Kommer mer...
Lost In Love Part 20-Unbroken
(lyssna medan ni läser)
När jag kom hem hade Zilla och Zavannah redan kommit hem. Lyckligtvis hade Zandra inte sagt något om att jag skärt mig i handleden vilket jag uppskattade riktigt mycket.
Jag gick direkt upp till mitt rum och satte mig på sängen. Ingen ville veta av mig... vad skulle jag göra då?
Efter en stund tog jag fram mobilen och letade igenom telefonlistan för att se om någon där inte hade råkat ut för Donnas våld.
Tillslut ringde jag min kusin Kendall som bor i Kanada alltså ganska långt härifrån.
"Hej kusin!" ropade Kendall när hon svarade.
"Hej!" utbrast jag glad över att få höra lite vänlighet.
"Mamma berättade igår att vi ska åka till er på måndag, alltså imorgon, och stanna hela veckan, då skulle vi åka på måndagen efter!" berättade hon entusikastikst.
"Jaa! Gud vad kul! När kommer ni?!"
"På morgonen! Jag ska vara med dig i skolan varje dag, om jag vill förstås och det vill jag!"
"Är det sant?!" tjöt jag.
"Japp! Berätta för de andra nu!"
"Okej! Ringer tillbaka sedan!" sa jag.
"Gör det!"
Vi la på och jag sprang ner till de andra.
"Lystring allihop! KENDALL OCH DE ANDRA KOMMER IMORGON!" vrålade jag. Zavannah tjöt av glädje och det gjorde de andra också. Fast antagligen visste Zilla det redan.
Sedan gick jag upp och ringde till Kendall igen. Vi pratade och pratade, i säkert en timme, tillslut berättade om Donna Leefold och min situvation, om Justin, om skärsåren, om allting.
"Men herregud! Stackare! Jag ska klå upp den där Donna-jävlen!" fräste Kendall.
"Hennes tortyr märke kommer sättas på din panna så fort du sticker in huvudet i skolan..." suckade jag.
"Aldrig, jag kan stå på mig, hon ska få för vad hon gör! Bara för att ditt ex var Justin Bieber!" utbrast hon upprört. Jag uppskattade att hon sa "ex" när det gällde Justin, det kändes lättare på något sett då.
Nästa dag
Kendall, jag, Zavannah, Zandra, Zilla, Kristy, Kelly och Kimberly samlades i en stor gruppkram och skrek "heeej" så fort de stigit ur bilen som Kathryn kört dem i.
Kathryn är mamma till Kendall, Kristy, Kelly och Kimberly, hon är vår moster alltså.
Kendall är sjutton som jag, Kristy är nitton, Kimberly är fjorton och Kelly är tjugotvå som Zilla.
Med än gång gick vi till skolan, Kim med Zavannah, Kendall med mig och Kristy gick med Zandra till universitetet där hon studerade.
Så fort vi kom till skolan stod Donna där med ett brett flin på läpparna.
"Nämen vem har hon med sig idag då? Livvakten?" Sa Donna och skrattade hånfullt. Hennes gäng gjorde detsamma och mest gjorde Prim det. Åh gud vad jag hatade henne.
"Näe, jag heter Kendall Ityvana Martin och är hennes kusin." sa Kendall och pekade på mig.
"Ityvana? Ha! Vad är det för namn?" fnös Donna föraktfullt.
"Du förstår Donna, det är ett italienskt namn, vi är nämligen italiernare, hela buten, den här tjejen och hennes familj också." svarade Kendall och jag skulle kunna kyssa henne av glädje.
"Hennes mamma och pappa också? Mördaren och offret alltså." undrade Donna och log sötsliksigt.
"Våga inte prata om henne föräldrar, det vet inte ett dugg." sa Kendall och ställde sig framför mig. Jag visste att Kendall kunde slå till den som prata skit om hennes släkt och det verkade vara i den situvationen nu. Men det visste ju inte Donna. Som tur var.
"Ojdå! Ögontjänaren blev arg! Vad ska vi göra?" skrattade hon.
"Jag ska våga inte säga ett ord till om Tatiana och Lewis." morrade Kendall.
"Menar du mördaren och offret? Så det är det de heter? Borde dem inte aaa-jag-är-en-player och jag-mördar-min-fru?" hånlog Donna.
"Du vet inte ett dugg din korkade, fula bitch." väste Kendall.
"Lugna dig Kendall", viskade jag och drog henne i armen. Folk hade börjat samlas runt oss nu och tittade intensivt på bråkmakarna. Däribland Effie och Lesslie. Jag gav dem en blick som jag visste skulle få dem att få dåligt samvete.
"Bitch? Var det de bästa du kunde komma på?" fnös Donna men man såg hur självförtronendet sjönk.
"Näe, vad sägs om ful bitch? Äcklig bitch? Bitchig bitch? En jävla player bitch diva?!" rabblade Kendall.
"Du är en bitch, en ful en också." sa Donna stött.
"Du kallar inte mig för bitch." fräste Kendall.
"Vad skulle du kunna göra egentligen? Ingenting!" skrattade Donna. Då hände det. Kendall lyfte handen och gav Donna en ordentlig örfil så huvudet kastades åtsidan och kinden blev röd.
Alla flämtade till runt oss och då tog jag mod till mig.
"Jag hatar dig! Du har förstört mitt liv?! Varför kan du inte bara fatta att jag blev bedragen av Justin och att det är över! Varför har du ett sådant jävla problem med att jag var ihop med en kändis?! Vet du inte hur mycket det smärtar mig just nu?! Jag mår hemskt! Alla bara struntar i mig! Jag fattar inte hur alla kunde lämna mig! Speciellt ni!" skrek jag och vände mitt pekfinger mot Effie och Lesslie som såg ut att vilja börja gråta.
Kendall la en arm om mig och då passade Donna på. Hon slog Kendall mitt i ansiktet.
Kendall fick utbrott, hon sparkade och slog Donna till hon bad om nåd. Vid det laget blödde hon näsblod och hade ett litet blödande sår i pannan.
"Kom", viskade Kendall till mig och ledde mig bort från skolan, bort från Donna, bort från folk som vänt mig ryggen.
Justin
Jag hade just fått iväg Selena när det återigen ringde på dörren. Där utanför stod en mörkhårig tjej som såg ut att vara i Zoeys ålder.
"Hej?" sa jag och log lite.
