Storys About Justin Bieber

Hej!
Jag har börjat på part 46 men jag orkar inte skriva klart det, måste skriva typ fem stycken till!
Förreseten har jag fått en av mina texter uppläste högt i klassen, ingen annas blev det! Bara min! Alla klappade i händer efteråt tillochmed, ooh gash vad glad jag är!
Puss o Kram

Jag satte på radion, min låt, Boyfriend, spelades. Jag log lite och bytte kanal, de kändes bara så konstigt att höra sin egen röst på radion.
"Gotta a secret, can you keep? Swear this one you'll save, better lock it in your pocket, taking this one to the grave, If I show you then I know you won't tell what I said, cause two can keep a secret if one of them is dead, why do you smile like you have told a secret?..."
Jag bytte kanal igen, den låten var lite för obehaglig för mig just nu.
"Don't you remember? I'am your babygirl, how could you push me right out of your world?"
Jag suckade och stängde av radion, alla låtarna var så deprimerande just nu, jag tänkte på om jag hade träffat Alison och Catherine Pierce eller inte?
"Justin! Justin?!"
"Jag är här mamma", sa jag kort.
"Men vad sitter du här och gömmer dig för gubben?" frågade mamma och kramade  mig.
"Jag tänker." sa jag och studerade mina naglar.
"Men älskling, tänker du fortfarande på den där flickan?" undrade hon och kramade mig. Jag ryckte på axlarna.
"Lite",
"Aw lilla vännen, det finns massor av andra tjejer, du kommer hitta en lika speciell flicka som hon",
"Men jag vill inte ha några andra tjejer." sa jag och suckade.
"Jag vet att hon var speciell men det finns en massa andra..."
"Mamma! Jag ville inte ha någon annan! Jag tror att... jag tror att jag, älskar henne..." det sista var inte mera än en viskning. Mamma strök mig över pannan och log.
"Men säg det till henne då."
"Hur? Hon älskar någon annan!" fräste jag och reste mig trött.
"Gubben, hon kommer förstå, ni kommer i alla fall att bli vänner, okej?"
"Visst", muttrade jag och gick ut i hallen.
"Kom hem till tio ikväll." sa mamma strängt.
"Jadå." muttrade jag och skyndade mig över till Zoey.

Det var hon som öppnade, hennes ansikte sa mig att någonting var fel.
"Vad har hänt?" frågade jag förskräckt. Zoey bet sig i underläppen som börjat darra.
"Pappa ligger på sjukhus", viskade hon och började gråta. Jag omfamnde henne och hon grät mot min axel, det kändes underbart att ha henne i mina armar igen.
"Vad hände?" frågade jag när jag tagit in henne och lagt en filt över henne, hon vilade sitt huvud i mitt knä och jag strök henne över pannan.
"Allt jag fått veta är att han har blivit skjuten av en av mammas gamla pojkvänner, James Payne tror jag han hette, pappa ligger på behandling, om han dör, då är det slut." berättade hon och började gråta igen.
"Det kommer bli okej", sa jag och kramade henne med hon grät och hickade som ett litet barn, det kändes nästan lite skönt mitt i allting, att hon inte var arg på mig längre, eller inte nu i alla fall.
"Jag hatade alltid pappa, för att jag trodde att han dödade mamma, eller rättare sagt, jag trodde att jag hatade pappa, men sanningen är att jag faktiskt älskar honom och har alltid gjort det, samma sak är det med dig Justin-"
Vi blev avbrutna av en våldsam knackning på dörren, jag reste mig för att öppna men hela jag bubblade av känslor.
Jag öppnade dörren och fick se Ian. Han granskade mig som om jag gjorde någonting fel.
"Vad gör du här?" frågade han.
"Besöker en vän." muttrade jag.
"Jaså?"
Ian klev rakt förbi mig och in till Zoey, han kramade henne och gav mig en ilskenblick, jag himlade mig och gick därifrån, jag visste i alla fall vad Zoey kände för mig nu.

Några timmar senare ringde min mobil. Zoey's namn blinkade på skrämen, jag svarade med än gång.
"Hej Justin",
Det lät som om hon log, det glade mig.
"Hej Zo." sa jag.
"Ian gick just." sa hon.
"Äntligen." sa jag.
"Lägg av Justin, var snäll", flinade hon.
"Okej, visst." sa jag med ett leende som jag hoppades hördes.
"Okej, jag ville bara redogöra vad jag menade innan Ian kom, alltså, jag älskade dig förut, jättemycket, sedan trodde jag att jag hatade dig för det där med The Ellen Show och att du gjorde slut med mig, men sedan när jag fick reda på vad som hade hänt med pappa insåg jag att jag alltid älskat dig, bara att det är annorlunda nu." sa hon.
"Hur då annorlunda?"
"Nu har jag Ian, jag älskar honom, och du vet vad man säger, om du älskar två personer så välj den andra för om du verkligen var kär i den första så hade du aldrig blivit kär i den andra." sa hon.
"Kanske är det så för dig men jag har bestämt mig."
"Justin..."
"Jag ger inte upp om oss",

I'am not giving up on us!
"Aw... du är så stark Justin, jag beundrar dig, vi kommer alltid att vara vänner." sa Zoey och jag hörde glädjen i hennes röst.
"Ingen orsak."
Vi lade och jag sjönk lycklig ner på min säng, tänk att alla mina problem skulle lösas bara av att folja mammas råd... jag måste verkligen börja lyssna på henne mera.
"Justin! Gubben! Ska vi gå ut och äta ikväll?" ropade mamma från köket.
"Okej visst!" ropade jag tillbaks.
"Kom då! Ska vi äta på Björnis Barn Resturang?" föreslog hon. Aja, inte nu i alla fall.

