Lost In Love Part 11-Damn You!
Innan ni läser vill jag tacka för den underbara kommentaren från Klara!! Tack så mycket, en ända kommentar hjälpte mig så mycket!! Lovar att inte lägga ner bloggen så länge ni fortsätter att kommentera så jag vet att ni är kvar! <3<3
"Vi borde göra fler sådana där kvällar!" sa Zilla när killarna gått.
"Ja", log jag och hjälpte henne att plocka in disken i diskmaskinen. Zandra kom ner.
"Cya." sa hon kort och tog fram mjölkpaketet.
"Varför var du inte med på middagen?" frågade Zilla vaksamt medan hon satte på diskmaskinen.
"Jag ville inte", svarade Zandra.
"Är du inte hungrig?"
Zilla såg verkligen sur ut nu.
"Jo, men jag ville inte se er slössa bort er tid med de där svekfulla kändisarna." sa Zandra. Hon hällde mjölk i sitt glas och började gå ut ur köket.
"Sluta säga så! Bara för att din kille inte är känd!" fräste Zilla. Zandra rusade tillbaka och hällde mjölken över henne så överraskande att Zilla skrek till, jag med ärligt talat.
"Men vad gör du?!" vrålade Zilla och sparkade till Zandra på smalbenet.
"Aje!"
Snart låg min två storasystrar på golvet och brottades, de slogs som galningar.
"ZAVANNAH KOM! KATTTIGHT!" ropade jag till min lillasyster som genast kom settandes.
"Vad..."
Zavannah kom in i köket och såg förvånat på Zilla och Zandra.
"Vad bråkar de om?" frågade hon.
"Tja... pojkvänner." sa jag.
"Har de samma pojkvän och fightas om det?" undrade Zavannah nyfiket.
"Nejnej, enligt Zan är det förbjudet att dejta kändiskillar och då drog Zilla på med 'bara för att du inte har...' tjafset." berättade jag.
"Aaa..." log Zavannah. Tillslut slutade Zan och Zilla att bråka.
"Sluta flina", fräste Zan åt oss för jag och Zavannah hade börjat gapskratta.
Zilla log också och snart skrattade hon med, tillslut skrattade vi allihop.
"Förlåt", sa Zan efter en stunds skratt. 
"Det är lugnt, förlåt själv." sa Zilla. Vi log mot varandra och gick sedan ut i vardagsrummet för att se ett avsnitt av Vänner.
Två dagar senare
"Nu är det allvar elever, ni måste fokusera, läsa på, verkligen." sa mr. Dagy, min tråkiga klassföreståndare.
"Men tänk om man inte orkar!?" ropade någon.
"Då åker man ut från gymnasiet inom två dagar." sa mr. Dagy tvärsäkert. Ingen sa något mer, istället började alla viska och hyscha till varandra.
På rasten berättade jag för Effie om vad mr. Dagy sagt idag på lektion om 'nu är det allvar'.
"Ja vet, det sa mrs. Finnygan också", suckade hon och sjönk ner på en bänk. Jag satte mig bredvid henne.
"Är Lesslie sjuk?" frågade jag och såg mig om.
"Ja, hon ringde mig igår." svarade Effie.
"Tycker du jag ska ringa Justin idag och fråga om han vill hitta på något på fredag?" undrade jag.
"Nej, du ska fråga om han vill gå på en dubbeldejt med mig, Chris, dig och han själv!" sa Effie och flinade.
"Jaså? Vem är Chris?" frågade jag nyfiket.
"Bara en kille jag är tillsammans med", sa hon fillurit(stav).
"Menar du Christopher Wood?" undrade jag.
"Japp", sa Effie och nickade gillande åt sig själv.
"Jag visste att du var intresserad av honom men när blev det ni?"
"Idag på lektionen, coolt va?"
Jag nickade och började drömma med en gång om hur det skulle vara att gå på en dubbeldejt med Justin...
"Okej", sa jag.
"Okej vad?"
"Okej jag frågar om han vill gå på dubbeldejt." sa jag. Vi log mot varandra och sedan skildes vi åt för att gå till våra lektioner.
*
"Ms. Martin! Vad var det jag just sa?"
Jag tittade upp och fick se mr. Niall's sura min ovanför mig.
"Justin?" sa jag dumt och alla skrattade.
"Nej... vad sa jag om det kalla kriget?"
Jag rodnade lätt och upprepade allting jag visste om det kalla kriget.
"Jag menade inte så", muttrade mr. Niall och gick vidare.
-------------------------------------------------------------------------------------------
Varsågoda!! Tack för alla kommentarer!! <3<3
Varför?
Hej fina läsare!
Jag börjar faktiskt bli lite orolig... varför kommenterar ni inte? En enda kommentar just nu skulle göra mig jätteglad!
har ni slutat läsa min blogg eller? Jag kan nästan förstå det för jag är usel på att skriva och på att uppdatera!! Jag känner mig hemsk just nu...
Snälla, snälla kommentera så att jag inte lägger ner bloggen för det gör jag snart!!!!!!
Jag känner mig som den dåligaste någonsin! :( :(
Ni är bäst ! Om ni tänker lämna eller stanna kvar kan ni väl säga?
För om ingen kommenterar så känns det inte kul att skriva... :/
//Lexi
PS. En ny design är på väg...
Frågestund?
Hej!
Om jag hade frågestund skulle ni fråga något då?
Undrar bara, och i så fall, ska jag svara i hm vad ska man säga "röst meddelande" eller bara såhär på bloggen?
Ni får bestämma! KOMMENTERA !! <33
Love ya! <3
Lost In Love Part 10-Stronger
"Vad vill ni ha?" frågade servitören mig och Justin.
"Pizza!" sa jag och Justin på samma gång. Servitören såg förvånad ut men antecknade vår beställning.
"Vilka pizzor?" frågade han.
"Hawaii", sa Justin och slängde med håret. Jag fnissade till och log sött mot servitören.
"Vesuvio(stav) tack."
Han nickade, antecknade och försvann.
"Varför Vesivio(stav)?! Det är liksom skina och ost, inget annat, gud vad tråkigt!" suckade Justin.
"Och tomatsås smarto", tillade jag.
"Min pizza har i alla fall godsaker som anans!" sa Justin och såg mallig ut, på skoj då.
"Näe... är det sant!?" utbrast jag och tog mig för pannan.
Vi pratade en stund och så kom våra pizzor. Till det drack vi båda cola, en favorit bland oss...
*
Två timmar senare gick vi hem. Klockan var halv nio på kvällen och vi valde att promenera.
"Det börjar bli kallt", sa jag dumt. Justin nickade och dolde ett leende.
"Ja..." sa han med skratt i rösten. Jag knuffade till honom i sidan och flinade.
Vi hade kommit fram till mitt hus.
"Tack Justin... det ver trevligt! Vad sägs om att ta en fika imorgon på eftermiddagen?" frågade jag och kramade honom.
"Ja gärna! Ska jag komma förbi vid tre?" Jag nickade och log.
"Det blir bra",
Vi tittade på varandra sedan tog han tag i mig och kysste mig. Jag hade aldrig varit med om något liknande, jo jag hade kysst killar förr men det var något speciellt med honom. Jag besvarade hans kyss och la en hand på hans.
Vi bara stod där och hela jag exploderade. Jag ville så gärna att detta ögonblick skulle vara för evigt... 
Vi bara stod där, sedan drog jag mig lite undan och tittade förläget ner i marken.
"Förlåt..." sa han och rodanade. Jag tittade upp på honom igen.
"Förlåt?" sa jag och han tittade undrande på mig.
"Va?"
"Tror du att jag inte njöt av det?! Justin det där var det mest underbara ögonblicket i hela mitt liv, jag menar det!"
Han tittade leende på mig.
"Jaså?" sa han och la en hand på min kind. Jag la min hand över hans igen och nickade.
"Såklart", viskade jag. Vi tittade på varandra en lång stund, men Zandra förstörde det vackra ögonblicket genom att slita upp dörren och stirra på oss.
"Kom in nu Zoey!" fräste hon och drog in mig.
"Hejdå! Ses vid tre!" ropade jag till Justin som såg ganska förvånad ut men han sa inget.
"Men vad håller du på med?!" morrade Zandra när vi kommit in i hallen och stängt dörren.
"Vadå?!" fräste jag.
"Han är inget att lita på idiot! Du kan inte mena allvar att du väljer honom!" skrek hon.
"Vadå?! Du ska inte bry dig!" skrek jag tillbaka.
"Wowowow... vad bråkar ni om?" frågade Zilla som just kommit in i hallen.
"Hon går för långt med den där Justin! Jag såg dem just kyssas!" fräste Zandra.
"Och?"
Jag suckade av lättnad när Zilla höll med mig.
"Vadå och? Du vet ju hur sårad hon blev av Chad! En kändis är ännu värre!"
Zandra var alldeles röd i ansiktet och såg minst sagt arg ut.
"Min egen pojkvän Matt fick mig att inse att killar faktiskt inte är så dumma... och Matt är ju också kändis!" sa Zilla.
Just det, Zillas pojkvän Matt Davis var ju faktiskt skådis... tänkte jag och kände hoppet växa.
"Det klart..." mumlade Zandra.
"Tack för att ni förstår mig, jag går nu", sa jag och gick upp till mitt rum. Det första jag gjorde var att ringa Lesslie och Effie.
Lesslie hade cool app (vi alla hade Iphone) som gjorde så att man kunde prata alla tre, den var gratis, nästan den kostade fem spänn så jag och Effie laddade ner den också. Sedan pratade vi i femton minuter innan vi bytte till något billigare, hemtelefon. Zilla hjäpte oss att prata alla tre på samma gång, det var något special nummer grejs men det funkade i alla falll.
"Så var han bra på att kyssas?" frågade Effie nyfiket.
"Tja... ja det var han! Åh gud vad mjuka hans läppar var!" stönade jag. Vi skrattade och fortsatte att babbla på om ditt och datt.
Klockan ett på natten avslutade vi samtalet.
Jag gick inte och la mig, nej istället satte jag mig vid datorn och gick in på olika fansiter och annat om Justin. Jag ville se lite mer om hur han var som artist, jag lyssnade till och med på några låter. Drummer Boy och duetten med Maria Carrey tyckte jag mest om.
"Zoey går du och lägger dig nu?!" ropade Zilla från badrummet.
"OKEJ!" ropade jag tillbaka och stängde av datorn.
*
Nästa morgon kom Matt hem till oss. Vi fick en liten "idé" jag och Zilla. Vi skulle ha som en parmiddag, jag och Justin, Zilla och Matt! Perfekt...
Jag ringde genast till Justin som såklart sa ja. Bara en kvart senare kom han.
Vi hängde hela dagen, chillade, pratade, skrattade, såg på film o.s.v...
Tillslut var det dags för att göra middag. Killarna stannade i köket medan jag och Zilla började gör i ordning mat. Det blev Lööfbiff med ungbakad potatis.
"O-M-G!" sa Zavannah som just kommit in i köket med sin kompis Nadja.
"Stick!" fräste jag.
"Kom och hjälp till!" sa Zilla. Vi blängde på varandra en stund och sedan lät jag de komma in.
Ungarna hjälpte faktiskt till och snart var maten klar, men när vi skulle äta fyllde Nadja och Zavannah upp till Zandra och gömde sig där, de ville inte se oss med våra killar.
*
Vi hade just käkat klart och nu satt vi och kollade på Titanic.
"Om du frågar om jag gråter blir det synd om dig", varnade jag Zilla som bara skrattade och pussade Matt på kinden.
"Det är ingen fara, det kommer jag få säga till honom." sa hon och vi andra skrattade. Jag låg i Justins famn och han hade armarna om mig. Zilla och Matt hade även dem armarna om varandra men det jobbiga var att de kysstes varje gång paret i filmen kysstes.
"Dagens ungdomar..." suckade jag och Justin skrattade tyst.
"Men det är ju du som är 'dagens ungardomar' just nu, där är väl... 20, 30 år eller något?"
"33", sa Matt.
"22", sa Zilla.
"Okej... de hörde visst vad vi sa", sa jag bekymrat.
"Ja, jag trodde de typ var i en ljudisolerad cell eller så..." sa Justin.
Så... nu är det bra! <3 Nu vill jag ha fem kommentarer på det här inlägget! Skippar att ni behöver kommentera två gånger till på Part 9 men nu vill jag ha 5! Okej?!