"Hej, jag heter Kendall Ityvana och är kusin med ditt ex, jag skulle vilja reda ut ett par saker med dig om det är okej?" sa hon snabbt.
"Ja..." sa jag förvånat och släppte in henne.
"Bra, första frågan är, varför var du otrogen?"
"Jag vet inte..." suckade jag och lutade huvudet i händerna. Efter en stund tittade jag upp på henne och då log hon svagt mot mig.
"Du får gråta om du vill", sa hon.
"Tack." mumlade jag och lät tårarna rinna ner för mina kinder medan jag besvarade hennes frågor om varför jag gjort vad.
Hope u like it!! KOMMENTERA!!
Jag blev väldigt nöjd!! Men fick bara EN kommentar på förra? Snälla kommentera mera för jag vet att jag har flera än en läsare!! Love u!!
Lost In Love Part 19-I Know How It Hurts When You Lose The One You Wanted Cause He Taking You For Granted
Efter bara några dagar under Donnas "mobba-vännerna" metoden så började folk avta från mig. Tillochmed Lesslie och Effie slutade vara med mig lika mycket, de knappt prata med mig i skolan och stack alltid ifrån mig.
Jag var fruktansvärt ensam. Speciellt eftersom alla där hemma hade sina saker att ta hand om så de brydde sig knappt.
Inte ens Justin som brukar stötta mig till hundra var där för mig. Han höll på med någonting, eller kanske någon annan jämt och kunde aldrig ses.
En kväll satt jag i badrummet och borstade håret när jag fick syn på Zillas rakbland (hon använder dem till benen) som låg på handfatet.
Jag tvekade en lång stund innan jag la ner hårborsten och lyfte upp rakbladet.
Det var litet och triangel format. Jag kunde se en skymt av mitt ansikte i det.
Jag såg hemsk ut med mörka ringar under ögonen och insjunkna kinder.
"Fan ta mig..." viskade jag och stack rakbladet precis bredvid stället där handledspulsen slog. Jag ville inte dö, inte nu.
Långsamt drog jag rakbladet ner för armen och slutade efter bara någon centimeter för att se blodet sippra fram och välla ner för min handled.
Den ända som var hemma var konstigt nog Zandra som plötsligt öppnade dörren och fick se mig sittandes på badkarskanten med blod strömande ner från ena handen och ett rakblod i den andra handen.
"Men vad håller du på med?!" utbrast hon och tog ifrån mig rakbladet.
"Låt mig vara!" Skrek jag och försökte slita mig lös.
"Aldrig." sa hon sammanbitet och tvättade bort blodet från min hand, sedan la hon tryck för band och hjälpte mig till mitt rum.
"Varför är mitt liv en sådan katastrof?" viskade jag och torkade mina tårar.
"Det är det inte", svarade Zandra lent och la en handduk blöt i kallt vatten på min panna. Hon duttade runt lite på den innan hon blöte den igen och gjorde samma sak.
"Jo, Donna mobbar mig och mina vänner som nu har börjat avta och lämna mig själv, Justin har typ gjort slut eller i alla fall vill inte veta av mig och alla andra bara undviker mig!" utbrast jag.
"Kom", sa Zandra och drog ner mig till nedervåningen. Hon satte på TV:n och gick in på "inspelade program". Hon tog fram någonting som var inspelat igår och tryckte på play.
"Tjejidolen Justin Bieber har ju ett förhållande med Zoey Martin från Atlanta men det verkar som detta är över nu för Justin har setts kyssa en annan unga kändis, nämligen Selena Gomez som Justin tidigare varit intresserad av.
Vad tycker Zoey om detta? Vet hon ens om det och i fall hon ser detta så vet hon att hennes pojkvän bedrar henne."
En bild på Justin som höll om Selena kom upp och nyhetsläsaren blev tyst. Jag stirrade på TV skrämen en stund, sedan reste jag mig och sprang därifrån.
Jag sprang raka vägen hem till Justin. Tårarna sprutade ner för kinderna på mig och jag kunde knappt andas av språngmarsen.
Jag ringde på hos Justin och det var han som öppnade.
"Hej!" sa han förvånat.
"Justin..." flåsade jag och fick syn på Selena som stod bakom Justin.
"Ehm... det här är min, hm, kompis Selena." sa han tyst.
"Kompis?! Jag såg på nyheterna och fick allt veta vad som händer!" skrek jag.
"Eh, förlåt men",
"Du fattar inte vad du har gjort, i skolan blir jag mobbad, mina vänner avskyr mig för att min mobbare gör så de avtar från mig, min mamma är mördad av min pappa och min pojkvän är otrogen!" avbröt jag och började gråta. Jag sjönk ner i farstun och grät, och grät. Justin sjönk ner bredvid mig.
"Du..." sa han och la en hand på mitt skulderblad.
"Låt mig vara." snyftade jag och reste mig.
"Du tar mig för givet, eller hur?" viskade jag.
"Ja... den här gången..." mumlade han. Jag kunde inte låta bli, jag slog till honom för kinden och sprang sedan därifrån. Jag sjönk ner bakom en dunge längre bort och började gråta ännu mer. 
Sådär... hoppas att det inte blev för kort?
Har några ideér till novellen men skulle ni kunna ge några förslag om vad som kan hända? Tack i så fall!!
Kommentera! <333
Lost In Love Part 18-Donna Leefold
På måndagen nästa vecka fick vi reda på att en ny tjej vid namn Donna Leefold skulle börja i vår klass.
Hon var medellång, hon var smal, hade en snygg kroppsform, långt silkeslent, brunt hår, ljusa ögon, fylliga läppar, slät hy och ett ansikte som såg ut att vara skapat av gud själv. Hon var verkligen ursnygg, och rik.
Alla killar tittade efter henne och genast fick hon vänner.
Så fort hon fick veta vem jag var tillsammans med utsattes jag av hennes tortyr.
"Hej Bieber-tjejen!" ropade hon när jag, Lesslie och Effie satt på en bänk i korridoren och pluggade.
"Hej Donna", sa jag ointresserat och fortsatte diskutera matte med Effie.
"Hur är Bävern i verkligheten då? Snobbig som fan?" flinade Donna.
"Bävern? Jag är inte ihop med en bäver, han heter Bieber om du inte visst det och faktiskt är han über snäll i verkligheten." svarade jag.
"Vet du inte att Bävern är ett förolämpande smeknamn till Bieber?" kontrade hon.
