Storys About Justin Bieber

Justin suckade djupt. Han reste sig. Skulle han gå nu?!
Jag måste vakna... tänkte jag desperat. "Vänta Justin!" Skrek jag med han hörde såklart inte...
Jag slog upp ögonen. Jag såg in i ett par bruna vackra ögon.
"Erin!" Sa han överlyckligt och kramade mig.
"Ajaj!" Skrattade jag.
"Hur mår du?" Frågade han och strök mig över pannan.
"Bra, tror jag."
"Tror du?" Han skrattade. Jag kysste honom. När jag sjönk ner på kudden igen kom en kvinna in som jag blev alldels kall av att se. Skulden återvända. Jag stirrade förskräckt på min mor.
Justin
Jag såg hur Erin kröp ihop när Savannah kom in. Erins ögon fylldes av känslor... skuld, skräck och förvånelse.
"M-mamma?" Viskade hon.
"Ja, hej älskling." sa Savannah.
"Vad gör du här?" Frågade Erin tyst och kröp ner under täcket. Savannah satte sig på sin dotters sängkant och jag flyttade mig.
"Var inte oroligt, känn inte skuld, inget var dit fel." sa hon och log mot Erin.
"M-m-mamma..." stammade Erin.
"Jag är så ledsen för hur jag behandlat dig", sa Savannah.
"Jag..." mumlade Erin och jag såg hur hennes ögon fylldes av tårar och hur hon försökte dölja det.
"Vad är det gumman?" Frågade Savannah mjukt. Nu satte sig Erin upp. Hon såg plötsligt arg ut.
"Fan. Ta. Dig. Hur kan du komma och säga det nu?!" Fräste Erin.
"Va?" Utbrast Savannah förvånat.
"Tre ord, Dra. Åt. Helvete!" Morrade Erin.
"Keh?" Ordet kom från Max som just kommit in.
"Dra! Allihop! Jag vill inte ha er här! Ni har aldirg brytt er och bara för att jag är skadad och på sjukhus bryr ni er plötsligt! Fatta hur jag lidit mamma! Jag har legat på nätterna och gråtit tills hela sängen var blött, tills det inte fanns något kvar i mig, tills jag grät blod! Tror du verkligen att 'jag är så ledsen'-metoden ska lösa allt?!" Messade Erin ilsket.
"Gumman..." började Savannah.
"Rör mig inte", väste Erin. "gå."
Alla gjorde sårat som hon sa, men inte jag förstås.
"Erin..." sa jag tröstande.
"Förlåt..." mumlade hon.
"Inte ditt fel", viskade jag. Hon kramade mig och grät tills min skjorta var blött av hennes tårar.
*
Erin
Det var nu en vecka sedan Max "misshandel" på mig. Så nu var jag frisk fast jag hade blåmärken överallt.
Justin hade åkt på turné men han skulle snart komma tillbaka, om en månad, du är det en vecka kvar på sommarlovet.
Men jag ska inte åka hem. Jag ska fortsätta bo hos Chaz familj. Jag ska börja i en skola här i Startford, i samma klass som Olive, Chaz och Ryan. Jag längtade.
Jag skulle, eller snarare fick inte komma hem igen, Max har åkt hem och de andra hatar mig antagligen.
Jeremys familj har också åkt hem igen, så nu är det bara jag, William, Kathrine och Chaz kvar. Och Olive sovade ofta över. Men med mig inte med Chaz.
Jag suckade och tog fram min dagbok. Egentligen var det en vanlig anteckningsbok men jag brydde mig inte.

11/8-11 Måndag
Hej!
Olive kommer om en timme, Chaz är med Ryan och någon annan kille som hette typ Mitch tror jag..? Hursomhelst... William och Kathrine jobbar så jag är i stortsätt ensam...
Skrev en ny låt precis... eller ja... lite av den... okej så här går den:
I Remember every kiss, I still feel it on my lips...
Någon sådant! AJA!! Ses! Eller vad man säger?!
Jag slog ihop boken och vände mig så jag låg på mage i sängen.
"I still feel it on my lips..." mummlade jag. 
Min mobil ringde. Det var Olive. 
"Hej!" Sa hon glatt. 
"Hej!" Sa jag och försökte låta som hon, jag älskade hennes sätt av prata på.
"Vad gör du?" Frågade hon.
"Inget." skrattade jag.
"Jag kommer om en halvtimme", sa Olive.
"Okidoki giiiirly!" sa jag glatt. 
"Ska vi ha tjejkväll?" Undrade hon.
"Jaa! William och Kathrine kommer inte förän klockan nio tror jag, inte Chaz heller!" Sa jag.
"Good!" Utropade Olive.
*
Jag och Olive satt i soffan och chippade efter luft. Det senaste skrattanfallet hade nästan tagit kål på oss. Vi tittade på varandra och började skratta igen. 
Olive var tvungen att hålla i mig för inte ramla omkull av skratt. Jag skrattade lika mycket. 
 (tänk er att de är i ett vardgsrum och sitter ner!)
Olive 