---

Fick inte fem kommentarer... ganska besviken faktiskt, jag fick TVÅ kommentarer, snälla kommentera för det är det som gör så att jag vet att ni fortfarande läser! Om ni inte kommenterar kanske jag tror att ni inte läser mer och lägger ner, så snälla kommentera!

JUSTIN

Jag hade inte pratat med Zoey på två månader, det kändes som om hennes värld hade rullat på men som om min stått still i år hundraden.
Jag har haft konserter, jag har haft photoshoots och intervjuer, men det gick inte en minut utan att jag hade tänkt på Zoey, min största kärlek.
Jag ringde hem till henne men ingen svarade, jag ringde Zoeys mobil utan resultat, jag ringde till och med Zilla men hon svarade inte heller, tillslut ringde jag till Ian, min sista utväg.
Han svarade nästan med en gång.
"Hej Justin.." sa han och lät väldigt förvånad, det kan jag ju förstå, varför ringer jag till mitt ex's pojkvän liksom?
"Eh hej... jag får inte tag på Zoey, vet du var hon är?" sa jag.
"Hon är hemma." svarade Ian tveksamt.
"Men hon svarar inte i mobilen", sa jag.
"Hon har baksmälla."
Ian lät väldigt bedrövat.
"Va?"
"Japp, skolfest igår förstår du." sa han.
"Jaså... men Zilla svarar inte, ingen är hemma hos henne heller." sa jag.
"Zilla och Matt är på bio, Zavannah har träning på lördagar, Zandra är hos Elijah, ja så ingen annan än Zoey är hemma men hon sover somsagt, baksmälla."
Jag suckade och tänkte på vilken koll han hade på Zoeys liv, förut hade det varit jag... varit jag som visste exakt var alla i Zoeys familj befann sig.
"Okej tack då", sa jag.
"Ingen orsak buddy." sa han och lade på.
Irriterat satte jag mig i soffan och började spela Tempel Run, mitt största tidsfördriv just nu när Zoey inte hörde av sig längre.
"It's hard to love some one who loves someone else, but you have to do it, because you want the her to love you to, but it's unpossible to compele someone else to love you, it's wrong, so sometimes you just need a break and take some rest for a while..."
Jag kastade pennan i väggen och skrek allt vad jag kunde, ingen kunda ändå höra mig. Mobilen ringde, jag var nära att kasta den i väggen också.
"Hallå?!" fräste jag.

"Hej..."
"Zoey?" Jag svimmade nästan av glädje, hon ringde till mig, till mig.
"Ian sa att du ringde." sa hon.
"Ja, jag ville bara höra så att du mår bra", sa jag.
"Aha, jag mår bra."
Jag hörde att hon log, det värmde i hjärtat.
"Är du själv?"
"Nej, min egen kung är här", svarade hon och suckade glatt.
"Mr Somerhalder?" undrade jag.
"Exakt."
"Men vi ses då",
"Ja..."
"Hejdå."
"Hej."
Vi lade på och jag suckade högt, hon var med sin "kung", hur kunde jag bara låtit henne gå sådär?! Hur?!
Snabbt ringde jag upp Selena, jag visste inte varför men jag behövde bara prata med någon.
"Justin?" sa hon förvånat, alla var visst förvånade över att jag ringde idag.
"Ja... jag ville bara, eh, sluta fred?" sa jag.
"Vill du? Åh Justin tack!!" utbrast hon.
"Självklart...", mumlade jag.
"Skönt, jag har saknat dig så mycket!" sa hon.
"Och jag dig." ljög jag. Det kanske var fel men vem bryr sig? Jag orkar inte vara rättfärdig just nu.
"Så... haha sluta... Darren... haha nej inte nu..."
En mörkröst hördes och Selena skrattade igen.
"Vi får prata mera sedan Justin, vi ses", skrattade Selena och lade på. Suckarna kom igen och jag satte på mig solglasögonen för att gå ut.
Jag blev omringad av fans med en gång, det var skönt att omges av människor efter min ensamhets vistelse de senste timmarna.
"Justin kan vi gifta oss?"
"Justin kan jag få ta en bild?"
"Justin kan jag få en autograf?"
Justin, Justin, Justin...
Jag tog fram min mobil och ringde snabbt till Kenny.
"Utanför mamma, massa fans, kom nu." sa jag och lade på. Kenny var där inom fem minuter vilket jag var ytterst tacksam över, jag hade börjat få svårt att andas på grund av min klaosrofobi(stav).
"Jag har dig." sa Kenny och hjälpte mig till sin bil.
"Tack Kenny", pustade jag när vi satt säkert i bilen.
"Ingen orsak grabben, du borde veta bättre än att gå ut själv sådär", sa han.
"mm... förlåt." sa jag.
"Det är den där tjejen igen eller hur?" frågade Kenny, han studerade mig noga, som om jag skulle kolapsa(stav) vilken sekund som helst.
"Ja", sa jag.
"Hur är det med henne?"
"Bra antar jag."
"Men varför deppar du då?"
"För att hon är..."
"Lycklig?"
"Ja, för att hon är lycklig utan mig."
"Vad skulle du helst önska henne? Att hon var lycklig och att det bra eller att hon var här med dig?"
Jag funderade en stund.
"Att hon vore här", sa jag sedan.