"Jo jag vet", sa jag dumt. Vart var min snärtiga replik?! Jag skulle ju säga någonting riktigt dissande tillbaka! Men jag hade fått tillfärllig IQ-brist. Det var Lesslie som hjälpte mig ur situvationen.
"Om du inte visst det så känner sig Justin väldigt smickrad av smeknamnet Bäver eller jag Beaver eftersom han tycker hemskt mycket om bävrar."
Jag visste att det inte var sant, han tog inte illa upp mot haters men att han gillade bävrar? Hm... det visste jag inget om.
"Var det något annat eller?" fräste Effie och slängde med sitt blonda hår.
"Nej..." svarade Donnas nya "undersåtte" Ellen tyst.
"Tyst med dig", väste Donna till henne. "jo... jag undrade bara, är det sant att din pappa sitter i fängelse för att ha mördat din mamma?"
Jag stirrade förbulffat på henne, hur kunde hon veta det? Sedan fick jag syn på Primrose Dean (min exkompis sedan hon snodde min kille för några år sedan). Fan ta henne.
Jag gav Prim en isande blick innan jag vände mig mot Donna igen.
"Mm..." sa jag mycket tyst.
"Fan vad töntigt gjort av din pappa! Fast din mamma kanske var värsta playern? Haha det slår jag vad om! Alla killar har strulat med henne!" skrattade hon hånfullt.
"Håll käften du vet ingenting!" skrek jag och var nära att flyga på Donna om inte Effie och Lesslie hade huggit tag i mig jutst då.
"Stick och köp några brun-utan-sol istället!" väste Lesslie åt Donna och hennes "gäng" som hånskrattandes gick därifrån.
"Fan för den där hemska Primrose Dean!" muttrade jag när de gått.
"Varför Prim?" undrade Effie.
"Det var bergis hon som läckt om mina föräldrar! Hon vet ju om det..." svarade jag ilsket.
"Rätt!" sa Lesslie med fejkad cooknie(stav)-dialekt.
Jag tittade ner i boken och vägrade ens att le. Donna hade rivit upp dem sår Justin läkt för ett par dagar sedan.
*
På kvällen ringade jag Justin. Han svarade efter säkert åtta signaler, inte likt honom.
"Hej", sa han med skratt i rösten. Som om han just hade gapskrattat.
"Hej." sa jag lågmält.
"Vad ville du då?" undrade han lättsamt. Inte heller likt honom.
"Eh... asså idag så..."
"Jag måste nu! Vi hörs senare!" avbröt Justin och la på. Jag stod där med telefonen i handen. Kände mig dissad... väldigt dissad.
"Jag drar nu!" ropade Zavannah från nedervåningen.
"Okej..." ropade jag tillbaka.
Justin
Hon skrattade och tog min hand.
"Du är ju helt knäpp!" fnittrade hon och kramade den.
"Tack jag vet!" log jag.
"Varför var du så 'snabbpratad' igår?" undrade hon. Jag brast ut i skratt.
"Snabbpratad?" fick jag fram tillslut.
"Ja vadå?" fnissade hon.
"Jag var bara med en kompis." förklarade jag leendes.
"Aha..." flinade hon och pussade mig på munnen. I bakhuvudet gnaggade en tanke men jag brydde inte mig om den, det var någon jag glömt men vem det var kunde jag inte minnas.
Zoey
Dagarna som följde blev jag trakasserad av Donna, hela tiden hackade hon på mig för att jag och Justin var tillsammans, det var riktigt, riktigt jobbigt.
Idag hade hon hittat på ett nytt sett att trycka ner mig på, nämligen genom att förolämpa alla mina vänner jag någonsin haft. 
Tack för alla fina kommentarer!!!! Någon frågade om jag ska bättre på uppdateringen och jag försöker men det är svårt att hinna med men ett varje dag ska jag försöka hinna med men ibland väntar jag på att ni ska kommentera och så.
Iaf så är jag glad att ni tycker om novellen!! <33
Mer kommer snart!!
Lost In Love Part 17-You Can Cry
TVÅ KOMMENTARER TILL INNAN NÄSTA!!!!!!
Sedan dagen då Justin blev "hotad" av Elijah har man knappt sett till Zandra, knappt när hon ska äta och hemma är hon aldrig. Men ingen frågar vad hon sysslar med för det vet vi alla att det inte angår oss ett dugg. Men ändå vid middagen kan jag inte låta bli att fråga henne.
"Vad gjorde du idag?" undrade jag oskyldigt.
"Vad angår det dig?" Jag visst det.
"Eh... inget, men du har aldirg hemma typ", påpekade jag.
"Och?" fräste Zandra, reste sig från bordet och försvann ut igen.
"Vad är det med henne egentligen?" frågade Zavannah och petade i sin sallad.
"Vet inte." suckade Zilla uppgivet.
"Kommer Matt ikväll eller?" frågade jag för att byta samtalsämne.
"Japp, fast vi ska ut den här gången", svarade Zilla.
"Cool", flinade jag. Hon himmlade med ögonen och reste sig hon också.
"Jag gör mig i ordning, sätt på diskmaskinen när du sätter in din tallrik Zoey." sa Zilla medan hon gick mot köksdörren.
"Varför jag?!" undrade jag stött.
"För att du kommer äta upp sista av oss alla, cha cha!" svarade hon retsamt och gick därifrån.
"Sant", konctapterade Zavannah och flinade.
"Äh lägg av", stönade jag och tog en stor gaffel ris. Zavannah skrattade och lämnde rummet hon också.
I samma stund fick jag ett SMS. Det var från Justin.
Hello baby!<333 Kan jag komma över??
Yours 4-ever :P
Jag log och skickade snabbt svaret.
Absolut!!!!! Zilla o Matt ska ut typ o Zavannah har träning, Zandra har dragit någonstans så vi blir ensamma!!!!
Han svarade med ett "ok ses snart" och sedan la jag ner mobilen. Snabbt åt jag upp, satte in tallriken i diskmaskinen, satte på den och sprang sedan upp för att byta om lite snabbt.
Innan Justin kom gick jag in i mammas rum och satte mig på hennes säng. Min blick fasnade på fotografiet av henne. Ett vackert foto när hon satt i hamocken på gården. I ena handen höll hon blommorna jag plockade åt henne den dagen.
Ett brett leende var placerat på hennes läppar och det mörka håret föll ner över axlarna vilket gjorde henne mer lik en ängel än någonsin.