Just nu är jag uber sur för att jag ska åka till London när min kompis har övernattning jag har inte träffat henne på säkert ett halv år! MER!!!! Jag vill vara med henne! FAN!! :/
Aja att åka till London ör väl ändå bra... ska köpa Someday!!
<3
Love u guys!!
lillabloggen.se
Är det bara jag som älskar lillabloggen.se's videoinlägg?! William är så rolig... jag har tittat på hans videoklipp i säkert tre timmar... ni bara måste se ... jag lägger ut en av videorna här, en som jag tycker om... alla hans videor är kul men i den här skrattade jag ihjäl mig... speciellt när han blev arg på sina råttor... åh gud han är en komiskgud... jag vill vara lika kul som han... vem har INTE kul med honom?! Hahahaha :D :D
OMG han är så bra... kolla på fler av hans videos... love him!! <3<3
Nästa del kommer förmodligen ut imorgon... kisses!
Lost In Love Part 9-Catfight!
Justin log. Hans ansikte var fullt av förväntan och en glödd som bara jag förstod mig på.
"Justin..." viskade jag och log när han kysste min hals.
"Du är snäll, du smart, du är viktig." mummlade han mot mitt öra. Jag la armarna om hans rygg och lutade mig helt och hållet mot honom.
"Är jag?" Han strök mig över ryggen och kysste min nacke.
"Ja", viskade Justin och dränkte mig i hans famn. Plötsligt började jag hyperventilera(stav). Jag fick ingen luft, jag måste få komma ut, komma ut...
"Släpp mig Justin", sa jag. Han lyssnade inte utan kramade bara hårdare. Allting snörrade, Justins ansikte förvridet i ett ondskefullt flin.
"LÄGG AV JUSTIN!" skrek jag sedan försvann allting.
Jag satte mig spikrak i sängen. Svetten rann och jag hade ont i nacken. Jag måste ha drömt.
”Du skrek?” Jag vände mig om och fick syn på Lesslie och Effie. De såg båda ganska chokade ut.
”J-jag drömde.” stammade jag och log svagt. De sa inget mera men jag kände deras oro pulsera kring oss. Igår hade jag och Justin varit på dejt, det hade varit underbart. Vi hade haft det så kul, jag funderade på att gå vidare med honom men jag var inte säker, det kändes fortfarande inte helt rätt…
”Ska du inte gå vidare med Justin snart?” frågade Effie när vi satt och åt frukost. Jag ryckte på axlarna och tittade ner i bordet.
”Seriöst han är as snygg! Jag fattar inte, du har en krush(stav) på honom men du går bara inte vidare? Varför?”
”Jag vet inte, han kanske är snygg och så men det finns mera Eff”, sa jag.
”Eff? Eff som i bokstaven f eller?”
Effie såg förödmjukad ut trots att inget av vad jag sagt egentligen var så farligt.
”Det var ett skämtsmeknamn vännen”, sa jag och log illmarigt. Hon kastade en flinga på mig. Jag kastade tillbaka.
Lesslies mamma kom ut och sa till oss att inte leka med maten. Vi slutade, sedan började vi skratta hysteriskt.
*
Min mobil ringde. Det var Justin. Såklart.
”Hallå?” sa jag och kunde inte låta bli att gäspa.
”Väckte jag dig?” hördes en mjukt, lite hes röst i andra änden.
”Ja, faktiskt”, sa jag. Han skrattade till.
”Förlåt”, Jag hörde hur man log.
”Det är faktiskt okej, men, vad ville du då?” sa jag.
”Fråga om du ville gå på bio eller något i helgen?”
”Ja visst, vad ska vi se?”
”New Year’s Eve tänkte jag, vad sägs?”
”Den med Ashton Kutcher och Zac Efron?” frågade jag.
”Japp”,
”Jag är på!” Han skrattade milt.
”Bra, vi ses klockan sju utanför stadens biograf på lördag!”
”okej”,
"Hejdå."
"Hejdå…"
Jag hade en dejt med Justin, en till! Seriöst var jag glad åt att han verkade gilla mig, om det gick bra idag skulle jag lämna att-bara-dejta-stadiet och gå över till kyss-stadiet… om han vill såklart.
Måndag
Det var måndag, så trögt att det var fem dagar tills jag och Justin skulle ses igen.
Många gav mig bitch-blickar och fnös åt mig. Alicia Brayson var värst.
”Hej Zoey, läget?” sa hon med sötsliskigt tonfall.
”Vad vill du Alicia?” suckade jag och gned min panna.
”Tja… du dejtar ju Justin Bieber, eller hur?”
”Ja?” sa jag irriterat.
”Skulle du kunna fixa en auto? Snälla lilla bitch?” det fick mig att tappa hakan. Bitch?!
”Vad sa du?” fräste jag.
”Åh, vart du stött nu!? Alla vet ju att du är en player! En bitch rätt och slätt, ingen har sagt det till dig förut men alla säger bakom ryggen på dig”, Jag stirrade på henne. Helst ville jag klappa till henne, rätt i det där nyllet hon kallade face.
”Vad fan menar du med det?” väste jag.
”Åh inget…” Hon blev avbruten av mig när jag slog till henne tvärs över kinden. Hon ryggade tillbaka och jag stirrade på mina händer.
”Men vad fan gör du?!” skrek Alicia.
”Kalla mig inte bitch igen.” sa jag. Egentligen ville jag be om ursäkt men min mun gjorde inte vad mitt goda samvete och min hjärna sa åt den att göra, inte mina händer heller. Jag slog till henne mitt i ansiktet, det sprutade blod ur hennes näsa.
Några hade samlats runt oss. Alicia tog tag i mig och knuffade in mig i vägen. Jag slog till henne med hon tryckte mig bara hårdare mot vägen.
”SLÄPP MIG SUBBA!” Skrek jag. Killarna ropade ”kattfight, kattfight” om och om igen.
Vi ignorerade dem. Lesslie, Effie, Sam och Drew kom fram och stoppade oss. De höll oss ifrån varandra och förde oss åt olika håll. Jag blödde på kinden och det värkte i kroppen. Lesslie tvättade av min kind och vi satte oss ner på en bänk längst bort i korridoren.
”Vad håller du på med?” väste Effie upprört.
”Äh, hon kalla mig bitch.” mumlade jag.
”Och? Skit i henne.” sa Lesslie. Jag kunde inte hålla tårarna borta, de rann och rann. Jag fattade inte varför allting alltid slutade i tårar? Jag orkade seriöst INTE med att folk jävlades med mig just nu…
Sådär! Kommentera!! <3<3
Lost In Love Part 8-SMS
Hej! Du har inte hört av dig på länge! Vad har hänt? Love you... <3
SMS:et kom från Lesslie och jag fick nästan tårar i ögonen. Jag svarade genast.
Jag är så himla ledsen Less! Jag har haft fullt upp! Sorry... jag ska berätta allting på måndag! <3<3
Sedan messade jag samma sak till Effie. Hennes svar kom snabbt och jag blev lättad över att läsa vad som stod.
Det gör inget love! <3<3 Hoppas att det är bra saker du tänker berätta för oss! :D
Jag log lite och gick ner till TV-rummet. Ingen var där så jag satte på TV:n. Det första jag fick se var en bild på mig och Justin från igår när vi hade kramats utanför SB. Nyhetsuppläsaren Rita Parks började skvallra om hur fans slagit ner mig och om hur Justin hade följt mig hem.
"Fan!" muttrade jag och hade lust att kasta något i Ritas perfekta ansikte.
Min mobil ringde och jag svarade frustrerat.
"Zoey." fräste jag.
"Jag hör att du kollat på nyheterna", sa Justin i andra enden.
"Ja." suckade jag och satte mig i soffan.
"Förlåt... det är mitt fel allting som har hänt." sa han och jag kände en illning(stav) av dåligt samvete.
"Nej, nej! Absolut inte! Jag skulle aldrig skylla på dig för det här." sa jag snabbt.
"Jamen..."
"Inga men! såklart att det inte är ditt fel." avbröt jag och reste mig från soffan, istället gick jag ut i köket.
"Om du säger det så..." Jag log när jag hörde hans ironiska tonfall.
"Så... något nytt? Ska du göra en duett med Kanye West eller LMFAO?" sa jag och Justin skrattade.
"Nej, inte just nu." Jag knäppte på radion och Demi Lovatos låt Skyscraper började spelas.
"Med Demi då?" frågade jag och satte mig på köksbänken.
"Nepp, men det var faktiskt tal om det ett tag, men vi orkade helt enkelt inte." sa Justin.
Vi pratade en stund till, sedan la vi på. När vi gjort det kom en zombie in i köket och öppnade kylskåpet.
"Var hälsad o zomibe." sa jag och hoppade ner från kökbänken.
"Lägg av", fräste zombien och vände sig mot mig.
"Nämen oj! Det var ju inte en zombie! Det var Zilla!" tjöt jag och kunde inte låta bli att undgå hur det ryckte i Zillas mungipor.
"Käften", sa hon, sedan vandrade hon mot glasen som stod prydligt uppradade och nydiskade på diskbänken.
Måndagen
"Jag såg dig på TV!" tjöt Effie när vi mötes utanför skolporten.
"Jag vet", suckade jag och kramade henne.
"Är du inte glad?" Jag skakade på huvudet och log lite.
"Det var ett 'hon är en hora som dejter Bieber' repotage(stav)!" sa jag och Effie skrattade.
"Nej..!" Men hon lätt inte så övertygande hon ville. Lesslie kom mot oss. Hon såg upprymd ut.
"Du var med på TV! På de lät det som om du är värsta horan! Och att det var du som startade bråket mellan de där fansen." sa hon allvarligt.
"Jag vet." mummlade jag. Effie och Lesslie la sina armar om mig och kramade mig.
"Det gör inget, ingen ser på Ritas skräp." tröstade Effie.
"Varför ger folk mig konstiga blickar då?" frågade jag och tittade på mina vänner.
"Jag vet inte", sa Lesslie. Hon såg uppriven ut, jag tyckte så synd om henne och Effie som hade en sådan vän som jag.
*
Efter skolan gick vi hem till mig och pratade, pratade, pratade och pratade. Det var faktiskt riktigt kul men mitt i samtalet ringde min mobil.
"Det är Justin." sa jag. De nickade förstående och såg upphetsade ut båda två.
"Hallå?" sa jag.
"Hej! Hur gick det idag?"
"Jo tack bra! Men de stirrade knäppt på mig", svarade jag.
"Asså jag fattar om du inte vill dejta mig mera..."
"Äh Justin säg inte så! Såklart jag vill dejta dig!"
"Säkert?"
"Jaa!"
"Bra, vill du ses nu på fredag?"
"Tänkte väl det, jag möter dig vid fem utanför mitt hus." skrattade jag.
"Okej! Ses då love!"
"Hejdå..."
Vi la på och tjejerna såg förväntasfullt på mig.
"Vad?" De fnittrade och då kunde jag inte hålla mig.
Vi började gapskratta, sedan kom Zilla in och förstörde det roliga med sin predikan om att plocka undan efter sig i köket...
Förlåt för kort men jag hinner inte mera nu!! Jag skriver mer imorgon! KOMMENTERA NU! <3<3
Läsare...
Åh mina underbara läsare! Jag blev precis jätteglad över alla fina kommentarer! TACK! <3<3 Ni är bäst ! Jag skriver inlägget nu !! <3<3 Tack igen!
Ps. En tjej undrade om jag kunde kolla in hennes blogg och det gör jag gärna!! <3
Lost In Love Part 7-I Really Like You Justin...
Justin tog tag i min axel och vände mig mot honom.
"Vad är det?" frågade han mjukt. Jag rodnade och kände mig dum. Det var ju inte Justins fel att Chad svikit mig eller att jag var osäker på kärlek.
"Det är bara det att jag inte vill gå för fort fram", sa jag och kände motvilligt en klump bildas i halsen. Jag ville inte stå här och lipa, eller förresten, det var det sista jag ville...
"Åh... förlåt mig, jag borde kanske sluta att provocera dig..." han såg skuldmedveten ut. Jag kunde inte låta bli, jag tog hans hand och tryckte den. Han tittade upp och såg minst sagt förvånad ut.
"Det är inte ditt fel", sa jag och kramade honom. Kramade honom hårt.