---

Ur Justin perskpektiv som önskades! Det ska bli mera om honom nu! Har vart lite mycket Zoey nu jag vet... :/ Men det ska det bli ändrig på!!! Ska till grönan imorgon så vet inte om det blir nåt kapitel då... men fem kommentarer innan nästa! "60's honey..."

Lyssna och läs samtidigt! (passande låt right?)
TVÅ MÅNADER SENARE

"Är du säker på att du ska festa ikväll? Det kan bli... hm... vilt." sa Effie till mig.
"Lägg av klart jag ska, ju vildare dessto bättre", skrattade jag.
"Okej, då ska vi snygga till oss tjejen, okej?"
Vi gick för att shoppa, jag köpte en svart klänning med glitter volganer och svarta högklackadeskor.
"Snyggign", flinade Ef när jag visade henne mig i kläderna.
"Tack."
"Du behöver bara ett halsband och fixa till håret lite", funderade Ef vidare.
"Jaså?"
"Jäpp",
"Vi fixar det sedan." sa jag.
"Okey, nu ska jag visa dig mina kläder!"


***

Jag var fortfarande sårad och arg på Donna, hon hade verkligen ingen finkänslighet, hur kunde hon snacka skit om mig bakom min rygg?! Ef och Lesslie tycker det är "inget att tjura över" men jag börjar nästan tro att de deltagit i skitsnacket.

EFFIE

Hon behövde ha kul, jag menar vem behöver inte det men Zoey behöver det VERKLIGEN. Den där haj grejen, Justin, sjukhus saken, jag menar wow vad den tjejen behöver en fest right now. Nu andvänder jag mycket behöver men det är ju Zo vi pratar om här, hon är annorlunda, det vet alla.
"Zo, du festar loss nu va?" undrade jag. Vi satt i bilen påväg till festen, det var spännt i bilen, jag antar att Zo var lite stött över det där med Donna.
"Jäpp", var allt hon sa.
"Vad bra", sa jag och log i bakspeglen mot min bästis.
"Snygg du är." Sa Zo.
"Tack." sa jag.
"Jag då?"
"UNDERBAR!" flinade jag.
"Bra",
Vi kom till festen sist av alla.
"Fint folk kommer sent." sa Effie urskuldande när jag och Lesslie skickade henne mördar blickar eftersom vi var så sena.
"Aa visst", suckade Lesslie.
Vi gick in i lokalen och började plocka åt oss mat på små papperstallrikar.
"Mums!" skrattade jag när vår klasskamrat Adam proppade i sig sin säkert hundrade vindruva. Lesslie skrattade hon också.
Den här festen var annordnad för att snart var det sommarlov, och efter sommarlovet var den senoryear, alltså sista året! Innan vi skulle dra till college.
Festen var för att sammanföra oss alla i klassen som gått tillsammans i evighet, det känns konstigt att det snart är dags för oss att gå vidare.
"Hej!"
Det var Donna, jag styrde stegen därifrån men hon tog tag i min arm.
"Du kan vi prata?" frågade hon. Jag suckade.
"Visst",
Vi gick in på toaletterna för tjejer och satte oss på bänken därinne.
"Förlåt." sa Donna.
"Vet du ens vad du gjort?" undrade jag tyst.
"Ja, jag pratade skit om dig bakom din rygg, jag är hemskt, hemskt ledsen! Du är så himla underbar och stark, du är full av ljus vet du det? Alla vänder sig om för att se på dig, du är underbar."
"Tack."
"Är vi vänner?"
"Vänner."
"För alltid?"
"För alltid."
Vi log mot varandra och sedan gick vi ut i partyt igen. Vi dansade lite, hade kul helt enkelt. Det var en helt underbar kväll, såklart blev alkoholen ett stort ämne, det fanns ett bord med öl, shoots och sådant, vi drack och drack. Vi alla blev lite fulla antar jag, till och med Jasper, Drew och resten av "nördarna" i vår klass blev fulla. Det var verkligen roligt att se nördarna flumma runt och vara riktigt rolia.
Efter festen, när alla bärjade dra sig hemåt, kring tre tiden på natten ringde jag Ian och bad honom hämta mig, jag var inte i stånd att köra.

IAN

När jag kom dit var stället fullt av fulla ungdomar som gick till bussar, bilar eller vad sjutton de gick. Zoey kom ut tillsammans med sina vänner, hon kramade dem hejdå sedan gick hon in till mig.
"Hej älskling",
Hon slöddrade, hon var väldigt full.
"Hey honey, hur mår du?"
"Bra! Vi har haft jättekul..."
Hon satte sig bredvid mig och efter bara fem minuter somnade hon. Jag bar henne till hennes hus och ringde på. Matt öppnade, Zilla kom snabbt också.
"Vad här hänt?!" utbrast hon.
"En skolfest och alkohol har hänt." svarade jag.
"Herregud, Tack Ian för att du tog hem henne, jag är gald över att hon har en som du, hon ringer dig imorgon", sa Zilla.
"Tack själv", sa jag och gick tillbaka till min bil.
Jag körde hem och lade mig på sängen, det hettade där Zoey hade vid rört mig, jag älskade henne så mycket, hur skulle jag klara mig utan henne?

