva en lapp till mamma där det typ stod "hejdå nu sticker jag!" eller något sådant, jag skulle ta mina väskor som jag redan pakat och smyga ner till ytterdörren, sedan skulle jag låsa den igen och försvinna ut i mörkret, jag skulle inte komma tillbaka på ett tag, nej det skulle jag inte!
2011-09-28 | 21:04:48 | Kategori: You Made My World (avslutad)
You Made My World Chapter 3-I Hate My Feelings!
- Vad pratar min om? Frågade pappa och pussade mamma på huvudet.
- Skolan, sa jag.
- Går det bra för dig? Frågade pappa.
- Ja, sa jag och gick upp på mitt rum.
Jag satte på datorn och gick in på youtube. 10.000 visningar på min senaste video 'Den Starkaste Som Fanns'.
Jag fick en meddlande på MSN.
Hej sötnos! Adda mig! Stod det. Jag kollade snabbt vem pervot var, sedan såg jag att det var Heath.
Jag: Heath! Skicka inte såna meddelande utan att presentera dig! Det kan ju vara vilken idiot som helst!
Heath: HAha:D Du är rolig sweetie, vad gör du?
Jag: Inget, inne på youtube, du då?
Heath: Jag är inne på bonniemusic.blogg.se! En blogg med din musik på!
Jag: Oooookeeeej.... finns det en nörd som har en blogg om MIG???
Heath: Tydligen :D
Jag: Swag so mean....
Heath: Yes girl... swag so mean.... gillar du bieber?
Jag: Neeeej, gör du?? :O
Heath: Näe....
Jag: Måste dra! Vi ses i skolan<3<3
Heath: Nästa dejt på lördag?
Jag: OFC!!
Heath: Hejdå!!
Jag: Hejdå!
Jag loggade ut och tittade på klockan. Halv sju. Jag kom hem för en halvtimme sedan. Jag gick in på facebook. Maja var inne.
SKYPE?? Skickade jag till henne.
JAAA!<3<3 Skickade hon tillbaka. Jag gick in på Skype och ringade till Maja. Hon svarade med en gång.
- Hej Maja! Sa jag.
- Heej! Sa hon.
- Hur gick det? Sa jag.
- Om du undrar så är jag och Elise INTE vänner! Sa Maja. Jag skrattade.
- Vad hade jag väntat mig? Sa jag. Maja log.
- Hur var din dejt?
- Jag vill inte kalla det dejt precis...
- SÄG! Sa Maja.
- Underbar!! sa jag och vi skrattade.
Nästa morgon när jag vakande mådde jag jättebra. Glädjen över mig och Heath brännde i mig.
Josh kom in i mitt rum.
- Bonnie, eh... mamma gråter.... sa han.
- Va? Varför? Sa jag.
- Pappa har typ hamnat på sjukhus, han var på väg till jobbet och han sladdade för de hade inte sandat och dt var is halt... sedan körde en last bil in i bakre delen av pappas bil, pappa ligger i koma, han är förlamad i benen och midjan! Berättade Josh.
- VA?!! Sa jag igen.
- Ja... mamma sa att vi inte behöver gå till skolan idag, fortsatte Josh.
- Jag måste... sa jag.
- Jaha, du börjar om fem minuter, ingen väckte dig för att vi trodde du skulle vara hemma idag, sa Josh och gick.
- VA??!?!? Sa jag för tredje gången. Jag flög upp och drog med mig kläder och rusade in i badrummet.
Jag kom en kvart för sent men det gjorde inget, för än jag såg att Heath och Doris satt bredvid varandra, de skrattade och höll i hand. Jag exploderade.
- Heath... kan du komma med mig..? Sa jag med darr i rösten.
- Ja, sa han oroligt.
- Förklara, sa jag.
- Vad?
- Varför du och Doris flörtar som fan? Ursäkta språket! Sa jag.
- Ehm... vi... vi bara... du vet...
- Varje morgon brukar jag vakna och känna; 'skola?!?! NEJ!!!' men inte idag, jag var glad på grund av dig, min pappa ligger på sjukhus och mamma är deprimerad, hur fan tror du det känns?! Sa jag upprört.
- Förlåt... sa Heath.
- Tack för det Heath, tack så HIMLA mycket! Sa jag och gick in på lektionen och smällde igen dörren efter mig.
- Skolan, sa jag.
- Går det bra för dig? Frågade pappa.
- Ja, sa jag och gick upp på mitt rum.
Jag satte på datorn och gick in på youtube. 10.000 visningar på min senaste video 'Den Starkaste Som Fanns'.
Jag fick en meddlande på MSN.
Hej sötnos! Adda mig! Stod det. Jag kollade snabbt vem pervot var, sedan såg jag att det var Heath.
Jag: Heath! Skicka inte såna meddelande utan att presentera dig! Det kan ju vara vilken idiot som helst!
Heath: HAha:D Du är rolig sweetie, vad gör du?
Jag: Inget, inne på youtube, du då?
Heath: Jag är inne på bonniemusic.blogg.se! En blogg med din musik på!
Jag: Oooookeeeej.... finns det en nörd som har en blogg om MIG???
Heath: Tydligen :D
Jag: Swag so mean....
Heath: Yes girl... swag so mean.... gillar du bieber?
Jag: Neeeej, gör du?? :O
Heath: Näe....
Jag: Måste dra! Vi ses i skolan<3<3
Heath: Nästa dejt på lördag?
Jag: OFC!!
Heath: Hejdå!!
Jag: Hejdå!
Jag loggade ut och tittade på klockan. Halv sju. Jag kom hem för en halvtimme sedan. Jag gick in på facebook. Maja var inne.
SKYPE?? Skickade jag till henne.
JAAA!<3<3 Skickade hon tillbaka. Jag gick in på Skype och ringade till Maja. Hon svarade med en gång.
- Hej Maja! Sa jag.
- Heej! Sa hon.
- Hur gick det? Sa jag.
- Om du undrar så är jag och Elise INTE vänner! Sa Maja. Jag skrattade.
- Vad hade jag väntat mig? Sa jag. Maja log.
- Hur var din dejt?
- Jag vill inte kalla det dejt precis...
- SÄG! Sa Maja.
- Underbar!! sa jag och vi skrattade.
Nästa morgon när jag vakande mådde jag jättebra. Glädjen över mig och Heath brännde i mig.
Josh kom in i mitt rum.
- Bonnie, eh... mamma gråter.... sa han.
- Va? Varför? Sa jag.
- Pappa har typ hamnat på sjukhus, han var på väg till jobbet och han sladdade för de hade inte sandat och dt var is halt... sedan körde en last bil in i bakre delen av pappas bil, pappa ligger i koma, han är förlamad i benen och midjan! Berättade Josh.
- VA?!! Sa jag igen.
- Ja... mamma sa att vi inte behöver gå till skolan idag, fortsatte Josh.
- Jag måste... sa jag.
- Jaha, du börjar om fem minuter, ingen väckte dig för att vi trodde du skulle vara hemma idag, sa Josh och gick.
- VA??!?!? Sa jag för tredje gången. Jag flög upp och drog med mig kläder och rusade in i badrummet.
Jag kom en kvart för sent men det gjorde inget, för än jag såg att Heath och Doris satt bredvid varandra, de skrattade och höll i hand. Jag exploderade.
- Heath... kan du komma med mig..? Sa jag med darr i rösten.
- Ja, sa han oroligt.
- Förklara, sa jag.
- Vad?
- Varför du och Doris flörtar som fan? Ursäkta språket! Sa jag.
- Ehm... vi... vi bara... du vet...
- Varje morgon brukar jag vakna och känna; 'skola?!?! NEJ!!!' men inte idag, jag var glad på grund av dig, min pappa ligger på sjukhus och mamma är deprimerad, hur fan tror du det känns?! Sa jag upprört.
- Förlåt... sa Heath.
- Tack för det Heath, tack så HIMLA mycket! Sa jag och gick in på lektionen och smällde igen dörren efter mig.
2011-09-27 | 19:57:26 | Kategori: Allmänt
Kommenar
Hej!
Jag fick en kommentar där det stod meeeeer<3
Jag blir så himla glad!!!!!
Tack alla som läser och kommenterar!!!
Ni är bäst! Utan min läsare vad vore jag!??!?!?
Tack!!
Jag fick en kommentar där det stod meeeeer<3
Jag blir så himla glad!!!!!
Tack alla som läser och kommenterar!!!
Ni är bäst! Utan min läsare vad vore jag!??!?!?
Tack!!
2011-09-27 | 19:26:28 | Kategori: Allmänt
Kolla in INFO
Jag ändrade om ni missade det!
Kolla inlägget "info"
KRAM LEXI
Kolla inlägget "info"
KRAM LEXI
2011-09-27 | 19:25:08 | Kategori: You Made My World (avslutad)
You Made My World Chapter 2-Heath...
- Ja det kan man ju tycka, han var lite galen, sa Linda.
- Jag tycker det var kul, sa Maja och alla skrattade.
Maja var modig, hon var inte som alla andra. Tuff lixom. Jag gillade henne för det. Hon var absolut inte rädd för att bråka heller.
Jag la upp potatismoset eller vad man skulle kalla det på min tallrika. Jag satte mig mellan Wilma och Elise. Maja satt mittemot mig.
- Vad tror ni det är? Mat eller grå, ursäkte språket spya? Sa jag och rörde runt med gafflen i moset.
- Jag röstar på spya... sa Maja utan att tveka. Elise sa inte ett ljud.
Alla i skolmatsalen åt av knäckebröden som serverades som tillbehör.
- Blä. Jag hämtar en macka, sa jag och reste mig. Jag gick fram till knäckebröden och försökte välja vilket av de torra bröden jag skulle välja. Bredvid mig stod Heath. Killen jag hade varit kär i sedan tvåan minst!
- Hej Bonnie! Sa han och gav mig hans underbara pojkleende.
- Hej! Sa jag och försökte att inte låta nervös och gäll på rösten vilket inte lyckades.
- Vad ska du göra idag? Frågade han.
- Inget. Sa jag snabbt.
- Okej, har du lust att typ ta en fika med mig efter plugget? Frågade han.
- Ja gärna! Sa jag.
Jag tog mitt bröd, vinkade åt Heath och gick snabbt därifrån. Heath var också fram amerika, från Washtington D.C. tillochmed.
Jag och Heath hade alltid pratat amerikanska med varndra, jag vet inte varför. Kanske för att vi båda är därifrån och är typ vana vid det. Vad vet jag?
- Var det precis Heath du pratade med? Sa Wilma allvarligt.
- Ja, sa jag drömmande.
- Och vad sa ni?
- Han och jag ska ta en fika efter skolan, vad vi än sagt så kan jag inte, sa jag.
- Bra att vi inte bestämmt nåt då, flinade Maja.
- Ni tre har visst bestämmt något, Wilma, du ska få Elise och Maja att sluta bråka, så nu vet ni vad ni har planerat! Sa jag.
När skoldagen var slut tog Heath min arm och vi gick iväg med avundsjuka blickar efter oss.
- Jag bjuder sweetie, sa Heath när vi slagit oss ner på ett mysikt fik.
- Hur kan jag mot stå det? Sa jag och flinade.
- Du har så rätt, sa han och vinkade till sig en servitris.
- Ja? Sa hon.
- En Chai Latte, sa jag.
- En Chai latte och en kaffe, sa Heath till servitrisen.
- Okej, sa hon och gick iväg.
Efter bara fem minuter kom hon tillbaka med en kaffe och en Chai latte.
- Tack. Sa jag och log. Jag tog skeden och fångade upp lite skum på den. Sedan stoppade jag det i munnen. Heath log.
- Är jag komisk? Sa jag.
- Nej men söt, sa Heath. Jag skrattade.
- Tack, sa jag. Säg något snällt tillbaka! Skrek det inom mig.
- D-du är väldigt gullig själv, sa jag och rodnade.
- Aww... sa han och sköt sin händer över bordet och höll om mina.
Jag log mot honom, aldirg har jag sett en så snygg och söt kille.
När jag kom hem på kvällen var jag alldels snörrig. Mamma satt i köket och höll på med några papper och pappa lagade mat.
- Känner ni familjen Chow? Frågade jag.
- Ja, sa mamma frånvarnade.
- Jo, det är så att Heath Chow går på min skola och... babbalde jag.
- Ta helst inte kontakt med honom! Avbröt mamma.
- Varför? Sa jag.
- Doug Chow, Heath's pappa, var den sista killen jag dejtade innan din pappa, sa mamma, det sista viskade hon.
- Och varför får jag inte ta kontakt med honom då? Viskade jag.
- Han dumpade mig, jag hatar honom, och du får INTE bli vän med Doug's son! Väste mamma.
- Vad pratar min om? Frågade pappa och pussade mamma på huvudet.
- Skolan, sa jag.
- Går det bra för dig? Frågade pappa.
- Ja, sa jag och gick upp på mitt rum.
2011-09-25 | 19:23:46 | Kategori: You Made My World (avslutad)
You Made My World Chapter 1-Scool Time
Jag vaknade tidigt på morgonen.
Min väckar klocka ringade. Först undrade jag varför, sedan kom jag på, det var ju första dagen efter jullovet i skolan!
Jag hoppade upp ur sängen och gick fram till mitt skirvbord. Ovanför fanns en spegel. Där hade jag tejpat upp bilder på mig, Elise, Wilma och Maja. Jag log åt dem.
- Bonnie! Är du vaken? Ropade pappa från nedervåningen.
- Ja! Ropade jag tillbaka.
(Bara så ni vet, senare när hon är i U.S.A. kommer ju de prata amerikanska med då kommer jag skirva det på svenska, samma sak när de är hemma, då pratar de också amerikanska men jag skirver på svenska!).
Jag gick in i badrummet och tog en dusch. Sedan torkade jag mig snabbt och bytte till jeans shorts och en svart
t-shirt.
Jag borstade håret och satte på mig smått med mascara, jag tog på mig runda ringar som örhängen och drog med mig mina rebans (stav).
Jag satte mig vid frukost bordet och slängde i mig frukosten.
- Gott? Frågade pappa.
- Ja, sa jag och drack det sista av min mjölk.
- Var är mamma? Frågade jag och dukade av.
- Jobbet, sa pappa och gav mig en kram.
- Okej, jag drar till skolan! Sa jag.
- Visst, sa han. Jag tog min chanelväska som jag köpt på 'Best Of Brands' så den var inte äkta. Jag tog mina hemnycklar, min mobil och plånbok. Sedan min vita jacka och så gick jag.
Bussen stod redan och väntade. Jag sprang ner och hann precis med den.
- Hej Bonnie! Sitt här! Sa Wilma. Hon bodde en hållplats bort från mig därför var hon alltid före mig på bussen.
- Okej, sa jag och damp ner på sättet bredvid Wilma.
- Jag la upp en ny video på youtube igår, sa jag och tog fram min mobil.
- Gjorde du? Får jag se!? Sa Wima.
- Ja naturligtvis, sa jag och letade fram videon.
- En saknad en sorg, en jävla massa minnen, men det finns någonting inom mig som aldrig någonsign försvinner, en oberskrivlig känsla både kärlek och hat, ja
g gjorde allt, men fick inget tillbakas...
(lyssna på låten det är låten hon la upp på youtube.)
- Wow! Azzå du är ju så jävla grym! Sa Wilma och tittade avundsjukt på mig.
- Tack. Sa jag.
- Tja whatz up gurls? Sa Kimmo som hade kommit in i bussen.
- Inget cooling! Sa jag. Kimmo skrattade och satte sig bredvid sin kompis bakom oss.
Jag och Wilma kollade på varandra och fnissade.
När vi kom fram till skolan var Elise redan där.
- Vart är Maja? Frågade jag.
- Ingen aning, muttrade Elise.
- Har ni bråkat? frågade Wilma.
- Kanske. sa Elise.
- Lägg av Elise, vad har hänt? Sa jag och knuffade till henne.
- Jag och Sanna bråkade, sedan sa Maja att JAG skulle lägga av och började argumentera emot mig, sedan gick hon och Sanna, berättade Elise.
- Där är dem! Sa jag och vinkade. Maja vinkade tillbaka. Hon sprang fram till oss.
- Hej! Sa hon och kramade mig och Wilma.
- Kom så går vi in, sa Wilma när hon uppfattade laddningen mellan Elise och Maja.
Vi skulle ha Drama. Vi gick in. Vi skulle se på en film och sedan skulle vi sätta ihop en dialog.
Vi skulle se Romeo Och Julia. Wilma, jag och Elise grät, det gjorde massa andra också. Men inte Maja. Hon såg nästan road ut när Romeo dödade Julia.
- Hur dum får man vara? Döda sin älskade?! Sa Victor när läraren pausade filmen för att alla skulle få prata lite om vad de hittlis tyckte.
- Ja det kan man ju tycka, han var lite galen, sa Linda.
- Jag tycker det var kul, sa Maja och alla skrattade.
Maja var modig, hon var inte som alla andra. Tuff lixom. Jag gillade henne för det. Hon var absolut inte rädd för att bråka heller.
Ledsen att den blev en kortis med vad tycker ni hittlis om första kapitlet! Kommnerta gärna!! Jag hinner inte kolla stavfel!!
Min väckar klocka ringade. Först undrade jag varför, sedan kom jag på, det var ju första dagen efter jullovet i skolan!
Jag hoppade upp ur sängen och gick fram till mitt skirvbord. Ovanför fanns en spegel. Där hade jag tejpat upp bilder på mig, Elise, Wilma och Maja. Jag log åt dem.
- Bonnie! Är du vaken? Ropade pappa från nedervåningen.
- Ja! Ropade jag tillbaka.
(Bara så ni vet, senare när hon är i U.S.A. kommer ju de prata amerikanska med då kommer jag skirva det på svenska, samma sak när de är hemma, då pratar de också amerikanska men jag skirver på svenska!).
Jag gick in i badrummet och tog en dusch. Sedan torkade jag mig snabbt och bytte till jeans shorts och en svart
t-shirt.
Jag borstade håret och satte på mig smått med mascara, jag tog på mig runda ringar som örhängen och drog med mig mina rebans (stav).
Jag satte mig vid frukost bordet och slängde i mig frukosten.
- Gott? Frågade pappa.
- Ja, sa jag och drack det sista av min mjölk.
- Var är mamma? Frågade jag och dukade av.
- Jobbet, sa pappa och gav mig en kram.
- Okej, jag drar till skolan! Sa jag.
- Visst, sa han. Jag tog min chanelväska som jag köpt på 'Best Of Brands' så den var inte äkta. Jag tog mina hemnycklar, min mobil och plånbok. Sedan min vita jacka och så gick jag.
Bussen stod redan och väntade. Jag sprang ner och hann precis med den.
- Hej Bonnie! Sitt här! Sa Wilma. Hon bodde en hållplats bort från mig därför var hon alltid före mig på bussen.
- Okej, sa jag och damp ner på sättet bredvid Wilma.
- Jag la upp en ny video på youtube igår, sa jag och tog fram min mobil.
- Gjorde du? Får jag se!? Sa Wima.
- Ja naturligtvis, sa jag och letade fram videon.
- En saknad en sorg, en jävla massa minnen, men det finns någonting inom mig som aldrig någonsign försvinner, en oberskrivlig känsla både kärlek och hat, ja
g gjorde allt, men fick inget tillbakas...
(lyssna på låten det är låten hon la upp på youtube.)
- Wow! Azzå du är ju så jävla grym! Sa Wilma och tittade avundsjukt på mig.
- Tack. Sa jag.
- Tja whatz up gurls? Sa Kimmo som hade kommit in i bussen.
- Inget cooling! Sa jag. Kimmo skrattade och satte sig bredvid sin kompis bakom oss.
Jag och Wilma kollade på varandra och fnissade.
När vi kom fram till skolan var Elise redan där.
- Vart är Maja? Frågade jag.
- Ingen aning, muttrade Elise.
- Har ni bråkat? frågade Wilma.
- Kanske. sa Elise.
- Lägg av Elise, vad har hänt? Sa jag och knuffade till henne.
- Jag och Sanna bråkade, sedan sa Maja att JAG skulle lägga av och började argumentera emot mig, sedan gick hon och Sanna, berättade Elise.
- Där är dem! Sa jag och vinkade. Maja vinkade tillbaka. Hon sprang fram till oss.
- Hej! Sa hon och kramade mig och Wilma.
- Kom så går vi in, sa Wilma när hon uppfattade laddningen mellan Elise och Maja.
Vi skulle ha Drama. Vi gick in. Vi skulle se på en film och sedan skulle vi sätta ihop en dialog.
Vi skulle se Romeo Och Julia. Wilma, jag och Elise grät, det gjorde massa andra också. Men inte Maja. Hon såg nästan road ut när Romeo dödade Julia.