*
"Kära dagbok! (LOL)
Jag tror att jag verkligen känner något för Justin. Han är snygg, söt, snäll, omtänksam och lite för skuldmedveten men på ett gulligt sett.
Vi kramades idag, jag kunde inte stå emot att lägga armarna om honom och känna hans armar om mig. ÅÅHH GUUD! Jag är kär... från topp till tå och tillbaka igen.
Jag har kommit på en roliga sak att säga: 'A, we can't do anything about it, B, what I just said.'
Det kommer från världens bästa TV-serie... wow alltså! HAHA!!
Zandra kommer väl döda mig för att jag 'går för fort fram'. Hon påminner mig ständigt om Chad-idot-svekt-som-jag-inte-kan-glömma. Extra svårt att glömma är det om ens syrra hela tiden påpekar det! ÅH! Jag får damp... förresten jag läste en bok som heter Törst av Richelle Mead för ett tag sedan. Där hette en 'vampyr-sort' som egentligen var halvvampyer Dhampirer! Haha liksom en sådan är jag... en DHAMPier. Shit asså vilken usel humor...
Zoey Martin"
En vecka senare Justin
Det pirrrade i magen när jag fick syn på henne, även om hon såg lite besvärad och nedstämd ut.
"Hej", sa jag. Hon nickade åt mig och log blekt. Genast blev jag orolig. Vad hade jag gjort nu då? Var det där med "att gå för fort fram".
"Vad har hänt?" frågade jag snabbt och misstänksamt. Zoey skakade på huvudet och log igen, breddare den här gången.
"Inget, du vet." sa hon och jag nästan svimmade av lättnad. Hon var i alla fall inte sur på mig eller så.
"Vill du gå på Starbucks eller Wanyes?" frågade jag när vi gick mot centrum. Hon såg ut att fundera lite innan hon svarade.
"Starbucks", Jag nickade. Vi letade upp SB och gick in. Det var knappt något folk där, som tur var.
"En ChaiLatte och en Kaffé." sa jag. Kassörskan nickade och vi gick för att sätta oss.
"Blir detta bra för damen?" undrade jag och drog ut stolen till Zoey.
"Jadå mr. Bieber", skrattade hon och rodnade. Vi småpratade lite och efter fem minuter kom vår beställning. Zoey läptjade(stav) på sin ChaiLatte och log strålande mot mig. Jag blev alldels varm inuti, åh vad vacker hon var! Men jag skulle aldrig våga fråga henne efter hon berättat det där om att inte gå för fort fram... vad skulle jag göra?
"Vad tänker du på Justin?" frågade hon lent och lade huvudet på sned.
"Inget." sa jag frånvarande. Plötsligt lade hon en hand på min och såg riktigt allvarligt ut.
"Justin jag..." Ett gällt tjejskrik avbröt oss och säkert ett tiotal unga fans kom stormande mot oss.
"BICTH BORT FRÅN JUSTIN!!" skrek dem och högg tag i Zoeys mörkbruna hår. Hon föll ner på stengolvet och fansen började sparka henne och dra henne mer i håret och så.
"LÅT HENNE VARA! SLUTA!" fräste jag och drev undan de vilda fansen. Jag hjälpte Zoey upp. Hon tittade skrämt på mig men när hon verkade förstå att det var jag slappnade hon av. Jag tog henne i min famn och hjälpte Zoey ut.
"Justin hon är inget för dig!" ropade en av tjejerna efter oss men jag brydde mig inte. När vi kom ut såg Zoey upp på mig. Hon såg verkligen livrädd ut och ögonen var fulla av tårar.
Zoey
Minnet spelades upp om och om igen i min hjärna, Justins fans hade återskapat det hemskaste stunden i hela mitt liv.
"Förlåt för det där", sa Justin och tryckte mig närmare intill sig. Han strök sin hand över min rygg och pussade mig på huvudet. Det kändes skönt att ha honom där, ha honom nära och känna hans närhet eller vad man säger.
"Det gör inget." kraxade jag.
"Säkert?" Jag nickade. Justin lade en hand kring mina axlar och hjälpte mig mot busshållplatsen.
När vi satt på bussen, längts bak för att inte skapa uppståndelse, tog jag mod till mig.
"Jag tycker verkligen om dig Justin." Jag sa det tyst men han hörde det, det visste jag bara.
Vi klev av utanför mitt hus och Justin följde mig till ytterdörren.
"Hejdå då", log han och kramade mig en sista dag. Jag log blekt och sedan så kysste jag honom på kinden.
"Hejdå." sa jag. Precis när jag skulle gå in tog han tag i mig och drog mig ner i hans famn igen. Vi stod så i säkert fem minuter. Sedan skildes vi åt, det kändes så rätt med Justin, så himla, himla rätt...
"Vart har du varit?" frågade Zilla när jag kom in. Jag tittade inte ens upp på henne utan bara tog av mig mina skor.
"Med Justin", svarade jag kort och gick förbi henne.
"Du ser inte riktigt frisk ut." sa Zilla och försökte stoppa mig.
"Åh tack! Det var ju snällt sagt jävla idiot!" skrek jag.
"Men vad är det med dig? Jag sa bara att du inte såg riktigt bra ut." sa hon irriterat.
"Förlåt", suckade jag och så berättade jag vad som hänt på Starbucks.
"Du kanske inte borde umgås med honom i så fall." sa hon oroligt.
"Det är inte hans fel, så det behöver jag verkligen inte", muttrade jag och så gick jag upp.
Sådär................................................ näe skoja bara!! Hoppas ni gillar det... förlåt att jag skrivit idag men skola and some other things! Om någon kompis läser detta så zuuuppp I LOVEE YOU!!! <3<3
Lost In Love Part 6-Madison Square Garden
"Kära dagbok!
Wow det börjar bli lite knäppt att skriva så... i alla fall, jag fick just reda på någonting fantastiskt! Jag, Zavannah, Zandra och Zilla ska gå på konsert i Madison Square Garden! Jag är så himla taggad... det är tur att vi alla fyra har samma musiksmak annars hade det blivit bråk, det blev det i och för sig nu också eftersom vi inte kunde bestäma oss för om vi skulle gå till Beyoncé eller LMFAO. Tillslut blev det Beyoncé.
Vi ska gå om bara en timme och det är så himla spännande. Anledningen till att vi kan gå på konserten är:
Zillas kompis Amanda hade vunnit på något lotteri där det lottades ut sex biljetter till MSG med valfri artist. Amanda gav oss en varsin och hon ska gå med sin pojkvän någon annan gång. Jag tyckte det var riktigt snällt av henne att ge oss dem biljetterna men Zilla och hon har varit kompisar sedan lågstadiet och där igenom känner vi henne ganska väl också.
Zoey Martin"
Det var dags för MSG, jag var så spännd över att se Beyoncé, i Madison Square Garden också! Jag visste att Justin hade uppträtt i MSG för snart ett år sedan... oj vad tiden går snabbt, jag menar han gav ju ut sin film ungefär då.
*
En vakt stod utanför ingången och ville ha biljetter. Vi gav dem till honom och sedan så gick vi in.
Det var så häftigt att stå där, på första raden och se upp på Beyoncé som sjöng Countdown. Jag var helt exalterad, verkligen. Jag såg mig om och märkte att alla sjöng med så jag gjorde det också. Beyoncé gjorde en gest mot oss som betyde sjung med! Och det gjorde vi, det gjorde vi alla. 
Hon sjöng själv och helt plötsligt dök hon ner framför mig och sträkte micken mot mig och log uppmuntande. Jag fattade att hon ville att jag skulle sjunga så det gjorde jag. Hela jag skakade men jag stod på mig ändå. Beyoncé drog micken tillbaka och blinkade mot mig. Jag föll nästan omkull i Zandras famn. Hon flinade medan de andra överröste mig med frågor.
"Får jag höra Beyoncé också?" viskade jag och de blev äntligen tysta.
*
När vi kom hem damp jag direkt ner på min säng och drog fram dagboken.
"WOW! Jag tror jag kommer dö, just nu skippar jag att skriva 'kära dagbok' eftersom jag har någonting riktigt viktigt att berätta!
Under konserten gav Beyoncé MIG micken! MIG! Beyoncé Knowles gav MIG micken under min favoritlåt Countdown! Skakar fortfarande liksom... SHIT!
Zoey Martin"
Jag stoppade undan dagboken igen och la mig i sängen. Jag hann inte ens blunda förrän min mobiltelefon ringde.
"Hallå?" sa jag trött och blundade igen.
"Hej! Hur var konserten?" Det var Lesslie och jag gissade att Effie snart också skulle ringa.
"Bra! Du kan inte ana..." jag berättade allting för Lesslie och när vi lagt på som jag trott ringde Effie och jag berättade samma sak för henne.
Efter att jag och Effie lagt på ringde min mobil återigen och den här gången var det Justin.
"Jag tänkte bara fråga om du ville hänga med mig och ta en fika imorgon?" Jag tvekade i några sekunder, sedan tackade jag ja.
Vi pratade en stund sedan la vi på. Zandra kom upp och frågade vad jag gjorde.
"Jag pratade nyss med Justin, vi ska ut och ta en fika imorgon", sa jag. Hon nickade och sedan såg hon allvarlig ut.
"Du går väl inte för fort fram nu va? Jag menar du är ju fortfarande deppig över Chad och tänk om Justin gör samma sak som Chad?" sa hon. Jag nickade.
"Jag vet riskerna, och nej jag går inte för fortfram, ärligt talat försöker jag sakta ner på hela man-går-på-dejt-och-blir-kära-prossesen." sa jag.
"Bra, då slipper man oroa sig, sov gott lillsyrran." Hon reste sig och gick. Jag byte om till pyjamas och gick in i badrummet för att borta tänderna.
När jag kom ut kändes det som om jag skulle kunna börja gråta när som helst, jag visste inte varför men jag hade sådant ångest och Chad hade dykt upp i mina tankar igen. Jag tog mina hörlurar och min Ipod. Sedan kröp jag ner under täcket och lyssnade på Broken Hearted Girl om och om igen. Sakta somnade jag med tårarna strömande ner för kinderna.
Nästa dag med Justin
Vi var på väg hem från stan, Justin hade ju bjudit mig på fika.
"Så vad gjorde du igår?" frågade han.
"Jag var på konsert i Madison Square Garden", berättade jag. Han såg förvånad ut och jag förklarade allting för honom.
"Vilken tur för er, jag minns när jag uppträde i MSG..." sa Justin och log. Jag nickade och tittade sedan ner i gatan.
"Vi såg på Beyoncé, sa jag det?" frågade jag. Han skakade på huvudet.
"Nej, det gjorde du inte", sa han och la en hand på min axel. Jag ville helst ta den men istället skakade jag av mig den och gick lite snabbare.
"Vad är det?" frågade han oroligt och sprang ikapp mig.
"Inget." sa jag snabbt och tittade bort.
"Men seriöst, vad har hänt? Var det något jag sa?" Jag skakade på huvudet och vände bort ansiktet.
-----------------------------------------------------------------------------------
Lite försenad...... min data dampa igår precis när jag skulle publicera och sedan har jag inte haft tillgång till datorn sedan dess..... :( SOrry allihop!! Idag behöver ni inte kommentera för det förtjänar jag inte.... ni är bäst hursomhelst!!!
Inget kapitel idag...
Hej underbara läsare!
Jag tror inte det bli någon del idag men kanske senare ikväll men förvänta er inte något... det kommer två imorgon istället! Hoppas ni inte lämnar bloggen för den dåliga uppdaten men det är helg och jag vill helst ta det lugnt då och dessutom har jag huvudvärk... :( Hoppas ni förstår!
<3<3 Love u!!
Ps. Kolla in på min andra blogg om ni vill läsa:
http://iansomerhalderstorys.blogg.se
Svar på en kommentar!
PS. Kommer lägga upp min frågelåda nu så då får ni gärna posta frågor där!!
Lost In Love Part 5-First Date
Efter bara två signaler svarade Justin. Han verkade inte ha glömt bort vad vi bestämde förrut i alla fall!
"Hej! Hämtar du upp mig om en kvart eller?" frågade jag när han sagt, hej det är Justin o.s.v...
"Japp! Men varför om en kvart och inte nu?" Jag suckade och låtsades vara irriterad.
"Men herregud! Jag måste typ fixa håret och massa saker!" utropade jag med tillgjord tjejig röst.
"Just det! Men hur kunde jag glömma bort det?!" sa Justin ironiskt och jag skrattade.