---

Långt? Eller? Kort? Tack för alla kommentarer på förra kapitlet! Kommentera, fyra kommentarer innan nästa! Puss!

FEM KOMMENTARER INNAN NÄSTA!!!

ZOEY

Jag önskade att jag kunde slå till Ian över kinden så som jag gjort med Justin. Jag var så arg på honom för att han  hade lämnat mig. Den idioten.
Just nu var jag arg på både honom och Justin, varför kunde ingen unna mig lite lycka? VEM?!
Min mobil ringde, det var Lesslie.
"Hej! Har du lust att hitta på något idag?" frågade hon.
"Visst, ska jag eller du ringa Effie?"
"Hon kan inte, hon skulle shoppa med sin moster", svarade Lesslie.
"Okej, ska vi plugga eller?" undrade jag.
"Visst, kommer du?"
"Aha, vänta mig där om tio." log jag.
"Okidoki",
"Hejdå!"
"Hej!"
Vi lade på och jag skyndade mig till Lesslie, hon var bara för bra.

 
***

Efter en heldag med Lesslie var jag tvungen att gå hem, Lesslie följde med mig ut. Lesslies mobil ringde, jag hann se att det stod "Donna" på displayen.
"Hej", sa Lesslie, hon lät lite irriterad. De pratade en stund, jag lutade mig fram för att höra vad Effie sa, på skoj liksom.
"...vi är inte med Zoey imorgon, jag vill inte vara med henne just nu, hon är så himla jobbig, jag hatar henne ibland."
Jag stirrade på Lesslie som nickade och sa "javisst". Tårarna vällde upp i ögonen på mig, jag vände mig bort och torkade tårarna som började rinna.
"Zo, vad är det?" frågade Lesslie.
"Jag hörde", mumlade jag och sprang därifrån, tårarna fick rinna fritt nu, varför skulle mitt liv vara så jobbigt för?!
När jag kom hem vände det sig i magen och jag skyndade till toaletten, sedan kräktes jag. Hela jag skakade. Zilla kom springande.
"Vad hän..."
Jag tittade undrande på henne, hon stirrade på toalettstolen där jag kräkts.
"Vad är det?" frågade jag och vände mig mot stället där hon stirrade. Jag höll på att kräkas igen. Det var blod i toalettstolen, som hade kommit från mig, jag hade kräkts blod. Oh nej.
"Vi måste till sjukhust, nu", sa ZIlla och drog mig på fötter.
"va?" viskade jag, skakningarna blev värre, jag började hosta och satte handen för munnen, när jag tog bort den var handen klibbig av blod.
Jag grät och grät tills det kändes som om jag inte kunde få ur mig mer. Det knackade på dörren och snart hörde jag både Justin och Ians röst.
Snart var jag omfamnad av Ian, han kramade mig hårt och strök mig över håret, Justin tvättade mitt ansikte och mina händer rena från blod.
"Såja", viskade Ian.
"Det blir bra." sa Justin. Jag nickade och slappnade av en stund, tills jag började hosta igen, blodet sprättes (eller hur man säger) upp på väggarna. Det svartnade för ögonen och jag föll ihop.

***

Jag vaknade av ett irriterande pipande ljud, snart hörde jag snyftningar också. Allting lät så längt bort och jag såg ingenting.
"Jag tror hon börjar vakna", sa en mans röst.
"Åh! TAck Dr. Goldberg!" utbrast en annan röst, Zillas.
Jag drog ett andetag, det kändes som luften var på väg att ta slut.
Långsamt och försiktigt öppnade jag ena ögat, jag fick se mina systrars oroliga ansikten. 
"Hur mår du?" frågade Zandra. Jag öppnade munnen men jag var så torr i halsen att inte ett ord kom ur den.
"Zoey?!" utbrast Zavannah.
"Mm", viskade jag.
"Oh my god, det var på tiden!" nästan skrek Zilla. Jag log lite, Zilla brukade inte säga sådant som "oh my god".
En doktor kom fram och frågade mig saker, jag försökte svara med världen var väldigt suddig, jag fick inte ens klart för mig vad som hänt.
"...det var som en inre blödning fast ändå inte, någonting vid dina lungar gick sönder och det var nära att pungtera en av dina lungor, men du klarade dig, istället började du spy och hosta blod, om du tar medeciner kommer det att gå över men om du måste kräkas, gör det men undvik att hosta, det kan bli en infektion då." Sa dr. Goldenberg. Jag försökte ta in det men nickade i princip bara.
"Okej", sa doktorn. "jag måste gå nu, då blir utskriven imorgon."
Jag nickade och log lite, sedan blundade jag igen, jag var så himla trött.
"Sov du, vi väcker dig när Ian kommer." viskade Zilla. Jag nickade och snart sov jag igen.

"Vakna, älskling, vanka."
Jag slog upp ögonen och fick se Ian, han strök mig över pannan och log milt.
"Vad är klockan?" frågade jag.
"Halv nio på morgonen", svarade han.
"Hur länge har jag sovit?"
"I snart ett dygn",
"Wow..."
"Det behövde du." flinade han.
"Jag antar det", sa jag.
Ian log och kysste mig på pannan, sedan reste han sig för att hämta mat, det kändes bättre nu än vad det hade gjort förut, som tur var.

---

Ganska lång? Eller? KOMMENTERA.