- Hur dum får man vara? Döda sin älskade?! Sa Victor när läraren pausade filmen för att alla skulle få prata lite om vad de hittlis tyckte.
- Ja det kan man ju tycka, han var lite galen, sa Linda.
- Jag tycker det var kul, sa Maja och alla skrattade.
Maja var modig, hon var inte som alla andra. Tuff lixom. Jag gillade henne för det. Hon var absolut inte rädd för att bråka heller.
Ledsen att den blev en kortis med vad tycker ni hittlis om första kapitlet! Kommnerta gärna!! Jag hinner inte kolla stavfel!!
2011-09-25 | 17:11:06 | Kategori: Prologer
Prolog till You Made My World
You Made My World
You Made My World handlar om Bonnie som kommer från Sverige. Hon älskar att sjunga och lägger upp videos när hon sjunger på YouTube. En dag får Lady Gaga se en av videorna. Hon lyssnar på alla innan hon konaktar Bonnie och ber henne komma till U.S.A. och jobba tillsammans med henne. Bonnie säger såklart ja och drömmen börjar...
Fakta om Bonnie:
Fullständigt namn: Bonnie Jasime Wilson.
Ålder: 16 år. (hon går andra terminen i 9:an).
Bakgrund: Hennes mamma och pappa kommer ifrån Canada men när de fick Sofia flyttade de till Stockholm och nu bor de där och har gjort det i sexton år.
Instressen: Hon gillar att sjunga, dansa och att spela piano, gitarr och trummor.
Vänner: Hennes bästa kompis är hennes kusin Laura som bor i U.S.A. Sedan har hon tre vänner i Sverige som heter Maja, Elise och Wilma.
Familj: Mamma Sarah, pappa Chris och bror Josh.
Utseende:
2011-09-25 | 14:35:15 | Kategori: Allmänt
Funderingar av den nya novellen
Möjliga namn till novellen:
1. My Love Diarie
2. I Love You As You Are
3. You Made My World
Vad tycker ni låter bäst?
Jag åter kommer snart med all fakta!
//Lexi
2011-09-25 | 14:13:59 | Kategori: My New Story Is About You (avslutad)
My New Story Is About You Kapitel 24-The End...
- Jag hatar dig! Skrek jag.
- Men...
- UT UR MITT HUS! Vrålade jag och gick därifrån.
Jag satt på min säng och grät. Stilla tårar rann på mina kinder.
Jag hatar Justin. Han är dum, dum dum!
Dagarna gick och idag var det dagen då bröllopet skulle vara....
Men Justin var väl antagligen upptagen med att provspela.
- CATHRINE! KOM NU! KOM! KOM! KOM! Skrek Macy utifrån mitt fönster. Jag orkade inte tjafsa så jag gick ner för trappan till ytterdörren.
Jag öppnade och fick världens chock.
Där utanför fanns ett helt bröllop. I mittgången stod Justin i svart kostym och log.
- Kom så byter vi om! Sa Macy och sprang upp på mitt rum med mig. Snabbt bytte jag till min bröllopsklänning och gick sedan stilla ner för trappan och ut i solskenet.
- Får jag överlämna bruden? Sa en röst. David!
- Ja, sa jag och krockade hans arm.
Vi gick till altaret där Justin stod och log.
Prästen började babbla, jag hörde inte ett ord.
- Ja. sa Justin plötsligt. Vi hade kommit till "tager du"-delen.
- Och tager du Cathrine Sarah Mendler denna Justin Drew Bieber till din äkta make och älska honom i nöd och lust tills döden sklijer er åt? Frågade prästen.
- JA! Sa jag och log.
- Ringarna, sa prästen. Vi gjorde som han sa.
- Du kan kyssa bruden, avslutade prästen och Justin böjde mig baklänges och kysste mig.
- Jag älskar dig, viskade jag i hans öra.
- Desamma sötnos, sa han och rättade upp mig. Sedan sprang vi ner för gången och mot limon som stod en bit bort. PÅ den stod det "nygifta". Justin's chufför var den som körde oss runt hela staden. Det var jättekul.
Jag minndes när Justin friade till mig. Han ställde sig på knä och gav mig en silverring med en safir i mitten.
Jag kysste honom. Justin kramade min hand.
- A New Story Has Started, viskade han.
- My New Story Is About You, viskade jag tillbaka.
Nu är den här storyn slut! Kort slut kanske..?
Aja!
Ni kommer nu att få en helt ny!
KRAM LEXI!
2011-09-25 | 13:54:14 | Kategori: My New Story Is About You (avslutad)
My New Story Is About You Kapitel 23-Fight
Plötsligt stoppades min fart och jag hängde 20 meter ovanför marken.
Min kappa hade fasnat i någonting och höll mig kvar. Jag började glida ur den, men jag lyckades ta tag i den och hålla i den som ett rep.
Jag började klättra upp för den och det var då den började spricka....
Jag blev livrädd. Skulle jag dö nu?
Jag skrek rätt ut.
- HJÄLP! Snälla hjälp!
Jag grät. Justin's ansikte dök upp om och om igen. Jag skulle dö.
- Cathrine! Ropade någon på marken. Jag kände igen rösten. Justin?
- Justin! Grät jag.
- Jag kommer! Galskrek han och försvann. Efter cirka en halvminut brast kappan och jag föll igen. Men inte så långt. Någon tog tag i mig. Justin. Han skulle tappa mig. Eller så skulle min hand gå av.
Usher, Ryan och Scooter dök upp bakom Justin och hjälpte till att hala upp mig. Snart satt jag i tryckt förvar i Justin's famn.
- Du klarar det, sa han.
- Tack, viskade jag och grät ännu mer.
Fem år senare
Jag och Macy gick i affärer och kollade efter en bröllopsklänning till mig.
Jag och Justin skulle gifta oss imorgon. Det var helt galet.
- Vad sägs om den här affären, de är jätte bra har jag hört! Sa Macy.
- Okej, sa jag.
Vi gick in.
- Hur kan jag hjälpa er? Frågade en tjej i 30-års åldern.
- Vi leter efter en bröllopsklänning, sa jag.
- Okej, vem ska gifta sig? Sa tjejen.
- Jag! Sa jag.
- Okej, kom med mig så ska vi se vad jag kan göra, du kan stanna här! Sa tjejen. Det sista sa hon till Macy.
Sedan tog Claudia (det stod det på hennes namnbricka) fram tre stycken ur snygga klänningar.
Nr 1:
Nr 2:
Nr 3:
- Så vilken vill du ha? Frågade Claudia.
- Hm... den andra! Sa jag.
- Okej, kom! Sa Claudia och visade mig till disken.
Hon slog in den i plast och vikte ihop den. Sedan gav hon den till mig.
- 1344$, sa Claudia.
- Okej, sa jag och gav henne två tusen lappar.
- Så vilken vill du ha? Frågade Claudia.
- Hm... den andra! Sa jag.
- Okej, kom! Sa Claudia och visade mig till disken.
Hon slog in den i plast och vikte ihop den. Sedan gav hon den till mig.
- 1344$, sa Claudia. Jag gav henne pengar. Sedan gick vi.
När vi kom hem satt Justin i vardagsrummet. (Ja, Justin hade flyttat hem till mig)
Han såg ledsen ut.
- Vad har hänt? Frågade jag oroligt.
- Jag måste gå! Sa Macy från hallen.
- Okej! Ses sedan! Ropade jag.
- Hejdå!
- Hejdå!
Justin tittade på mig.
- Jag kan inte gifta mig på fredag, sa han.
- VA?! Skrek jag.
- Jag ska till en provspelning (vi säger att han skådespelar nu!), ledsen... sa Justin.
- Kan du inte skjuta upp den?
- Nej.
- Varför?
- Vi kan väl gifta oss nästa fredag istället? Sa Justin.
- Alrdig! Fräste jag.
- Sweety... sa han.
- Jag hatar dig! Skrek jag och reste mig ilsket.
- Men...
- UT UR MITT HUS! Vrålade jag och gick därifrån.
2011-09-25 | 13:19:45 | Kategori: My New Story Is About You (avslutad)
My New Story Is About You Kapitel 22-Paris
- WOW! Sa jag.
- Vi fick lite pengar också, han sa att vi skulle säkert behöva något att göra i några dagar! Sa Cathrine.
- JAA! Vi ska åka till Paris! Skrek jag överlyckligt och Cathrine skrattade.
Jag och Cathrine satt på planet på väg till Paris. Jag kunde bara inte fatta det. I en vecka skulle vi vara i modes stad! och kärlekens för den delen!
- Det här är så spännande! Sa jag.
- Ja... fatta att vi om typ tre timmar står i vår lyxsvit på ett hotell i PARIS! Sa Cathrine och skrattade.
Cathrine
När vi var framme i vår "lyxsvit" i Paris ville jag skrika av lycka. Man såg Eiffeltornet från fönsteret!
Jag suckade lyckligt.
- Ditt ska vi imorgon! Sa Macy och pekade på toppen av Eiffeltornet.
- Japp, det ska vi abslout! Sa jag och log.
Sedan gick vi på shopping runda. För vad gör man inte i Paris?! Modetsstad liksom!
När vi kom hem hade jag fyra påsar med kläder och parfymer, och Macy hade fem.
Sedan planerade vi våra dagar i Paris.
- På onsdag kan vi väl gå till Nohtre Dam? Sa jag.
- Nej, det gör vi på fredag! Sa Macy.
- Okej, men då få vi väl dricka Starbucks på onsdag, sa jag.
- Jaja! Suckade Macy. Sedan skrattade vi.
På kvällen när jag precis lagt mig kom alla sorgsna tankar tillbaka. Bilder av Dean, Justin och Diana dök upp i mitt huvud.
Blodet på mina händer och Dianas döda ögon som stirrade på mig med tom blick.
Jag rös och tittade upp i taket.
Jag tyckte jag hörde steg och satte mig förskräckt upp i sängen. Macy hade redan somnat.
Jag tyckte mig se en gestalt i hörnet med en kniv i handen. Jag tog upp min mobil och ringade Justin.
- Hej! Du har kommit till JB, lämna ett meddelande man!
Telefon svararen. Jag njöt av ljudet av Justin's rum. En tår rann ner för min kind.
- Jag älskar dig Justin, viskade jag och la på.
Sedan somnade jag med Justin's ansikte i tankarna.
Nästa dag skulle vi till Eiffeltornet. Vi fick inte gå jättelångt men en bra bit.
Vi tog hissen upp till toppen. Utsikten var underbar.
- WOW! Sa jag. En vind kom bakifrån och knuffade till mig.
- Hoppsan, sa jag och skrattade.
- Du är väldigt vacker min unga dam, sa en röst bakom mig. Jag vände mig om.
- T-tack! Sa jag till killen som stod bakom mig. Han hade svart hår och mörka ögon.
- Mitt namn är Darren, vad heter du? Sa han.
- Cathrine, sa jag.
- Vilket vackert namn! Sa Darren.
- Du, jag har faktiskt en pojkvän, sa jag.
- Och jag har en flickvän, sa Darren.
- Varför stötter du på mig då? Sa jag.
- För att du är den flickan, sa Darren.
- Lyssna, jag menar allvar, jag har en pojkvän! Sa jag.
- Det vet jag, du är Justin Bieber flickvän, sa Darren.
- Mm... sa jag och kände plötsligt att jag blev yr.
- Hur är det Cat? Frågade Macy och tog tag i mig.
- Nej... sa jag.
- Ska vi sätta oss? frågade Macy.
- Ja. Sa jag. Macy ledde mig till en bänk och vi satte oss. Jag lutade mig mot väggen.
- Får jag vara lite själv? Sa jag.
- Jadå. Sa Macy. Jag reste mig och gick till stängslet som hindrade folk att ramla ner. En vind kom bakifrån igen och den här gången var den riktigt stark. Jag skulle enkelt kunna klarat av den. Men mina ben höll inte. Jag föll gjorde på något sätt en volt över stängslet och föll ner för tornet.
Det var som allting gick i slomotion, jag tänkte inte. Jag sträckte bara ut händerna för att få tag i något. Plötsligt stoppades min fart och jag hängde 20 meter ovanför marken.
Min kappa hade fasnat i någonting och höll mig kvar. Jag började glida ur den, men jag lyckades ta tag i den och hålla i den som ett rep.
Jag började klättra upp för den och det var då den började spricka....
- Vi fick lite pengar också, han sa att vi skulle säkert behöva något att göra i några dagar! Sa Cathrine.
- JAA! Vi ska åka till Paris! Skrek jag överlyckligt och Cathrine skrattade.
Jag och Cathrine satt på planet på väg till Paris. Jag kunde bara inte fatta det. I en vecka skulle vi vara i modes stad! och kärlekens för den delen!
- Det här är så spännande! Sa jag.
- Ja... fatta att vi om typ tre timmar står i vår lyxsvit på ett hotell i PARIS! Sa Cathrine och skrattade.
Cathrine
När vi var framme i vår "lyxsvit" i Paris ville jag skrika av lycka. Man såg Eiffeltornet från fönsteret!
Jag suckade lyckligt.
- Ditt ska vi imorgon! Sa Macy och pekade på toppen av Eiffeltornet.
- Japp, det ska vi abslout! Sa jag och log.
Sedan gick vi på shopping runda. För vad gör man inte i Paris?! Modetsstad liksom!
När vi kom hem hade jag fyra påsar med kläder och parfymer, och Macy hade fem.
Sedan planerade vi våra dagar i Paris.
- På onsdag kan vi väl gå till Nohtre Dam? Sa jag.
- Nej, det gör vi på fredag! Sa Macy.
- Okej, men då få vi väl dricka Starbucks på onsdag, sa jag.
- Jaja! Suckade Macy. Sedan skrattade vi.
På kvällen när jag precis lagt mig kom alla sorgsna tankar tillbaka. Bilder av Dean, Justin och Diana dök upp i mitt huvud.
Blodet på mina händer och Dianas döda ögon som stirrade på mig med tom blick.
Jag rös och tittade upp i taket.
Jag tyckte jag hörde steg och satte mig förskräckt upp i sängen. Macy hade redan somnat.
Jag tyckte mig se en gestalt i hörnet med en kniv i handen. Jag tog upp min mobil och ringade Justin.
- Hej! Du har kommit till JB, lämna ett meddelande man!
Telefon svararen. Jag njöt av ljudet av Justin's rum. En tår rann ner för min kind.
- Jag älskar dig Justin, viskade jag och la på.
Sedan somnade jag med Justin's ansikte i tankarna.
Nästa dag skulle vi till Eiffeltornet. Vi fick inte gå jättelångt men en bra bit.
Vi tog hissen upp till toppen. Utsikten var underbar.
- WOW! Sa jag. En vind kom bakifrån och knuffade till mig.
- Hoppsan, sa jag och skrattade.
- Du är väldigt vacker min unga dam, sa en röst bakom mig. Jag vände mig om.
- T-tack! Sa jag till killen som stod bakom mig. Han hade svart hår och mörka ögon.
- Mitt namn är Darren, vad heter du? Sa han.
- Cathrine, sa jag.
- Vilket vackert namn! Sa Darren.
- Du, jag har faktiskt en pojkvän, sa jag.
- Och jag har en flickvän, sa Darren.
- Varför stötter du på mig då? Sa jag.
- För att du är den flickan, sa Darren.
- Lyssna, jag menar allvar, jag har en pojkvän! Sa jag.
- Det vet jag, du är Justin Bieber flickvän, sa Darren.
- Mm... sa jag och kände plötsligt att jag blev yr.
- Hur är det Cat? Frågade Macy och tog tag i mig.
- Nej... sa jag.
- Ska vi sätta oss? frågade Macy.
- Ja. Sa jag. Macy ledde mig till en bänk och vi satte oss. Jag lutade mig mot väggen.
- Får jag vara lite själv? Sa jag.
- Jadå. Sa Macy. Jag reste mig och gick till stängslet som hindrade folk att ramla ner. En vind kom bakifrån igen och den här gången var den riktigt stark. Jag skulle enkelt kunna klarat av den. Men mina ben höll inte. Jag föll gjorde på något sätt en volt över stängslet och föll ner för tornet.
Det var som allting gick i slomotion, jag tänkte inte. Jag sträckte bara ut händerna för att få tag i något. Plötsligt stoppades min fart och jag hängde 20 meter ovanför marken.
Min kappa hade fasnat i någonting och höll mig kvar. Jag började glida ur den, men jag lyckades ta tag i den och hålla i den som ett rep.
Jag började klättra upp för den och det var då den började spricka....
2011-09-25 | 13:01:21 | Kategori: Övrigt
Tröttnat på storyn....
Hej!
Jag har faktiskt börjat tröttna på 'My New Story Is About You'.
Jag vet inte varför, men oroa er inte!
Jag kommer att avsluta den om ett eller två inlägg, sedan börjar jag på en ny, jag slutar INTE blogga!
//Kram Lexi
Awww.....
Jag har faktiskt börjat tröttna på 'My New Story Is About You'.
Jag vet inte varför, men oroa er inte!
Jag kommer att avsluta den om ett eller två inlägg, sedan börjar jag på en ny, jag slutar INTE blogga!
//Kram Lexi
Awww.....2011-09-24 | 13:50:41 | Kategori: My New Story Is About You (avslutad)
My New Story Is About You Kapitel 21-I Love You Most
- Io andare a prendere qualcosa da mangiare con Crista, sa mamma, det betydde "jag går och tar något att äta med Crista" på italienska.
- Mm... mummlade jag.
När mamma och Crista gått frågade jag Macy om Justin var okej och hon sa att det var han, han var vaken.
Det var en vecka sedan mordet, jag och Justin hade fått komma ut från sjukhuset igår.
Mamma och Crista var inte kvar, det var tvungna att åka hem, men jag vet i alla fall att mamma bryr sig om mig.
Jag och Justin var på dejt idag, för att komma bort från allt, en strand dejt, vi gick på standen och hade det mysigt.
Plötsligt kom ett TV-team och började ställa frågor och bad mig att kolla in i kameran.
- Vad betyder Justin för dig? Frågade repporten.
- Mycket, han är mitt liv kan man säga, sa jag.
- Vilka mer är viktiga i ditt liv?
- Hm... min bästa vän och min familj, sa jag.
- Din moster blev nyligen dödad, eller hur?
- Ja.
- Var hon viktig för dig?
- Ja, hon var viktigaren än min mamma och syster, sa jag utan att tänka mig för.
Lite senare på kvällen var jag på TV, jag och Justin skrattade åt min förbryllade min när jag svarade på frågorna. Då ringade telefonen.
- Hej det är Cathrine, sa jag.
- Cathrine! Skrek mamma i telefonluren.
- Hej? Sa jag.
- Hur kunde du? Var det tacken för att vi komma helva vägen från Vegas frö att hälsa på dig?! Fräste mamma.
- Vad menar du?
- Jag menar att du sa att Diana betydde mer än vi för dig! Sa mamma upprört.
- Mamma, jag trodde ni inte ville veta av mig då, det var hur jag kände då! Förklarade jag.
- Jag hatar dig! Jag vill aldrig mera höra din röst igen! Skrek mamma och la på luren.
Jag sjönk ner på golvet med tårarna strömande ner för kinderna.
- Vad har hänt?! Frågade Justin och satte sig bredvid mig.
Det slog mig i den stunden att Justin aldrig berättat varför han var hemma hos mig när han skulle vara på turné.
- Justin, varför var du hemma hos mig den där dagen när Dean kom och mördade Diana? Frågade jag.
- Jo, jag lyckades övertala Scooter att jag fick vara i Startford i några dagar, han sa ja, men eftersom jag var på andra sidan jordklotet nästan så hade jag glömt att det skulle vara natt när jag kom fram, jag skulle gå till mitt hus när jag hörde ljud inifrån ditt och bara antog att något var fel, berättade Justin.
- Okej, sa jag.
- Jag måste åka imorgon, sa han sedan.
- Jag fattar, sa jag och lutade mig mot hans bröstkorg. Han höll om mig och jag blundade och lät tårarna rinna som de ville. Jag skulle bli helt ensam igen.
- Jag älskar dig mest, sa jag.
- Och jag älskar dig mest, sa han och kramade mig hårdare.
Macy
Jag satt i mitt rum och oroade mig för Cathrine, jag underade om hon mådde bra. Klockan var bara åtta, jag hade just sett henne på TV, hon såg glad ut, det var bra.
Min mobil ringde.
- Macy. sa jag.
- Hej, det är Justin! Sa Justin.
- Hej, sa jag.
- Jag bara undrade, för jag åker imogron och jag vill inte att Cathrine ska bli så ensam, kan du inte bo hos henne i några dagar? Frågade han.