"Men kom förbi om en kvart så ses vi då", sa jag.
"Okej!" sa han och jag kände hur jag faktiskt längtade efter att träffa honom, men att bli ihop?! Nej aldrig!
"Ses! Hejdå!" sa jag och nästan hörde mitt hjärta slå i bröstet.
"Okej! Ses!" Vi la på och snabbt byte jag om från mjukisbyxor och ett linne till en blå klänning med ett rosa skärp och ett halsband. Sedan tog jag lite mascara och lite läppglans, jag gillade att vara så naturlig som möjligt.
Efter fem minuter kom Justin så jag klev i mina ballerinor och gick ut till hans bil.
"Tjenare sötnos!" ropade Justin och drog ner solglasögonen lite och nickade mot mig. Jag skrattade och satte mig i passargerarsättet(stav).
Justin körde oss till en fin resturang, han hade till och med reserverat ett bord som var upp dukat för två med vinglas, servetter och tallrikar.
"Wow! Oj Justin!" utbrast jag. Han flinade och drog ut stolen till mig, jag satte mig och log tillbaka.
"Men det är ju första dejten du vet", sa han och satte sig själv. Vi pratade en stund om det och snart kom en servitris för att ta våra beställningar.
"Okej, ska bli", sa hon och gick därifrån direkt till ett par svängdörrar som antagligen gick till köket.
"Så... vad är din favorit mat?" frågade Justin och jag fnissade till.
"Hm, tja... det skulle nog bli pizza." sa jag och han nickade. "Och din?"
"Spagehtti och köttbullar!" utbrast han så alla tittade på oss. Jag fnittrade och han slog generat till mig på armen.
Efter bara tio minuter kom våran mat. Vi fick cola eftersom cola inte passade sig för två minderåriga tonåringar.
*
Vi satt i Justins bil på väg hem till mig efter en två timmars lång dejt. Det hade varit jättetrevligt och vi skrattade fortfarande åt att jag hade trasslat in mig i mina converse-snörren och rammlat pladask vid trappan.
När vi stannade utanför mitt hus stoppade Justin mig innan jag hann gå ut.
"Jag ville bara säga... att jag... hade trevligt och..." han avslutade inte meningen.
"Jag också", sa jag snabbt, gav honom en puss på kinden och så skyndade jag mig in.
"Vart har du varit?" frågade Zandra när jag kom in i hallen. Hon stod lutad mot dörrkarmen och kollade på sina alltid så perfekta naglar.
"Justindejt", mumlade jag. Hon himmlade med ögonen.
"Justindejt? Bra USA!" suckade hon. Jag räckte ut tungan ut henne och skarkade av mig skorna.
Jag gick in i köket och satte mig på en stol. Zilla stod i köket och lagade mat. Zavannah kom in och gnällde om att hon var hungrig och Zandra kom in och började bråka med mig.
"Måste alla vara här inne?!" suckade Zilla och rörde i soppan.
"It's party in the kitchen YEEY!" sjöng Zandra och vi andra skrattade.
Lite senare gick jag upp på mitt rum och tog fram dagboken.
"Kära dagbok!
Idag var jag på dejt med Justin... jag kanske inte har berättat att det men vi har träffats några gånger... ärligt talat är han både trevlig och snygg. Ska jag ta ett steg längre än bara vänner eller vänta några dejter till?
Jag vet inte riktigt men det skulle vara kul att reta Chad, speciellt eftersom Justin är Justin och är super berömd och allt... men det är väl inte det som gör en kille speciell? Eller är det? Jag blev ihop med Chad för att när man väl lär känna honom är han verkligen både snäll, trevlig, omtänksamt och hjälpsam. Jag blev verkligen förälskad i honom men nu känns det konstigt att vi har varit ihop, och det känns verkligen konstigt att se honom stå och hångla med sin nya flickvän... åh vad jag vill vara henne! Men jag har ju Justin i mitt nät, hur lätt som helst kan jag få honom och bli tillsammans med honom. Åh gud det hade retat gallfeber på Chad om jag kom och visade upp Justin för alla. Just nu är det bara Zilla, Zavannah, Zandra, Lesslie och Effie som vet om att vi är ihop. Det känns inte som om Justin är någon superkändis när man är med honom, tänk att början till det här var att jag blev skadad och ner trampad av hans fans! Det är helt galet.
Men jag vågar inte öppna mig för honom, tänk om jag blir ihop med honom och så är han otrogen eller kanske ljuger! Tänk om han kanske bara dejtar mig för att inte verka så yttlig och är i hemlighet ihop med någon annan kändis som Kim Kardashine(stav), Selena Gomez eller Miley Cyrus som han har blivit ihop parad men förut, men jag får inte tänka så... om jag verkligen gillar Justin borde jag dejta honom några gånger och sedan sedan se om det kommer till något 'kysstadium' eller så. Om inte förblir vi vänner och inget mer med det, så får det bli!
Hejdå eller något!
Zoey Martin"
Jag la pennan i boken och la den åt sidan. Det luktade brännt nerifrån köket, jag gissade att det skulle bli antingen vid brännd soppa eller knäckebröd ikväll.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Sådär... Tre kommentarer för nästa... och förresten lite fakta om Zoeys familj. För det första så är hennes systar såhär gammla: Zilla är 22, Zandra är 18 år, Zavannah är 13 år och de kommer från Bulgarien, och om jag inte sagt det är deras föräldrar döda så Zilla tar liksom hand om de andra eller vad man säger.
Lost In Love Part 4-Are We Dateing Now?
"Det ser bra ut ms. Martin, det är helt läkt." sa dr. Patrick. Jag nickade och tittade på min fot, det kändes som om det var år sedan jag såg den utan bandage (stav).
"Äntligen, jag vet inte hur länge jag inte vågat stötta på foten", sa jag. Dr. Patrick nickade och synade mig.
"Bara så du vet får du ta det lite lugnt annars kan du skada foten igen, den är fortfarande ganska svag." sa han.
"Okej", log jag och hoppade ner från britsen. När jag gick ut från mottagningsrummet gick jag rätt in i en kille i min ålder.
"Sorry", sa han och backade några steg. Jag log automatiskt och backade några steg jag med.
"Ingen fara." sa jag och la huvudet på sne för att granska personen jag sprungit in i. När han lyfte huvudet tog jag ytterligt ett steg bakåt, av chock den här gången.
"Nämen det var ju dig jag trampade ner", sa han och log snett mot mig.
"Eh ja... jag har precis fått min fot helt läkt", sa jag och log tillbaka. Justin Bieber tittade på min fot men jag skakade på huvudet.
"Andra foten", förklarade jag och sträckte fram min andra fot. Han nickade och tittade på mig.
"Ledsen att mina fans nästan slog dig medvetslös", sa han.
"Snarare trampade mig medvetslös." flinade jag och han skrattade till, ett hest, vackert skratt.
"Får jag bjuda dig på något som förlåtelse, typ en fika på Waynes?" frågade Justin. Trots att jag kände det som om jag utnyttjade siutvationen (stav) nickade jag ivrigt, vem säger liksom nej till när en känd snygg kille frågar om han får bjuda en på en fika på Waynes?! Ingen skulle jag tro, jo kanske Bea i klassen som hatar killar men ingen annan.
Vi gick till närmsta Waynes och slodde oss ner. Det var nästan fullt men ingen kände igen Justin, förutom typ alla i hela lokalen.
"Oh-my-god det är Justin Bieber!!" Jag suckade djupt men efter ett tag blev vi ensama, eller ja åtminstone lämnade ifred.
Vi fikade, pratade och skrattade. Tänka sig att Justin Bieber var så trevlig. Han log hela tiden och jag började tycka om honom mer och mer. Efter ett långt tag var det som om jag kom ihåg resten av världen och att jag skulle varit hemma direkt efter undersökningen på sjukhuset. Jag tog upp min mobil och fann att jag hade tio missade samtal, jag fann också att jag glömt att sätta på ljudet, igen... Tre samtal var från hemtelefonen, två från Zavannahs mobil och fem från Zillas!
"Ojdå!" utbrast jag och Justin tittade undrande på mig. Jag förklarade snabbt att jag måste hem och visade de missade samtalen. Han gjorde en min som fick mig att le.
"Men vi syns snart, eller?" sa han och log sitt snedda leende. Jag nickade ivrigt och skulle just gå därifrån när Justin utbrats.
"Jag har inte ditt nummer!" Långsamt vände jag mig om kände hur kallsvetten trängde fram i pannan.
"Jag kan skriva ner det", sa jag och hörde att min röst var hesare en vad Mrs. Dollwins brulade vara. Jag tog en servett och skrev ner mitt nummer. Justin gav sitt till mig och tog emot servetten.
"Vi ses då." log han. Jag nickade, vinkade och gick sedan rask därifrån. Så fort jag kommit ut ringade jag hem. Det var Zandra som svarade. När hon fick veta att det var jag lät hon inte särskilt orolig.
"Zilla flippade ut på dig, jag lovar! Hon skrek och skrek som om du dött eller något", berättade Zandra och jag kände paniken komma.
"Vart är Zilla nu?" frågade jag. Zandra ropade på Zilla som jag hörde tog telefonen och snart skrek i mitt öra och frågade vart jag hade varit. Jag fick förklara att jag fikat med Justin på Waynes och glömt bort tiden.
"Vem Justin?" frågade Zilla misstänksamt. Jag berättade om när Justin frågat mig om han fick bjuda mig på en fika och vips så var Zillas utskällning förvandlad till killsnack. Vi pratade, pratade och pratade. Tillslut skyllde jag på att telefon räkningen skulle bli dyr om vi inte la på och Zilla la på med än gång. Lättad lutade jag mig tillbaka i bussätet där jag satt och väntade på min hållplats.
Två dagar senare
Lesslie och Effie hade såklart också flippat ur när de fick höra om min och Justins så kallade "dejt" eller det var vad alla andra kallade det. Jag hade fått förklara minst tjugo gånger att han bara ville återgällda mig för det där med foten.
"Men varför växlade ni nummer då?" envisades Effie och sådär höll det på i ett bra tag, varje dag var Justin vårat samtalsämne. Allting gled in på honom jämt och ständigt, om vi till exempel pratade om matte frågade Effie om Justin också gick i skolan och då kanske jag sa att jag inte visste och så började vi prata om det. Det var liksom Justin, Justin, Justin... det var faktiskt ganska jobbigt i längden.
En dag när jag gick in på min twitter hade jag fått ett meddelande av @justinbieber. Jag kollade vad han hade skrivit.
Do you wanna hang out today?
Värmen spred sig i kroppen och jag skrev snabbt ett meddelande.
OFC I want! When?
Efter bara en minut kom svaret, vi bestämde oss för att jag skulle möta honom utanför hotellet som låg i centrala Jacksonville.
När vi senare träffades föreslog han bio, och det gick jag med på. Succé boken The Help gick på bio just nu, jag som hade läst boken tio gånger minst ville se den och Justin gick snabbt med på det. Han köpte biljetter eftersom han påstod att artighet gick framför pengarna.
Filmen var lång men bra. Alla skrattade när man fick se hur Hilly åt pajen som var bakad av Minnys bajs. Och när hon fick läsa Skeeters bok The Help och fick läsa om sig själv och skrek som en stucken gris skrattade vi också.
Efter filmen följde Justin mig hem. Hela tiden log han mot mig och innan vi skildes åt log han 'det där' leende, det där snedda ursnygga leendet...
"Ehm jo, jag bara undrade... asså dejtar vi nu?" Jag tittar på honom en stund sedan rycker jag på axlarna.
"Vi kan kalla det dejt när jag bjuder ut dig på fredag", sa jag. Han skrattade.
"Okej, jag hämtar upp dig..." Jag håller upp pekfingret och ler retsamt mot honom.
"Apapap, det är jag som ska bjuda ut dig, vi bestämer när jag ringer dig för du vet inte att jag ska bjuda ut dig, okej?" sa jag och Justin flinade.
"Visst", ler han och ger mig en kram, sedangår vi åt olika håll.
------------------------------------------------------------------------------------------------
Förlåt, det blev ganska försenat men ändå... hoppas ni stannar kvar och jag lovar att det blir sista gången ett inlägg blir så försenat!! LOVE U GUYS!! PS. Var med och stödj tjejen från http://jbinmyhead.blogg.se så hon inte slutar blogga!! <3<3 Ha det bra!!