Hej!!!
Jag har bytt till min gamla design, kände att jag behövde byta och den som jag beställt är inte klar än på länge, tänkte beställa en från http://torpenbergs.blogg.se faktiskt :)
Får se<333
- Lexi
(om ni inte ser designen så uppdatera sidan!)

Där var han, Justin. Han stod lutad mot husvägen och pratade i sin mobil. Jag gick raka vägen fram till honom och slog till hans hand så hårt att mobil föll ur den och landade på marken med en skräll. Förlåt för att jag inte skrivit på några dagar men jag har haft fullt upp..... med skolan och så, ni får mer ikväll.... KOMMENTERA FÖR MERA!! <33

Jag behöver verkligen en dag med mina tjejkompisar, allting har liksom bara skrämt upp mig och fått mig nojjig på sista tiden, jag behöver ha kul för en gångs skull.
Donna, Effie och Lesslie har lovat att vi ska ha en hel spa dag idag vilket kommer bli helt underbart och avkopplnade.
Ian kom förbi innan jag gick till spaet, han vill alltid checka av att jag lever.
"Hej älskling, hur mår du?"
Ian pussade mig på pannan och jag gav honom en rehjäl kram.
"Bra faktikst, för en gångs skull ska jag unna mig lite kul", log jag.
"Jaså? Så trevligt." flinade han. Vi kysstes och sedan var jag tvungen att gå, Ian stannade kvar lite med Matt och Zilla.

När jag kom hem från spaet var Ian fortfarande hemma hos oss, eller hans skor stod fortfarande i hallen.
"Ian? Har du inte gått ännu?" ropade jag.
Ingen svarade mig, när jag kom in i vardagsrummet låg Matt och Zilla i soffan, de sov båda två. Ingen Ian här. Jag smög upp till mitt rum, där på min säng låg Ian och sov, i handen höll han fotot av mig som ligger på mitt skrivbord all the time.
"Aw..." viskade jag och satte mig på huk framför hans ansikte. Jag strök undan hans hår och kysste hans panna.
Sedan lade jag mig bredvid honom, snart somnade jag också.

Jag vaknade av att Ian virade slingor av mitt hår kring sitt finger.
"Vad är klockan?" viskade jag.
"Halv sju på morgonen."
"Oj, när vaknade du?"
"Fem minuter sedan kanske",
Vi kysste några gånger sedan sjönk jag in i hans famn och bara nöjt av hans närvaro.
"Jag älskar dig."
"Och jag dig."
Jag satte på TV:n, Pretty Little Liars gick, avsinttet hade jag sett ett fler tal gånger men vad gjorde det när man älskade serien.
"Vad är det här?" suckade Ian.
"Pll", svarade jag.
"Pl vad?"
"Pll, eller Pretty Little Liars."
"Aha."

Vi hade en kort rast mellan matten och engelskan så jag, Effie och Lesslie satt i korridoren och pratade med Joe, Sam, Gabriel och Matthew.
"Jag har latin idag, yeey!" sa jag. Joe suckade och himmlade sig.
"TÖNT!" 
Vi skrattade.
Det var kul att hänga med killarna, jag menar vi har känt varandra ganska länge nu.
Chad kom fram till oss, jag hade kommit över honom helt och hållet nu när jag fått mitt hjärta krossat två gånger av Justin.
"Hej Chad", log jag.
"Hej Zo." sa han.
Vi snackade med killarna en stund innan det var dags för engelska och vi gick till lektion.
Mr Piper hade genomgång om de framtida skrivningarna vi skulle ha, vilket verkligen inte intresserade mig.
Jag tog fram min mobil och skickade ett SMS till Ian.
'Är i skolan och har tråkigt, vad gör du?'
Snabbt kom det svar, Mr Piper kom nästan på mig när min mobil lät men jag låtsades att det inte var min, sedan stängde jag av ljudet på den.
'Ingenting, väntar på dig antagligen, xo'
Jag lade undan telefonen och försökte lyssna på Mr Piper, det gick verkligen inte.
Efter engelskan gick jag ut för att köpa min lunch på tjugo minuters rasten jag hade innan latinen, Donna, Effie och Lesslie hade lektioner nu, vi har ju inte samma schema.
Utanför affären stod det tre tjejer, alla såg ut att vara i min ålder, typ sjutton, arton.
"Din jävla bitch, gå runt och krossa hjärtan sådär!" skrek en av dem.
"Va?" sa jag.
"Hur kunde du göra så mot honom?!"
"Mot vem?"
"JUSTIN!"
Då förstår jag, de är belibers, eller Justins fans.
"Äh, nej det gjorde jag inte, han krossade mitt hjärta men vi är vänner nu", sa jag.
"Lögnare, imorse i The Ellen Show sa han att han ångrade att han gjort slut med dig, att det sårade honom att se dig med Somerhalder och att du nekade honom för ett tag sedan!" fräste en annan.
Jag bara stirrade på dem. hur kunde Justin säga det? Han visste att detta skulle hända mig i fall han sa något sådant, alla hans fans skulle hoppa på mig.
"Hur fan..." började jag.
En av tjejerna slog mig rätt i ansikte, det gjorde så hemskt ont. Det flimrade framför ögonen och jag sjönk ner på marken.
De sparkade mig två gånger i magen innan en av dem sa:
"Bitch-"
Spottade på marken bredvid mig och gick.
Tårarna och blodet rann ner för mitt ansikte.
"Bicth behave", hörde jag någon säga bakom mig.
"Ursäkta?" fräste jag.
"Sorry bruden, såg inte att du gjort illa dig", sa killen bakom mig.
"Nej det är lugnt." sa jag och reste mig, sedan vände jag mig till honom. han hade mörkt hår och mörka ögon, snygg faktiskt.
"Du är Zoey Martin right?"
"Jäpp", suckade jag.
"Vad hände tjejen?"
"Några fans slog mig..?" sa jag och insåg hur dumt det lät.
"Du ¨låter tveksam." sa killen. jag ryckte på axlarna.
"Vem är du da?"
"Christian James", svarade killen.
"Key." sa jag och log mot honom.
"Tja",
Han sträkte fram handen, jag skakade den.

