Storys About Justin Bieber

Först ringde vi på men när ingen öppnade så kände jag på dörren. Den var olåst. Försiktigt öppnade jag den och vi smög in.
Inifrån hördes en ilsket skrikande röst, några enstaka gånger hördes Justins röst också.
"Vem är det?" viskade Zan.
"Jag vet inte", viskade jag tillbaka. Vi gick så tyst vi kunde närmare rösterna.
"Du ska för fan hjälpa mig okej?! Inga undanflykter!" vrålade den främande rösten.
"Nej." fräste Justin tillbaka.
"Varför?! Jag letar upp den där tjejen du är med och skär halsen av henne!"
"Säkert",
"Jag gör det, så om du inte vill att Zondra eller vad hon nu heter ska dö så gör du som jag säger!"
"Zoey",
"Vem bryr sig!? Du ska berätta allt! Fattar du?!"
"Nej."
"Sluta vara så uppnosig din otacksamma lilla skit!"
Ett slag hördes och jag störtade ut i vardagsrummet där en lång man i 20 års åldern med blont hår och Justin stod mitt på golvet med ilskna blickar klistrade på varandra.
"Sluta! Vad håller ni på med?!" morrade jag.
"Zoey!?" flämtade Justin och sträckte ut handen mot mig i ett försök att hinna före den blonda mannen. Men det gjorde han inte. Mannen hög tag i mig och lyfte mig säkert en meter upp i luften.
"Så bra att du kom, nu har lille Justin inget försvar alls", skrattade han.
"Släpp mig din parrasit!" fräste jag och måttade en sparck mot honom.
"Låt mig presentera mig, mitt namn är Elijah Lanhe och Justins mor är skyldig mig en jävla mycket pengar, nu är det så att lilla Pattie har flytt landet och lämnat sin jäkligt rika son kvar och vad sägs som att utpressa ungen va? Men han vägrar att hjälpa mig så du lilla flicka är det perfekta lockbetet."
Jag gav Elijah en förjäntlig blick.
"Smart hörru, utpressa ett barn för att få lite pengar, töntigt", fnös jag.
"Ha-ha, du är rolig tjejen, men dina likgiltiga kommentarer kommer inte att hjälpa dig ur den här soppan", sa Elijah minst lika förjäntligt.
"Näe... men kanske någon annan kan det." sa jag och tittade på Zandra som stod i dörröppningen med mobilen i ena handen och ett brett leende på läpparna.
"Och vem fan är du då?" undrade Elijah surt.
"Storasyster till tjejen du håller på att strypa med ditt fetta grepp." sa Zan och skängde med håret.
"Jävla bitch! Tror du att du kan rädda ungarna eller?!" fräste Elijah.
"Jag har redan ringt polisen, och kalla mig inte för bitch." fräste Zan tillbaka.
Elijah släppte mig och gick fram till henne. De tittade på varandra ett tag innan han plötsligt lyfte handen och strök håret från pannan, till Zandra.
Försiktigt kröp jag fram till Justin som hjälpte mig upp och kramade min hand.
"Är du okej?" viskade han.
"Ja, du då?"
"Okej",
Jag kramade hans hand tillbaka och kände nervositeten stiga i mig.
"Hursomhelt har jag redan ringt polisen." sa Zandra igen och vände rodnade ner blicken från Elijahs ansikte.
"Visst..." mumlade han och tog ett steg bort från henne.
Efter tio minuter kom poliserna, grepp Elijah och förhörde Justin riktigt noga.
Elijah sa inte emot han bara tittade på Zandra, hela, hela tiden.
När Justin pratade med en polis tog jag henne avsides.
"Hur är det?" undrade jag oroligt.
"Bra, varför frågar du?" svarade hon.
"Du typ stirrar på honom hela tiden!" utbrast jag.
"Eh... nej, han tittar på mig och..." hon rodnade lite.
"Kärlek vid första ögonkastet." retades jag.
"Jag är inte kär i honom! Lägg av!" morrade hon. Jag skrattade och log.
"Okej, jag tror dig." sa jag leendes.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kommentera! Minst fem kommentarer som vanligt! Förlåt att det tagit tid! Love u!<333