Jag saknade henne så mycket, ibland kan jag inte fatta att pappa som älskade henne så mycket, mördade henne.
Det var hemskt, även om vi vet om att han gjorde det för att han trodde att hon var otrogen men vi ser inget själ att döda henne i detta. Dessutom var hon aldrig otrogen heller, alltså mindre anledning att döda henne.
En tår trängde fram i ögonvrån som jag snabbt torkade bort, varje gång jag tänkte på henne och hur pappa dödade henne gråter jag, det går inte att hjälpa.
"Jag sticker nu!" ropade Zavannah från hallen.
"Okej!" ropade jag tillbaka medan jag försökte samla mig, Justin skulle få spel om han såg att jag var ledsen.
Efter tio minuter ringde det på dörren och det var förstås Justin.
"Hej", log jag och kramade honom.
"Hej!" 
Jag drog med honom in till vardagsrummet där vi sjönk ner i soffan.
"Hur är det idag då?" undrade jag.
"Helt okej, mamma kom tillbaka igår." svarade han.
"Åh... hur... var det?"
"Tja... hon bad om ursäkt och jag förlät henne."
"Bra..." mumlade jag.
"Hur är det med dig då?"
"Helt okej..." svarade jag och log mot honom.
"Bra", flinade han. Jag rörde vid hans kind och han tittade mig i ögonen. Vi tittade på varandra en lång, lång stund innan jag vände generat bort blicken.
Efter en stunds tystnad tog jag till orda igen.
"Har jag berättat... om... hm... mina föräldrar?"
Han skakade på huvudet och kramade min hand han fortfarnade höll i.
"Nej, hurså?" sa Justin lent.
"Jag tänkte... det kanske är bra om jag gör det?" sa jag.
"Visst", log han. Jag reste mig och drog med honom in till mammas rum.
"Wow, fint rum!" utbrast han.
"Det var min mammas", sa jag kort.
"Åhh... cool."
"Ehm ja... okej, det där är mamma." sa jag och pekade på fotot av henne jag tidigare tittat på.
"Hon liknar dig", sa han förundrat.
"Tack", mumlade jag.
"Vart är hon?" frågade Justin.
"Död... min pappa han... han dödade henne." berättade jag med svag röst.
"Auch... stackare..." sa han och la en arm om mig.
"Ingen fara." sa jag och tittade på honom med klentrogen blick.
"Vem är din pappa då?" frågade Justin avledande.
"Han." sa jag och pekade på ett annat foto föreställande pappa och mamma sittandes i soffan med armarna om varandra.
"Okej", sa han och synad pappa med falkblick.
Jag skrattade till och kramade hans hand.
"Ta't lugnt", log jag. Han vände sig mot mig och log tillbaka.
"Min mamma hon var verkligen moderlig, snäll, vacker, generös. Min pappa älskade henne verkligen och hon älskade honom med, de var bästa föräldrarna hela tiden ända tills någon sjukt jävel sa åt pappa att mamma hade varit otrogen och hade ett pararell förhållande med en annan man, pappa blev galen av sorg och svartsjuka så han... han tog en kniv och dödade henne... det var hemskt, jag tror det hände för tre år sedan så Zilla kunde ta hand om oss men det var ändå det hemskaste någonsin..."
Justín tittade forskande på mig ett tag. Sedan log han och tog mig i sin famn.
"Du får gråta hjärtat." viskade han och det gjorde jag, grät, och grät, och grät. Det var skönt att göra det trots att det var ganska fånigt.
---------------------------------------------------------------------------------------
Tack för kommentarerna och så!! Detta är ett tidsinsällt och den här gången fem kommentarer!!
Lost In Love Part 16-Elijah
Först ringde vi på men när ingen öppnade så kände jag på dörren. Den var olåst. Försiktigt öppnade jag den och vi smög in.
Inifrån hördes en ilsket skrikande röst, några enstaka gånger hördes Justins röst också.
"Vem är det?" viskade Zan.
"Jag vet inte", viskade jag tillbaka. Vi gick så tyst vi kunde närmare rösterna.
"Du ska för fan hjälpa mig okej?! Inga undanflykter!" vrålade den främande rösten.
"Nej." fräste Justin tillbaka.
"Varför?! Jag letar upp den där tjejen du är med och skär halsen av henne!"
"Säkert",
"Jag gör det, så om du inte vill att Zondra eller vad hon nu heter ska dö så gör du som jag säger!"
"Zoey",
"Vem bryr sig!? Du ska berätta allt! Fattar du?!"
"Nej."
"Sluta vara så uppnosig din otacksamma lilla skit!"
Ett slag hördes och jag störtade ut i vardagsrummet där en lång man i 20 års åldern med blont hår och Justin stod mitt på golvet med ilskna blickar klistrade på varandra.
"Sluta! Vad håller ni på med?!" morrade jag.
"Zoey!?" flämtade Justin och sträckte ut handen mot mig i ett försök att hinna före den blonda mannen. Men det gjorde han inte. Mannen hög tag i mig och lyfte mig säkert en meter upp i luften.
"Så bra att du kom, nu har lille Justin inget försvar alls", skrattade han.
"Släpp mig din parrasit!" fräste jag och måttade en sparck mot honom.
"Låt mig presentera mig, mitt namn är Elijah Lanhe och Justins mor är skyldig mig en jävla mycket pengar, nu är det så att lilla Pattie har flytt landet och lämnat sin jäkligt rika son kvar och vad sägs som att utpressa ungen va? Men han vägrar att hjälpa mig så du lilla flicka är det perfekta lockbetet."
Jag gav Elijah en förjäntlig blick.
"Smart hörru, utpressa ett barn för att få lite pengar, töntigt", fnös jag.
"Ha-ha, du är rolig tjejen, men dina likgiltiga kommentarer kommer inte att hjälpa dig ur den här soppan", sa Elijah minst lika förjäntligt.
"Näe... men kanske någon annan kan det." sa jag och tittade på Zandra som stod i dörröppningen med mobilen i ena handen och ett brett leende på läpparna.
"Och vem fan är du då?" undrade Elijah surt.
"Storasyster till tjejen du håller på att strypa med ditt fetta grepp." sa Zan och skängde med håret.
"Jävla bitch! Tror du att du kan rädda ungarna eller?!" fräste Elijah.
"Jag har redan ringt polisen, och kalla mig inte för bitch." fräste Zan tillbaka.
Elijah släppte mig och gick fram till henne. De tittade på varandra ett tag innan han plötsligt lyfte handen och strök håret från pannan, till Zandra.