---

Zo's nya vän? KOMMENTERA!! Minst tre kommentarer innan nästa!

bild 1: Zoey och Ian kysser varandra
bild 2: Zoey i Chanel
bild 3: Matt, Ian och Zoey på posten
ZOEY
Det hade gått flera månader sedan "haj-incidenten" hade hänt, jag kände mig ganska tillfreds men när jag slöt ögonen så såg jag den där lilla pojken slitas i stycken framför mig.
Zilla har fått mig att gå hos en terapeut vilket verkligen är avslappnande, att bara prata på och berätta om hajen om och om igen. Min terapeut heter Tracy Jacobs och är verkligen bäst på att ställa bra frågor.
Idag när jag kom hem från Tracys terapi satt Zandra och tittade på TV.
"What's popping?" frågade jag henne och lade mig bredvid henne.
"90210", svarade hon uttråkat.
"Vad har hänt med Naomi då?" frågade jag.
"Hon ska ordna sitt ex Max bröllop." sa Zandra.
"Spännande. Byt kanal." sa jag.
"NEJ! Jag vill se!!" ropade Zavannah och kastade sig framför TV:n.
"Stackars NAOMI!!" tjöt hon och sparkade med benen. Jag och Zandra flinade i samförstånd, sedan kollade vi på 90210 tillsammans med vår konstiga lillasyster.

"Jag går ut!" ropade jag till Zilla i köket.
"Okej! Vart ska du?!"
"Ingenstans!" svarade jag och smällde igen dörren efter mig, faktiskt så skulle jag till Justin, vi behövde prata.
När han öppnade kände jag knappt igen honom, hans hår var ruffsigt och ögonen rödgråtna.
"Vad har hänt?!" utbrast jag. Han torkade sig i ögonen.
"det är Selly, hon har varit otrogen", viskade han. Jag kramade om Justin och hans kramade mig tillbaks.
"Såja... såja..." sa jag medan han grät ännu mera.
"Kom här." sa jag och följde med honom in igen.
"Berätta", sa jag och strök honom över håret. Han berättade en typisk snyft historia om att Selena hade hånglat med en annan kille utan för McDonalds.
"Vad hemskt." sa jag.
"Mm..."
"Justin", sa jag.
"Ja?" snyftade han.
"Jag vill att du ska veta att jag finns här för dig, bara för att vi gjort slut betyder det inte att jag inte vill vara din vän, för det vill jag och jag tycker vi borde vara vänner, men bara vänner okej?"
"Tack Zo",
"Ingen orsak."
Vi såg på varandra en stund, sedan kramade jag honom igen. Efter en stund sa jag att jag måste gå och reste mig.
"Okej, vi ses Zo." sa han.
"Ja det gör vi." sa jag och pussade honom på kinden, sedan gick jag.
Ian möte mig utanför mitt hus, han kramade mig.
"var har du varit?" frågade han.
"Hos Justin", svarade jag.
"Va?"
"Jag ville bara göra klart för honom att jag gärna vill vara hans vän", sa jag.
"Så bra." log Ian och kysste mig, jag besvarade hans kyss och virade armarna kring hans hals.
"Jag älskar dig." sa jag.
"Jag älskar dig så mycket", sa han.
"Haha jag älskar dig mer." flinade jag och kysste honom igen, sedan kramade jag honom.

Jag var ute på stan för en extrem shopping runda, jag behövde uppdatera min garderob några hundra procent, det behövdes VERKLIGEN.
Jag gick värdsvant in i Chanel som första butik, sedan Forever 21.
"Vill ni ha hjälp?" frågade en söt tjej med blont hår, hon liknade Effie lite faktiskt.
"Nej tack jag ser mig om lite först", sa jag.
"Okej, säg till mig." sa hon och log, jag log tillbaka och nickade.
Efter en intensiv shoppingrunda tog jag en fika på Wayne's Coffe och fick se Justin.
"Ey Justin!" ropade jag. Han log och vinkade.
"Hej!"
han kom fram och kramade om mig, jag kramade tillbaka.
"Vad har du gjort idag?" frågade han.
"Shoppat", svarade jag och gjorde en gest mot alla påsar kring mig.
"Wow, hur orkar tjejer?" sa Justin retsamt.
"Hur orkar tjejer... blablabla!" härmade jag. Justin skrattade och gav mig en kram till.
"Måste dra, vi ses!"
"Ja det gör vi." log jag och såg efter honom när han försvann i folkmassan.