- Ja självklart! Men vi ses Justin! Sa jag.
- Ja det gör vi! Hejdå!
- Hejdå. Sa jag och la på.
Nästa dag gick jag till Cathrine, Justin hade redan åkt av hur jag dömde.
- Hej bästis! Vi ska visst bli rumskompisar! Sa jag när jag kom in i huset.
- Hej! Sa Cathrine förvånat.
- Står du ut med mig ett tag? Frågade jag skämtsamt.
- Ja absolut! Sa Cathrine och kramade mig.
Vi gick och shoppade, fikade, var på stan.
- Justin gav mig någonting innan han gick, sa Cathrine plötsligt.
- Vad? Sa jag.
- Tah dah! Sa hon och höll upp två flygbiljetter till Paris!
- WOW! Sa jag.
- Vi fick lite pengar också, han sa att vi skulle säkert behöva något att göra i några dagar! Sa Cathrine.
- JAA! Vi ska åka till Paris! Skrek jag överlyckligt och Cathrine skrattade.
- Mm... mummlade jag.
När mamma och Crista gått frågade jag Macy om Justin var okej och hon sa att det var han, han var vaken.
Det var en vecka sedan mordet, jag och Justin hade fått komma ut från sjukhuset igår.
Mamma och Crista var inte kvar, det var tvungna att åka hem, men jag vet i alla fall att mamma bryr sig om mig.
Jag och Justin var på dejt idag, för att komma bort från allt, en strand dejt, vi gick på standen och hade det mysigt.
Plötsligt kom ett TV-team och började ställa frågor och bad mig att kolla in i kameran.
- Vad betyder Justin för dig? Frågade repporten.
- Mycket, han är mitt liv kan man säga, sa jag.
- Vilka mer är viktiga i ditt liv?
- Hm... min bästa vän och min familj, sa jag.
- Din moster blev nyligen dödad, eller hur?
- Ja.
- Var hon viktig för dig?
- Ja, hon var viktigaren än min mamma och syster, sa jag utan att tänka mig för.
Lite senare på kvällen var jag på TV, jag och Justin skrattade åt min förbryllade min när jag svarade på frågorna. Då ringade telefonen.
- Hej det är Cathrine, sa jag.
- Cathrine! Skrek mamma i telefonluren.
- Hej? Sa jag.
- Hur kunde du? Var det tacken för att vi komma helva vägen från Vegas frö att hälsa på dig?! Fräste mamma.
- Vad menar du?
- Jag menar att du sa att Diana betydde mer än vi för dig! Sa mamma upprört.
- Mamma, jag trodde ni inte ville veta av mig då, det var hur jag kände då! Förklarade jag.
- Jag hatar dig! Jag vill aldrig mera höra din röst igen! Skrek mamma och la på luren.
Jag sjönk ner på golvet med tårarna strömande ner för kinderna.
- Vad har hänt?! Frågade Justin och satte sig bredvid mig.
Det slog mig i den stunden att Justin aldrig berättat varför han var hemma hos mig när han skulle vara på turné.
- Justin, varför var du hemma hos mig den där dagen när Dean kom och mördade Diana? Frågade jag.
- Jo, jag lyckades övertala Scooter att jag fick vara i Startford i några dagar, han sa ja, men eftersom jag var på andra sidan jordklotet nästan så hade jag glömt att det skulle vara natt när jag kom fram, jag skulle gå till mitt hus när jag hörde ljud inifrån ditt och bara antog att något var fel, berättade Justin.
- Okej, sa jag.
- Jag måste åka imorgon, sa han sedan.
- Jag fattar, sa jag och lutade mig mot hans bröstkorg. Han höll om mig och jag blundade och lät tårarna rinna som de ville. Jag skulle bli helt ensam igen.
- Jag älskar dig mest, sa jag.
- Och jag älskar dig mest, sa han och kramade mig hårdare.
Macy
Jag satt i mitt rum och oroade mig för Cathrine, jag underade om hon mådde bra. Klockan var bara åtta, jag hade just sett henne på TV, hon såg glad ut, det var bra.
Min mobil ringde.
- Macy. sa jag.
- Hej, det är Justin! Sa Justin.
- Hej, sa jag.
- Jag bara undrade, för jag åker imogron och jag vill inte att Cathrine ska bli så ensam, kan du inte bo hos henne i några dagar? Frågade han.
- Ja självklart! Men vi ses Justin! Sa jag.
- Ja det gör vi! Hejdå!
- Hejdå. Sa jag och la på.
Nästa dag gick jag till Cathrine, Justin hade redan åkt av hur jag dömde.
- Hej bästis! Vi ska visst bli rumskompisar! Sa jag när jag kom in i huset.
- Hej! Sa Cathrine förvånat.
- Står du ut med mig ett tag? Frågade jag skämtsamt.
- Ja absolut! Sa Cathrine och kramade mig.
Vi gick och shoppade, fikade, var på stan.
- Justin gav mig någonting innan han gick, sa Cathrine plötsligt.
- Vad? Sa jag.
- Tah dah! Sa hon och höll upp två flygbiljetter till Paris!
- WOW! Sa jag.
- Vi fick lite pengar också, han sa att vi skulle säkert behöva något att göra i några dagar! Sa Cathrine.
- JAA! Vi ska åka till Paris! Skrek jag överlyckligt och Cathrine skrattade.
2011-09-23 | 19:54:31 | Kategori: My New Story Is About You (avslutad)
My New Story Is About You Kapitel 20-Murder Dean Conrad
Jag stirrade på kniven, sedan tog jag stats och drog ut den.
Jag stönade och lutade mig mot väggen och höll en hand om mitt sår som pulserade av blod. Jag var alldels röd om händerna.
Justin
Killen som antagligen dödat kvinnan på golvet och sedan försökt mörda Cathrine.
- Du ska alltid lägga dig i, du ska få! Fräste killen.
- Dean? Flämtade Cathrine.
- Ja. Du gissade rätt, sa killen och drog bak sin luva så att jag såg hans ansikte.
- V-vad vill du? Stammade jag.
Dean gick långsamt emot mig.
- Hämnas, för att hon valde dig, sa han.
- Men varför försökte du döda henne? Frågade jag hest.
- Hon skulle få känna på smärtan, det fick hon, sa Dean och gjorde en gest mot kvinnan på golvet. Jag minndes att Cathrine sagt att hennes moster Diana skulle komma och bo med henne i några veckor...
- Är det... Diana? Frågade jag.
- Ja, fnös Dean.
- Zia! Jag hatar dig Dean! Skrek grät Cathrine.
- Du ber om det! Fräste Dean. Han tog upp den blodiga kniven som Cathrine stött ifrån sig.
Han skiktade på Cathrine.
- Neeeej! Låt mig vara! Skrek Cathrine och tårarna sprutade från hennes vettskrämda ögon.
- Dean sluta. sa jag. Dean vände sig långsamt om. Jag knuffade till honom och han for baklänges, snabbt stack han kniven i mig, i magen. Jag sjönk ner på golvet. Jag kunde inte dra ut kniven det gick inte bara.
- Justin! Grät Cathrine. Dean såg sig om, sedan sprang han i väg.
Cathrine började skirka högt.
- HJÄÄÄLP! HJÄLP! Skrek hon. En man som antgligen gått förbi ute på gatan sprang in och hjälpte mig att dra ut kniven.
- Men jösses vad har hänt?! Frågade han vättskrämt.
- Ring ambulans... viskade jag.
- Ja, självklart, vad heter gatan? Sa mannen.
- Daily Street 12 (hittade bara på något), sa Cathrine svagt.
- Okej, sa mannen och tog upp sin mobil.
Han ringde ett nummer.
- Hej, jag heter Darren Corren, jag behöver en ambulans till Daily Street 12 NU! Det är bråttom, ja, misshandel och... mord? Äh... ja... ett mord, skicka polis, jag, en sak till, jo, två har blivit skadade, en pojke och en flicka, mm... okej, tack! Hejdå! Sa Mannen. Han tittade på Diana.
- Hon blev mördad va? Frågade han.
- Ja, sa Cathrine.
- Vet du vem mördarn är?
- Ja, Dean Conrad, sa Cathrine innan hon sjönk ihop mot väggen.
***
Jag vaknade av röster. Oroliga röster.
- Chaz? Ryan? Sa jag svagt.
- Ey Justin! Är du vaken? Sa Chaz.
- Ja, sa jag och försökte sätta mig upp med det hög till av smärta i magen.
- Cathrine's mamma och syster är här, sa Ryan.
- Va? Sa jag.
- Ja, det kom för en timme sedan, sa Chaz.
- Är Cathrine vaken? Frågade jag.
- Nej, inte än, sa Ryan.
Cathrine
Långsamt öppnade jag ögonen och fick se en person jag minst väntat mig. Mamma.
- Mamma? Sa jag och spärrade upp ögonen.
- Ja, hej raring, sa mamma.
- Jag trodde du inte ville ha med mig att göra, sa jag.
- Men Cathrine då! Jag älskar dig ju! Sa mamma och kramade mig försiktigt.
Då såg jag att bakom min mamma stod min tvillingsyster Crista, och längst bak stod Macy.
- Macy! Utbrast jag.
- Hur mår du?! Frågade Macy nästan knuffade bort mamma för att få krama om mig.
- Jag vet inte. sa jag.
- Stackars dig, men Dean är ju myndig så han sitter i fängelse, sa Macy.
- Okej, sa jag.
- Diana ska begravas imorgon, sa mamma.
- Kan jag gå? Frågade jag.
- Nej, du kan ínte ens stå upp själv, sa mamma bestämmt.
- Sant, sa jag.
- Io andare a prendere qualcosa da mangiare con Crista, sa mamma, det betydde "jag går och tar något att äta med Crista" på italienska.
- Mm... mummlade jag.
När mamma och Crista gått frågade jag Macy om Justin var okej och hon sa att det var han, han var vaken.
(tänk er att dem är inne, det här är Justin och Dean).2011-09-22 | 21:34:06 | Kategori: Övrigt
Har ni några ideér?
Hej underbara läsare!
Några nya ideér?
Ge mig förslag gärna!
2011-09-22 | 21:30:06 | Kategori: My New Story Is About You (avslutad)
My New Story Is About You Kapitel 19-Blood Everywhere!
(lyssna och läs på samma gång)
- Du drömmde nog, sa hon och pussade mig på pannan.
- Skönt att vara vaken, sa jag.
- Det tycker jag med, sa Cathrine och kramade mig.
Cathrine's perspektiv
- Jag måste berätta en sak nu, sa Justin. Det var tre dagar sedan händelsen på resturangen och jag och Justin satt i hans mormor och morfars hus.
- Okej, vad? Sa jag och log.
- Jag måste åka på åtta månaders turné imorgon, sa Justin.
- Va? Sa jag och allting i hela världen stannade upp.
- Ja, jag är hemskt, hemskt ledsen, sa Justin och tog mina händer i sina.
- Trevligt... mummlade jag och kände hur tårarna brännde bakom ögonlocken.
- Jag vill inte lämna dig, sa han och stod tag i min haka med tummen och pekfingret och lyfte upp mitt ansikte så att jag såg honom i ögonen.
- Det är lugnt, sa jag och log svagt. Sedan kysstes vi.
***
Justin hade åkt för två dagar sedan, jag gick hem från skolan nu.
Min mobil ringade.
Moster Diana ringer...
Stod det på displayen.
- Cathrine, sa jag.
- Hej Cat! Det är Diana! Sa Moster Diana när jag svarade.
- Hej, sa jag.
- Jag tänkte komma och hälsa på dig i några veckor, jag hörde din pojkvän åkt och jag vill inte att du blir helt ensam, sa Diana.
- Tack Diana, sa jag.
- Ingen orsak, jag kommer ikväll!Ciao tesoro! sa Diana och la på. Ciao tesoro var italienska, det betyder hejdå sötnos, ibland använder jag och Diana de språket eftersom hon och mamma kommer därifrån.
Diana kom på kvällen precis som hon sagt.
- Cathrine Bella! Utropade Diana och kramade mig. Det betyder 'Vackra Cathrine!'
- Zia! Sa jag, som betyder Moster.
- Vad vacker du är! Hur du har växt! Sa Diana och log.
- Tack, du med! Sa jag.
- Men vem är din mystiksa pojkvän nu då? Frågade Diana.
- Jag ska visa dig, sa jag och visste ett foto på Justin.
- Vad söt han är! Skojade Diana och stötte till mig i sidan. Jag flinade. Jag vill inte berätta att Justin var pop-stjärna och det verkade Diana inte veta.
En vecka gick, vi hade det jättebra tillsammans.
Det var fredag och Diana och jag drack te tillsammans. Jag skulle snart gå till skolan.
Diana gick och satte på TV:en. En bild på Justin Bieber och en okänd tjej visades upp på skrämen.
- Va?! Sa jag och Diana på samma gång.
- Din pojkvän! Sa Diana.
- Mmm... sa jag och kunde bara tänka på att Justin och en annan tjej flitrade helt öppet!
Dumma skithög! Tänkte jag.
- Varför sa du inget?! Att han var en stor stjärna menar jag! Hur kunde du?! Fräste Diana.
- Diana... sa jag.
- Varför?
- Jag ville inte säga... för du... jag vet hur du skulle reagera, och jag vill inte... stammade jag.
- Si deve dire cose del genere a me! Non vuoi avere con la vostra vita o cosa?!
colomba... (Du måste säga såna saker till mig! Vill du inte att jag ska ha med dit liv eller?!
Duvan...) sa Diana och satte ner tekoppen.
- Sì, ma ... Non lo so! Tu sei il mio unico parente che mi piace, io sono stupido a non dire le cose a te, mi dispiace!
(Jo, men jag... jag vet inte! Du är min enda släkting som gillar mig, jag är korkad som inte säger saker till dig, förlåt!) sa jag upprört. Diana pratade italienska när hon var upprörd. Då gjorde jag det med.
- Du är för att du stått bakom mig så länge som jag kunnat klara ta steget att våga flytta ensam hitt till Startford, tack Diana, jag älskar dig, det beror på dig, allting beror på dig, sa jag.
- Aww... jag älskar dig med cuore (hjärtat)! Sa Diana.
- Förlåt... viskade jag och kramade henne. ¨
Jag vaknade mitt i natten av ett skirk. Jag satte mig spikrak i sängen och lyssnade. Inte ett ljud.
- Varför..? Hörde jag också. Och sedan hur någon föll ner på golvet med en duns. Jag sprang ner och kollade.
Där såg jag Diana ligga med ett öppet sår i magen. Hon var död. Blodet rusade.
Jag hörde steg bakom mig och snodde runt. En man med en kniv i handen tryckte mig mot väggen.
- Jag ska döda dig! Skrek han.
- Nej! Snälla! Sa jag och vred mig.
- Låt henne vara! Skrek någon bakom mördarens rygg. Jag såg ansiktet och sprack upp i ett litet lättat leende.
- Justin... viskade jag.
Smärtan högg till i min midja och såg ner att i min midja satt kniven. Jag sjönk ner på golvet medans mördaren tog hand om Justin.
Jag stirrade på kniven, sedan tog jag stats och drog ut den.
Jag stönade och lutade mig mot väggen och höll en hand om mitt sår som pulserade av blod. Jag var alldels röd om händerna.
2011-09-18 | 20:30:44 | Kategori: My New Story Is About You (avslutad)
My New Story Is About You Kapitel 18-Wedding
¨
Han kom rusanade och drog bort mig. Ilskan välde inom mig. Allting samlades i min knytnäve och jag slog till Justin så hårt att han svimmade.
- JUSTIN!??!?! Skrek Cathrine. Vad hade jag gjort?!
JUSTIN's Perspektiv
- Hej Justin! Sa hon och kramade mig.
- Hej Mac, sa jag. Hon log, och kysste mig.
- Vad gör du? Sa jag förvånat.
- Haha, fåna dig inte, vi är ju ihop! Våra parnets lämnde ju oss för varndra, minns du? Sa Macy och pekade på Cathrine och David som stod och kramades en bit bort.
- Sedan när? Viskade jag.
- Ett halvår, de är ju förlovade! Sa Macy och kramade min hand.
- Nej! Jag och Cathrine hör ihop! Vi är Jathrine! Sa jag och tryckte händerna för ansiktet och låt tårarna rinna.
- Lägg av Justin, vi är Jacy, minns du inte på intervjun för tre dagar sedan och du förklarade att vi ska gifta oss i sommar, sa Macy.
- Nej... sa jag.
- Ååh din glömska lilla typ! Kolla så mysigt David och Cathrine har det! Utbrast Macy. Jag kollade och såg hur de myste.
- Jag kan inte... mummlade jag och lät ännu en tår rinna ner för min kind.
- Vad har hänt Justin? Är något fel? Frågade Macy och strök mig över pannan.
- Nej, jag måste... jag måste gå nu, sa jag och gick.
- Ring mig ikväll! Ropade Macy bakom mig. Vad var det här? Jag minndes ingenting.
- Mm... mummlade jag medveten om att hon inte hörde mig.
Jag längde efter Cathrine. Hennes vackra hår, ögon, läppar... jag minndes varje kyss, hur henne mjuka läppar snudade vi mina innan de tog fäste.
Hon var underbar.
- Mr Justin Mendler, sa jag högt för mig själv. Det ville jag hetta efter mitt giftemål, mitt giftemål med Cathrine underbara Mendler.
Nästa dag ringde Macy klockan tolv.
- Justin. sa jag trött.
- JUSTIN! Skrek Macy.
- Haha, ja? Skrattade jag.
- Cathrine och David ska gifta sig idag! Klockan tre! Cathrine ringde precis och berättade, underbart va? Vi är bjudna! Berättade Macy. Jag stod tyst i över en minut.
- Justin? Frågade Macy.
- Mm... bra... jag... kommer... kom förbi vid kvart i tre, hejdå, sa jag och la på.
Där brast det. Tårarna rann och rann.
- J-jag klarar det inte... grät jag.
Min lilla blomma Cathrine skulle gifta sig med en annan kille, varför?
Jag tog fram min mobil och kollade igenom min kontaktlista för att hitta någon jag kunde prata med.
Ryan (stylelist)
Ryan Butler
Chaz
Mamma
Pappa
Nolan
Mitch
Ian
Jag tryckte på det sista nummret.
Ringer Ian...
Jag svalade och satte luren mot örat.
- Ian, sa Ian när han svarade.
- Yo Ian, det är Justin, sa jag.
- Tja, något på gång? Frågade Ian.
- Ja... jag har problem med min flickvän... sa jag genrat.
- Macy? Frågade Ian.
- Nej, Cathrine! Sa jag.
- Ditt ex? Frågade Ian lätsamt.
- Just det, sa jag.
- Okej, vad?
- Hon ska gifta sig klockan tre idag och jag är fortfarande dödskär, vad ska jag göra?! Sa jag halvhögt.
- Säga det till henne, hon kanske ångrar sig, sa Ian.
- Du lever dig för mycket in i din drama-serie, fnös jag.
- Kanske lite... skrattade Ian.
- Men du har ju flickvän, surade jag.
- Ja, Nina är en underbar flickvän och motskådespelerska, sa Ian.
- Tycker du jag ska förklara min kärlek till henne igen? Sa jag.
- Ja, sa Ian.
- Okej, tack!
- Varsågod, sa han.
- Hejdå.
- Hejdå.
Jag la på och började göra mig i ordning.
***
Det var dags nu. De stod vi altaret. Jag var tvungen att göra det NU!
- NEJ GÖR DET INTE! Skrek jag precis när Cathrine skulle svara "ja".
- Justin? Sa hon förvånat.
- Snälla Cat, gör det inte! Sa jag.
- Varför?
- För att... jag... jag älskar dig! Sa jag.
- Aww.... Justin! Sa hon.
Både David och Macy stirrade på henne och mig.
- Men Justin, mitt hjärta tillhör tvärr inte dig, utan till David, förlåt, det är faktiskt över nu, sa hon och vände sig mot prästen igen.
Allting föll samman. Hon älskade mig inte längre... Jag föll ihop på marken och svimmade.
***
- Justin! JUSTIN! Ropade Cathrines röst. Jag öppnade försigtigt ögonen. Hon såg orolig ut.
- Vad hände? Frågade jag.
- Du svimmade, sa Cathrine och kramade mig.
- Älskar du mig igen? Frågade jag förvirrat.
- Det har jag väl alltid gjort, skrattade Cathrine.
- Men du skulle ju gifta dig med David... sa jag.
- Du drömmde nog, sa hon och pussade mig på pannan.
- Skönt att vara vaken, sa jag.
- Det tycker jag med, sa Cathrine och kramade mig.