Jake såg uppriktigt glad ut när han fick se mig. Men jag kunde inte få bild när man kysste en annan tjej ur huvudet.
"Hej..." sa han mjukt.
"Hej!" Sa jag äcklad över att behöva spela oberöd.
"Är du arg?" Frågade han.
"Nej nej", sa jag.
"Säkert?"
"ja." sa jag och skrattade till.
"Bra." sa Jake.
"Får jag sjunga för dig, en låt jag skrev?" Frågade jag.
"Såklart!" Sa han.
Jag såg mig omrking efter hans gitarr, i hörnet stod den. Jag tog den och satte mig bredvid honom och började spela och sjunga.
(lyssna på låten)

Jake stirrade på mig.
"Vadfan..." började han.
"Hur fan kan du tro att jag inte bryr mig! Klart jag gör! Gå. Och. Dö. Din. Jävla. Idiot." skrek jag i hans ansikte och avbröt hans säkert väl planerade tal. Jag kastade ifrån mig gitarren och sprang ut ur huset, ner till bilen som stod och vänatade på mig. Max gapskrattade när jag flåsande satte mig i passagararsättet (stav). Jag skrattade också.
Justin satt bakom oss.
"Kan jag få prata med dig när vi kommer hem?" Frågade han.
"Jadå", sa jag.
"Bra." sa han och lutade sig trött tillbaka i sättet.
*
När vi kom hem drog Justin mig lite avsidigt.
"Jag är ledsen för att jag varit så taskig tidigare", började han.
"Lugnt." sa jag och klappade honom på axelen.
"Och... jag skulle vilja... fråga dig en sak..." viskade han i mitt öra.
"Vad?" Sa jag andlöst. Jag började hyperväntilera och mitt hjärta dunkade, nej! Justin och jag skulle inte funka, han... jag var inte redo för att nytt förhållande så snart...
"Vill du bli min shawty?" Frågade han lågt och såg in i mina ögon med sin vackra bruna.

"J-justin..." stammade jag.
"Jag tycker verkligen om dig Erin", fortsatte han.
"Jag tycker om dig också." kläckte jag ur mig.
"Så..?" Uppmuntrade Justin.
"Jag säger..." min röst darrade. Justin... han var verkligen vacker, helt perfekt och helt... helt otrolig.
"Vad säger du?" Sa han mjukt och strök mig över håret. Han lutade sin panna mot min, våra läppar vara bara några centimeter åtskilda.
"Kan du bevisa din kärlek för mig?" Viskade jag.
"Hur?"
"Jag vill veta att din kärlek är äkta, inte som Jakes", sa jag.
"Vad som helst för dig", viskade han och kysste mig mjukt. En inte så passtionerad kyss men den betydde allt för mig. Orden fick mig att lita på honom.
"Ja, ja jag vill bli din Shawty." sa jag.
Han log och kysste mig igen.

Justin's perspektiv
Jag hade pratat med Jazmyn i flera timmar nu, hon sa inte så mycket, bara: "Bieber, pappa död! Bieber komma hem!"
Jag hade svarat att jag kommer om cirka åtta timmar, så länge var hon och Jaxon hos Chaz, hans mamma, pappa och kusiner var där. Chaz hade berättat att hans kusin Erin som var 17, som vi, älskade småbarn, jag hade hört i bakrunden hur en tjej fräste till Chaz men jag hörde inte vad hon sa för att han skrattade.
"Jag måste lägga på nu Jazzy", sa jag mjukt. 
"Bieber komma!" Grät Jazmyn. I bakrunden hörde jag samma tjejröst som fräst åt Chaz, nu säga att Jazmyn på ett tilltalande och lugnande sätt att "Bieber kommer snart, men nu måste Jazzy lägga på luren". Tillochmed jag blev lugn av det, och det hade definitivt inverkan på Jazmyn. 
"Okej, hejdå Bieber!" Sa hon.
"Hejdå Jazzy!" Sa jag. Sedan klickade det till i luren. Mamma tittade medlidsamt på mig. 
"Justin... det är svårt för oss alla." sa hon och kramade mig. 
"Jag är orolig för Jazmyn's och Jaxon's mamma, hur hon känner sig?" Sa jag med en suck.
"Ja... stackeren..." sa mamma.
"Jag bor väl hos mormor och morfar, eller?" Sa jag.
"Ja det var väl tänkt så." sa mamma.
"Bra", mummlade jag.
Erin's perspektiv
Jag kramade Jazzy. Hon grät. Igen.
"Såja, det blir bra, Bieber kommer snart." viskade jag.
"Bieber komma nu!" Gnällade Jazzy. Jag suckade och smekte hennes hår. Enda sedan hon, Jaxon och deras mamma kommit hade jag och Jazzy fått bra kontakt. Hennes mamma hette faktiskt Erin, precis som jag, det var ganska ironiskt enligt mig. (istället för att säga Erin till Jazmyn's mamma så säger jag Jazzy's mamma, okej?).