Försiktigt kröp jag fram till Justin som hjälpte mig upp och kramade min hand.
"Är du okej?" viskade han.
"Ja, du då?"
"Okej",
Jag kramade hans hand tillbaka och kände nervositeten stiga i mig.
"Hursomhelt har jag redan ringt polisen." sa Zandra igen och vände rodnade ner blicken från Elijahs ansikte.
"Visst..." mumlade han och tog ett steg bort från henne.
Efter tio minuter kom poliserna, grepp Elijah och förhörde Justin riktigt noga.
Elijah sa inte emot han bara tittade på Zandra, hela, hela tiden.
När Justin pratade med en polis tog jag henne avsides.
"Hur är det?" undrade jag oroligt.
"Bra, varför frågar du?" svarade hon.
"Du typ stirrar på honom hela tiden!" utbrast jag.
"Eh... nej, han tittar på mig och..." hon rodnade lite.
"Kärlek vid första ögonkastet." retades jag.
"Jag är inte kär i honom! Lägg av!" morrade hon. Jag skrattade och log.
"Okej, jag tror dig." sa jag leendes.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kommentera! Minst fem kommentarer som vanligt! Förlåt att det tagit tid! Love u!<333
No update
Hellu!
Lost In Love Part 15-He? He Who?
Jag satt i soffan och tittade på en film med Ian Somehalder som hette "How To Make Love To A Woman".
Den var riktigt bra, en kille från Hangover var med och Ian var snygg som vanligt... han spelade en kille som hette Daniel och var en barndomsvän med en tjej som en kille i filmen var kär i och så vidare...
"Hej dude! Vad händer?"
Zandra kastade sig i soffan och knuffade till mig.
"Kollar film", sa jag och försökte resa Zan som nu hade brottat ner mig så jag inte kunde se Ians ansikte längre.
"Lägg av jag ser inte!" fräste jag och försökte sätta mig upp.
"Vilken film? Oh my god är det Ian Somerhalder? Gud vad snygg han är asså!"
Jag himlade med ögonen av ren sarkasm.
"Och det kom du på nu?" suckade jag. Zan kastade en kudde på mig sedan kollade vi under tystnad vidare på filmen.
Snart kom Zavannah och Zilla också, de tyckte att Ian var lika het som en vulkan om jag ska citera dem.
"Familjeträff i soffan eller vad?" skrattade jag och lutade mig mot Zillas ben.
"Matt kommer över ikväll, vill Justin också vara med?" sa hon och fångade upp en av mina hårslingor.
"Kan fråga, vad ska ni göra?" svarade jag.
"Tja, se på film, äta, kanske gå ut efteråt jag vet inte..."
"Eller så kan vi se på bio! Jag vill se In Time eller, eller jag vet! The Help?" utbrast jag ivrigt.
"The Help? Har du inte redan sett den?" undrade Zilla misstänksamt.
"Kanske det... men det är så inte poängen!" suckade jag. Hon ryckte på axlarna.
"Jag frågar Matt", sa hon efter ett tag och reste sig.
***
"Jag såg en film med Ian Somerhalder igår, han var så snygg." utbrast jag när Effie, Lesslie och jag träffades nästa dag i skolan.
"Vilken?" frågade Effie ivrigt. Ian var nog ganska hög på hennes dregellista.
"How To Make Love To A Woman." sa jag.
"Den har jag sett!" ropade Lesslie triumferande.
"Visst är den bra?" undrade jag och knuffade till henne i sidan.
"Antar det", sa hon svävande.
"Kom igen! Erkänn! Du gillar också Ian!" sa Effie retsamt. Vi knuffades och skrattade hela vägen till klassrummet. På matten fick Mr. Yanis säga till oss minst hundra gånger innan vi slutade fnittra för att koncentrera oss på Algebra.
"Shit vad jobbigt det där var!" stönade Lesslie när vi kom ut från klassrummet.
"Jaså? Har plugghästen huvudvärk?" retades jag.
"Håll tyst Zoey." suckade hon och slog till mig på armen.
"Det där var oförlåtligt min vän", sa jag milt och slog henne tillbaka.
"Inte slåss i korridoren!" ropade Tim McGraw till oss och log mot Lesslie.
"Va?" sa jag och flinade mot honom.
"Men får inte slåss i skolan Zoey, har din mamma inte lärt dig det?" kontrade han.
"Jodå, absolut men frågan är vad som stannade kvar och vad som försvann ut i tomma intet." svarade jag. Tim skrattade och vände sig mot Lesslie.
"Visst får man inte Less?" log han, sedan gick han därifrån med huvudet högt. Vi tittade länge efter honom.
"Han kallade dig Less!" ropade Effie förtjust.
"Jag vet!" utbrast jag. Vi utbytte en blick och tittade sedan menande på Lesslie.
"Eller hur Less?" sa vi på samma gång och skrattader åt vårt skämt.
"Ha-ha, jättekul", muttrade hon och tittade surt på oss.
"Men kom igen! Tim Gillar dig! Ni kommer gifta er och ta examen ihop!" flinade Effie belåtet.
"Ah säkert, som om jag skulle vilja vara tillsammans med McGraw? Han är ju helt flippad ju!" suckade Lesslie.
"Mm visst, varför tittar du på honom som om han vore ett MVG?" sa jag retsamt.
"Det gör jag ju inte! Dessutom suktar jag inte efter MVG:n utan MVG:n med tre plus."
Jag och Effie tog tag i henne och drog med henne till Tim.
"Säg det till honom", sa jag bestämt.
"Att ni inte tar och skaffar lite IQ era idioter." fräste Lesslie och knuffade oss mot nästa lektion.
*
På kvällen ringade jag till Justin för att se om han ville göra något imorgon eller så.
"Hej!" sa jag när han svarade.
"Hej shawty", sa han med hes röst. Det lät inte som en av Justins vanliga hälsningar, vad hade hänt?
"Har det hänt något?" frågade jag oroligt.
"Kom bara inte hit", viskade han.
"Va? Varför?" undrade jag och kände hur rädslan kröp i mig.
"Han vill inte att någon ska lägga sig i, kom bara inte hit!"
"Han? Vem han?" utbrast jag.
"Nej..."
"Justin!" ropade jag och klumpen i halsen växte.
"Nej jag..."
Samtalet bröts.
"JUSTIN!" skrek jag och började gråta. Zandra kom in rusandes.