Hej och förlåt!
Hursomhelst är jag sjuk igen och har ont i magen och mår illa men jag tror jag skriver nu ändå! <3 Tack för alla ni som stannar.
Men iaf, http://bieberword.blogg.se har en tävling där du kan vinna Justin Biebers beatshörlurar! Gå med och tävla du också! <3<3
//Lexi
Lost In Love Part 3-Excuse Me That I Have Heartbreak!
Jag låg länge och stirrade i taket den morgonen, jag visste inte varför jag var så ledsen bara för jag sett Chad hålla på med en annan tjej! Vi hade ju gjort slut... men ändå vi hade ju vart ihop så länge och allt det där.
"Zoey? Är du där?" Det var Lesslies röst. Jag orkade inte prata med någon just nu så jag vände huvudet ner i kudden och sa:
"Nej!" Lesslie lyfte på täcket och kikade på mig. Hon log retsamt mot mot mig och kröp ner bredvid mig.
"Hade du tänkt stanna under täcket resten av livet eller?" frågade hon och tittade på mig.
"Japp", suckade jag och flinade mot henne. Lesslie såg med ens allvarlig ut.
"Du ska veta att vi finns här, både jag och Effie! Du kan alltid prata med oss, okej!?" Jag kramade henne.
"Tack, det betyder mycket." sa jag och log. Hon nickade och vi låg tysta en stund. Ingen sa något, men det var ganska skönt att inte behöva anstränga sig för att hela tiden ha någonting att prata om.
"Du kan verkligen inte komma över honom, eller hur?" sa Lesslie tillslut. Jag skakade på huvudet med tårar i ögonen, nej det kunde jag verkligen inte.
*
"Du borde träffa en ny kille! En mystisk snygging som du kan reta Chad med!" sa Effie. Vi satt och spelade W.O.W, det var Lesslies brors, han var inte hemma så vi snodde det.
"Hur? Jag suger på sådant", suckade jag och la ifrån mig konsolen.
"Nejdå! Vi hjälper dig! Jag känner massor av heta killar, imorgon är det söndag, då går vi åt på stan och då ska vi ragga så många killar som det går! Okej!?" sa Effie. Vi andra tittade på varandra.
"OKEJ!" ropade vi på samma gång och gjorde en high-five alla tre.
Nästa dag
"Han ser väl bra ut?!" utropade Effie när en brunhårig ung kille gick förbi. Jag tittade efter honom och skakade på huvudet.
"Hörru om vi ska hitta en snygg kille till dig får du sluta vara så kräsen!" fräste Effie.
"Ursäkta mig att jag har hjärtesorg!" fräste jag tillbaka. Lesslie gick värdsvant emellan.
"Tyst med er båda två", sa hon och tittade strängt på oss. Vi suckade i kör och gav varandra ett litet "förlåt" och sedan var vi vänner igen, så enkelt var det!
"Ska vi ta ett break och fika lite?" frågade jag. De andra nickade och vi gick till cafét en bit bort. Vi tog en varsin kaffé och varsin kaka.
"Mm..." sa jag och tog ett bett av min kaka och snuttade på det varma kaffét. Plötsligt hördes skrik och vilda rop.
"Det är Justin Bieber!"
"OMG! BIEBER!" Vi gick och kollade vad som stod på och fick se en kille och tre män smita in bakom några hyllor, när vi kollade åt andra hållet fick vi syn på ett tjugotal unga tjejer komma springande mot oss, eller snarare mot killen och männen som hade gömt sig bakom hyllorna. Lesslie och Effie hoppade åt sidan men jag hann inte riktigt. Istället blev jag ner trampad av de galna tjejerna som antagligen var fans av något slag och de som gömt sig bakom hyllorna måste vara några berömda idioter som går fullt synligt in på en galleria!
När hjorden av fans försvunnit kunde jag resa mig, ja jag försökte åtminstone men det gjorde ont i min ena fot. Lesslie och Effie skyndade fram för att hjälpa mig upp.
"Hur gick det?!" frågade Lesslie och tog mig under armen. Effie gjorde samma sak på min högra sida och tillsammans hjälpte de mig upp.
Killen och de båda männen som orsakat kaoset hade på något sett flytt från fansen och kom nu fram till oss.
"Förlåt oss, gick det bra?" sa killen och log hjälpsamt mot mig. Effie och Lesslie hjälpte mig att stödja på min skadade fot så jag kunde se lite normal ut och inte hänga runt deras halsar.
"Det är okej", sa jag och log tillbaka. De tre männen och killen såg inte särskilt övertygade ut.
"Det är ju Justin Bieber." väste Effie i mitt öra. Jag ryckte på axlarna för att visa att det faktum att han var den store Justin Bieber inte imponerade mig särskilt.
"Säkert?" frågade Justin Bieber och log snett mot mig. Han log förvånats värt mycket... äh nej! Sluta tänk på det!
"Ja, Lesslie och Effie hjälper mig." sa jag och de nickade. Justin Bieber och de tre männen såg snabbt på varandra innan den störste och kraftigaste av dem ryckte på axlarna och så gick dem.
"Förlåt igen!" ropade Justin Bieber över axlen och vinkade mot oss. Vi sa ingenting, istället hjälpte tjejerna mig in till cafét igen.
*
"Kära dagbok! Idag hände någonting de flesta hade kallat spännande, men enligt mig, inte så spännande. Jag stukade foten, inte så lycket, jag träffade Justin Bieber och han frågade hur det gick! Mer lyckat även om jag inte är ett galet fan eller så... men gud vad han var snygg! Ursnygg... snyggare än på TV och bild... shit!
Hoppas bara jag inte kommer att ligga och tänka på honom, jag har ju just fått mitt hjärta utslitet av Chad, men kanske är det då bra men någon annan även om man inte kan vara kär i Justin Bieber! Och det är jag INTE! Absolut inte, det skulle vara fånigt och ur fjantigt, jag sysslar inte med omöjliga romanser, det skulle bryta mig hjärta i ännu mindre bitar än vad Chad gjorde, absolut! Men nu ropar Zilla att det är mat, så jag kan inte skriva mera, just det! Matte läxan är tills imorgon! FAN!
Zoey Martin"
Del 3...
PS. Måste gå och handla en sak men kommer snart!!
Lost In Love Part 2-Party!
"Ska vi gå eller?" frågade jag. De andra var djupt koncentrerade i att knappa på datorn i Effies fall och att blippa med IPad:en i Lesslies fall.
"Hallå?!" Jag började vifta med handen framför Lesslies ansikte. Hon tittade upp från IPad:en och tittade trött på mig.
"Va?" sa hon efter kanske fem minuter. Jag suckade och skakade på huvudet, att de aldrig lysnade på mig!
"SKA VI GÅ PÅ CANDICE FEST ELLER SITTA HEMMA OCH RAPA?!" sa jag så tydligt och högt jag kunde. Effie skrattade till och Lesslie med. Jag bara skakade på huvudet.
"Ja såklart vi ska gå! Alla snyggingar är där!" sa Effie efter deras onödiga fnissattack.
"Bra! Då bestämer vi det! Ska vi ses vid sex hemma hos mig så kan vi göra i ordning oss innan festen?" sa jag.
"Okej", efter ett tag återgick de andra till att hålla på med sina apple-prylar så jag gick ut i hallen, satte på mig min skinnjacka, stack fötterna i ballerinaskorna och gick, för att markera att jag var trött på deras fokus på annat än att vara med mig så smällde jag igen dörren onödigt hårt.
*
När jag kom kom stod Zilla och knöt skorna.
"Ska du och jobba?" frågade jag och sparkade av mig skorna jag själv hade på mig.
"Ja", sa hon och reste sig. Zandra kom ut och sa hej. Hon och Zilla började prata med varandra om bråket de hade haft med Zavannah imorse. Hon kom ut precis när de snackade om det och såg misstänksamt på sina storasystrar.
"Zavannah kan vi byta leggings? Dina matchar mina kläder mycket bättre än mina", sa Zandra.
"Men åh..." suckade Zavannah ilsket. De bråkade om det en stund tills hon gick med på att byta leggings.
"Jag går nu!" ropade Zilla till oss. Jag nickade och gav henne en kram. Hon log och kramade mig tillbaka.
Då kom Zavannah ut i trosor och ett svart linne.
"Nakenfis!" skrattade Zandra innefrån rummet.
"Nej du är!" ropade Zavannah tillbaka. Jag log för mig själv och satte mig i soffan.
"Det är du inte jag som springer omkring i trosor!" ropade Zandra och jag log ännu mera.
När de var klara med leggings bytet ville Zandra att jag ska fota henne, hon ville så gärna bli modell och det verkade som om jag hade helt ofrivilligt blivit hennes privata fotograf.
"Okej då", suckade jag och tog systemkarmeran som låg i Zandras och Zillas rum.
Vi fotade en stund och sedan skulle Zavannah se på TV så vi kollade också. Hon slötittade på Nikeloden, det var Victorius vilket faktiskt var ganska roligt.
Alla tyckte att jag såg ut som huvudpersonen i serien vilket jag INTE höll med om! Liksom jag och en snygg kändis? Inte en chans liksom!
"Jag ska på Candices fest ikväll", sa jag när iCarly började.
"Va?! En fest till?" suckade Zavannah avundsjukt. Jag skrattade hånfullt åt henne och hon slog till mig på armen.
*
"Hej Zandra!" ropade Effie som just kommit innanför dörren. Lesslie stod lite bakom henne och sa ingenting.
"Cha!" sa Zandra och flinade mot mina kompisar. Jag knuffade till henne och drog med de andra in på mitt rum, eller ja mitt och Zavannahs rum.
"Jag tog med smink och klänning i väskan", sa Effie och visade upp en snygg svart och vit kort klänning.
"Snygg! Kolla min!" sa Lesslie och visade en klänning hon också. Vi alla såg gudomliga ut när vi var klara.
"Killarna kommer falla som furor!" konstapterade Effie när vi alla tre stod framför speglen i hallen.
"Eller hur..." suckade Lesslie lyckligt. Vi satte på oss skor och våra jackor, sedan tågade vi alla tre ut till min bil. SOm vanligt körde jag, de andra skulle nog aldrig förmå sig att köra ens om jag bad dem haha!
Jag vred om nycklen i tändningslåset och bilen startade. Jag la i backen och backade ut från gårdsplanen och började köra mot Candice hus.
Det tog knappa fem minuter att köra dit och vi babblade på om allt möjligt den korta tiden.
Jag parkerade en bit bort från huset och så gick vi den sista biten. Sedan ringade vi på hos Candice. Huset var enormt och vit, en pool fanns på andra sidan hade jag för mig och verandan var helt enorm. Efter en stund om Candice och öppnade. Vi kramade om henne innan vi gick in och så började festen.
Lesslie hade med sig sin lilla kamera och vi tog massa foton på oss, Candice och andra som var där.
Effie träffade en ganska snygg kille och de byte nummer, jag såg även Chad och Mira stå och kyssas lite för offentligt och det högg till i magen även om jag försökt komma över honom, men det går helt enkelt inte...
Lesslie Effie
Lost In Love Part 1-Dear Diary...
"Kära dagbok! Jag vet inte vad jag ska skriva, jag bara behövde bara skriva av mig eller vad man säger. Idag blev Chad ihop med Mira, jag blev jätteledsen men Effie och Lesslie tröstade mig, det var så söt av dem att ta hand om mig! När jag kom hem grät jag inte så mycket men Zandra såg ändå hur ledsen jag var, hon pratade med mig en stund. Jag har också pratat lite med mamma, hon sa såklart inget men ändå, det har jag gjort ganska mycket på sistone, och så har jag tänkt på pappa, han sitter fortfarande i fängelse för vad han gjorde mot Zelda och Zally.
Zoey Martin"
Jag la ifrån mig den gröna dagboken och la pennan bredvid. Det stramade i kinderna efter alla salta tårar som runnit ner för dem.
"Jag sticker till träningen!" ropade Zanvannah.
"Gör du det!" ropade jag tillbaka. Jag lutade huvudet mot fönster karmen. Både Zandra och Zilla hade gått och jobbat så nu var jag ensam hemma. Skönt.
Långsamt tog jag upp dagboken igen. Jag öppnade den och slog upp sidan med rubriken "Torsdagen 3/1". Det var den dagen jag blev ihop med Chad. Jag läste igen vad jag hade skrivit.