Jazzy's mamma kom in med Jaxon i famnen.
"Hur går det Erin?" Frågade hon.
"Bra." sa jag. Jazzy's mamma log mot mig. Hon var så snäll mot mig jämt, min egen mamma ville jag knappt tänka på...
Att hon var som hon var är en av anledningarna till att jag och Max alltid är hos Chaz varje sommar. Vi är knappt hemma... våra föräldrar vill inte veta av oss... på grund av olyckan för sju år sedan, de både skyller allt på oss, jag jag vet att det inte var Max fel, det var mitt... bara, bara, bara mitt...
"Kan vi leka?" Frågade Jazmyn. Jag och Jazzy's mamma log.
"Jadå", sa jag.
*
Så fort Justin klev ur bilen kastade Jazmyn sig i hans famn. Han kramade henne tillbaka. Jag såg att han grät, jag förstod varför...
"Bieber!" Skrattade Jazmyn. Justin höll om henne hårt.
"Hej", sa jag blygt.
"Hej, du måste vara Erin!" Sa han och höll fram sin hand. Jag nickade och tog den. Vi skakade snabbt hand. Olive, Ryan och Chaz kom ut från huset.
"Hej bro!" sa Ryan. Justin släppte ner Jazmyn och gav Chaz och Ryan varsin killkram.
Olive och han skakade hand.
"Jag är så ledsen Justin, det var hemskt att hitta honom död", sa jag. Justin tittade undrande på mig.
"Va?" Sa han.
"Ja, det var jag och Olive här som hittade honom." sa jag. De andra rodnade.
"Varför sa inget något?" Frågade Justin argt.
"Azzå..." började Chaz.
"Var hittade ni honom?" Frågade Justin tillslut.
"I en undervattensgrotta en bit bort från stranden." sa jag.
"Hade han några sår? Hur dog han? Vad hade hänt?" Sa Justin misstänksamt.
"Inga sår vad jag minns... men när jag tänker efter så hade han röda märken kring halsen, som om någon strypt honom..." sa jag eftertänksamt.
"Ja! Det såg jag också! Men jag tänkte bara på att en död man var i samma rum som  jag!" Sa Olive och rös.
"Då måste han blivit mördad..." sa Justin.
"Han var inte där när jag och Olive kom in i grottan, det var som om han ramlade ner från himlen." sa jag.
"Eller hur!" Utbrast Olive.
"Kan ni visa mig stället där ni hitta honom?" Frågade Justin.
"Varför?" Sa jag.
"Jag vill bara kolla lite saker",
"Visst, kom! Vi behöver badkläder då!" Sa jag.
"Okej." sa Justin. Jag och Olive gick in och Justin letade igenom sitt badgae efter sina badkläder.
*
När vi kom in i grottan kändes det vemodigt, konstigt liksom. 
"Okej, var låg han?" Frågade Justin stelt.
"Där!" Sa jag och simmnade fram till stället där Jeremy legat och flyttit.
Vi klättrade upp på klippan där vi suttit när Jeremy kom.
"Har var vi när Olive såg honom", berättade jag. Justin svarade inte utan bara nickade.  
Jag tittade upp och såg något som jag aldrigt lagt märke till förr. Ett hål i taket av grottan.
"Kolla hörni!" Sa jag och pekade.
"Det måste vara därifrån han kom!" Sa Justin.
"Det har aldirg varit där förut!" Sa Olive.
"Nej..." sa jag. Olive hade rätt, aldrig hade jag sett det hålet förut... det var så... mystiskt...

Hej!
Jag har en ny design som ni ser tack vare en tjej från www.jbnovells.blogg.se som heter Maja!!
Tack!!
Hejdå!!
PS. Nästa del kommer imorgon!

Jag satt i bilen, jag var på väg till Startford, min kusin Chaz bor där, jag och min storebror åker ditt själva varje sommar, det är jättekul. Innan varken jag eller Max (min bror) körde våra föräldrar oss, men nu kör antingen jag eller Max. Den här gången gjorde han det.
Jag lyssnade på musik. Cosmic Love av Florence and Machine.
"Vi är framme om tio minuter Erin!" Sa Max.
"Okej", sa jag.
Max hade alltid varit där för mig, jag var lycklig att han fanns, riktigt, riktigt lycklig....
Okej... nu har ni fått en KORT prolog men aja.....
Nu ska ni i detta inlägg få en kort fakta om Erin, alltså huvudpersonen....
Jag heter Erin McLoud, jag är 17 år och har massvis med vänner och bra familj. Jag har en kusin i Startford, Chaz alltså, i Startford har jag en vän som heter Olive, det är min bästa vän, hon och jag har känt varandra sedan dagis, hon flyttade hit för fyra år sedan, och konstigt nog går hon och Chaz på samma skola, de är tillochmed ihop.
Varje år ser jag fram mot sommaren, för det är alltid det jag tycker om mest. Chaz och Ryan's (Chaz's kompis som är typ som en kusin för mig) kompis Justin har jag träffat en gång, han kommer denna sommar också, hela sommaren, och Justin, är inte vilken Justin som helst, utan Justin Bieber...
ERIN