Han kom rusanade och drog bort mig. Ilskan välde inom mig. Allting samlades i min knytnäve och jag slog till Justin så hårt att han svimmade.
- JUSTIN!??!?! Skrek Cathrine. Vad hade jag gjort?!
JUSTIN's Perspektiv
- Hej Justin! Sa hon och kramade mig.
- Hej Mac, sa jag. Hon log, och kysste mig.
- Vad gör du? Sa jag förvånat.
- Haha, fåna dig inte, vi är ju ihop! Våra parnets lämnde ju oss för varndra, minns du? Sa Macy och pekade på Cathrine och David som stod och kramades en bit bort.
- Sedan när? Viskade jag.
- Ett halvår, de är ju förlovade! Sa Macy och kramade min hand.
- Nej! Jag och Cathrine hör ihop! Vi är Jathrine! Sa jag och tryckte händerna för ansiktet och låt tårarna rinna.
- Lägg av Justin, vi är Jacy, minns du inte på intervjun för tre dagar sedan och du förklarade att vi ska gifta oss i sommar, sa Macy.
- Nej... sa jag.
- Ååh din glömska lilla typ! Kolla så mysigt David och Cathrine har det! Utbrast Macy. Jag kollade och såg hur de myste.
- Jag kan inte... mummlade jag och lät ännu en tår rinna ner för min kind.
- Vad har hänt Justin? Är något fel? Frågade Macy och strök mig över pannan.
- Nej, jag måste... jag måste gå nu, sa jag och gick.
- Ring mig ikväll! Ropade Macy bakom mig. Vad var det här? Jag minndes ingenting.
- Mm... mummlade jag medveten om att hon inte hörde mig.
Jag längde efter Cathrine. Hennes vackra hår, ögon, läppar... jag minndes varje kyss, hur henne mjuka läppar snudade vi mina innan de tog fäste.
Hon var underbar.
- Mr Justin Mendler, sa jag högt för mig själv. Det ville jag hetta efter mitt giftemål, mitt giftemål med Cathrine underbara Mendler.
Nästa dag ringde Macy klockan tolv.
- Justin. sa jag trött.
- JUSTIN! Skrek Macy.
- Haha, ja? Skrattade jag.
- Cathrine och David ska gifta sig idag! Klockan tre! Cathrine ringde precis och berättade, underbart va? Vi är bjudna! Berättade Macy. Jag stod tyst i över en minut.
- Justin? Frågade Macy.
- Mm... bra... jag... kommer... kom förbi vid kvart i tre, hejdå, sa jag och la på.
Där brast det. Tårarna rann och rann.
- J-jag klarar det inte... grät jag.
Min lilla blomma Cathrine skulle gifta sig med en annan kille, varför?
Jag tog fram min mobil och kollade igenom min kontaktlista för att hitta någon jag kunde prata med.
Ryan (stylelist)
Ryan Butler
Chaz
Mamma
Pappa
Nolan
Mitch
Ian
Jag tryckte på det sista nummret.
Ringer Ian...
Jag svalade och satte luren mot örat.
- Ian, sa Ian när han svarade.
- Yo Ian, det är Justin, sa jag.
- Tja, något på gång? Frågade Ian.
- Ja... jag har problem med min flickvän... sa jag genrat.
- Macy? Frågade Ian.
- Nej, Cathrine! Sa jag.
- Ditt ex? Frågade Ian lätsamt.
- Just det, sa jag.
- Okej, vad?
- Hon ska gifta sig klockan tre idag och jag är fortfarande dödskär, vad ska jag göra?! Sa jag halvhögt.
- Säga det till henne, hon kanske ångrar sig, sa Ian.
- Du lever dig för mycket in i din drama-serie, fnös jag.
- Kanske lite... skrattade Ian.
- Men du har ju flickvän, surade jag.
- Ja, Nina är en underbar flickvän och motskådespelerska, sa Ian.
- Tycker du jag ska förklara min kärlek till henne igen? Sa jag.
- Ja, sa Ian.
- Okej, tack!
- Varsågod, sa han.
- Hejdå.
- Hejdå.
Jag la på och började göra mig i ordning.
***
Det var dags nu. De stod vi altaret. Jag var tvungen att göra det NU!
- NEJ GÖR DET INTE! Skrek jag precis när Cathrine skulle svara "ja".
- Justin? Sa hon förvånat.
- Snälla Cat, gör det inte! Sa jag.
- Varför?
- För att... jag... jag älskar dig! Sa jag.
- Aww.... Justin! Sa hon.
Både David och Macy stirrade på henne och mig.
- Men Justin, mitt hjärta tillhör tvärr inte dig, utan till David, förlåt, det är faktiskt över nu, sa hon och vände sig mot prästen igen.
Allting föll samman. Hon älskade mig inte längre... Jag föll ihop på marken och svimmade.
***
- Justin! JUSTIN! Ropade Cathrines röst. Jag öppnade försigtigt ögonen. Hon såg orolig ut.
- Vad hände? Frågade jag.
- Du svimmade, sa Cathrine och kramade mig.
- Älskar du mig igen? Frågade jag förvirrat.
- Det har jag väl alltid gjort, skrattade Cathrine.
- Men du skulle ju gifta dig med David... sa jag.
- Du drömmde nog, sa hon och pussade mig på pannan.
- Skönt att vara vaken, sa jag.
- Det tycker jag med, sa Cathrine och kramade mig.
2011-09-18 | 19:44:06 | Kategori: My New Story Is About You (avslutad)
Ändring
Hej hej!
Om ni undrar varför inget kommit ut ännu har jag varit på Grönan hela dagen så...
Jag skulle bara säga att Cathrine ser ut såhär nu:
Som Malese Jow, eller kanske som alla som har sett Vampire Diaries skulle säga "Anna I Vampire Diaries".
Så du vet ni!<3
//Lexi
PS. Om det står t.ex hennes blonda hår eller något sånt så ingnorera det för hon var ju blond innan jag bytte, okej?DS.
2011-09-17 | 20:57:35 | Kategori: Övrigt
Kommentera snälla!
Hej! Jag älskar att skriva och så! Men jag älskar oxå att få kommentarer!!
SNÄLLA!
Kan ni inte kommentera lite, jag skulle bli glad om ni gjorde det!
Hejdå alla underbara läsare!
//Lexi
SNÄLLA!
Kan ni inte kommentera lite, jag skulle bli glad om ni gjorde det!
Hejdå alla underbara läsare!
//Lexi
2011-09-16 | 23:59:32 | Kategori: My New Story Is About You (avslutad)
My New Story Is About You Kapitel 17-Double Date
- Ni kan ju inte bara stå där och ba; "kolla mitt smink, kolla mina naglar!" klagade Mitch. Jag och Macy började gapskratta. Mitch flinade han med.
Chaz och Justin hade lyckats att komma runt hela varvet. Chaz som holing one.
- Jag älskar dig, mimade jag till Justin.
- Jag älskar dig också, mimade han tillbaka. Real love.
- Ska vi ha tjejkväll ikväll? Frågade Macy när vi satt på bussen till köpcentrument. Macy skulle köpa en ny klänning till en fest som skulle vara om tre veckor.
- Ja! Vi filmer hyr, köper snacks, godis och läsk! Sa jag.
- Och besäller pizza! Avslutade Macy.
- Japp, sa jag.
SENARE
Jag och Macy satt i soffan med filmen 'Parnomala Activytie 3' (stav). Vi hade skålar med chips, popcorn och ostskruvar.
Vi drack coka-cola och åt sura flaskor och gelehallon.
Vi skrek flera gånger och rös gång på gång.
- Hur går det med Jeremy då? Frågade jag plötsligt.
- Inge bra, vi har gjort slut, suckade Macy.
- vad tråkigt, sa jag.
- Men jag har träffat en kille med stil, han är as snygg! sa Macy.
- Vad heter han?
- David Longman, sa hon.
- Wow, har du nån bild? Frågade jag.
- Japp, se här! sa hon och tog fram sin mobil och visade bilder på en snygg kille med brunt hår och skinnjacka.
(Ps. hörni, jag tycker inte i verkligheten att Eric Saade är snygg, men jag hittade ingen annan, bara så ni vet!)
- Han David Longman sa du? Frågade jag och tog en handfull popcorn.
- Ja, sa Macy.
- Han verkar schysst, sa jag.
- Det är han!
- Men då kanske du, jag, Justin och David gå på en dubbeldejt imorgon? Frågade jag.
- Imorgon är det söndag va? Sa Macy.
- Ja, sa jag.
- Fine, vi gör så! Sa Macy och log.
NÄSTA DAG
Jag, Justin, David och Macy satt på en resturang. Klockan var sju och tid för middag.
- Vad ska du ha? Frågade jag Justin och la en hand på hans axel.
- Vet inte... sa Justin och bläddrade i sin meny.
En servitör kom tog in våra beställningar.
- Vad vill ni ha att dricka? Frågade han.
- Cola, sa jag.
- Fanta, sa Macy.
- Sprite, sa killarna på samma gång.
- Okej, jag återkommer, sa servitören och försvann.
- Så hur träffades ni? Frågade jag David för att lätta upp stämmingen.
- På pizzerian, jag jobbar där halvtid och hon skulle beställa, det var liksom kärlek vid första ögonkastet, berättade David och log mot Macy. Hon log tillbaka.
Våra drickor kom.
Jag hällde upp i ett glas och drack snabbt ur det.
- Tröstig? Sa Justin.
- Ja, flinade jag och kysste honom.
- Ni är söta ihop, sa David.
- Tack! Sa jag och log mot honom. Han log tillbaka.
David's perspektiv
Åååh vad snygg hon var!
Med sina brungröna ögon, lagom fylliga läppar, bruna hår som ramade in det vackra perfekt formade ansiktet. Jag var kär, helt klart. Kär på riktigt. Hon var det vackraste jag sett. Jag skulle vilja kyssa henne nu. Men inte framför alla andra. Nej nej...
Men jag skulle lura iväg de andra så att jag skulle få en chans.
Jag skulle vilja skrika rätt ut;
Jag älskar dig Cathrine Mendler! Kan det bli vi?!
Onda drömmar....
- Jag måste på toa, sa Cathrine.
- Jag med, sa jag.
- Okej, flick, och pojk toaletterna är bredvid varndra så vi kan gå samtidigt, sa Cathrine och reste sig.
- Visst, sa jag och följde villigt efter henne.
När vi kom utom synhåll för de andra tryckte jag in henne i vägen.
- Vad gör du? Fräste hon.
- En kyss, jag är så kär in dig... sa jag och tryckte henne hårdare mot vägen.
- NEJ! Skrek hon.
- Cathrine?! Hörde jag Justin säga.
Han kom rusanade och drog bort mig. Ilskan välde inom mig. Allting samlades i min knytnäve och jag slog till Justin så hårt att han svimmade.
- JUSTIN!??!?! Skrek Cathrine. Vad hade jag gjort?!
2011-09-16 | 22:06:21 | Kategori: My New Story Is About You (avslutad)
My New Story Is About You Kapitel 16-Real Love
- Jag...jag kan bara inte det! Stammade jag.
- Det är den där killen, Justin eller vad han nu hette? Eller hur?! Fräste Dean och reste sig upp.
- Nej azzå...
- Vad?!
- Jag...
- Du vill ju tydligen inte ha mig här, så vi ses! Sa han och gick. Jag suckade.
Faan också...
Justins Perspektiv
Jag skyndade mig mot Cathrine's hus. När jag kom fram öppnades dörren och Dean kom ut, utom sig av raseri.
- Du! Du snodde min tjej ditt as! Fräste han.
- Va? Sa jag.
- Ja, hon vill inte vara med mig på grund av dig! Fattar du? Morrade Dean.
- Gillar hon mig..? Sa jag förvånat.
- Ja, och om jag inte får vara tillsammans med henne får inte du det heller! Sa Dean hotfullt och smällde till mig så att mitt huvud kastades åt sidan.
- Vad gör du?! Sa jag upprört.
- Det är den där killen, Justin eller vad han nu hette? Eller hur?! Fräste Dean och reste sig upp.
- Nej azzå...
- Vad?!
- Jag...
- Du vill ju tydligen inte ha mig här, så vi ses! Sa han och gick. Jag suckade.
Faan också...
Justins Perspektiv
Jag skyndade mig mot Cathrine's hus. När jag kom fram öppnades dörren och Dean kom ut, utom sig av raseri.
- Du! Du snodde min tjej ditt as! Fräste han.
- Va? Sa jag.
- Ja, hon vill inte vara med mig på grund av dig! Fattar du? Morrade Dean.
- Gillar hon mig..? Sa jag förvånat.
- Ja, och om jag inte får vara tillsammans med henne får inte du det heller! Sa Dean hotfullt och smällde till mig så att mitt huvud kastades åt sidan.
- Vad gör du?! Sa jag upprört.
- Idiot! Morrade Dean och försökte klippa till mig igen. Jag vek undan. Man han lyckades nästa gång, ett slag med knytnäven rätt på ögat.
- Justin?! Dean?! Ropade en röst som jag kände igen. Cathrine.
- Omg Justin vad har hänt! Sa hon och sprang fram till mig. Jag hade tydligen redan fått märken efter slagen.
Hon tittade förbryllat på den, sedan argt.
- Hur fan kan du göra så? FÖRSVINN! Skrek hon och han lommade skamset iväg.
- Kom Justin, jag ska hjälpa dig, sa hon och la armarna om min rygg och hjälpte mig mot dörren.
NÄSTA DAG
Jag och Cathrine skulle mötas på stan för att prata ut idag. Jag bodde hos mormor och morfar nu. Mamma var orolig, men jag sa att allting var bra. Jag ville helst inte bry mig om mamma och hennes kille.
När jag såg Cathrine komma emot mig nästa dag blev jag helt varm, hon var så vacker! Blont hår och vackra ögon...
(TÄNK ER ATT HON ÄR BRUN-HÅRIG)
- Hej! Sa jag och kramade henne.
- Hej Justin, ingen blåtria ser jag, skrattade hon.
- Nej, tur va? Jag kan inte stå på scén med den, flinade jag. Hon pussade mig på kinden.
- Jag har saknar dig, viskade hon.
- Tack desamma, sa han.
CATHRINE'S PERSPEKTIV
Vi satte oss på ett 'Starbucks' cafe. Några tjejer kvävde autografer av både mig och Justin, det kändes coolt att de tyckte om mig och ville ha min autograf för att jag var ihop med Justin.
- Tack! Sa dem och nästan skrek av lycka.
- Varsågoda, sa jag och log mot dem. De fnittrade hysteriskt och gav Justin en sista blick innan de gick.
När vi blev ensama var det dags att snacka allvar.
- Justin... jag hoppas att du förstår att det var på grund av flirten med Madison jag gjorde slut med dig, sa jag allvarligt.
- Jag fattar, sa han och tog mina händer i sina.
- Justin... log jag och lutade min panna mot hans.
- Jag älskar dig, viskade jag.
- Jag älskar dig, viskade han.
Vi tittade varandra i ögonen en lång stund.
- Jag är så ledsen för förut, sa jag.
- Jag med, sa han.
- Vet du? Frågade jag.
Jag kysste honom.
- Jag håller med, flinade han och kramade mig igen.
Nästa dag skulle jag gå i skolan, Chaz, Ryan, Nolan och Mitch gick ju i samma klass. Justin hade inget att göra så han hängde på.
Alla blev helt hysteriska, men sedan lugnade de ner sig. Justin hälsade på alla och pratade med sina gammla vänner.
Fört ville tjejerna nästan ha min autograf, det var i extas över mig.
Som andra lektion var det gymnastik utomhus. Alla klagade en stund när vi fått reda på att vi skulle spela brännboll. Men det löste sig.
Jag, Mitch och Ryan blev i samma lag, Macy blev också i samma lag som oss.
Justin, Chaz och Nolan blev i det andra laget.
- Vi kommer spöa skiten ur er, fnös jag. Macy flinade.
- Inte om jag får bestämma, sa Justin.
Justin's lag började inne. Mitt lag ute. ¨
Först stod Justin. Han sköt. Bollen flög iväg men jag gjorde lyra och kastade till brännaren som lyckdes bränna Justin vid andra konen.
- Snyggt, flinade jag.
- Käften, sa han och skrattade lätsamt.
Jag och Macy gjorde high-five för att markera segern.
Chaz's tur. Han slog längre, ner i damen till och med. Mitch, jag och Macy sprang efter bollen. Mitch fick tag i den och kastade.
- Ni kan ju inte bara stå där och ba; "kolla mitt smink, kolla mina naglar!" klagade Mitch. Jag och Macy började gapskratta. Mitch flinade han med.
Chaz och Justin hade lyckats att komma runt hela varvet. Chaz som holing one.
- Jag älskar dig, mimade jag till Justin.
- Jag älskar dig också, mimade han tillbaka. Real love.
NÄSTA DAG
Jag och Cathrine skulle mötas på stan för att prata ut idag. Jag bodde hos mormor och morfar nu. Mamma var orolig, men jag sa att allting var bra. Jag ville helst inte bry mig om mamma och hennes kille.
När jag såg Cathrine komma emot mig nästa dag blev jag helt varm, hon var så vacker! Blont hår och vackra ögon...
(TÄNK ER ATT HON ÄR BRUN-HÅRIG)
- Hej! Sa jag och kramade henne.
- Hej Justin, ingen blåtria ser jag, skrattade hon.
- Nej, tur va? Jag kan inte stå på scén med den, flinade jag. Hon pussade mig på kinden.
- Jag har saknar dig, viskade hon.
- Tack desamma, sa han.
CATHRINE'S PERSPEKTIV
Vi satte oss på ett 'Starbucks' cafe. Några tjejer kvävde autografer av både mig och Justin, det kändes coolt att de tyckte om mig och ville ha min autograf för att jag var ihop med Justin.
- Tack! Sa dem och nästan skrek av lycka.
- Varsågoda, sa jag och log mot dem. De fnittrade hysteriskt och gav Justin en sista blick innan de gick.
När vi blev ensama var det dags att snacka allvar.
- Justin... jag hoppas att du förstår att det var på grund av flirten med Madison jag gjorde slut med dig, sa jag allvarligt.
- Jag fattar, sa han och tog mina händer i sina.
- Justin... log jag och lutade min panna mot hans.
- Jag älskar dig, viskade jag.
- Jag älskar dig, viskade han.
Vi tittade varandra i ögonen en lång stund.
- Jag är så ledsen för förut, sa jag.
- Jag med, sa han.
- Vet du? Frågade jag.
Jag kysste honom.
- Jag håller med, flinade han och kramade mig igen.
Nästa dag skulle jag gå i skolan, Chaz, Ryan, Nolan och Mitch gick ju i samma klass. Justin hade inget att göra så han hängde på.
Alla blev helt hysteriska, men sedan lugnade de ner sig. Justin hälsade på alla och pratade med sina gammla vänner.
Fört ville tjejerna nästan ha min autograf, det var i extas över mig.
Som andra lektion var det gymnastik utomhus. Alla klagade en stund när vi fått reda på att vi skulle spela brännboll. Men det löste sig.
Jag, Mitch och Ryan blev i samma lag, Macy blev också i samma lag som oss.
Justin, Chaz och Nolan blev i det andra laget.
- Vi kommer spöa skiten ur er, fnös jag. Macy flinade.
- Inte om jag får bestämma, sa Justin.
Justin's lag började inne. Mitt lag ute. ¨
Först stod Justin. Han sköt. Bollen flög iväg men jag gjorde lyra och kastade till brännaren som lyckdes bränna Justin vid andra konen.
- Snyggt, flinade jag.
- Käften, sa han och skrattade lätsamt.
Jag och Macy gjorde high-five för att markera segern.
Chaz's tur. Han slog längre, ner i damen till och med. Mitch, jag och Macy sprang efter bollen. Mitch fick tag i den och kastade.
- Ni kan ju inte bara stå där och ba; "kolla mitt smink, kolla mina naglar!" klagade Mitch. Jag och Macy började gapskratta. Mitch flinade han med.
Chaz och Justin hade lyckats att komma runt hela varvet. Chaz som holing one.
- Jag älskar dig, mimade jag till Justin.
- Jag älskar dig också, mimade han tillbaka. Real love.
2011-09-13 | 21:22:36 | Kategori: Breaknoveller
You Makes Me Happy Again
Hej hej! Nu ska jag skriva en låång novell på bara ett inlägg, så det blir inget nytt inlägg av 'My New Story Is About You'.
Bara så ni vet!
Jag och min bästis Elena var på väg ifrån Josh's fest. Vi skrattade och pratade.
"Kolla in!" Sa hon och pekade på varningslamporna som blinkade varje gång ett tåg snart skulle passera över vägen.