"Vad har hänt?" frågade hon och kramade mig.
"Det är Justin... det har hänt något med honom och han bad mig att inte komma till honom... sedan bröts samtalet." snyftade jag.
"Vart bor han?" undrade Zan. (nu säger vi att dem bor i Atlanta och om jag sagt något annat så gäller det inte!)
"Agency LLC 162 5th Avenue." sa jag snabbt.
"Bra, då åker vi!" sa hon och drog med mig ut till hennes bil.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Tack för alla kommentarer!! Love u belibers!!
Lost In Love Part 14-Without Best Friends Are You Without Everyting
Nästa morgon när jag vaknade låg jag i min säng. Först mindes jag ingenting, men sedan kom dem tillbaka, det rös i hela kroppen när jag tänkte på vad som hänt igår, mellan mig och Justin alltså.
När en hand rörde vid min kind insåg jag vad mer som hänt igår. Liam hade typ kysst mig och sedan hade allting svartnat för ögonen.
Jag vred på huvudet och fick se att Liam låg där, bredvid mig och tittade intensivt på mig.
"Vad vill du mig!?" fräste jag och ålade mig bort från honom.
"Ingenting", sa Liam mjukt. Jag ställde mig upp och märkte först då (pinsamt nog) att jag inte hade några kläder på mig.
"Vad fan..." började jag och fattade sedan allt. Jag började skrika som en galning, jag satte på mig mjukisbyxor och en sport BH som låg ihop knöllade på golvet, sedan sprang jag därifrån.
Vart visste jag inte, jag bara sprang och sprang. Lesslie bodde inte långt ifrån mig så jag sprang hem till henne.
När jag vilt bankade på dörren öppnade hennes mamma.
"Hej vännen, men vad har hänt?" undrade hon och släppte in mig. Så fort jag hade kommit in sjönk jag ner på golvet och började stört gråta.
Mrs. Waseliee ropade på Lesslie som fort kom ner och omfamnade mig.
"Berätta! Vad hände?" sa hon bestämt och jag berättade allting. När jag var klar hade både Mrs. Waseliee och Lesslie panik.
"Jag ringer polisen", kved Mrs. Waseliee. "tappa upp ett bad till Zoey Lesslie!"
"Okej." viskade Lesslie och hjälpte mig upp för trappan och in i badrummet. Jag gled ner i vattnet och kände en lättnad sprida sig inom mig, sedan började jag snyfta igen.
"Såja... såja... det är bra nu, han kommer inte åt dig något mera..." sa Lesslie lugnande. Det kändes skönt att ha någon att lita på, att någon sa sådär, att allting skulle bli bra...
Precis när jag klivit upp kom Effie in rusande och gav mig en stor kram.
"Hur är det?" frågade hon och jag såg hur bekymmrad hon var.
"Hemskt", sa jag sanningenligt. Lesslie och Effie hjälpte mig på med varma kläder och sedan fick jag lägga mig i Lesslies säng. Det var så skönt att bara få vila en stund.
Mr. Waseliee kom upp med en kopp te och jag drack den varma drycken med njutning. Efter bara en kvart somnade jag.
***
När jag återigen vaknade satt Justin så sängkanten och smekte mig över kinden.
"Justin..." viskade jag och fick tårar i ögonen, stackars, stackas Justin.
"Hey", log han och pussade mig på pannnan. Klumpen i halsen växte men jag ville inte börja gråta, inte igen.
"Förlåt." mumlade jag och kände hur en tår rann ner för min kind.
"Såja... du har inget att säga förlåt för, det var inte dit fel." sa han och torkade bort min tår.
"Tack..." viskade jag och kramade honom försiktigt.
Då slogs dörren upp och in kom mina tre systar in. De nästan knuffade undan Justin och överöste(stav) mig med kramar och "hur är det med dig" repliker.
"Bättre nu", besvarade jag deras oroliga piker.
"Säkert? Jag är så ledsen att jag tog hem ett sådant svin!" utropade Zandra.
"Jadå, helt säkert! Men vart är han nudå?" undrade jag.
"På polisstationen, de funderar på vilket straff han får men det lutar åt massor med böter." berättade Zilla.
"Okej, hoppas han inte gör om det då." sa jag lättat.
"Mm..." instämde de andra. Jag tittade på dem, alla såg så oroliga ut och alla brydde sig verkligen.
"Tack, allihop." sa jag och log gjädjestrålande mot dem. De såg rörda ut en stund sedan började alla prata i munnen på varandra.
***
Två dagar senare var jag tillbaka i skolan igen. Lesslie och Effie var med mig hela tiden, de var verkligen snälla att ta hand om mig som de gjorde, skyddade mig mot fördomar och hela det paketet.
På morgonsamlingen första dagen efter att jag kommit tillbaka berättade Mrs. Tawk om unga flickor som gav sig till äldre män utan att tveka och så vidare.
När hon sa det tittade några överlägset på mig. Då sa Effie det snällaste någon kunde ha sagt i just det ögonblicket.
"Vad glor ni på? Hon är inget levande exempel, utan en utsatt av äckliga mansgrisar utan respekt för flickor!"
Alla vände sig generat om och koncenterade sig på mrs. Tawk som övergått till att prata om hur respektlösa vi som fortfarande tuggar tugggummi på lektionerna är.
Idag var de NO-prov på molekyler, atomer, grundämnen och periodiska systemet.
"Så, vad består en atomkärna av Lesslie?" frågade Effie viktigt. Lesslie är ett sådant där typsikt pluggo som vet typ allt så vi frågar alltid ut henne innan prov för att få reda på lite mera om ämnet.
"Det i atomen som är posetivt laddade med protoner och neotroner..." sa hon. Jag och Effie tittade snabbt på varandra, sedan antecknade vi i handen.
"Fuskare", klagade Lesslie och vi fnissade lyckligt.
"Jag vet, visst är vi smarta?" sa jag och knuffade Effie i sidan.
"Ja eller hur", log hon och lutade sig mot väggen.
"En fråga till Effie, hur är kemin mellan dig och Chris?" sa jag och våra blickar riktades mot Effie.
"Han är så snygg, och fräsch, jag fattar inte att han dejtar mig! En dum blondin."
Även om vi vet att hon skojar tittar jag och Lesslie oroligt på varandra. Det var en period för kanske ett år sedan då Effie alltid deppade ihop för att Adam hade kallat henne dum blondin när han dumpat henne.