"Kära dagbok! Nu är jag helt klart den lyckligaste tjejen i hela världen! Jag har blivit ihop med Chad Wilson! Han är den snyggaste killen i hela världen det är ett som är säkert! Han frågade mig på håltimmen, sedan innan jag ens han svara kysste han mig! Åh jag blev så glad! Såklart sa jag ja direkt efter att han kysst mig, nu i helgen ska vi ha en filmkväll, det kommer bli urmysigt! Chad är en sådan gentleman! Jag älskar honom, på riktigt! Jag älskar honom!
Zoey Martin"
Tårarna välde upp i ögonen. Jag tvingade tillbaka dem. Chad gjorde slut för bara fyra dagar sedan och redan har han en ny tjej. Jag såg dem kyssas utanför caféterian (stav) efter skolan. Jag vill hata honom men det gör jag inte, jag älskar honom ännu, därför gör det ont så fort jag ser honom.
*
"Hej Zoey!"
Jag vände mig om. Där stod Chad. Han log gulligt mot mig.
"Vad vill du Wilson?" fräste jag. Chads leende försvann. Han granskade mig upp och ner ifrån.
"Jag ville bara säga att du inte ska komma här och förstöra mitt och Miras förhållande okej?! Jag vill inte ha dig längre, du är värdelös, så sluta lägga din lilla näsa i blöt!" Jag stirrade på på honom.
"Va? Tror du att jag vill ha dig? Öh, nej?! Du dumpade mig och skaffade en ny flickvän efter bara fyra dagar! Idiot!" skrek jag och var nära att slå till honom. Händerna skakade och det hettade om kinderna.
"Ms. Martin vad strår du här och skriker om?" Mrs. Donovan stod plötsligt bakom mig.
"Förlåt, jag... äh, jag är sen till en lektion", ljög jag och skyndade därifrån.
*
Jag möte Effie och Milly senare vid lunchen. När jag hade berättat om vad som hänt på morgonen tittade de både med stora ögon på mig.
"Den där Chad är ju helt dum i huvudet", stönade Effie. Lesslie himlade med ögonen och tog en tugga av sin kyckligmacka.
"Jag vet, han tror seriöst att jag sörjer honom, som om han var död eller någonting." suckade jag och rörde runt i salladen.
"Vad ska vi göra åt honom då? Han kommer säkert att plåga dig så tusan i fortsättningen." sa Effie.
"Tror du?" Sa jag morloket och la ner gafflen i den lilla plastlådan med salladen i.
"Ja, såklart!" Jag gav Lesslie en hastig blick.
"Hon var ironisk", sa hon. Jag nickade och drog handen igenom håret.
"Aaa..." vi alla tre drog på munnen. Trots att läget inte var så roligt kunde Effie skoja till allting, det gjorde hon jämt.
"Kolla in vad Madison MacLine (uttals Maklin)! Hon klär sig alltid 2001", suckade jag. De andra fnissade.
"Hon borde hänga ihop med Donna och Emma", konstapterade Effie.
"Ja, de alla tre är inte inne med årtiondet." sa Lesslie. Vi brukade inte prata om mode så ofta men när vi inte kom på något ämne brukade vi ta upp sådana saker som killar och mode, precis som normala tonårstjejer.
"Vad sägs om att hitta på något kul ikväll? Vi kan ha tjejkväll med pizza och film! Vad sägs?" föreslog Effie plötsligt.
"Ja!" utbrast jag och Lesslie på samma gång. Det var faktiskt ganska länge sedan vi hade tjejkväll.
"Så vart ska vi vara?" frågade Lesslie. Vi tittade på varandra.
"Inte hos mig, jag har de tre Z:orna hemma", sa jag.
"Vi kan vara hemma hos mig! Mamma jobbar ändå nattskift och pappa är på konferans med jobbet i veckan!" sa Effie.
"Då var det bestämt, tur att det är fredag! Vi sover över då va?" sa jag.
"Såklart!" fnissade Effie och Lesslie på samma gång. Vi pratade en stund till sedan var det dags för nästa lektion.
*
"Jag drar till Effie!" ropade jag och tryckte ner handtaget till dörren.
"Okej! Ses imorgon!" ropade Zilla. Hon kom ut i hallen och kramade mig snabbt.
"Behöver jag nycklarna eller ska ni vara hemma imorgon?" frågade jag.
"Nej Zandra är hemma, jag ska ut med Diana och Lewis", sa Zilla.
"Du är faktiskt ädslt, inte yngst och ändå är du ute och partar mest av oss alla!" suckade jag ironiskt.
"Ha-ha! Gå nu!" Log Zilla och knuffade ut mig genom den halv öppna dörren.
*
"Kom in!" ropade Effie innifrån huset. Jag öppnade dörren samtidigt som min IPhone plingade till. Jag tog upp den och läste SMS:et.
Jag vet att du ljög idag, jag håller ögonen på dig! Och du kommer inte undan...
Det var från Chad. Ilskan bubblade upp. Jag svarade inte utan bara gick in på kontakter och raderade hans nummer. Sedan tryckte jag ner handtaget och gick in.
"Hello!" ropade Effie och kramade mig. Jag log.
"Har inte Lesslie kommit ännu?" frågade jag. Effie hade förberett med massor av chips och godis, tänt ljus och fixat en mysig stämning.
"Jag är här!" ropade Lesslie från vardagsrummet. Jag gick dit. Hon satt med Effies IPad och beställde pizza.
"Vad ska vi se?" frågade jag nyfiket och kastade mig i den mjuka soffan.
"The Notebook såklart!" skrattade Lesslie och la ifrån sig IPad:n.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Så... vad tycker ni?? Ledsen för stav fel, jag orkar aldrig läsa igen kapitlerna!! <3<3
Kommentera nu!
Uppdate...
Den första delen av Lost In Love kommer snart upp, jag har skrivit lite på den än så länge, den kommer snart!
Älskar er som läsare!! <3<3
XOXO
Our Love Will Never Die Chapter 50-THE END!
Idag var det dags. Erins begravning. Alla som någonsin träffat Erin var där verkade det som. Olive, Tanya och Sarah stod tillsammans och grät som galningar. Jag gick fram till dem.
"Hur är det tjejer?" frågade jag.
"Super", sa Tanya.
"Duper", sa Sarah.
"Dåligt", avslutade Olive.
"Fattar, jag också, men tjejer, jag tror hon saknar er uppe i himlen lika mycket som ni saknar henne här nere." sa jag. De nickade och gav mig en kram.
Sedan var det dags för prästen att prata.
"Vi har samlats här idag för att sörja en mycket älskad flicka vid namn Erin Stella McLoud..." han pratade en lång stund. Alla grät och grät. Tillochmed prästen såg tårögd ut.
Kistan stod längst fram i kyrkan med massvis av blommor och ett vackert foto på Erin som log och strålade.
Innan vi gick ner till kyrkogården för att begrava Erin gick jag fram till kistan.
"Nu är du död, på riktigt, förra gången var inte samma sak huh? Jag saknar dig baby, vila ifrid."
Sedan sjöng Bee Broken Hearted Girl och alla grät. Igen. Sedan var det dags för att sänka ner kistan i marken.
Tre veckor senare
Jag satt vid Erins gravsten. Alla hade gått hem och det var två timmar sedan de var här och la blommor vid graven och så, jag brukade alltid stanna kvar längre än de andra. Jag satt där och pratade med henne.
"Jag saknar dig, det gör vi alla, om jag bara fick se dig en gång till skulle jag ge vad som helst, förstår du det? Vad som helst!" sa jag och fällde en tår.
Efter säkert en kvart slumrade jag till men vaknade av en vind som stod tag i mitt hår och blåste av mig kepsen jag hade haft på mig.
Jag såg mig omkring, jag måste ha sovit ganska länge, i två timmar kanske.
Steg hördes bakom mig och jag vände mig om men ingen var där.
"Hallå?" ropade jag. Inget svar. Jag gick en bit bort men såg ingenting. Då knackade någon mig på axlen. När jag fick se vem det var skrek jag till av glädje.
"Erin?" ropade jag.
"Ja", Erin log mot mig. Ärren i armen var bort och hon såg ut som hon gjort förut, frisk och kry.
"Men du är ju död och begraven", sa jag.
"Men du ville se mig igen och här är jag!" log hon.
"Okeeeey..."
"Justin sluta!" skrattade hon. Jag kramade henne.
"Hur är det möjligt?" frågade jag.
"Vet inte." Hennes leende slocknade.
"Men jag kan inte komma dit." hon såg ledsen ut.
"Komma vart?"
"Till ljuset du vet." sa jag.
"Varför inte?"
"Jag kan inte se det." Erin tittade upp på mig med tårglittrande ögon.
"Jag vill bara inte vara ensam något mera, ingen kan se eller höra mig, jag är helt ensam", hon grät nu.
"Men det brukar finnas ett själ varför du inte kan få ro, men Erin babe, du är fri." sa jag.
"Jamen du verkar så ledsen, det är min uppgift att få dig att inte sörja, och en sak till, Chaz, han tror att allt är hans fel."
"Han kommer över det, jag säger att du sa det, du är fri." sa jag. Hon tittade på mig en lång stund.
"Säkert?"
"Ja", log jag.
"Nu ser jag det." hennes ansikte sprack upp i ett leende.
"Bra, gå du."
"Åh tack!" ropade jag, kramade mig en gång till.
"Jag älskar dig." sa jag en sista gång.
"Och jag dig", svarade hon sedan var hon borta.
Jag vaknade med ett ryck. Hade allt bara varit en dröm? Nej det kändes så verkligt. Jag tog upp någonting som låg på marken. En bit papper. "Tack för allt" stod det. Jag log. Nej dröm eller inte, det var Erin och om jag kände henne rätt så var allting på riktigt, ja du vet för, änglar ljuger inte...
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Ganska mycket bilder :/ Haha :D Men vad tyckte ni? Bra/dåligt? Kul/tråkig? Kommentera!! <3 Tänker börja skriva på den nya novellen nu haha! <3<3 PS. Jag uppdaterar "om novellen" rutan med en gång bara så ni vet!
Our Love Will Never Die Chapter 49-Crossed
Jag tänkte på att Erin hade kallat Kanye för självgod och att de hade skrattat tillsammans, jag tror att alla saknade henne, men jag gjorde det mest av alla, det var jag säker på.
När vi kom till sjukhuset mötte dr. Harris oss redan i receptionen. Han såg väldigt bekymmrad ut.
"Det har hänt något", sa han.
"Vad?" sa jag oroligt.
"En infektion hade satt sig i såren och har nu gjort så att hennes kropp inte kan, hm, ta emot blodet vi gav henne igår. För kanske en tio minuter sedan kräktes hon upp allting." sa han.
"Vad betyder det?" frågade Bee.
"Att hon inte kommer att överleva det här, hennes kropp klarar helt enkelt inte av det." sa dr. Harris.
"Va?" Orden ekade i mitt huvud. Skulle Erin inte överleva. Jag hörde Katherine fråga hur lång tid hon hade kvar och hur dr. Harris svarade i sisådär två dagar. Jag såg hur Chaz stirrade rakt framför sig innan han sprang iväg, ingen utom jag märkte det. Jag sprang efter. Han hade stannat utanför ingången och snyftade tafatt.
"Chaz?" sa jag.
"Allt är mitt fel", viskade han.
"Nej", sa jag bestämt.
"Jo, och det vet du." Jag kunde inte tittade ner. Han hade faktiskt rätt, Erin hade ju skyllt allting på Chaz, jag förstod dem båda.
"Ska vi gå upp till henne?" frågade jag försitigt.
"Okej..." vi gick upp till dem med tunga steg. Erin var vaken.
Hon var blek och såg rädd ut.
"Guman!" utropade jag och omfamnade henne. Hon lutade sig mot min bröstkorg och jag höll om henne.
"Förlåt..." viskade hon och snyftade.
"Det är inte ditt fel", tröstade jag. Hon svarade inte. Smärtan brännde i mig, vad skulle jag göra om hon dog? Skulle jag ta självmord? Eller? Jag ville inte svika mina fans, mamma, Jazzy och Jaxon... alla!
En tår rann ner för kinden. Erin fångade upp den med pekfingret.
"Var inte ledsen." sa hon. Jag nickade och drog henne intill mig.