"Det kommer ju inget tåg", skrattade Elena och ställde sig på relesen.
"Det där är nog ingen bra idé", sa jag.
"Men slappna av! Det kommer ju inget, eller hur?!" Sa Elena. Bakom henne såg jag tåglyktor närma sig i hastig fart.
"AKTA! Tåget kommer!" ropade jag.
"Vad sa du?" Sa Elena ironiskt.
"Jag menar allvar! Gå av relsen!" Sa jag.
"Visst", skrattade Elena.
"GÅ AV! SNÄLLA!" Bad jag.
"Jaja", muttrade Elena, precis när tåget bara var tio meter ifrån henne fick hon syn på det och började springa. Men hon snavade. Hon hann aldrig resa sig... hon var borta, tågets rels hade blivit hennes död, blodet från henne flöt ut och rann ner i skårorna i relsen...
Jag satte mig upp i sängen. Dröm, en dröm... igen. Ända sedan olyckan med Elena har jag drömt om det, om och om igen, se den hemska händelsen ske igen, och igen, och igen...
"Lexi? Är du okej?" Frågade min bror Jack. Jag insåg då att jag skrikit rakt ut när jag vaknat.
"Ja", sa jag och svalde.
"Drömmde du igen?" Frågade han och satte sig bredvid mig. Jag nickade.
"Jag klarar det inte", viskade jag.
"Nej, men vi tillsammans gör det", sa han och kramade mig.
"Jag är glad att du stödjer mig bro", sa jag.
"Ingen orsak." sa han och log mot mig.
Nästa dag gick jag till stranden, jag brukade gå dit titt som sätt även om det var iskallt, jag simmade ut till vattengrottan som ovanligt nog fanns där bara tjugo meter ifrån stranden, ingen förutom jag och Elena hade vetat om den, nu när hon var död visste bara jag om den. Idag var det stekhet och det var fullt av folk på stranden.
"Hej Lex!" Ropade Eric, han vinkade åt mig. Jag vinkade tillbaka.
Jag letade upp ett bra ställe att vara på och bredde ut min handduk.
Sedan byte jag snabbt om sedan sprang jag ner i vattnet. Jag simmade snabbt ut till grottan utan att märka att någon följer efter mig. Jag klättrade upp på en av de stora stenarna som fanns i grottan. Jag tittade ut över vattnet inuti grottan, vattnet var liksom turkost här inne, det var jätte vackert.
"Coolt ställe va? Och jag som trodde jag var ensam om vetskapen om den här stället", sa en röst från vattnet bakom mig. Jag vände mig snabbt om.
"Vad gör du här?!" Fräste jag. Det bara slank ut mig, såklart fick andra personer vara här men jag kunde inte rå för att jag ville ha det för mig själv.
"Förlåt", sa killen som var på väg upp för stenen bredvid min.
Jg kände igen honom, han var på TV, i tidningen och typ överallt.
"Justin Bieber?" Frågade jag.
"Eh... ja", sa han och flinade.
"Mitt namn är Lexi Davids", sa jag och sträckte fram handen. Han klättrade upp och satte sig till rätta innan han skakade min hand.
"Vad trevligt." sa han utan etusiasm.
"Min syrra gillar dig", sa jag.
"Hälsa från mig", sa han.
"Hon blir nog överlycklig", sa jag dumt.
"Ja, kanske", sa Justin. Jag kände mig idiotisk. Jag bara satt där och tittade på självaste Justin Bieber. Det var knäppt.
"Av vilka själv hittade du det här stället?" Frågade Justin.
"Jag och Elena hittade det när vi var här och dök, jag såg öppningen", berättade jag.
"Vem är Elena?" Frågade han nyfiket.
"Ingen!" Fräste jag.
"Ehm..." började Justin.
"Förlåt", sa jag. "det är mina döda bästa vän, det är lite känsligt."
"Jaha, jag är ledsen", sa han allvarligt.
"Tack", sa jag tyst.
Jag gled långsamt ner i vattnet igen.
"Ska du gå?" Frågade han.
"Nej, jag frös lite bara, vattnet är så varmt", sa jag.
"Fattar", sa han. Jag simmade bort till väggen och kände på den. En vass kant stack ut som jag retsamt rev mig på. Jag svor och tog upp handen. Ett djupt sår i handleden, blodet bara rann.
"Jävlar", svor jag igen.
"Vad hände?" Frågade Justin. Blodet som rann från min handled påminnde mig om blodet från Elena, jag började nästan gråta, jag klarade inte av det. Flashbacken var förstark, jag svimmade.
Jag vaknade upp i en sjukhussäng. Bredvid mig satt Justin och såg väldigt orolig ut.
"Hon är vaken!" utbrast han när han såg att jag öppnat ögonen.
"Vad hände?" Frågade jag.
"Du svimmade, du sjönk rätt långt innan jag fick tag på dig, du hade fått något i såret och det var svullet och rött. Jag lyckades ta med dig till stranden, sedan ringade jag ambulans och nu är du här", förklarade Justin.
"Varför blev du så glad när jag vaknade?" Frågade jag.
"De sa att du kanske inte skulle vakna för om en månad, eller aldrig", sa Justin. Jag rös.
"Varför, så farligt kan det väl inte vara?" Sa jag och försökte lyfta armen för att se på såret. Men jag kunde inte lyfta den av smärta.
"Du har lekulumi", sa en läkare som kommit in i rummet.
"VA?!" Halvskrek jag.
"Ja, jag är hemskt ledsen, men ditt blod blev på något sätt förgiftat i grottan", sa lärkarn.
"Kommer jag dö?" Viskade jag.
"Jag är rädd för det", sa han. Mina ögon fuktades av tårar. Det kunde inte vara sant. Jag hade cancer och skulle dö.
"När?" Sa jag med darrande röst.
"Tio dagar, exakt", sa läkaren allvarligt.
"Oj", var det ända jag kunde säga.
"Jag är hemskt, hemkt ledsen Ms, men så är det." sa lärkaren och gick. Jag tittade på Justin med blicken full av rädsla.
"Jag vill inte dö! Hjälp mig snälla!" Kved jag.
"Såja, det är okej, du klarar det", viskade Justin. Han lät precis som min bror.
"Min bror, vet han?" Sa jag.
"Ja, doktorn ringde honom, han är på väg", Justin.
"Bra." sa jag. Justin strök mig över pannan.
Efter tio minuter med Justins hand på pannan kom äntligen Jack. Han bokstavligen slet bort Justin från och satte sig med mitt huvud i hans knä.
"Jag är här nu, allting är okej", sa han.
"Jag älskar dig", sa jag.
"Och jag älskar dig." sa han och kramade min hand som han höll i.
Dag 1:
Jack stannade, lika så med Justin, han vägrade vika från min sida.
"Jag kommer få det bra", sa jag till Jack som satt och ojade om att han skulle bli så ensam när jag dog.
"Hur skulle man kunna få det bra i helvetet?" Morrade Jack.
"Jag kommer inte dit, utan till himlen", sa jag.
"Ah visst!" Fräste Jack och gick ut.
"Han menar det inte." sa Justin tväsäkert.
"Jag vet." suckade jag.
"Jag är så ledsen", sa Justin.
"Var inte det." sa jag.
"Jag vill inte att du ska dö, jag tror du är en bra person", sa Justin sorgset.
"Tack." sa jag log mot honom.
"Jag menar det verkligen." sa Justin och satte sig på min sängkant.
"Aww... Justin! Så söt!" Sa jag och skrattade.
"Jag tror att du får det bra", sa Justin.
"Tack, och du är en väldigt fin person du med", sa jag och blinkade till honom. Han skrattade.
Dag 2:
Jag trodde aldrig att Justin skulle stanna en natt till. Men det gjorde han, både han och Jack satt där och tittade kärlekfullt på mig medans jag låtsades sova för att se deras ansikten. Ibland pratade de med varndra, men aldrig om mig. Ibland sa dem typ "hon är så fridfull..." eller "det känns hemskt, det gör det verkligen" jag log åt deras konversationer i sådana fall.
"Jag går och hämtar frukost åt oss", sa Justin och Jack nickade.
"Ni verkar komma överens", sa jag.
"Haha, ja!" Sa Jack och log.
"Han är schysst, jag gillar honom." sa jag.
"Inte för mycket hoppas jag, han är Justin Bieber, tänk på det, han åker säkert snart", sa Jack.
"Vi får väl se", sa jag och flinade.
Timmarna flöt på, jag, Jack och Justin pratade och pratade tills jag somnade. Jag vaknade under natten. Jack sov djupt med Justin satt och stirrade framför sig.
"Är du okej?" frågade jag.
"Låt mig fråga dig det", sa Justin.
"Det tror jag inte", fnös jag.
"Sov", sa han.
"Du med." sa jag.
"Såklart", sa Justin och log. Jag slöt ögonen, när ajg kikade nästa gånge sov Justin också.
"Du hjälper mig, Justin Drew Bieber", viskade jag innan jag somnade.
Dag 3:
Jag låg lyssnade på 'Syster I Jeans' och slappade lite från killarna. De hade gått ut en sväng för att sträcka på benen men skulle komma tillbaka om några timmar. Jag hade börjat gilla Justin lite mer än för, han var så söt.
Jag tänkte inte på det utan bara lyssnade på Ann Brashares underbara historia om Lena, Tibby, Bridge och Carmen. Ja, jag var en nörd av dessa historier och filmer.
"Ursäkta mig Ms. Davids, har ni tid?" Frågade en läkare som kom in i rummet.
"Jadå", sa jag.
"Jag är hemskt, hemskt, hemskt ledsen men din död kommer att ske om imorgon..." sa läkaren och jag stelnade till.
"V-vad?" Stammade jag och var nära till gråten.
"Din bror och din pojkvän är på väg upp", sa läkaren innan han gick. Pojkvän? Trodde han att jag och Justin var ihop, knäääppt!
Jack och Justin kom lugnt in i rummet, pratandes och skrattandes. De visste tydligen inte.
"Eh... killar..." sa jag.
"Ja?" Sa Jack.
"Jag blev just infomerad, min död kommer att ske imorgon", sa jag.
"VAD?!" Sa båda killarna i en mun.
Nästa dag:
Jag hade fått reda på att det skulle hända om ungefär två till tre timmar, jag var hemskt rädd och nervös.
"Det ordnar sig", viskade Jack. Han grät, även Justin grät. Jag också. Alla tre bara lät tårarna rinna och rinna.
"Nej, den här gången gör det inte det." sa jag.
"Jag klarar det inte..." viskade Justin. Jack gick för att hämta vatten till mig och då passade Justin på att sätta sig på min sängkant.
"Jag vet att vi bara känt varandra i fem dagar men jag har fallti för dig, och jag kommer aldrig hitta någon som du när du är borta", sa han.
"Aww... vad söt du är!" Sa jag och la huvudet på sne.
Jack kom in igen.
"Här." sa han och gav mig vattnet.
"Tack", sa jag och log.
Två timmar hade gått, det kunde nu ske när som helst.
Men inget hände. Plötsligt kastade jag en blick på maskienen som visade hur mitt hjärta slog. Jag såg panikslaget hur mätaren gick ner, ner, ner...
"Nu händer det", viskade jag. Jack skulle precis trycka på knappen som kallade dit läkare men jag skakade på huvudet.
"Nej." sa jag.
"Men..." protesterade Jack.
Justin kom fram till mig. Hon lutade sig ner och kysste min panna. Jack gjorde desamma.
"Jag älskar dig", viskade Justin sedan i henne öra. Jag visste plötsligt inte vad jag gjorde. Jag kysste honom.
"Om det inte våre för dig, så skulle jag vara död redan", sa jag lågt. Han log.
"Jag är glad att vara här." sa han.
"Jag med." sa jag. Sedan la jag ner huvudet på kudden.
Nu kommer jag till dig Elena... nu kommer jag...
"Tio dagar, exakt", sa läkaren allvarligt.
"Oj", var det ända jag kunde säga.
"Jag är hemskt, hemkt ledsen Ms, men så är det." sa lärkaren och gick. Jag tittade på Justin med blicken full av rädsla.
"Jag vill inte dö! Hjälp mig snälla!" Kved jag.
"Såja, det är okej, du klarar det", viskade Justin. Han lät precis som min bror.
"Min bror, vet han?" Sa jag.
"Ja, doktorn ringde honom, han är på väg", Justin.
"Bra." sa jag. Justin strök mig över pannan.
Efter tio minuter med Justins hand på pannan kom äntligen Jack. Han bokstavligen slet bort Justin från och satte sig med mitt huvud i hans knä.
"Jag är här nu, allting är okej", sa han.
"Jag älskar dig", sa jag.
"Och jag älskar dig." sa han och kramade min hand som han höll i.
Dag 1:
Jack stannade, lika så med Justin, han vägrade vika från min sida.
"Jag kommer få det bra", sa jag till Jack som satt och ojade om att han skulle bli så ensam när jag dog.
"Hur skulle man kunna få det bra i helvetet?" Morrade Jack.
"Jag kommer inte dit, utan till himlen", sa jag.
"Ah visst!" Fräste Jack och gick ut.
"Han menar det inte." sa Justin tväsäkert.
"Jag vet." suckade jag.
"Jag är så ledsen", sa Justin.
"Var inte det." sa jag.
"Jag vill inte att du ska dö, jag tror du är en bra person", sa Justin sorgset.
"Tack." sa jag log mot honom.
"Jag menar det verkligen." sa Justin och satte sig på min sängkant.
"Aww... Justin! Så söt!" Sa jag och skrattade.
"Jag tror att du får det bra", sa Justin.
"Tack, och du är en väldigt fin person du med", sa jag och blinkade till honom. Han skrattade.
Dag 2:
Jag trodde aldrig att Justin skulle stanna en natt till. Men det gjorde han, både han och Jack satt där och tittade kärlekfullt på mig medans jag låtsades sova för att se deras ansikten. Ibland pratade de med varndra, men aldrig om mig. Ibland sa dem typ "hon är så fridfull..." eller "det känns hemskt, det gör det verkligen" jag log åt deras konversationer i sådana fall.
"Jag går och hämtar frukost åt oss", sa Justin och Jack nickade.
"Ni verkar komma överens", sa jag.
"Haha, ja!" Sa Jack och log.
"Han är schysst, jag gillar honom." sa jag.
"Inte för mycket hoppas jag, han är Justin Bieber, tänk på det, han åker säkert snart", sa Jack.
"Vi får väl se", sa jag och flinade.
Timmarna flöt på, jag, Jack och Justin pratade och pratade tills jag somnade. Jag vaknade under natten. Jack sov djupt med Justin satt och stirrade framför sig.
"Är du okej?" frågade jag.
"Låt mig fråga dig det", sa Justin.
"Det tror jag inte", fnös jag.
"Sov", sa han.
"Du med." sa jag.
"Såklart", sa Justin och log. Jag slöt ögonen, när ajg kikade nästa gånge sov Justin också.
"Du hjälper mig, Justin Drew Bieber", viskade jag innan jag somnade.
Dag 3:
Jag låg lyssnade på 'Syster I Jeans' och slappade lite från killarna. De hade gått ut en sväng för att sträcka på benen men skulle komma tillbaka om några timmar. Jag hade börjat gilla Justin lite mer än för, han var så söt.
Jag tänkte inte på det utan bara lyssnade på Ann Brashares underbara historia om Lena, Tibby, Bridge och Carmen. Ja, jag var en nörd av dessa historier och filmer.
"Ursäkta mig Ms. Davids, har ni tid?" Frågade en läkare som kom in i rummet.
"Jadå", sa jag.
"Jag är hemskt, hemskt, hemskt ledsen men din död kommer att ske om imorgon..." sa läkaren och jag stelnade till.
"V-vad?" Stammade jag och var nära till gråten.
"Din bror och din pojkvän är på väg upp", sa läkaren innan han gick. Pojkvän? Trodde han att jag och Justin var ihop, knäääppt!
Jack och Justin kom lugnt in i rummet, pratandes och skrattandes. De visste tydligen inte.
"Eh... killar..." sa jag.
"Ja?" Sa Jack.
"Jag blev just infomerad, min död kommer att ske imorgon", sa jag.
"VAD?!" Sa båda killarna i en mun.
Nästa dag:
Jag hade fått reda på att det skulle hända om ungefär två till tre timmar, jag var hemskt rädd och nervös.
"Det ordnar sig", viskade Jack. Han grät, även Justin grät. Jag också. Alla tre bara lät tårarna rinna och rinna.
"Nej, den här gången gör det inte det." sa jag.
"Jag klarar det inte..." viskade Justin. Jack gick för att hämta vatten till mig och då passade Justin på att sätta sig på min sängkant.
"Jag vet att vi bara känt varandra i fem dagar men jag har fallti för dig, och jag kommer aldrig hitta någon som du när du är borta", sa han.
"Aww... vad söt du är!" Sa jag och la huvudet på sne.
Jack kom in igen.
"Här." sa han och gav mig vattnet.
"Tack", sa jag och log.
Två timmar hade gått, det kunde nu ske när som helst.
Men inget hände. Plötsligt kastade jag en blick på maskienen som visade hur mitt hjärta slog. Jag såg panikslaget hur mätaren gick ner, ner, ner...
"Nu händer det", viskade jag. Jack skulle precis trycka på knappen som kallade dit läkare men jag skakade på huvudet.
"Nej." sa jag.
"Men..." protesterade Jack.
Justin kom fram till mig. Hon lutade sig ner och kysste min panna. Jack gjorde desamma.
"Jag älskar dig", viskade Justin sedan i henne öra. Jag visste plötsligt inte vad jag gjorde. Jag kysste honom.
"Om det inte våre för dig, så skulle jag vara död redan", sa jag lågt. Han log.
"Jag är glad att vara här." sa han.
"Jag med." sa jag. Sedan la jag ner huvudet på kudden.
Nu kommer jag till dig Elena... nu kommer jag...
2011-09-12 | 21:36:14 | Kategori: My New Story Is About You (avslutad)
My New Story Is About You Kapitel 15-I Want Not To Miss You But I Do It
- Flickan var något att leva för, det är ditt fel att det inte är du som har henne i dina armar nu, forsatte mamma, sedan gick hon. Orden sårade mig. Men hon hade rätt. Jag hade varit dum, korkad, idiotisk.
Hur kunde jag?
Men när vi åkte iväg och jag såg hur Dean höll om Cathrine, så tänkte jag; "det där borde vara jag".
Alla tankarna på Cathrine försvann på scénen, mina fans älskade mig och skrek mitt namn.
- Justin! Justin! Justin! Justin...
- JAG ÄLSKAR ER! Brukade jag skrika i slutet av min konsert. Och det gjorde jag. Men jag saknade Cathrine så mycket att jag knappt kunde tänka på annat.
Cathrine's perskeptiv
Jag och Dean satt på mitt rum.
- Är det där killen som du va med innan jag såg dig för en vecka sedan? Frågade Dean och pekade på fotot av Justin, mig, Macy och Jeremy tillsammans på mitt skriv bord.
- Om du menar killen som håller om mig så ja, sa jag.
- Ja jag menar han, sa Dean och flinade.
Jag lutade mig mot Dean, jag saknade Justin, trots att jag inte ville. Jag ville hata honom, men jag kunde inte.
- Han verkar schysst, vad heter han? Frågade Dean.
- Justin Bieber, sa jag.
- Wow! Du siktar högt babe! Sa han och kramade mig.
- Jag är så glad att du är här Dean! Sa jag.
- Jag med, sa han. Jag vände upp huvudet och såg in i hans ögon. Sedan visste inte jag vad som hände, jag kysste honom. Och han besvarade den.
- Det var oväntat, sa jag lågt. Han skrattade.
- Ja, sa han och kysste mig igen.
På kvällen hade jag dåligt samvete över Justin. Och saknaden efter honom gjorde det värre. Jag hade varit så elak och dum, försnärjd i självprakt och självupptagelse, jag var ett monster. Sedan kysste jag en annan kille redan en vecka efter att mitt ex åkt på grund av att jag gjorde slut, det kändes hemskt.
Klockan var över midnatt men jag tassade ändå upp och ringade till Macy.
- Vet du vad klockan är?! Stönade hon.
- Ja, ja jag vet! Men jag måste prata! Sa jag.
- Okej kör på! Sa hon.
Jag berättade alltihop och om min känslokarusell med Justin.
- Justin var något att leva för, det är ditt fel att du inte har honom i dina armar nu, sa Macy innan vi la på.
Även om orden sårade mig visste jag att hon hade rätt. Jag hade betet mig dumt, idiotiskt, korkat.
Vad hade jag gjort? Jag ville inte sakna honom nu när jag hade Dean, men det gjorde jag, jätte jätte mycket saknade jag honom.