"Jag har väl mer anledning att undra varför min kille dejtar mig, han är en kändis och jag är..."
"Het." avslutade Lesslie åt mig. Jag log snett och knuffade till henne med foten.
"Men ärligt, Justin är så snygg..." suckade jag och nästan dreglade av att tänka på honom.
"Hjälp! Båda mina bästisar har blivit smitade! Av kärleken!" utbrast Lesslie melodramatiskt. Vi andra fnissade lite och tittade på varandra i samförstånd.
Förlåt att det dröjde lite men jag hade glömt bort att publicera det igår... sorry guys!!
Love u!! <3<3 KOMMENTERA!!
PS. Behöver idéer!! Kan ni tipsa lite vad ni tycker ska hända och så?? Jag behöver verkligen eran hjälp! <3
Ny design!
Den nya desigen är gjord av Moa Johansson och om du vill han en ursnygg design så gå in på hennes blogg:
http://xtz.webblogg.se/
Hon är verkligen super duktig!
Så vad tycker ni om desigen?
PS. Part 14 kommer snart!! <3 <3
//Lexi
Lost In Love Part 13-New Year's Eve
Det var Lördag och jag låg i soffan. Gossip Girl var på och jag halv tittade på serien.
Plötsligt öppnades dörren och Zandras pojkvän Liam kom in i rummet. Han glodde på mig där jag låg i shorts och linne.
"Hej", sa jag och log. Liam log urskuldande och hostade fram ett hej. Zandra kom in och de kysstes, lite väl passionerat om jag fick säga det själv.
Zavannah kom och ställde sig att stirra på det hånglande paret, sedan satte hon sig bredvid mig och viskade i mitt öra.
"Matt sov över", viskade hon och tittade hemlighetsfullt på mig. Jag skrattade till och avbröt Zandras lilla romantiska stund.
"Zan! Matt sov över!" väste jag och kunde i kväva skrattet, det kunde inte Zavannah heller. Vi fnissade hysteriskt och Zan suckade melodramatiskt.
"Och? Det är helt naturligt i deras ålder." sa hon irriterat och drog med sig Liam ut ur rummet.
"Fan heller", fnös jag efter dem och Zavannah fnittrade igen. Zilla kom ner, hon hade en t-shirt och väldigt korta mjukis byxor.
"Hola á la hemlighet människa." sa Zavannah och jag flinade. Zilla tittade undrande på oss.
"Vi vet att Matt sov över i natt." sa jag med ett brett flin på läpparna.
"Åh..."
Hon rodnade och suckade.
"Förlåt, är det okej med er?" frågade Zilla oroligt.
"Allting verkar vara bra mellan er", sa jag och reste mig.
"Riktigt bra." log hon.
"Då är det riktigt okej", log jag tillbaka och gick in i köket.
Min mobil låg på köksbordet och den ringde i samma stund som jag klev över trösklen. Det var Justin.
"Hej!" svarade jag och satte mig på en stol som stod vid bordet.
"Hey baby!" sa Justin glatt och det pirrade i mig av hans vackra röst, jag älskade den verkligen.
"Vad händer?" frågade jag.
"Nä inget, jag bara undrar om du vill se på bio eller någonting?" sa han.
"Gärna! Vad hade du tänkt?"
"New Year's Eve?" undrade han nedlåtande.
"Ja! Den har jag, Less och Effie velat se hur länge som helst!" utbrast jag förtjust.
"Vill du se den med dem eller?" frågade han besviket.
"Nej, nej! Det kan inte bli mysigare än att se den med dig babe", sa jag och jga hörde nästan hur lättat han blev.
"Bra! Den går vid halv åtta så jag hämtar dig vid sju, okej?"
"Okej! Puss!" pep jag.
"Hejdå shawty!" sa han och la på.
Justin
När jag lagt på kom Scooter in i rummet.
"Bieber whatz up?" sa han och flinade mot mig.
"Jag ska se på New Year's Eve med Zoey, inget annat." sa jag och sprack nästan av glädje.
"Aha", sa han och flinade retsamt.
"Vad?" suckade jag och skakade på huvudet.
"Inget." log Scooter och gick därifrån. Jag tittade mig i spegeln och suckade. Vad var det för något Zoey gillade med mig egentligen? Var det att jag var känd? Nej, sådan är hon inte. Men varför tänker jag på detta?! Hon älskar mig punkt slut... hoppas jag.
***
"Hej Justin!" kvittrade Zoey när jag hämtade henne utanför hennes hus. Hon var sötare än någonsin och log stort mot mig.
"Hey sweety." sa jag och lutade mig fram för att få kyssa henne.
"A-a-a! Inte förrän på bion Biebz, det ska ju vara romantiskt, att kyssas när de kysser varandra på filmen!" sa hon och jag skrattade smått.
"Du är så tjejig." suckade jag och tog hennes hand.
"Älskade Justin Drew Bieber, klart jag är", sa Zoey och kysste mig. Jag besvarade hennes kyss och där satt vi med händer om varandra och kysstes, det var helt underbart. Hon avslutade försiktigt kyssen och tittade på mig med glittrande ögon.
"Du är den vackraste jag någonsin sett." sa jag allvarligt och strök henne över ryggen.
"Och du är den vackraste jag sett." sa hon och kysste mig igen.
*
Vi gick ut från biografen fortfarande uppfyllda av filmen som man brukar vara när man just sett på bio.
"Åh gud vad bra den var! Jag menar allvar, Atston Kutcher är så snygg! Oh my god vad jag älskar den här filmen!" tjöt Zoey och kramade mig glädjestrålande.
"Ja", log jag och kramade henne tillbaka. Vi ställde oss lutade mot väggen och jag kysste hennes hår. Hon tittade upp och hennes ögon glittrade sådär igen.
"Kom, vi åker hem." sa hon efter en stund och så gick vi till bilen.
När vi kom hem till henne skulle jag just gå när hon fångade min hand och drog mig intill sig.
"Vad..." började jag med blev avbröten av att hon tryckte sina läppar mot mina. Vi kysstes länge och väl, det var underbart, vacket, ett ögonblick att minnas.
Jag strök henne över ryggen och hon drog fingrarna genom mitt hår.
Zoey lutade sig tillbaka lite och log stort, sedan kysstes vi igen, och igen, och igen... det var nog en av de bästa tillfällerna i hela mitt liv, verkligen.