Två dagar senare Erins perspektiv
Dr. Harris hade sagt att idag kunde vara min sista dag, han var inte 100% men han gissade. Jag hade ont i halsen och kunde knappt röra mig. Hela jag skakade så fort jag försökte sitta upp och jag hade ont överallt. Justin var med mig hela tiden. Han tröstade mig och pratade lugnande med mig. Jag undrade vad han skulle göra när jag dog...
Jag var rädd, rädd för att möta döden, rädd för allt, rädd för att förlora alla mina vänner... och allting var mitt fel. Om jag inte hade skurit mig i armen... då hade jag överlevt.
Plötsligt började jag se suddigare. Som om allting försvann. Allting snörrade.
"Justin!" stönade jag.
"Jag är här." Jag skymtade Justins ansikte mitt i allt kaos i min hjärna.
Plötsligt kom Dr. Harris in.
"Hon håller på att avlida", förklarade han. Jag ville inte dö. Tårarna rann ner för kinderna.
"Justin jag vill inte dö... jag är så rädd..." Jag kände Justins armar kring mig.
"Shh..." tårarna slutade rinna. Jag la mitt huvud i Justins knä. Han strök mig över pannan.
"Jag vill inte dö..." viskade jag.
"Du kommer inte dö..." viskade han. Bee, Kanye och Jay kom in nu. De grät.
"Gumman du kommer klara dig, vi är med dig."
"Lova att aldrig lämna mig", snyftade jag.
"Vi är med dig in i döden älskling", log Bee genom tårarna.
"Det är bra, då är jag inte rädd längre..."
Justin
Hennes ögon stängdes mer och mer. Jag grät hejd löst.
"Stanna kvar här..." viskade jag.
"Justin..."
"Ja?" sa jag mjukt.
"Jag älskar dig..." hon log lite mot mig och sedan slöt hon ögonen.
"Erin? Erin?!" Jag skakade henne försiktigt men hon svarade inte. Hon var borta...
*
Vi alla satt i Chaz's kök. Ingen sa något. Alla grät. Tyst.
"Hon var den bästa man kunde få", sa Max plötsligt. Han hade kommit precis efter Erin hade dött.
"Ja verkligen, helt underbar", log William och en tår rann ner för hans kind. Chaz sa inte ett ord. Han la huvudet i händerna och snyftade.
Vi alla var i medlidande med honom, han hann knappt bli vän med henne och skyllde fortfaranade allting på sig själv. Det var nog en pers...
"Jag tänkte sjunga något på begravningen", sa Bee. De andra nickade.
"Vilken låt?" frågade Jay-Z och tog henne hand.
"Hennes favorit." svarade Bee och snyftade hjärtskärande. Jay-Z kramade om henne och nickade.
"Hon hade uppskattat det", sa jag. Ingen sa någonting mera. Vi sörjde under tystnad, men tillsammans, det var allt tur det.
--------------------------------------------------------------------------------------------------
Så nästa del är den sista... så spänd för att få skriva nästa novell har så många ideer!! WOW! Men jag tror "huvudpersonen" ska vara Nina Dobrev! Då vet ni det! PS. Ni ville väl att hon skulle bli??
Kommentera!! <3<3
Funderingar över den nya novellen...
CHAPTER 48 UNDER!!
Rubriken talar...
Liksom chapter 50 kommer vara det sista som jag skriver på den här novellen så då är det ju bra med att fundera lite haha :D
Jag har lite idéer men... aja, här är namn till tjejen det ska handla om:
Zoey (min favvo)
Lissa
Afrodite
Taylor
Jamie
Vad tycker ni? Jag tror jag ska ta Zoey men ni får också säga vilket av namnen ni gillar! Sedan har jag några utseende också: 
Nina Dobrev
Demi Lovato
Bella Thorne
Så vad tycker ni? Jag vet verkligen inte... Snälla hjälp mig med utseendet, jag tror hon ska hetta Zoey men utseendet... BLA! Kommentera nu och säg vad ni tycker!!!
Our Love Will Never Die Chapter 48-Everything Is Your Fault
Det knackade på dörren.
"Ja?" Sa jag irriterat.
"Det är Chaz, kan jag få prata med dig lite?" sa en röst utanför dörren. Jag tvekade i några sekunder innan jag svarade.
"Visst", suckade jag och reste mig från sängen.
När jag kom utanför dörren drog Chaz med sig mig ner till hallen. Jag stack fötterna i mina flipflops och han tog sina foppatoflor och så följade jag efter honom.
När vi kommit en bit bort på strandpromenaden tog Chaz till orda.
"Eh jo jag ville bara säga förlåt för igår." sa han och såg ledsen ut.
"Varför gjorde du det?" frågade jag och torkade en tår som hade runnit ner för min kind utan att jag hade märkt det.
"Jag vet inte, jag bara blev så arg och trött på dig, jag tyckte du var barnslig", suckade han och tittade ner.
"Chaz det var riktigt dumt gjort det hoppas jag att du förstår." sa jag. Han nickade.
"Är du arg?" Jag visste inte vad jag skulle svara. Tekniskt sett kunde jag faktiskt dött vilket då Chaz hade fullständigt struntat i.
"Jag vet inte…" sa jag tyst.
"Snälla! Jag vill inte att du är arg på mig!" utropade han och en tår rann ner för hans kind.
"Chaz, du måste fatta att jag blev både stött och sårad, dessutom kändes det som om du lämnade mig när jag hängde från en avgrund!" skrek jag och lyckades hålla tårarna borta.
"Nu överdriver du, precis som vanligt!" skrek Chaz tillbaka.
"Du överdriver jämt! Du ska inte säga något!" vrålade jag.
"Aha, visst! Jag är i alla fall inte en player som håller på med varenda kille i hela världen!"
"Chaz vad är det med dig?!" fräste jag.
"Inget din jäkla idiot!" fräste han tillbaka.
"Du är helt hopplös! Jag hatar dig!" Skrek jag det högsta jag kunde.
"Och vad tror du jag tycker om dig?! Du är fan lika idiotisk som du verkar! Ingen gillar dig! Inte jag, inte Max, inte någon!"
"Max gillar mig visst! Om du minns är vi vänner igen!"
"Vänner? Han skyr dig som pesten! När ska du inse att du dödade er mamma?! VA?! NÄR?!?!" Chaz var alldels röd i ansiktet av ilska.
"Jaha, dåså... då har man fått det bekräftat du behöver inte mig längre, jag drar." sa jag och började gå därifrån. Det brännde i halsen och tårarna ville börja rinna ner för kinderna på mig men jag vägrade gråta. Inte gråta, inte gråta...
En vecka senare
Jag var ensam hemma, Justin följde med de andra till stranden men jag sa att jag mådde dåligt så jag försäkrade dem att jag klarade mig och så fick jag äntligen vara ifred.
Jag stod i badrummet och stirrade på rakbladet jag hade i handen, jag skulle börja lite försiktigt hade varit min första tanke men sedan insåg jag att de, eller ja Chaz skulle få betala för att han förolämpade mig och sårade mig så för en vecka sedan.
Sakta förde jag rakbladet mot handleden, sedan gjorde jag de första snittet. Det verkte men jag brydde mig inte utan fortsatte. På något sett började skratt bubbla inom mig. När det väl kom var det ett glädjelöst nästan galet skratt. När jag var klar släppte jag rakbladet på marken jag sjönk ner på rygg och bara andades, efter ett tag började jag inleda resten av mitt värk. Jag tog först allt blod som kommit från armen och som fortfarande satt på arm och började skriva med stora bokstäver på den vita marmor väggen. När det inte räkte så långt gjorde jag ett nytt snitt i andra armen och ett till, och ett till... tillslut lyckades jag skriva hela texten på väggen sedan sjönk jag ner i badkaret och lät rakbladet falla ur min hand och landa på badrumsgolvet. 
Justin
När vi kom hem var de alldels tyst i huset, jag ropade på Erin men hon svarade inte. Hon var inte i sitt rum och inte på mitt heller. Alla letade och ropade, utom Chaz. Han var fortfarande sur på henne konstigt nog.
Plötsligt hördes ett litet skrik från badrummet. Jag sprang dit tillsammans med de andra. När vi kom in fick jag se Olive stå mitt i badrummet och darra. På den vita väggen stod med stora röda bokstäver: "Allt är ditt fel Chaz Somers". Bokstäverna var skrivna med blod insåg jag när jag undersökte de närmare. Jag kastade en blick på draperiet som var överdraget för badkaret. Det buktade ut på ett konstigt sett. När jag kollade bakom det flämtade jag till. Där låg Erin helt livlös och blodig. I ena armen hade hon ristat in "BIEBER". Jag svalde. De andra hade också fått syn på henne och Olive fick damp.
"Vi måste ju ringa ambulansen! MILITÄREN OCH ALLA ANDRA! GÖR NÅGOT DÅ JUSTIN!" skrek hon och började springa omkring mig.
"Jaja, eh, Katherine, ring till ambulansen!" ropade jag.
"Och militären och brandkåren och blodgivningsbussen och polisen!" tjatade Olive. Jag drog upp Erin från badkaret i samma stund som Chaz kom in också.
"Vad händer..." han avslutade knappt meningen innan han fick syn på väggen och sedan på Erin i min hand.
"Vad..."
"Hon var ganska tydlig med vems fel det var", fräste jag när jag gick förbi honom.
*
På sjukhuset sa de att hon hade förlorat ganska mycket blod men att det nog skulle räcka med en liten blodgivning.
"Jag kan göra det!" utbrast jag.
"Nehe du, om jag inte har fel är du Justin Bieber, du behöver all din energi till att stå på scén." protesterade läkaren.
"Jaja..." muttrade jag.
"Jag kan!" sa Chaz.
"Lägg av nu ungdomar, vi kan nog ta från blodpåsar vi har på sjukhuset." sa läkaren med en suck.
"Jag är hennes förmyndare, så jag kan..." började Katherine men läkaren avbröt henne med ett "blodpåsar..." vilket fick oss alla att håll tyst.
Då kom Bee, Kanye och Jay-Z från ingenstans.
"Hur är det med henne?" frågade Bee oroligt.
"Hon ska få en blodtranspotion (stav)." sa jag.
"Åh min stackars lilla Erin..." suckade Bee. Hon såg alldels förstörd ut. Jay-Z och Kanye höll om henne men de såg också ganska oroliga ut.
Vi pratade en stund och snart kom läkaren ut igen Dr. Harris eller något sådant.
"Hon har fått sitt blod nu, hon sover just nu men om ni vill komma in en stund så får ni det." sa han.
"Okej", sa vi på samma gång. Alla gick in en varsin gång. Jag gick in sist av alla. Jag klarade knappt av att se armen där det stod Bieber eller ens styngen, och absolut inte slangen som gav henne blod från en blodpåse som var upp hängd på en stång men hjul.
"Vakna snart och överlev", sa jag och sedan gick jag ut.
Det sista jag tänkte innan jag somnade den kvällen var om du dör Erin så följer jag med dig.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Ganska långt? Eller? Nej kanske inte jag vet inte men hursomhelst hoppas ni gillar det! KOMMENTERA!! <3<3
Our Love Will Never Die Chapter 47-Please Just Die Chazy...
"Hm... det är ju ganska varmt så vi kan väl bada?" (Vi säger att det är sommar) sa jag.
"Okej!" sa Justin och Olive i mun på varandra.
"Chaz? Kompis? Ska du hänga med?" sa Justin och vi andra fnissade.
"Absolut, kompis." sa Chaz och flinade mot Justin.
"Jag kom på den sak... om typ en, två veckor är det väl vår ettårs dag om man inte räknar med alla gånger vi gjort slut?" sa jag plötsligt.
"Jo... om en vecka... eller?" sa Justin.
"Vi kan säga det", sa jag. Han nickade och log mot mig.
*
Jag bredde ut min handduk bredvid Olives. Hon och killarna hade redan hoppat i och skvätte vatten på varandra.
"Kommer du Erin?!" ropade Justin från vattnet.
"Ja då!" ropade jag tillbaka och gick ner till de andra.
Vi hade kul i vattnet i säkert en halvtimme, sedan bestämde sig killarna för att sola lite. Då gick jag och Olive till vattengrottan.
"Gud vad länge sedan..." stönade Olive ner vi hade suttit oss till rätta. Jag sa inget för jag mindes plötsligt hur jag hade sjunkit genom det här vattent och varit nära döden. Plötsligt kändes det väldigt ofräscht (stav) på något sett. Sedan började hela världen snörra.