Justin's Perspektiv
Jag låg på min säng och tänkte på Cathrine. Hennes ansikte inramat av det blonda svallande håret och det blågröna ögonen och det underbara leendet. Jag saknade henne så.
- Justin! Mat! Ropade mamma från köket.
- Jag kommer Mamma! Sa jag och reste mig. När jag gick förbi soffan satt Ryan och Scooter där.
- Yo! Sa jag.
- Yoyo Justin! Sa Ryan och gjorde high-five.
- Whatz up? Frågade jag på väg mot köket i turné bussen.
- Inget speciellt, sa Scooter. Ät du. Fortsatte han.
- Okej, ses! Sa jag och gick in till mamma.
- Hej Justin! Sa mamma.
- Tja, sa jag.
- Saknar du fortfarnde flicktösen? Frågade mamma. Jag nickade.
- Ni passade, men hon har det bra utan dig, jag vet att det är svårt men så är det, sa mamma.
- Jag vet, sa jag.
- Pattie! Ropade Mama Jan.
- Måste gå Justin, sa mamma JA VAD ÄR DET?! Fortsatte hon på väg ut.
Jag suckade och kände att bussen stannade.
- Heej! Hörde att mamma sa.
- Hej babe! Sa en röst. En mans röst. Vad i?
Snart var bussen i rörelse igen.
Mamma kom in i rummet tillsammans med en lång man med brunt hår och leende läppar.
- Hejsan, du måste vara Justin, jag heter Dick, vad kul att träffas! Sa mannen och sträckte fram handen.
- Och vilken relation till mamma har du då? Frågade jag irriterat.
- Vi är tillsammans, sa mamma.
- VA?! Varför har du inte sagt nåt?! Fräste jag och tittade surt på mamma.
- Jo... jag ville bara inte... jag ville... jag ville att det skulle bli en överreskning! Sa mamma.
- Du menar att du inte vågade säga det till mig? Muttrade jag och började gå tillbaka till mitt rum.
- Justin! Sluta! Såklart att jag inte var rädd att säga det till dig... jag visste inte bara hur du skulle ta det! Förklarade mamma.
- Det är samma sak, sa jag surt och vände mig bort. Jag sprang till mitt rum och började packa, i en väldnas fart, jag skulle tillbaka till Cathrine, innnan det var försent.
Cathrine's perspektiv
Jag och Dean satt på min säng igen. Den här gången tittade vi på film och åt popcorn.
Precis när paret kysste varandra försökte Dean att kyssa mig. Jag vek undan.
- Vad? Sa han.
- Jag kan inte,
- Varför?
- Jag...jag kan bara inte det! Stammade jag.
- Det är den där killen, Justin eller vad han nu hette? Eller hur?! Fräste Dean och reste sig upp.
- Nej azzå...
- Vad?!
- Jag...
- Du vill ju tydligen inte ha mig här, så vi ses! Sa han och gick. Jag suckade.
Faan också...
Hur kunde jag?
Men när vi åkte iväg och jag såg hur Dean höll om Cathrine, så tänkte jag; "det där borde vara jag".
Alla tankarna på Cathrine försvann på scénen, mina fans älskade mig och skrek mitt namn.
- Justin! Justin! Justin! Justin...
- JAG ÄLSKAR ER! Brukade jag skrika i slutet av min konsert. Och det gjorde jag. Men jag saknade Cathrine så mycket att jag knappt kunde tänka på annat.
Cathrine's perskeptiv
Jag och Dean satt på mitt rum.
- Är det där killen som du va med innan jag såg dig för en vecka sedan? Frågade Dean och pekade på fotot av Justin, mig, Macy och Jeremy tillsammans på mitt skriv bord.
- Om du menar killen som håller om mig så ja, sa jag.
- Ja jag menar han, sa Dean och flinade.
Jag lutade mig mot Dean, jag saknade Justin, trots att jag inte ville. Jag ville hata honom, men jag kunde inte.
- Han verkar schysst, vad heter han? Frågade Dean.
- Justin Bieber, sa jag.
- Wow! Du siktar högt babe! Sa han och kramade mig.
- Jag är så glad att du är här Dean! Sa jag.
- Jag med, sa han. Jag vände upp huvudet och såg in i hans ögon. Sedan visste inte jag vad som hände, jag kysste honom. Och han besvarade den.
- Det var oväntat, sa jag lågt. Han skrattade.
- Ja, sa han och kysste mig igen.
På kvällen hade jag dåligt samvete över Justin. Och saknaden efter honom gjorde det värre. Jag hade varit så elak och dum, försnärjd i självprakt och självupptagelse, jag var ett monster. Sedan kysste jag en annan kille redan en vecka efter att mitt ex åkt på grund av att jag gjorde slut, det kändes hemskt.
Klockan var över midnatt men jag tassade ändå upp och ringade till Macy.
- Vet du vad klockan är?! Stönade hon.
- Ja, ja jag vet! Men jag måste prata! Sa jag.
- Okej kör på! Sa hon.
Jag berättade alltihop och om min känslokarusell med Justin.
- Justin var något att leva för, det är ditt fel att du inte har honom i dina armar nu, sa Macy innan vi la på.
Även om orden sårade mig visste jag att hon hade rätt. Jag hade betet mig dumt, idiotiskt, korkat.
Vad hade jag gjort? Jag ville inte sakna honom nu när jag hade Dean, men det gjorde jag, jätte jätte mycket saknade jag honom.
Justin's Perspektiv
Jag låg på min säng och tänkte på Cathrine. Hennes ansikte inramat av det blonda svallande håret och det blågröna ögonen och det underbara leendet. Jag saknade henne så.
- Justin! Mat! Ropade mamma från köket.
- Jag kommer Mamma! Sa jag och reste mig. När jag gick förbi soffan satt Ryan och Scooter där.
- Yo! Sa jag.
- Yoyo Justin! Sa Ryan och gjorde high-five.
- Whatz up? Frågade jag på väg mot köket i turné bussen.
- Inget speciellt, sa Scooter. Ät du. Fortsatte han.
- Okej, ses! Sa jag och gick in till mamma.
- Hej Justin! Sa mamma.
- Tja, sa jag.
- Saknar du fortfarnde flicktösen? Frågade mamma. Jag nickade.
- Ni passade, men hon har det bra utan dig, jag vet att det är svårt men så är det, sa mamma.
- Jag vet, sa jag.
- Pattie! Ropade Mama Jan.
- Måste gå Justin, sa mamma JA VAD ÄR DET?! Fortsatte hon på väg ut.
Jag suckade och kände att bussen stannade.
- Heej! Hörde att mamma sa.
- Hej babe! Sa en röst. En mans röst. Vad i?
Snart var bussen i rörelse igen.
Mamma kom in i rummet tillsammans med en lång man med brunt hår och leende läppar.
- Hejsan, du måste vara Justin, jag heter Dick, vad kul att träffas! Sa mannen och sträckte fram handen.
- Och vilken relation till mamma har du då? Frågade jag irriterat.
- Vi är tillsammans, sa mamma.
- VA?! Varför har du inte sagt nåt?! Fräste jag och tittade surt på mamma.
- Jo... jag ville bara inte... jag ville... jag ville att det skulle bli en överreskning! Sa mamma.
- Du menar att du inte vågade säga det till mig? Muttrade jag och började gå tillbaka till mitt rum.
- Justin! Sluta! Såklart att jag inte var rädd att säga det till dig... jag visste inte bara hur du skulle ta det! Förklarade mamma.
- Det är samma sak, sa jag surt och vände mig bort. Jag sprang till mitt rum och började packa, i en väldnas fart, jag skulle tillbaka till Cathrine, innnan det var försent.
Cathrine's perspektiv
Jag och Dean satt på min säng igen. Den här gången tittade vi på film och åt popcorn.
Precis när paret kysste varandra försökte Dean att kyssa mig. Jag vek undan.
- Vad? Sa han.
- Jag kan inte,
- Varför?
- Jag...jag kan bara inte det! Stammade jag.
- Det är den där killen, Justin eller vad han nu hette? Eller hur?! Fräste Dean och reste sig upp.
- Nej azzå...
- Vad?!
- Jag...
- Du vill ju tydligen inte ha mig här, så vi ses! Sa han och gick. Jag suckade.
Faan också...
2011-09-11 | 14:48:33 | Kategori: My New Story Is About You (avslutad)
My New Story Is About You Kapitel 14-That Should Be Me
(lyssna på låten samtidigt som du läser!)
- Hej, snyftade jag.
- Cattis! Hur är det? Gjorde du slut?! Frågade Macy.
- Kan du komma över? Viskade jag.
- Såklart! Jag kommer på stört! Hejdå!
- Hejdå... viskade jag.
Macy kom över på några minuter.
- Hur är det? Frågade hon. Hon omfamnde mig och jag brast ut i gråt igen.
- Ha-ha-han gjorde det med flit... snyftade jag.
- Vad gjorde han med flit? Undrade Macy varsamt.
- Sårade mig! Var med Madison istället för MIG! Grät jag.
- Vilket svin! Sa Macy.
- JA! Sa jag och grät ännu mer.
- Sååja... viskade Macy.
Nästa dag
Macy's mobil ringade och hon svarade.
- Macy,
- Skojar du?
- Va, nej! Okej....
- Men vi kommer!
- Mm...
- Aaa..
- Sure! Ses där! HEJDÅ!
Hon la på och tittade skuldmedvetet på mig.
- Vad? Sa jag.
- Det är Justin, han ska åka till Atlanta nu, sa hon.
- Bra, sa jag.
- Han vill att vi kommer,
- Ja, visst! Sa jag.
- Chaz ringde, han sa det, sa Macy.
- Jaja, kom då! Sa jag och reste mig från sängen där vi suttit. Jag hade bara på mig en grå myströja så jag bytte till trekvarts jeans och en vit tröja, över satte jag ett svart skärp och tog på mig en grå väv kofta.
- Snyggt! Upplyste Macy.
- Tack, sa jag.
- Ingen orsak, sa hon och så gick vi ner i hallen.
Jag tog mina svarta ballerinor och Macy sina motorcykel boots.
- Vi tar min bil, sa Macy. Jag nickade. Macy's bil var en as grym audi.
Macy körde och jag satt i passargerarsättet.
Vi kom fram till platsen där Justin's turné buss stod.
Hans mamma Pattie, Scooter, Usher, Mama Jan och Ryan (inte Ryan Butler utan en annan i Justin's Crew) stod framför bussen. Justin stod med Mitch, Nolan, Ryan och Chaz en bit bort och snackade.
Vi parkerade och hoppade ut.
- Hej! Ropade Macy. Justin tittade mot oss och vinkade. Jag gjorde ingeting utan bara följde efter Macy.
- Hej! Sa Justin till oss.
- Hej, sa jag surt.
- Jag ska ju åka, var inte så sur! Sa Justin.
- Du vet vad jag tycker, sa jag trumpet.
- Cathrine?! Ropade en röst bakom mig. Jag vände mig om och såg Dean, min gamla vän från när jag var hör förut.
- DEAN! Ropade jag.
- Hej sweatie! Sa han och kramade mig hårt.
- Hej! Sa jag och kramade honom tillbaka. Han lyfte upp mig i luften och snörrade mig som par gör på film. Jag skrattade föll ner i hans famn.
- Jag åker nu! Sa Justin.
- Hejdå! Sa jag utan att titta på honom jag var fullt upp tagen av Dean's ansikte.
- Hejdå Justin! Hörde jag Macy säga och krama honom. Jag brydde mig inte.
Justin's perspektiv
Jag såg från bussfönstret hur den där Dean och min underbara Cathrine skrattade och pratade. De kramades och han lyfte upp henne sådär igen. Jag ville spy.
- Det är bäst så gubben, sa mamma som gick förbi mig. Jag nickade långsamt.
- Mm... mumlade jag.
- Flickan var något att leva för, det är ditt fel att det inte är du som har henne i dina armar nu, forsatte mamma, sedan gick hon. Orden sårade mig. Men hon hade rätt. Jag hade varit dum, korkad, idiotisk.
Hur kunde jag?
Men när vi åkte iväg och jag såg hur Dean höll om Cathrine, så tänkte jag; "det där borde vara jag".
2011-09-11 | 13:42:45 | Kategori: My New Story Is About You (avslutad)
My New Story Is About You Kapitel 13-It's Over
- Men vi åker ju hem om två dagar, gör slut med honom då, föreslog Macy.
- Du har rätt, sa jag.
- Tänker du komma tillbaka till middagsbordet? Frågade Macy.
Jag skakade på huvudet.
- Okej, ska jag stanna hos dig? Sa Macy lågt.
- Det behövs inte, gå och skydda Jeremy istället.
- Okej, fnissade Macy. Jag log också, sedan gick hon.
Utan för Cathrines hus
Justin kramade mig, jag kramade inte tillbaka.
- Vad är det som är fel? Frågade han och tittade oroligt på mig.
- Justin, lyssna noga på mig nu, sa jag.
- Okej, sa han och försökte pussa mig på kinden, jag vek undan.
- Lyssna, upprepade jag.
- Jaja, skrattade han.
- Vi borde göra slut, sa jag.
- Va? Sa han. Justins ansikte blev alldels stelt.
Justin's perskeptiv
Hade hon precis sagt "vi borde göra slut"?
- Nej, viskade jag.
- Justin, det är bäst så, jag vill inte bli sårad och sviken igen, sa Catti.
- Sviken? Frågade jag.
- Kvällen när jag blev ledsen och sprang iväg, då brydde du dig bara om Madison, sa Catti. En tår rann ner för min kind när jag såg ner på hennes särpräglade ansikte och tårfyllda ögon.
- Jag är så ledsen, men jag var dum, och arg, sa jag.
- Arg?
- Jag tyckte du var fjantig som sprang din väg, sa jag hjälplöst.
- Jaha, sa hon konstapterande.
- Men jag har väl inte förlorat dig förevight? Har jag verkligen det? Frågade jag och tittade in i hennes ögon som nu svämade över.
- Låt mig vara, sa hon och började gå mot sin dörr.
- Vänta! Sa jag.
Hon vände sig ilsket om.
- Visste du ens att jag grät? Eller att du sårade mig? Frågade jag.
- Nej, annars hade jag väl inte gjort som jag gjort, sa jag. Hon fortsatte gå. Jag hann i fatt henne innan hon öppnade dörren.
- Jag älskar ju dig, sa jag.
- Och?
- Kom igen, sa jag.
- Svara mig ärligt, visste du att jag grät och att du sårade mig djupt? Frågade hon igen. Jag kunde inte ljuga för hennes undrande blick.
- Ja, det gjorde jag, och jag sårade dig med flit, sa jag skamset.
- Tack för att du är ärlig mot mig, sa Cathrine.
- Varsågod, sa jag avslappnat i tron att hon inte var arg på mig längre.
- Och jag ska svara på din fråga om oss, ja, ja du har förlorat mig för alltid, sa hon och smällde igen dörren i mitt ansikte.
- CATHRINE! Skrek jag, men hon låste bara dörren.
- Förlåt mig... viskade jag och gick därifrån.
NÄSTA DAG
Jag gick över till Chaz i hopp om att han skulle förstå mig.
- Yo Justin! Sa Chaz när han fick syn på mig i dörröppningen.
- Yo, sa jag och suckade.
- Whatz up? Sa Chaz och satte på sig sina skor.
- Cathrine gjorde slut, sa jag.
- WHAT?! Sa Chaz förvånat.
- Ja...
- I Budapest? Frågade Chaz.
- Nej igår, sa jag.
- Varför?
- Vi bråkade över att jag råkade flörta lite med en annan tjej som kommit över på middag hos oss, och sedan sårade jag Cathrine med flit för att jag var arg och hon gjorde slut... berättade jag, en tår letade sig ner för min kind och ögonen fuktades.
- Ta't lugnt... tröstade Chaz.
- Jag åker till Atlanta och fortsätter mitt vardagliga liv, sa jag.
- Va?! NEJ! Sa Chaz.
- Jo, jag klarar inte av att vara här när Cathrine avskyr mig och aldirg vill se mig igen.
- Men... sa Chaz olyckligt.
- Jag åker imorgon, ses polarn! Kom till mig klockan två så kan vi ta avsked, säg åt Mitch, Nolan och Ryan också! Sa jag och gick.
- Okej, ses! Ropade Chaz bakom mig, jag vinkade för att han skulle förstå att jag hörde.
Cathrine's perspektiv
Jag satt på min säng och stor grät, Justin, hur kunde han?
Så dum trodde jag inte att han var.
Jag hoppas att han åker tillbaka till Atlanta så jag slipper se honom. Min mobil ringade. Macy.
- Hej, snyftade jag.
- Cattis! Hur är det? Gjorde du slut?! Frågade Macy.
- Kan du komma över? Viskade jag.
- Såklart! Jag kommer på stört! Hejdå!
- Hejdå... viskade jag.
- Du har rätt, sa jag.
- Tänker du komma tillbaka till middagsbordet? Frågade Macy.
Jag skakade på huvudet.
- Okej, ska jag stanna hos dig? Sa Macy lågt.
- Det behövs inte, gå och skydda Jeremy istället.
- Okej, fnissade Macy. Jag log också, sedan gick hon.
Utan för Cathrines hus
Justin kramade mig, jag kramade inte tillbaka.
- Vad är det som är fel? Frågade han och tittade oroligt på mig.
- Justin, lyssna noga på mig nu, sa jag.
- Okej, sa han och försökte pussa mig på kinden, jag vek undan.
- Lyssna, upprepade jag.
- Jaja, skrattade han.
- Vi borde göra slut, sa jag.
- Va? Sa han. Justins ansikte blev alldels stelt.
Justin's perskeptiv
Hade hon precis sagt "vi borde göra slut"?
- Nej, viskade jag.
- Justin, det är bäst så, jag vill inte bli sårad och sviken igen, sa Catti.
- Sviken? Frågade jag.
- Kvällen när jag blev ledsen och sprang iväg, då brydde du dig bara om Madison, sa Catti. En tår rann ner för min kind när jag såg ner på hennes särpräglade ansikte och tårfyllda ögon.
- Jag är så ledsen, men jag var dum, och arg, sa jag.
- Arg?
- Jag tyckte du var fjantig som sprang din väg, sa jag hjälplöst.
- Jaha, sa hon konstapterande.
- Men jag har väl inte förlorat dig förevight? Har jag verkligen det? Frågade jag och tittade in i hennes ögon som nu svämade över.
- Låt mig vara, sa hon och började gå mot sin dörr.
- Vänta! Sa jag.
Hon vände sig ilsket om.
- Visste du ens att jag grät? Eller att du sårade mig? Frågade jag.
- Nej, annars hade jag väl inte gjort som jag gjort, sa jag. Hon fortsatte gå. Jag hann i fatt henne innan hon öppnade dörren.
- Jag älskar ju dig, sa jag.
- Och?
- Kom igen, sa jag.
- Svara mig ärligt, visste du att jag grät och att du sårade mig djupt? Frågade hon igen. Jag kunde inte ljuga för hennes undrande blick.
- Ja, det gjorde jag, och jag sårade dig med flit, sa jag skamset.
- Tack för att du är ärlig mot mig, sa Cathrine.
- Varsågod, sa jag avslappnat i tron att hon inte var arg på mig längre.
- Och jag ska svara på din fråga om oss, ja, ja du har förlorat mig för alltid, sa hon och smällde igen dörren i mitt ansikte.
- CATHRINE! Skrek jag, men hon låste bara dörren.
- Förlåt mig... viskade jag och gick därifrån.
NÄSTA DAG
Jag gick över till Chaz i hopp om att han skulle förstå mig.
- Yo Justin! Sa Chaz när han fick syn på mig i dörröppningen.
- Yo, sa jag och suckade.
- Whatz up? Sa Chaz och satte på sig sina skor.
- Cathrine gjorde slut, sa jag.
- WHAT?! Sa Chaz förvånat.
- Ja...
- I Budapest? Frågade Chaz.
- Nej igår, sa jag.
- Varför?
- Vi bråkade över att jag råkade flörta lite med en annan tjej som kommit över på middag hos oss, och sedan sårade jag Cathrine med flit för att jag var arg och hon gjorde slut... berättade jag, en tår letade sig ner för min kind och ögonen fuktades.
- Ta't lugnt... tröstade Chaz.
- Jag åker till Atlanta och fortsätter mitt vardagliga liv, sa jag.
- Va?! NEJ! Sa Chaz.
- Jo, jag klarar inte av att vara här när Cathrine avskyr mig och aldirg vill se mig igen.
- Men... sa Chaz olyckligt.
- Jag åker imorgon, ses polarn! Kom till mig klockan två så kan vi ta avsked, säg åt Mitch, Nolan och Ryan också! Sa jag och gick.