"Jag älskar dig, du är mitt liv, du är viktigare än luft och vatten, snälla du, vill du bli min?" sa jag och hon fnissade till.
"Gärna Justin, om det betyder att vi kommer att vara tillsammans för all framtid." sa Zoey och smekte min kind.
"Självklart." sa jag och kysste henne ännu en gång. Sedan skilldes vi åt och jag åkte hem, uppfylld av en vacker, och behaglig känsla.
Zoey
När jag kom innanför dörren darrade jag i hela kroppen av glädje. Jag skulle just ropa på Zilla när någon tryckte in mig mot väggen och tittade mig djupt i ögonen. Det var Liam.
"Liam vad gör du?" frågade jag förvånat.
"Tyst." sa han och tryckte sina läppar mot mina.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Sorry... lite dålig uppdate idag men jag har varit på stan hela dagen och sedan fick jag vänta i kylan i säkert en halvtimme så... aja här har ni det!
Tack för alla underbara kommentarer förresten! Jag blev så glad när jag fick dem! Tack och förlåt att jag tvivlade på att ni inte läste bloggen längre! Ni är bästa!! <3
Lost In Love Part 12-Duble Dateing
Några dagar senare
Idag var det dags för dubbeldejten med Effie och Chirs. Justin skulle komma runt sju och hämta upp mig sedan skulle vi möta de andra på resturangen.
Jag höll på att piffa till mig när Matt kom och knackade på dörren som stod på glänt.
"Ja?" sa jag och vände mig om. Han klev in och log mot mig.
"Hej, din syster sa att hon ville att du skulle komma ner", sa han.
"Okej, tack Matt." sa jag och följde med honom ner. Zilla stod i köket med ett svart litet, avlångt, paket i handen. "Vad händer?" undrade jag och satte mig på bänken.
"Tja, jag tänkte att du ska få vara lite fin när du ska ut och äta med din pojkvän." sa hon.
"Eh han är inte min pojkvän, ännu..." mumlade jag och rodnade.
"Det är inte poängen", avbröt Zilla.
"Vad är det då?" frågade jag och hoppade ner från köksbänken.
"Varsågod syrran." sa hon och gav mig paketet. Inuti det fanns ett silver halsband med tre belocker med sammetsblåa(stav) safirer i. Det var så vackert att jag blev alldeles andlös.
"Wow! Tack!" utbrast jag och kastade mig om halsen på Zilla. Hon skrattade och kramade mig tillbaka.
"Jag tänkte väl att du skulle tycka om det." sa hon belåtet. Jag hade tårar i ögon och tittade upp på henne.
"Tack verkligen, du är bäst." sa jag. Zilla log och kramade mig igen.
"Nu tror jag Justin kommer", sa Matt och jag tittade ut genom fönstret. Mycket riktigt svängde Justins bil in på uppfarten.
"Hejdå!" ropade jag och gick ut i hallen. Matt la en arm om Zilla och de följde mig ut på trappen.
"Hejdå Zoey." sa de och jag skyndade mig ner till Justin.
Jag satte mig bredvid honom i passargerarsättet(stav).
"Cha snygging", sa han och kysste mig. Jag besvarade blygt kyssen.
"Hej Biebz." sa jag och ruffsade om hans hår. Justin log snett och la gasen i botten.
Tio minuter senare satt vi på OnceAndTwice i stan.
"Vad vill ni ha?" frågade en söt servitrice som kom fram till oss och tok log.
"Kyckling deluxe." sa jag och Effie på samma gång.
"Havs extrat." sa Chris.
"Spagehtti special." sa Justin.
"Någonting att dricka till det?"
"Cola", sa jag snabbt, Justin tog samma medan Chris och Effie tog en varsin Fanta.
"Så... vad ska ni satsa på efter High School?" frågade jag.
"Jag ska flytta till Australien med mina kusiner och gå läkar linjen där." sa Chris.
"Hm... jag hade typ tänkt att bli modell eller så, jag menar shit vad coolt det skulle vara! Eller någonting med mode i alla fall, designer eller vad som helst." berättade Effie.
"Jag går inte High School", svarade Justin och flinade brett.
"Äh! Någonting annat än musik är väl din framtid! Skådis?" suckade jag.
"Jo... kanske." funderade han och gav mig en retsamt blick som jag besvarade med en lätt kyss på kinden.
"Munnen?" undrade Justin menande.
"Efter middagen." sa jag och sträckte på mig som om jag just sprungit hundra meter eller så.
Då lutade Justin sig fram och kysste mig på munnen. Sedan lutade han sig tillbaka igen och sa:
"Du gör jag det."
De andra fnissade och jag slog till Justin på axlen.
Drickat och maten kom och vi började äta. Havs rätten som Chris beställt så väldigt god ut och tillslut bestämde vi oss för att göra ett sorts smörgåsbord så att man fick välja vad man ville ha.
Jag tog räkor, kyckling, potatissallad, och sås. Det smakade underbart. Den enda som höll sig till sitt var Justin, han tog bara lite räkor sedan räckte det för honom, Spaghettin var tydligen hans liv.
"Gud vilket fint halsband Zo!" utbrast Effie och pekade på halsbandet jag fått av Zilla.
"Tack! Visst är det?" sa jag och rörde vid safirerna.
"Vad köpte du det?" undrade Justin nyfiket.
"Jag fick det av Zilla, faktiskt." sa jag. Killarna utbytte en blick som sa "tjejer asså".
"Vadå? Gillar ni inte det?" frågade jag smått irriterad.
"Jodå, det är super snyggt", flinade Chris. Sedna bröt de ut i skratt.
"Vad?" fräste Effie. Vi tittade undrande på killarna som hämtat sig från skrattattacken.
"Inget, förlåt, nu äter vi." sa Justin och återgick till att äta av sin älskade pasta. 
--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Förlåt för kort men jag hade inte lust att skriva idag!! Tack för alla fina kommentarer jag fick! <3<3 Ni är bästa läsarna ever!
TVÅ KOMMENTARER TILL
Hej!!
Behöver två kommentarer på Part 11!
<3<3 Börjar skriva nästa Part när jag får en till kommentar och jag publicerar det när jag får den andra kommentaren!! <3
Tack för kommentarerna!!!!!
Den här är en novellblogg och Justin Drew Bieber, den kanadensiska sångaren, novellerna är skrivna av Tova (Lexi) Åström och ingen annan! Hoppas ni stannar och läser! Älskar alla mina fina läsare! :) <3