"Är du okej?" frågade Olive. Jag skakade på huvudet.
"Jag måste ut", flämtade jag.
"o-okej, kom då." Hon gled ner i vattnet. Jag skakade på huvudet igen och pekade upp mot hålet i taket.
"Är du galen, dit kommer vi aldrig." sa Olive förskärckt.
"Jag kan inte simma under här", flämtade jag.
"Ehm... jag hämtar killarna!" utbrast Olive och dök i.
*
Snart hörde jag pojkarnas röster ovanför mig.
"Kom nu Erin, simma!" ropade Justin.
"Jag kan komma och hjälpa dig?" ropade Chaz.
"Nej." sa jag bestämt.
"Kom nu!" sa Chaz irriterat.
"Ey ta det lugnt", sa Justin till Chaz. Jag hörde en uppgiven suck och hörde hur steg avlägsnade sig.
"Justin?" pep jag.
"Ja jag är här", sa han.
"Lämna inte mig själv!" skrek jag panikslaget.
"Aldrig, jag ska aldrig lämna dig ensam."
"Bra", viskade jag.
"Jag kommer", ropade han till mig och snart hörde jag ett plask och så dök Justin upp.
"Men..." började jag.
"Kom här", avbröt han mjukt och höll ut armarna. Jag nickade och gled ner i hans famn. Han höll om mig och jag klängde fast vid honom.
"Får jag?" viskade han och nickade ner mot vattnet. Jag nickade och så dök han jag blundade men kände hur han började sjunka. Han orkade inte bära mig fattade jag väl själv. Jag lösgjorde mig från honom och började simma själv och han följde efter mig. När vi kom upp till ytan igen tog han tag i mig igen och transporterade mig till stranden. Väl där la han mig i sanden och tittade oroligt ner på mig.
"Är du okej?" frågade han.
"Jepp." sa jag. Sedan gav jag honom en kram.
"Tack", viskade jag i hans öra.
"Ingen orsak." mumlade han lågt och höll om mig länge och väl...
*
När vi kom hem klampade jag dirket till Chaz.
"Jag hatar dig." fräste jag och sedan gick jag upp på rummet med Justin i släpptåg. Jag var så arg att jag kokade. Hur kunde Chaz bara gå därifrån, han hade barar lämnat mig där. Justin och Olive hade fått hjälpa mig. Jag kände mig så grymt sviken av Chaz, han hade liksom aldrig någonsin gjort så här förut!
Olive kom upp också.
"Hej", sa hon tyst.
"Hej." sa jag och Justin i kör.
"Jag gjorde slut med Chaz, jag tyckte han betedde sig så illa." sa hon tillslut.
"Bra gjort", muttrade jag.
"Erin..." sa Justin varnande.
"Förlåt." sa jag till Olive. Hon nickade. Vi alla tre var tysta en stund innan jag brast i gråt och både Justin och Olive tröstade mig.
"Tack", snyftade jag och de log. Jag älskade de båda två, Justin som både pojkvän och vän och Olive som min bästa vän över alla vänner jag haft. Någonsin.
----------------------------------------------------------------------------------------------------
Hoppas ni blev belåtna, jag blev det i alla fall! Kommentera nu!
<3<3
Agh....
Igår hade jag skrivit ett super långt kapitel till er men blogg.se dampade och allting jag skrev försvann!!!!!!!!!!!!!!!!!
Jag är så j*vla sur!! Jag får väl helt enkelt skriva om jävlen... :(
PS. Dåligare uppdate än vanligt p.g.a. jag har varit sjuk igen :/ Så nu vet ni... hejdå.
Our Love Will Never Die Chapter 46-The Last Song
Vi hade blivit helt sams nu. Jag och Justin alltså. Plus våra crew:n. Så vi kunde fortsätta vår gemensamma turné.
"Har du kommit på något nytt ännu?" frågade Olive. Hon och jag satt i mitt rum och försökte komma på en ny låt till nästa konsert. Vi hade lovat Startford något "extra" eftersom det var vår hemstad och vår sista konsert innan vi skulle ta en paus i två veckor.
"Kan vi inte bara sjunga typ Someone Like You eller Stronger? Måste vi hitta på en egen låt?" suckade jag.
"Jepp." stönade Olive. Vi både var så trötta att vi höll på att ramla ihop i högen av ihop knycklade pappersark.
"Tjejer! Det är dags för fika!" ropade Bee (Beyoncé).
"Okej!" ropade vi tillbaka. Jay-Z, Kanye, Bee, Tanya och Lissa (två andra i mitt crew) satt och mumsade på varsitt kärleksmums.
"Vart är Justin, Scooter och de andra?" frågade jag.
"Vet inte, de skulle någonstans och fixa något." svarade Kanye.
"Okidoki." sa jag och hällde upp lite saft i min plastmugg. Vi pratade en stund om den här "extra" låten och kom fram till att vi skulle framföra varsin låt av någon annan i våra crew eftersom både jag och Justin hade en artist i våra crew.
Bee, Kanye och Jay-Z gjorde sten-sax-påse om vems låt jag skulle sjunga. Bee vann och vi bestämde att jag skulle sjunga Broken Hearted Girl som var min favoritlåt av henne.
Efter det kom Justin in och så bestämde vi också att när vi skulle sjunga duetten på "Overboard" skulle vi ha fyverkirier eftersom vi skulle vara utomhus på konserten.
Några dagar senare
Nu var det dags, Justin var precis klar ute på scén och nu var det min tur med "överraskningen".
"Hej Startford!" ropade jag och alla skrek och blev helt galna.
"Startford är min hemstad som ni alla vet och jag vill ge er en extra sång som jag valt själv som min stylist Beyoncé gjort från början! Kom ut Bee!" ropade jag och Bee kom skrattandes ut på scénen.
"Hej allihopa!" ropade hon, gav mig en kram och såg gick hon backstagde igen.
"Okej..."
"You're everything I thought you never were
And nothing like I thought you could have been
But still you live inside of me
So tell me how is that
You're the only one I wish I could forget
The only one I love to not forgive
And thought you break my heart
You're the only one
And though there are times when I hate you
Cause I can't erase the times that you hurt me
And put tears on my face
And even now while I hate you its pains me to say
I know I'll be there at the end of the day..."
Publiken sjöng med och jag njöt. Jag såg mot alla fansens ögon och upptäckte hur mycket jag faktiskt älskade dem. Tårarna steg i ögonen men jag fortsatte sjunga med all min stryka.
När jag var klar applåderade de alla eldigt. Nu rann tårarna ner för mina kinder.
"Jag älskar er så mycket! Tack så himla mycket!" grät jag och alla sa "aww" och så.
När jag kom backstagde föll jag ihop i Bee's famn och grät ut. Hon kramade mig och alla i mitt crew plus Olive kom och klappade om mig. Jag kramade dem alla, en efter en. Det kändes underbart att ha så nära vänner. Sedan kramade jag alla i Justin crew också och avslutade med att krama Justin.
***
Resten av konserten hade gått super, jag och Justin hade gjort succé med Overboard-framträddantet (stav).
Efter konserten hade vi haft "efterfest" och hade varit uppe tills klockan halv sex på morgonen.
Just nu låg jag och tittade på Olives hand som låg utanför hennes madrass.
Det knackade försiktigt på dörren.
"Kom in, tyst." viskade jag. Dörren öppnades och Justin smög in.
"Hej", log han.
"Godmorgon." sa jag.
"Är du trött?" frågade han.
"Nej, vad är klockan?"
"Två på morgonen, jag menar dagen." flinade han.
"OMG! Har jag sovit så lämge?" utbrast jag så att Olive flög upp ur sin säng, eller ja, madrass.
"Vad? Va? Brinner det?" Sa hon sömndrucket. Jag och Justin fnissade.
"Nepp, jag fick bara veta vad klockan var." sa jag.
"Vad var hon då?" suckade Olive och la sig ner igen.
"Två på dagen." sa jag.
"Va?! Så mycket!" skrek Olive och flög upp igen.
-----------------------------------------------------------------------------------------------
Förlåt att den inte hade kommit tidigare... hoppas ni inte tröttnar på den dåliga uppdaten men den kommer att bli super när jag är hemma igen och kan enkelt komma in på datorn och uppdatera, okej? Ni är bästa läsarna ever! Glöm inte det! <3<3
www.tvdforever.blogg.se
www.tvdforever.blogg.se
Vet inte om det blir något kapitel idag men jag håller på med ett...
//Lexi <3<3
Our Love Will Never Die Chapter 45-You Hurt Me
"Älskling! Kommer du?!" ropade Zack.
"Ja!" ropade jag tillbaka och satte upp mitt hår. Vi hade bråttom till nån gala för skådisar och sångare som Zack ville att vi skulle gå på, han ville visst ha en autograf av någon kändis.
***
"Välkommen ms. McLoud", sa en kvinna som var hårt sminkad och hade en ful lång klänning med krage som gjorde att halsen såg ut som en giraffs (stav).
"Tack." hasplade jag ur mig.
"Och ni också mr. Davis." sa giraffkvinnan.
"Tack mrs. Bakery", sa Zack och log.
"Hur vet du vad hon heter?" viskade jag till Zack när vi klivit in i salongen där vi skulle visstas under sammankomsten.
Han svarade inte utan spannade in en tjej med långt brunt hår.
"Vad vill du henne?" väste jag. Återigen ignorerade han mig och gick fram till tjejen. De började prata och jag kände hur svartsjukan kokade i mig.
"Hej",
Jag vände mig om för att se vem som överrumplat mig, det var Justin.
"Jag har ingen lust att bråka Justin." suckade jag.
"Åh come an! Jag är inte här för att bråka!" sa han och flinade.
"Nehe, och vad är du här för då?" fräste jag.
"Sluta fred och ha kul på galan", sa han.
"Tyvärr, då förstör jag dina planer för ikväll." sa jag och gick därifrån.
Justin
Fan! Nu hade jag verkligen klantat mig... Jag ville ju bara bli hennes vän igen, eller nej, hennes pojkvän.
"Erin vänta!" ropade jag. Hon vände sig ilsket om.
"Vad vill..." började hon men jag avbröt henne genom att kyssa henne.
Det konstiga var att hon besvarade den. Erins händer lades kring min nacke och hon log mot min mun.
"Erin?" viskade jag.
"Mm..?"
"Vad sysslar du med?"
"Jag vet inte." svarade hon. Jag skrattade till och drog tillbaka huvudet.
"Vad betyder detta? Att du förlåter mig?" frågade jag. Hon ryckte på axlarna.
"Ja antar det." sa hon efter ett tag.
"Tack", log jag.
"Jag saknade dig." sa hon.
"Och jag dig." sa jag.
Erin
Tårarna ville inte ta slut. Jag hade just blivit så grymt dissad att jag fortfarande skakade. Justin kom in i rummet.
"Här, drick det här." sa han och gav mig en kopp med varm choklad. Jag tog den men ställde snart ifrån mig den.
"Han hade rätt, jag är en hemsk människa", snyftade jag. En tår rann ner för min kind som följdes av flera. Justin kramade mig.
"Nej, han hade fel." sa han och vaggade mig i sin famn.
"Först gjorde jag detta mot Jake, sedan dig, sedan Erik, sedan dig igen och nu Zack."
"Det spelar ingen roll."
"Jo det gör det!" snyftade jag. Minnet från när Zack skällde ut mig för att jag stod och kysste Justin även om han tydligt flörtade med brunnetten från tidigare.
"Jag kommer aldrig lämna dig igen, jag lovar." viskade han och kramade mig hårdare.
Läs detta
Nu har det gått snart fem dagar, jag sa förut att det skulle bli dålig uppdate så ja... nu kan jag skriva igen! <3<3
Jag har vart med min kusin hela tiden, så nu tänkte jag skriva ett kapitel, varsågoda!!
<3<3<3
PS. Jag tänkte starta en novellblogg om The Vampire Diaries och jag kommer lägga ut adressen här, men jag kommer inte sluta skriva på denna blogg bara så ni vet och jag tänker inte ha så ha jättebra uppdate där eftersom jag ska hålla den här bloggen ständigt uppdaterad DS.
Den här är en novellblogg och Justin Drew Bieber, den kanadensiska sångaren, novellerna är skrivna av Tova (Lexi) Åström och ingen annan! Hoppas ni stannar och läser! Älskar alla mina fina läsare! :) <3