- Okej, ses! Ropade Chaz bakom mig, jag vinkade för att han skulle förstå att jag hörde.
Cathrine's perspektiv
Jag satt på min säng och stor grät, Justin, hur kunde han?
Så dum trodde jag inte att han var.
Jag hoppas att han åker tillbaka till Atlanta så jag slipper se honom. Min mobil ringade. Macy.
- Hej, snyftade jag.
- Cattis! Hur är det? Gjorde du slut?! Frågade Macy.
- Kan du komma över? Viskade jag.
- Såklart! Jag kommer på stört! Hejdå!
- Hejdå... viskade jag.
2011-09-11 | 09:32:57 | Kategori: Övrigt
Lite Hjälp?
Hej alla underbara läsare!
Jag skulle vilja ha hjälp med en sak...
Vet ni hur man lägger ut youtube-videos på blogg.se
Snälla hjälp mig!!
Kommentera hur man gör om ni vet!!!
Kram Lexi!!
Jag skulle vilja ha hjälp med en sak...
Vet ni hur man lägger ut youtube-videos på blogg.se
Snälla hjälp mig!!
Kommentera hur man gör om ni vet!!!
Kram Lexi!!
2011-09-10 | 22:06:48 | Kategori: My New Story Is About You (avslutad)
My New Story Is About You Kapitel 12-Dinner Time For Our Enemy
- Jag fattar inte hur killarna flörtade med den dära Madison, sa Macy.
- Näe, hon är fett falsk, sa jag och suckade.
- Mm... mumlade Macy.
- VAKNA CATTI! Skrek Macy och skakade mig.
- Men herregud Mac, jag har bara underkläder! Sa jag yrrvaket.
- Bryr mig! Men lyssna nu! Hastade Macy.
- Vadå? Frågade jag och kröp ner under täcket igen.
- Madison ringde Jeremy, vi ska äta middag hos oss ikväll, men henne! Berättade Macy.
- VA?! Sa jag.
- Japp, sa Macy. Jag suckade. Sedan reste jag mig och klädde på mig.
Jag och Macy satte oss i käket runt det stora frukost bordet.
- Godmorgon solstrålen, sa Justin och kysste mig.
- Godmorgon! Sa jag och kramade honom hårt. Macy gav mig en är-du-inte-arg-på-honom-blick.
Jag log hemsligthets fullt, det leendet skulle alltså säga; vänta du bara!
Efter frukosten förklarade jag min plan för Macy.
- Vi sabboterar allt för henne, sätter henne alltså i dålig dagger, och om hon stötter eller så smörar vi bara för Justin eller Jeremy, eller vem nu det är, och du avsätts hon för att flörta med dem, och sedan häller vi vatten över henne på ett diskret sätt någongång i slutet, då lär hon sig! Förklade jag.
- SMART! Sa Macy glatt.
***
När Macy väl kom lite senare var hon jättevackert klädd. Hon hade på sig en svart klänning med vita detaljer håret var plattat, hon log mot oss. Hon var faktiskt rätt lik Bella Thorne.
- Hej, sa hon och log.
- Hej! Sa jag och log ansträngt.
- Hej Jeremy! Sa hon glatt och vinkade till Jeremy och Justin som satt vid matbordet redan.
- HEJ! Sa dem i kör.
- Ni gillar att säga saker på samma gång va? Sa jag.
De skrattade.
- Välkommen hit Madison, sa Jeremy och klappade på platsen bredvid sig.
- Älskling! Jag skulle sitta där, det sa jag ju! Sa Macy och blinade åt mig. Jag blinade tillbaka.
- Ja, du sa att hon skulle göra det, sedan sa du; sockertopp, sa jag. Jeremy rodnade sedan nickade han.
- Mm.. just det... sätt dig bredvid Justin istället, sa Jeremy.
- Jag ska sitta där, eller hur sötis? Sa jag till Justin.
- Lägg av nu, Madison måste få sitta någonstans! Fräste Justin och Madison satte sig bredvid Justin.
Jag satte mig mitt emot honom istället.
- Tack då älskling, sa jag och böjde mig över bordet och pussade Justin på munnen.
- Om du inte hade varit så söt hade jag tyckt att du var irriterande, skojade Justin och pussade mig tillbaka.
Vi började äta och prata. Madison sträckte sig efter den sötsura såsen som stod bredvid tomatröran. Jag "råkade" skvimpa ut nästan halv över Madisons klänning.
- FÖRLÅT! Tjöt jag skuldmedvetet.
- Det gör inget, har ni papper? Sa Madison.
- Ja, sa jag och gav henne hushållspappret, när jag skulle släppa pappret gjorde jag det för tidigt så att den hamnde i Madisons sopp tallrik så att det skvätte över hela henne och mig om jag inte dragit mig undan vilket jag gjorde så jag slapp sopp-explotionen.
- Förlåt igen! Sa jag och försökte låta bli att gapskratta. Jag och Macy gjorde highfive under bordet som ett tecken på att det var henne tur och att jag gjort ett bra jobb.
Hon provserade Madison i några minuter. Tillslut gav hon upp när inte Madison verkade förolämpad eller krängt.
- Justin, kan du torka av mig? Frågade Madison och pekade på en fläck som Macy åstakommit på hennes bröstkorg, mitt emellan henne bröst...
Justin flinade och tog upp en servett. Han tryckte spetsen mot fläcken och torkade långtsamt bort den orange/röda fläcken.
Jag ilsknade till. Jag tog upp mitt vattenglas och kastade ut vattnen i ansiktet på Madisons ansikte så att mascaran rann.
- Vad i... kved Madison.
- Vi skulle ju göra det diskret, väste Macy så tyst att bara jag hörde.
- Du flörtar INTE med min pojkvän! FÖRSVINN! Skrek jag och sprang runt bordet. Jag högg tag i Madison och släppade henne till dörren och kastade henne ut henne medans alla stirrade på mig.
Jag slängde igen dörren och låste den.
- HA! Morrade jag.
- Vad sjutton tog det åt dig? Frågade Justin förvånat.
- Hon höll ju på att kyssa dig din dåre! Skrek jag.
- Nej det gjorde hon inte! Sa Justin och reste sig upp. Han gick fram till mig och la sina händer på mina axelar.
- Jo, sa jag trumpet.
- Ta det lugnt, viskade han i mitt öra.
- Nej! Aldrig! Fräste jag och sprang in i mitt och Justins rum.
Jag la mig på min säng och grät. Jag hörde hur Justin först kom efter sedan hur han öppnade dörren och släppte in Madison igen. Hur kunde han?!
Justin kom inte, men det gjorde tillslut Macy.
- Hur är det? Viskade hon.
- Jag hatar Justin, svarade jag.
- Nej, det kan du väl inte göra?
- Jo, han svek mig, han bryr sig bara om den där hemska Madison! Snyftade jag.
- Men...
- Macy, jag ska inte leva med honom längre, sa jag.
- Vad menar du?
- Vi borde nog inte vara ihop om det ska vara såhär, konstapterade jag.
- Va?! Nej! Ska du göra slut med honom?!
- Mm... mumlade jag.
- Men vi åker ju hem om två dagar, gör slut med honom då, föreslog Macy.
- Du har rätt, sa jag.
- Tänker du komma tillbaka till middagsbordet? Frågade Macy.
Jag skakade på huvudet.
- Okej, ska jag stanna hos dig? Sa Macy lågt.
- Det behövs inte, gå och skydda Jeremy istället.
- Okej, fnissade Macy. Jag log också, sedan gick hon.
2011-09-10 | 11:17:51 | Kategori: My New Story Is About You (avslutad)
My New Story Is About You Kapitel 11-Not Perfect
(madison)På kvällen satt jag och Macy på ballkong räcket och pratade, vi skrattade och höll på.
- Det här är underbart! Sa jag.
- Ja, det är det verkligen... sa Macy och log.
Nästa morgon bestämde vi oss för att bada i havet, men man fick åka en bit för att komma till stranden där vi ville vara, vi fick både gå och åka Metro.
När vi väl var framme, ombytta och klara vara alla svettiga.
- SISTEN I ÄR... Rutten?! Skrek Justin. Alla skrattade med sedan följde alla efter honom. Jag hoppade upp på hans rygg och han försökte springa vidare upprätt.
- Haha! Kliv av Catti! Skrattade han.
- ALDIRG DU VINNER JU DU!! Sa jag. Han skrattade igen och tog tag i mina armar som klängde runt hans axlar.
- Okej, okej jaj släppar! Sa jag och lyckades på något sätt att hoppa över hans huvud och hamna framför honom.
JAg började springa allt vad jag kunde och dök i när det blev tillräckligt djupt.
- Haha jag vann! Sa jag och simade en bit. Justin var snart tätt itill mig. Han tog sina armar runt min midja och höll om mig. Jag lutade mig mot hans axel och njöt av ögonblicket.
Vi stod med vatten upp till bröstkorgen, bakom oss plaskade Macy och Jeremy.
Det var så fridfullt och mysigt, jag önskade att dessa dagar kunde vara för evight.
Efter en halvtimme i vattnet gick jag upp.
Jag satte mig på min handduk och tog fram min Ipod och mina hörlurar. Jag stoppade in hörlurarna i Ipoden och satte på 'Love The Way You Lie' med Eminem och Rihanna.
När låten var slut började 'Cinderella Man' med Eminem, eftersom jag inte gillade hans musik förutom 'Love The Way You Lie' så byte jag till min Selena Gomez lista, först ut var 'Tell Me Something I Don't Know'.
Justin kom upp och la sig bredvid mig.
- Whatz up? Sa han till mig och la sig på sin handduk.
- Inget, sa jag och pekade på mina hörlurar.
- Vad lyssnar du på? Frågade han och tog ut ena hörsnäckan och satte den i sitt öra.
- Selena Gomez, sa jag.
- Gillar du henne?
- Ja! Hon är min största idol! Sa jag.
- Förutom mig då, skojade Justin och satte in hörsnäckan i mitt öra igen.
- Ja, förutom dig, sa jag och pussade honom på näsan.
- Vill du träffa henne eller? Frågade Justin efter ett tag.
- Selena? JA! Sa jag.
- JAg kan ordna det, jag känner ju henne, sa han.
- VA? Gör du?! Jag älskar dig! Sa jag förvånat, det sista sa jag med lite förrvirad ton.
Han skrattade.
- Japp, vi ordnar det när vi kommer hem, nu vill jag bara vara med dig, sa han.
- Och jag vill vara med dig, sa jag och log.
***
- Hur långt ska vi gå egentligen? Stönade Macy. Vi var på väg till en båtresturang. Vi hade redan gått förbi tre stycken, men jag visst vart jag ville äta.
- Där! Sa jag och pekade på en stor flott båt.
- Wow, coolt! Sa Justin och Jeremy på samma gång.
- Ja, kom nu! Sa jag. Vi gick in på landgången som ledde till båten.
- Mäktigt, sa Macy.
- Ja! Sa jag och skrattade tyst. Jag mindes när jag var här senaste gången. Då var jag på just den här båten med mina kusiner, min mamma, lillasyster, tvilling och morbror plus hans tjej Cathrine, japp, hon hette, eller heter som jag.
Jag mindes att jag och min kusin Jackie satt och skrattade och pratade hela måltiden. Det var underbart.
Vi hittade platser och beställde in mat.
Ett långt tag satt vi och bara pratade med varndra. Plötsligt kom en tjej fram till oss, hon var servitris, det syntes.
- Hej, sa hon på amrikanska.
- Hej, så du kommer från U.S.A? Frågade jag.
- Eh... ja, jag är uttbyttesstudent här, sa hon.
- Okej, ville då något särsklit?
- Nej, bara om ni ville ha något mera? Sa servitrisen.
- Nej tack, sa jag.
- Jag vill ha ett glas vatten, tack, sa Justin.
- Är ni Justin Bieber? Frågade servitrisen.
- Ja, det är jag, sa Justin.
- Jag gillar dig, sa hon servitrisen och log stort.
- Tack, sa Justin.
- Jag heter Madison, log servitrisen. Hon viftade med sina rödablonda lockar och log ännu större.
- Jaha, trevligt, jag heter Cathrine Mendler, sa jag stelt.
- Och ni andra? Frågade Madison med sitt stora leende.
- Jeremy! Sa Jeremy snabbt.
- Macy, mumlade Macy. Varken hon eller jag gillade Madison.
- Om jag får erat nummer så kan vi ses någon gång? Frågade Madsion.
- Ja visst! Sa Jeremy och Justin på samma gång.
- Ta mitt nummer, sa Jeremy och Madison gav honom sitt block där hon skrev ner beställningar och en penna.
- Tack, sa han och skrev sitt nummer och gav henne grejerna.
- Varsågod, log Jeremy. Jag och Macy suckade.
När vi kom hem så kastade sig jag och Macy ner på Macys säng. Hon och Jeremy sov heller inte i samma säng, han hade en sådan där ihop fällbar säng bredvid Macys stora dubbelsäng.
- Rättvist? Sa jag och pekade på Jeremys säng.
- Vi ska ta varanan natt, sa hon.
- Okej, visst, sa jag och skrattade.
- Jag fattar inte hur killarna flörtade med den dära Madison, sa Macy.
- Näe, hon är fett falsk, sa jag och suckade.
- Mm... mumlade Macy.
Förlåt för dålig uppdate, jag har varit sjuk hela veckan så.... aja, nu är jag frisk!!
2011-09-04 | 10:11:42 | Kategori: My New Story Is About You (avslutad)
My New Story Is About You Kapitel 10-We Going To Budapest!
- Sen när kallade du mig smullan? Sa jag förbryllat. Han flinade.
- Sedan nu, sa han och kysste mig. Sedan somnade jag.
Jag och Macy satt vid varsin datorn i skolan, det var sista minutrerna av sista lektionen, och vi fick surfa fritt.
- Hör här, sa jag. Billig resa för fyra personer till Budapest, du kan också köpa hela kitet och få en lägenhet för fyra i Pest, klicka här för att boka, fortsatte jag.
- Wow, du, jag, Justin och Jeremy kan göra det! Hur mycket kostar det! Utbrast Macy.
- Bra idé, sa jag och klickade på stället där man bokade "hela kitet".
- Nå hur mycket? Tjatade Macy.
- 2000 för varje person, sa jag.
- JAG HAR RÅD! Ropade Macy så att alla i klassrummet kollade konstigt på oss.
- Bra tjejen, jag med och antagligen Justin, och Jeremy? Sa jag.
- Han har också råd, sa Macy. Jeremy var Macys pojkvän som hon varit ihop med i flera år, han hade alltid gått i den här skolan även när inte Macy och jag gjorde det. Nu var såklart Macy överlycklig för att de gick i samma skola och bodde i samma stad.
- Jag ringer Justin nu! Sa jag och tog upp mobilen.
- Ms Mendler, inga mobiler på lektionen, sa läraren.
- Okej då... men fröken jag måste gå på toaletten! Sa jag och blinkade till Macy.
- Om du skyndar dig! Sa läraren. Jag sprang iväg till flicktoaletterna.
Jag gick in i ett bås och låste dörren. Jag ringade snabbt Justin.
- Hej, sa jag.
- Hej, sa han.
- Om en vecka, kan du ta ledigt då? Frågade jag.
- Hur länge?
- Två veckor typ, sa jag.
- Tror det, hurså?
- Jo, jag och Macy hittade lägenhet för fyra och fyra flygbiljetter till Budapest för 2000 var! sa jag.
- Så att du, jag och Macy ska åka dit, men vem är den fjärde? Undrade Justin.
- Ja, och den sista som ska med är Jeremy, sa jag.
- Och de är..?
- Macys pojkvän, sa jag.
- Okej! Jag hänger gärna med, men då betalar jag för alla, sa Justin.
- Men det behöver du inte!
- Men jag vill! Jag bjuder på det, jag har precis inte ont om pengar... sa Justin.
- TACK! Du är bäst sötnos! Ropade jag så högt att alla andra i toaletterna antagligen hörde det.
- Ingen orsak, sa han och skrattade.
- Jag måste till min lektion nu! Vi ses! Sa jag.
- Okej, hejdå!
- Hejdå!
Jag gick ut och tvättade händerna som om jag verkligen varit på toa. Två tjejer som stod och sminkade sig tittade konstigt på mig. Jag vinkde tafatt och gick ut.
När jag kom tillbaka tittade Macy ivrigt på mig.
- Nå? Vad sa han?
- Att han betalar för oss alla fyra, sa jag.
- VA?? JA!! SÄG ÅT HONOM ATT JAG ÄLSKAR NA!! Utbrast Macy, nu kollade alla, till och med läraren på oss, och båda rodnade.
Efter skolan gick jag, Jeremy och Macy hem till mig. Vi skulle vänta på Justin, sedan planera Budapest resan.
En vecka senare
Väskorna var packade, och alla satt i Justins bil på väg till flygplatsen i Startford.
- Ååh vad spännande! Jag kan knappt vänta! Sa Macy och tog Jeremys hand. De satt i baksättet och jag och Justin satt i framsättet.
- Ja, jag längtar tills vi landar, sa jag.
- Tack igen för att du betlar Justin, sa Jeremy.
- Ingen orsak man, sa Justin och flinade.
Snart satt vi på planet, det var underbart, att vara på väg, till en väl förtjänt semester med mina vänner plus min pojkvän.
Jag satt bredvid Justin, vid fönsteret, bredvid Jusin satt Macy och bredvid henne satt Jeremy.
Planet lyfte och jag blundade, det kändes härligt, som en bergochdal-bana, det var kul, snart sa dem i högtalarna att vi kunde ta av oss säkerhestbältena.
Jag kollade ut och såg moln och blå hilmel, och långt, långt där nere såg jag hur vi lämnade Kanada bakom oss.
Hela resan lyssnade jag på Beauce Of You med Kelly Clarkson om och om igen.
- Tröttnar du aldirg? Skrattade Justin ibland, och då skakade jag på huvudet och sjöng med lite.
- Vi ska knäppa fast beltet nu! Sa Justin och skakade mig, jag hade visst slumrat till.
- Ahha, visst! Sa jag och gjorde som han sa.
Väl vid lägenheten
När vi blev av släppta av Taxi-killen var jag helt farcinerad av Pest, där vi skulle bo. Vi skulle bo i ett stort gult hus, det var rätt gammlat såg det ut som.
Innanför den stora svatra porten fanns en gång ut till en stor sal, om man tittade upp såg man himlen, och på sidorna fanns det olika våningar som såg ut som ballkong korridorer, och på vänster sidorna fanns dörrar in till lägenheter. Rakt fram fanns det trappor. Vi skulle bo på andra våningen.
När vi kommit upp skulle vi gå tills slutet av ballkong korridoren, den sista i den lägan var vår lägenhet.
Justin låste upp dörren och vi klev in. Det första vi såg var ett kök. Rakt fram fanns ett stort sovrum, och bredvid fanns ett till lika stort med ballkong.
Det fanns ett litet rum bredvid köket, och en tre badrum, i den ena fanns ingen toalett, men i det andra gjorde de det.
Jag och Justin fick rummet med ballkong och de andra tog det utan. Det fanns två dubbelsängar i mitt och Justins rum. Det var för tidigt för oss att sova i samma säng, så vi tog varsin, Jusin tog den närmast ballkongen, och jag tog den som var lite mer innåt hörnet.
Nästa dag när alla ätit frukost gick vi till ett av de stora badhusen, vi tog ett spa, för att komma dit måste vi åka Metro (Budapests tunelbana som går jätte fort haha).
När vi gled ner i poolen lite senare var vi uttmattade av allt spring.
Vi satte oss i poolen som var 36 grader. Jag satte mig i Justins knä och vi kysstes.
På kvällen satt jag och Macy på ballkong räcket och pratade, vi skrattade och höll på.
- Det här är underbart! Sa jag.
- Ja, verkligen, sa Macy och log.
Okej.... kommentera mera!! allt som jag berättat om nu, i lägenheten och så var så som jag och mina kusiner både när vi var där i fem dagar! Jag älskar Budapest, vi både exakt i Pest också! HAHHA! Men om ni funderar på att åka någonstans så tycker jag att ni ska åka till Pest!!!
- TACK! Du är bäst sötnos! Ropade jag så högt att alla andra i toaletterna antagligen hörde det.
- Ingen orsak, sa han och skrattade.
- Jag måste till min lektion nu! Vi ses! Sa jag.
- Okej, hejdå!
- Hejdå!
Jag gick ut och tvättade händerna som om jag verkligen varit på toa. Två tjejer som stod och sminkade sig tittade konstigt på mig. Jag vinkde tafatt och gick ut.
När jag kom tillbaka tittade Macy ivrigt på mig.