Jag, Matt och Ian skulle hämta ut en sak på posten åt Zilla, först var det bara jag, sedan följde Ian med och då gjorde Matt det också för han orkade inte vara kvar i ett hus fullt av kvinnor (hans egna ord).
När vi kom dit stod en kille jag mycket väl kände igen där. Liam.
"Oh shit", viskade jag.
"vadå?" frågade Ian.
"det där är killen som.... hm, utövade våld mot mig", viskade jag.
"Vem?"
"Han!"
Liam vände sig om och fick syn på oss, han tog ett steg framåt och tittade överlägset på mig.
"Överasskad?" frågade han.
"Öh, ja, ska inte du vara..."
"Inlåst? Näpp."
Vi alla tre stirrade på honom en stund innan killarna tog ett steg fram.
"Våga inte komma närmare", sa Ian.
"Den här gången honey, men inte nästa." sa Liam och vände sig sedan bort från oss.
"Okej det där var skumt", sa jag.
"Håller med." svarade Matt.
"Hämta den jävla grejen nu så drar vi." väste Ian.

---

Spänning huh? KOMMENTERA!!

Tillbaka till verkligenheten. Till Justin. Till mitt rum.
Han pratade med mig utan att jag lyssnade, en obehaligig känsla kröp upp i mig.
"Är Ian här?" frågade jag. Justin ryckte till och tittade på mig.
"Han kommer närsomhelst..."
Längre hann han inte förrän min underbara pojkvän stod i dörröppningen.
"Älskling vad hände?" frågade han och omfamnade mig. Jag vilade mig i hans armar och blundade, det kändes bra att ha honom där.

"En undervattensgrotta!" utbrast jag.
Jag satt i den coolaste grotta jag någonsin sett, det var otroligt häftigt. Plötsligt kände jag någonting stryka förbi, alldeles intill mig. Snabbt hoppade jag upp på ett klippblock bredvid mig. jag såg en hajfena flimra förbi. Hela jag uppfylldes av panik.
"HJÄLP! HJÄLP!" skrek jag men det var lönlöst. Ingen skulle höra mig här, ingen.
Tårarna trängde på, tänk om jag skulle dö? En rörelse-som inte var hajen-väckte mitt intresse, en liten pojke i nioårs åldern kanske.
"Nej ut härifrån!" ropade jag till honom. Han såg förvånat på mig och log sedan, men leendet var inte kvar länge eftersom en enorm haj satte tänderna i honom. Jag skrek när blodet flöt ut och färgade vattnet rött.
"Oh my lord..." viskade jag och lutade huvudet mot knäna. Jag höll på att kräkas, jag hade just sett en liten pojke slitas i stycken av en haj, detta hände bara inte.
Efter någon timme lämnade hajen mig åt mitt öde, när jag var säker på att den var borta gled jag ner i vattnet, jag fick kväljningar över att behöva simma igenom allt det där blodet som snart skulle locka till sig fler hajar, snabbt tog jag mig till land och berättade för badvakterna och mina vänner. Alla blev lika chockade, men jag, jag svimmade på fläcken och vaknade upp på strandens sjukstuga.
Det var hemskt, verkligen hemskt, återigen såg jag hajen flimra förbi och se hur den slet pojken i stycken.

Ian strök mig över håret vilket lugnade mig lite, men jag var fortfarande upprörd.
"Det är okej nu, du är okej", viskade han. Jag skakade långsamt på huvudet.
"Nej, nej det är jag inte."
"Ingen kan skada dig nu."
"Alla kan, Ian jag är så himla rädd, varför ger sig alla på mig?" grät jag. Han tog mig i sin famn och höll om mig, det kändes betryggande. Jag såg på Justin och log lite.
"Tack för allt." mimade jag. Han nickade och mimade "det var så lite" tillbaka.
Ians hand smekte min kind, jag kysste honom, han kysste mig tillbaks, det kändes helt enkelt skönt att ha honom där
"Lova en sak?" viskade jag.
"Mm?"
"Att du aldrig lämnar mig",
"Jag lovar."


JUSTIN

Jag reste mig och gick ner, Zilla sa hejdå till mig och jag gick nedstämd hem igen. Mamma försökte prata med mig men jag orkade inte bry mig. Det kändes ändå inte nödvändigt att prata med henne om det här.
"Justin..." suckade hon.
"Mamma snälla lämna mig ifred", suckade jag.
"Visst, visst, det är mat om en timme." sa hon och gick. jag ringde Selena och frågade vad hon gjorde.
Sedan loggade jag in på twitter.
Pray for @zoeythebestmartin tonight
Sedan loggade jag ut. En tår rann ner för min kind, jag må älska Selena men Zoey har fortfarande en plats i mitt överfulla hjärta. Fan också.

SELENA

Han hade fortfarande känslor för Zoey. det var så uppenbart, speciellt när jag såg vad han skrev på Twitter. Det kändes konstigt att veta det, att min kille var kär i en annan. Fan heller.

IAN

Justin kände någonting för min Zoey, det var uppenbart, verkligen, men egentligen så bryr jag mig inte, det är som i Vampire Diaries, båda vill ha Elena, men hon älskar och har bara respekt för en, i detta läget är det jag.
"Hur mår du?" frågade jag Zoey. Hon rörde lite på sig och greppade hårdare om min hand.
"Okej", svarade hon.
"Bra."
Vi sa ingenting mer, vi bara kysstes, sedan somnade vi båda i hennes säng med armarna kring varandra.

ZILLA

Som om de inte skulle ha det snart, de hade redan haft det, det visste jag men just nu skulle faktiskt Zoey behöva ha det, Ian skulle skydda henne från det hon fruktar mest en stund då, jag skulle bli glad om hon tänkte på något annat än den där haj-incidenten.
Mycket bättre faktikst.