- Nå? Vad sa han?
- Att han betalar för oss alla fyra, sa jag.
- VA?? JA!! SÄG ÅT HONOM ATT JAG ÄLSKAR NA!! Utbrast Macy, nu kollade alla, till och med läraren på oss, och båda rodnade.
Efter skolan gick jag, Jeremy och Macy hem till mig. Vi skulle vänta på Justin, sedan planera Budapest resan.
En vecka senare
Väskorna var packade, och alla satt i Justins bil på väg till flygplatsen i Startford.
- Ååh vad spännande! Jag kan knappt vänta! Sa Macy och tog Jeremys hand. De satt i baksättet och jag och Justin satt i framsättet.
- Ja, jag längtar tills vi landar, sa jag.
- Tack igen för att du betlar Justin, sa Jeremy.
- Ingen orsak man, sa Justin och flinade.
Snart satt vi på planet, det var underbart, att vara på väg, till en väl förtjänt semester med mina vänner plus min pojkvän.
Jag satt bredvid Justin, vid fönsteret, bredvid Jusin satt Macy och bredvid henne satt Jeremy.
Planet lyfte och jag blundade, det kändes härligt, som en bergochdal-bana, det var kul, snart sa dem i högtalarna att vi kunde ta av oss säkerhestbältena.
Jag kollade ut och såg moln och blå hilmel, och långt, långt där nere såg jag hur vi lämnade Kanada bakom oss.
Hela resan lyssnade jag på Beauce Of You med Kelly Clarkson om och om igen.
- Tröttnar du aldirg? Skrattade Justin ibland, och då skakade jag på huvudet och sjöng med lite.
- Vi ska knäppa fast beltet nu! Sa Justin och skakade mig, jag hade visst slumrat till.
- Ahha, visst! Sa jag och gjorde som han sa.
Väl vid lägenheten
När vi blev av släppta av Taxi-killen var jag helt farcinerad av Pest, där vi skulle bo. Vi skulle bo i ett stort gult hus, det var rätt gammlat såg det ut som.
Innanför den stora svatra porten fanns en gång ut till en stor sal, om man tittade upp såg man himlen, och på sidorna fanns det olika våningar som såg ut som ballkong korridorer, och på vänster sidorna fanns dörrar in till lägenheter. Rakt fram fanns det trappor. Vi skulle bo på andra våningen.
När vi kommit upp skulle vi gå tills slutet av ballkong korridoren, den sista i den lägan var vår lägenhet.
Justin låste upp dörren och vi klev in. Det första vi såg var ett kök. Rakt fram fanns ett stort sovrum, och bredvid fanns ett till lika stort med ballkong.
Det fanns ett litet rum bredvid köket, och en tre badrum, i den ena fanns ingen toalett, men i det andra gjorde de det.
Jag och Justin fick rummet med ballkong och de andra tog det utan. Det fanns två dubbelsängar i mitt och Justins rum. Det var för tidigt för oss att sova i samma säng, så vi tog varsin, Jusin tog den närmast ballkongen, och jag tog den som var lite mer innåt hörnet.
Nästa dag när alla ätit frukost gick vi till ett av de stora badhusen, vi tog ett spa, för att komma dit måste vi åka Metro (Budapests tunelbana som går jätte fort haha).
När vi gled ner i poolen lite senare var vi uttmattade av allt spring.
Vi satte oss i poolen som var 36 grader. Jag satte mig i Justins knä och vi kysstes.
På kvällen satt jag och Macy på ballkong räcket och pratade, vi skrattade och höll på.
- Det här är underbart! Sa jag.
- Ja, verkligen, sa Macy och log.
Okej.... kommentera mera!! allt som jag berättat om nu, i lägenheten och så var så som jag och mina kusiner både när vi var där i fem dagar! Jag älskar Budapest, vi både exakt i Pest också! HAHHA! Men om ni funderar på att åka någonstans så tycker jag att ni ska åka till Pest!!!
2011-09-02 | 22:47:27 | Kategori: My New Story Is About You (avslutad)
My New Story Is About You Kapitel 9-A Night With Just You
Vi kollade under tystnad, ibland klagade vi på vad huvudpersonerna gjorde för fel eller skrek av räddsla när de blev dödade eller skadade så blod rann.
När filmen var slut gick vi och la oss, efter att vi hade borstat tänderna.
- Godnatt, sa jag.
- Godnatt, sa Alice.
Jag vaknade tidigt, antog jag. Min blick föll på den digitala väckarklockan.
8.30, prick.
- Alice! Är du vaken? Viskade jag. Hon sov vidare. Jag suckade och la mig ner i sängen. Alice låg i min säng och jag låg i extra sängen som jag tagit fram.
Jag tog fram min mobil, jag började peta på skärmen, jag gick in på kontakter och räknade;
Sally
Anna
Kim
Lucy
Kahty
Alice (bästis!!)
Macy (bästis!!)
...
Jag tittade på namnet Macy. Jag saknade henne jättemycket.
Jag klickade på nummret. Det ringade. I samma stund som första signalen gick fram ringade Alice mobil. Hon for upp ur sägen, klar vaken. Hon svarade samtidigt som någon i min telefon svarade.
- Hallå? Sa Macy och Alice på samma gång.
- Vem är det? Fortsatte dem.
- Macy? Sa jag förvånat och tittade på Alice.
- Överrasking? Sa Alice, eller ja Macy.
- MACY?! Upprepade jag.
- Eh... ja, förlåt.... jag trodde du var arg på mig och...
- HAHHAHAHAHAHAHAH! Jag avbröt Macy med ett vrålskratt.
- Vad skrattar du för? Undrade Macy förvånat.
- Du är en sådan drama-queen, menar du att du låtsades vara någon annan i över en månad? Fnissade jag.
- Ja... sa Macy och flinade.
- Jag älskar dig! Sa jag och kramade henne.
- Jag älskar dig, viskade hon tillbaka.
- Förlåt för allt jag sa, sa jag.
- Nej, det var jag som var dum... jag skulle inte sagt något om din... syrra... mumlade Macy.
- Ååh! Var inte ledsen! Jag har kommit över det! Sa jag.
Vi var vänner igen.
Jag och Justin satt i min soffa och kollade på tv.
- Jag måster gå nu, sa han.
- Träning?
- Japp,
- Vi hann ju bara vara i en timme! Klagade jag.
- Jag vet! Förlåt...
- Det är lugnt... men jag vill ha en kväll, en hel kväll och natt med BARA dig! Sa jag.
- Jag också... vänta! Imorgon är det lördag ju! Jag kan få ledigt och vi kan ha en kväll, och natt för oss själva! Sa Justin.
- YES! Sa jag och pussade Justin på munnen.
- Då ses vi imorgon kväll! Sa han och gick.
Nästa dag, på kvällen
Justin kom vid sju, han hade med sig röda rosor i en bukett och hade på sig en ruttig skjorta, den som jag älskade.
- Hej där sötnos! Sa han.
- Hej! Sa jag och kramade honom.
- Hur mår du idag då? Frågade Justin generöst, och steg in. Han gav mig rosorna och jag gick in i köket för att hämta en vass och sätta blommorna i vatten.
Jag fyllde en vass med vatten och satte den på bordet.
Resten av kvällen mös vi i soffan och bara höll om varndra.
- Jag älskar dig, viskade jag.
- Jag älskar dig också smullan, sa han.
- Sen när kallade du mig smullan? Sa jag förbryllat. Han flinade.
- Sedan nu, sa han och kysste mig. Sedan somnade jag.
Kort eller? KOMMENTERA! Jag vill veta vad ni tycker och om ni har tips eller ideer? Mitt internet krånglar så jag kan tyvärr inte ha med bilder i detta inlägg, jag lägger in det senare, hedjå!
När filmen var slut gick vi och la oss, efter att vi hade borstat tänderna.
- Godnatt, sa jag.
- Godnatt, sa Alice.
Jag vaknade tidigt, antog jag. Min blick föll på den digitala väckarklockan.
8.30, prick.
- Alice! Är du vaken? Viskade jag. Hon sov vidare. Jag suckade och la mig ner i sängen. Alice låg i min säng och jag låg i extra sängen som jag tagit fram.
Jag tog fram min mobil, jag började peta på skärmen, jag gick in på kontakter och räknade;
Sally
Anna
Kim
Lucy
Kahty
Alice (bästis!!)
Macy (bästis!!)
...
Jag tittade på namnet Macy. Jag saknade henne jättemycket.
Jag klickade på nummret. Det ringade. I samma stund som första signalen gick fram ringade Alice mobil. Hon for upp ur sägen, klar vaken. Hon svarade samtidigt som någon i min telefon svarade.
- Hallå? Sa Macy och Alice på samma gång.
- Vem är det? Fortsatte dem.
- Macy? Sa jag förvånat och tittade på Alice.
- Överrasking? Sa Alice, eller ja Macy.
- MACY?! Upprepade jag.
- Eh... ja, förlåt.... jag trodde du var arg på mig och...
- HAHHAHAHAHAHAHAH! Jag avbröt Macy med ett vrålskratt.
- Vad skrattar du för? Undrade Macy förvånat.
- Du är en sådan drama-queen, menar du att du låtsades vara någon annan i över en månad? Fnissade jag.
- Ja... sa Macy och flinade.
- Jag älskar dig! Sa jag och kramade henne.
- Jag älskar dig, viskade hon tillbaka.
- Förlåt för allt jag sa, sa jag.
- Nej, det var jag som var dum... jag skulle inte sagt något om din... syrra... mumlade Macy.
- Ååh! Var inte ledsen! Jag har kommit över det! Sa jag.
Vi var vänner igen.
Jag och Justin satt i min soffa och kollade på tv.
- Jag måster gå nu, sa han.
- Träning?
- Japp,
- Vi hann ju bara vara i en timme! Klagade jag.
- Jag vet! Förlåt...
- Det är lugnt... men jag vill ha en kväll, en hel kväll och natt med BARA dig! Sa jag.
- Jag också... vänta! Imorgon är det lördag ju! Jag kan få ledigt och vi kan ha en kväll, och natt för oss själva! Sa Justin.
- YES! Sa jag och pussade Justin på munnen.
- Då ses vi imorgon kväll! Sa han och gick.
Nästa dag, på kvällen
Justin kom vid sju, han hade med sig röda rosor i en bukett och hade på sig en ruttig skjorta, den som jag älskade.
- Hej där sötnos! Sa han.
- Hej! Sa jag och kramade honom.
- Hur mår du idag då? Frågade Justin generöst, och steg in. Han gav mig rosorna och jag gick in i köket för att hämta en vass och sätta blommorna i vatten.
Jag fyllde en vass med vatten och satte den på bordet.
Resten av kvällen mös vi i soffan och bara höll om varndra.
- Jag älskar dig, viskade jag.
- Jag älskar dig också smullan, sa han.
- Sen när kallade du mig smullan? Sa jag förbryllat. Han flinade.
- Sedan nu, sa han och kysste mig. Sedan somnade jag.
Kort eller? KOMMENTERA! Jag vill veta vad ni tycker och om ni har tips eller ideer? Mitt internet krånglar så jag kan tyvärr inte ha med bilder i detta inlägg, jag lägger in det senare, hedjå!
2011-09-01 | 21:42:49 | Kategori: My New Story Is About You (avslutad)
My New Story Is About You Kapitel 8-Loggerheads
- Bara du inte dör, sa han.
- Håll i mig så gör jag inte det, viskade jag. Han tog min hand, och jag slöt ögonen.
Macy och jag satt i min soffa och kollade på en repris av 'Ugly Betty'.
- Kan vi inte göra något? Stönade Macy.
- Visst, så fort mina revben läkt! Sa jag sarkstiskt och pekade på bandagen (stav) runt mina revben.
- Ha ha, jätte kul! Muttrade Macy.
- Jamen gör något utan mig om jag nu är så tråkig! Fräste jag.
- Varför skulle jag... började Macy.
- Du bryr dig inte va?! Avbröt jag henne.
- Jo... mumlade hon, sedan svartnade hennes ögon. Eller, nej det gör jag inte! Jag bryr mig inte om idioter som klagar jämt! Forsatte hon.
- Och jag bryr mig inte om psykfall som du! Skrek jag.
- Vem är det du kallar psykfall! Du och din jävla hjärntvättade storasyster som gick och dog! Skrek Macy tillbaka.
- Vad fan sa du?! JAG HATAR DIG DITT FULA JÄVLA AS! Du är äcklig jävel! DU ÄR EN JÄVEL! HÖRDE DU DET?! Vrålade jag medans tårarna rann ner för mina kinder.
- Jag hatar díg med! Snyftade Macy och sprang gråtandes därifrån.
Jag sprang inte efter, varför skulle jag?
Min mobil ringde.
- Cathrine, viskade jag hest.
- Vad har hänt?! Gråter du?! Frågade Justin panikslaget, för det var såklart han som ringt.
- Jag och Macy bråkade, jag kallade henne för jävel och psykfall, men det värsta, hon sa 'du och din jävla hjärntvättade storasyster som bara gick och dog!', snyftade jag.
- Menar hon Amy?
- Ja, sa jag.
- Jag kommer, sa Justin och la på.
Inom tjugo minuter kom Justin, vi kramades, sedan låg jag med mitt huvud i hans knä och han drog fingrarna igenom mitt hår.
- Vart tror du hon gick? Frågade jag.
- Macy?
- Mm...
- Vet inte, sa Justin långsamt.
- Tänk om hon reste hem? Sa jag oroligt.
- Om ni är riktiga vänner kommer hon tillbaka, sa Justin.
- Tror du?
- Jag vet, sa han och kysste mig.
- You're my one less lonly girl, viskade han.
- Och du är min ända kärlek, viskade jag tillbaka.
- Jag älskar dig, sa vi på samma gång.
- Tack, sa vi, ännu en gång på samma gång.
- Då måste det vara sant, sa jag.
- Ja, det måste det, sa han. Vi log mot varndra.
- Jag önskar du inte var så känd så vi kunde vara tillsammans mera, sa jag.
- Jag med, men det är ju bra, då kan jag köpa fina saker till mina fina flickvän, sa Justin.
- Såklart, sa jag och skrattade.
Efter två veckor kunde jag gå till skolan igen, jag hade fortfarande inte hört något från Macy, jag antog att hon åkt hem, jag skulle ringa henne när jag kom hem.
- Hej! Sa en tjej med långt mörkbrunt hår, hon såg exakt ut som Macy, jag flämtade till.
- Vem är du? Frågade jag.
- Jag heter... Alice! Sa tjejen.
- Jaha, jag heter Cathirne Mendler, jag kallas för Catti av mina vänner, sa jag.
- Åh, okej! Jag är ny här, är du det?
- På sätt och vis, jag har varit sjuk i två veckor, och innan det hade jag bara gått i två månader typ, sa jag.
- Aha, jag fattar, du verkar snäll, sa Alice.
- Haha, tack, du med! Sa jag.
(Alice)
En månad senare
Alice var allt jag kunde tänka på nu förtiden, i kompis väg, Macy hade jag glömt helt och hållet.
Idag skulle Alice sova över hos mig.
- Ska vi se på 'The Ring' eller 'Husk'? frågade jag och höll upp båda filmerna.
- HUSK! Ropade Alice.
- Okej, sa jag och satte in filmen i DVD-spelaren. Alice hade fixat popcorn, ostbågar, chips och godis, jag hade fixat tre flaskor läsk och extra snacks, plus att jag hyrt två filmer.
Vi kollade under tystnad, ibland klagade vi på vad huvudpersonerna gjorde för fel eller skrek av räddsla när de blev dödade eller skadade så blod rann.
När filmen var slut gick vi och la oss, efter att vi hade borstat tänderna.
- Godnatt, sa jag.
- Godnatt, sa Alice.
Sorry för att det tog lång tid men jag skrev om den tre gånger....... ajja, någoting lurt med att Alice och Macy är prick lika???? KOMMENTERA!!
- Håll i mig så gör jag inte det, viskade jag. Han tog min hand, och jag slöt ögonen.
Macy och jag satt i min soffa och kollade på en repris av 'Ugly Betty'.
- Kan vi inte göra något? Stönade Macy.
- Visst, så fort mina revben läkt! Sa jag sarkstiskt och pekade på bandagen (stav) runt mina revben.
- Ha ha, jätte kul! Muttrade Macy.
- Jamen gör något utan mig om jag nu är så tråkig! Fräste jag.
- Varför skulle jag... började Macy.
- Du bryr dig inte va?! Avbröt jag henne.
- Jo... mumlade hon, sedan svartnade hennes ögon. Eller, nej det gör jag inte! Jag bryr mig inte om idioter som klagar jämt! Forsatte hon.
- Och jag bryr mig inte om psykfall som du! Skrek jag.
- Vem är det du kallar psykfall! Du och din jävla hjärntvättade storasyster som gick och dog! Skrek Macy tillbaka.
- Vad fan sa du?! JAG HATAR DIG DITT FULA JÄVLA AS! Du är äcklig jävel! DU ÄR EN JÄVEL! HÖRDE DU DET?! Vrålade jag medans tårarna rann ner för mina kinder.
- Jag hatar díg med! Snyftade Macy och sprang gråtandes därifrån.
Jag sprang inte efter, varför skulle jag?
Min mobil ringde.
- Cathrine, viskade jag hest.
- Vad har hänt?! Gråter du?! Frågade Justin panikslaget, för det var såklart han som ringt.
- Jag och Macy bråkade, jag kallade henne för jävel och psykfall, men det värsta, hon sa 'du och din jävla hjärntvättade storasyster som bara gick och dog!', snyftade jag.
- Menar hon Amy?
- Ja, sa jag.
- Jag kommer, sa Justin och la på.
Inom tjugo minuter kom Justin, vi kramades, sedan låg jag med mitt huvud i hans knä och han drog fingrarna igenom mitt hår.
- Vart tror du hon gick? Frågade jag.
- Macy?
- Mm...
- Vet inte, sa Justin långsamt.
- Tänk om hon reste hem? Sa jag oroligt.
- Om ni är riktiga vänner kommer hon tillbaka, sa Justin.
- Tror du?
- Jag vet, sa han och kysste mig.
- You're my one less lonly girl, viskade han.
- Och du är min ända kärlek, viskade jag tillbaka.
- Jag älskar dig, sa vi på samma gång.
- Tack, sa vi, ännu en gång på samma gång.
- Då måste det vara sant, sa jag.
- Ja, det måste det, sa han. Vi log mot varndra.
- Jag önskar du inte var så känd så vi kunde vara tillsammans mera, sa jag.
- Jag med, men det är ju bra, då kan jag köpa fina saker till mina fina flickvän, sa Justin.
- Såklart, sa jag och skrattade.
Efter två veckor kunde jag gå till skolan igen, jag hade fortfarande inte hört något från Macy, jag antog att hon åkt hem, jag skulle ringa henne när jag kom hem.
- Hej! Sa en tjej med långt mörkbrunt hår, hon såg exakt ut som Macy, jag flämtade till.
- Vem är du? Frågade jag.
- Jag heter... Alice! Sa tjejen.
- Jaha, jag heter Cathirne Mendler, jag kallas för Catti av mina vänner, sa jag.
- Åh, okej! Jag är ny här, är du det?
- På sätt och vis, jag har varit sjuk i två veckor, och innan det hade jag bara gått i två månader typ, sa jag.
- Aha, jag fattar, du verkar snäll, sa Alice.
- Haha, tack, du med! Sa jag.
(Alice)En månad senare
Alice var allt jag kunde tänka på nu förtiden, i kompis väg, Macy hade jag glömt helt och hållet.
Idag skulle Alice sova över hos mig.
- Ska vi se på 'The Ring' eller 'Husk'? frågade jag och höll upp båda filmerna.
- HUSK! Ropade Alice.
- Okej, sa jag och satte in filmen i DVD-spelaren. Alice hade fixat popcorn, ostbågar, chips och godis, jag hade fixat tre flaskor läsk och extra snacks, plus att jag hyrt två filmer.
Vi kollade under tystnad, ibland klagade vi på vad huvudpersonerna gjorde för fel eller skrek av räddsla när de blev dödade eller skadade så blod rann.
När filmen var slut gick vi och la oss, efter att vi hade borstat tänderna.
- Godnatt, sa jag.
- Godnatt, sa Alice.
Sorry för att det tog lång tid men jag skrev om den tre gånger....... ajja, någoting lurt med att Alice och Macy är prick lika???? KOMMENTERA!!
Den här är en novellblogg och Justin Drew Bieber, den kanadensiska sångaren, novellerna är skrivna av Tova (Lexi) Åström och ingen annan! Hoppas ni stannar och läser! Älskar alla mina fina läsare! :) <3