---

Ganska många olika perspektiv idag... jag fick ut den!! WOOW! Kanske inte så lång men jag ville att ni skulle få läsa lite... ÄNDRADE PLANER!!!
Tänker INTE avsluta den här novellen på ett tag!! Jag har fått ideér och en massa, plus att jag älskar att Zoey är ihop med någon annan men ändå handlar det om Justin, jag tycker det är bra faktiskt :)

Hej fina läsare!
Jag har inte uppdaterat på 3 dagar för att jag har varit sjuk... är hemskt ledsen men jag börjar skriva ett kapitel nu som förhoppningsvis kommer ut idag eller imorgon! Jag lovar att den kommer tills imorgon iaf...
ÄR SÅ LEDSEN!!!
Kommentera så länge...
Fick en kommentar, tänkte svara på den :)
Kommentar: um...vad Hände med ian? confusing
SV: Han kommer med snart, på tillbaka blicken var han inte där han var på någon sorts inspelning till TVD och han kommer snart tillbaka :)
<3 <3
/Lexi

Allting var borta. Passerat, dött, för länge sedan. Jag var som ett tomt skal som väntade på att någonting skulle hända.
Jag önskade att jag kunde spola tillbaka tiden, rätta det som blivit fel. En omöjligt uppgift. Sorgsna tankar, något som inte uppskattades.
En fluga landade på täcket bredvid mig, det såg på mig med sina miljoner ögon.
"Jag antar att det är bara du och jag nu." sa jag till den. Flugan gned sina vingar mot varandra och flög upp i luften, den satte sig på min kind. Det kittlades. Jag brydde mig inte, jag skulle aldrig någonsin bry mig igen.
En lätt knackning på dörren förde mig tillbaka till nuet, jag låg på min säng och blundade.
"Kom in", sa jag. Dörren gled upp, ett blekt ansikte visades sig i dörrspringan, jag tittade på flickan som stod där. Hennes hår var blöt och trassligt, det hängde ner över axlarna. Huden var blek, nästan genomskinlig.
Ögonen var mörka och munnen ihop pressade, jag kände knappt igen henne.
"Zavannah?" sa jag och vände på huvudet inmot väggen igen. Hon satte sig bredvid mig och lade en tunn, kall hand på min axel. Jag ryckte till.
"Justin är här." sa hon.
"Är han?"
I ögonvrån såg jag hur Zavannah nickade, jag önskade att hon skulle gå, flugan hade flugit iväg när hon kommit in i rummet, den satt på fönstret och tittade på oss.
"Han kan komma in." sa jag.
"Okej." sa hon och reste sig. Det som hade hänt för bara en vecka sedan spelades upp inuti mitt huvud som en film, en film utan slut.
"Zoey?"
Mitt namn. Jag vände mig om. Justins ögon vilade på mig, jag kände mig inträngd i ett hörn.
"Hej." sa jag. Han betraktade mig med en glimt av ilska i ögonen.
"Vad i helvete gör du här?" frågade han.
"Är på semester med Donna, Effie och Lesslie." svarade jag, skammen brännde i kinderna.
"Jaha, kul." sa han.
"Och du?"
"Med Selena." sa han och pekade på Selena, hon stod med ryggen mot oss och pratade med en solbrännd kille jag aldrig sett förut.
"Och det är?" frågade jag och pekade på killen.
"Ingen aning", muttrade Justin och satte sig i sanden bredvid mig.
"Vart är tjejerna?" undrade han.
"Badar",
"Aha."
"Du fråga."
"Jag vet."
Ingen sa någonting mer förrän Selena vinkade.
"Vi ses Martin", sa Justin och gick därifrån, tårarna brännde bakom ögonlocket. Fan ta honom.
"Ey ZOEY! Vad gör du här?" ropade någon bakom mig, jag fick syn på Ryan Butler. Fan också.
"Vad vill du Butler?" muttrade jag.
"Är du här med Justin?" frågade han.
"Nej",
"Nähä."
"Du?"
"Med Chaz och morsan."
"Får du inte åka själv?"
"Jo",
"Varför är din morsa med då?"
"Hon insistrerade."
"Du bad."
"Nepp."
"Jopp."
Vi betraktade varandra en stund innan jag vände bort blicken och såg på min bruna ben. Jag smörjade in mig med kakaosmör och drog handen igenom håret.
"Snygga ben", kommenterade Ryan.
"Käften." sa jag och satte på mig solglasögonen igen.
"Måste dra",
"Morsan kallar." flinade jag. Han skrattade lite och gick sin väg, tur.
"Ska du med och bada den här rundan då?" frågade Donna som just kommit upp ur vattnet.
"Aa visst." sa jag utan att se på henne.
Hon smörjade in sina ben med kakaosmör som jag gjort alldeles nyss.
"Varmt", pustade hon.
"Eller hur." sa jag.
Effie och Lesslie kom upp också.
"dricka? Någon?" undrade Effie som rotade igenom frysbagen.
"Jag." sa jag.
"Okej",
Hon räckte mig en coca cola och jag tog emot den.
"Jag ska ta en simtur", sa jag. "ensam." lade jag till när jag såg att de andra reste sig för att följa mig.
"Sure." sa de.

---

Vad tror ni kommer hända?? SNart kommer ett avslut på denna novell för jag har tröttnat... sorry :(
Men det är väl okej för er? Hoppas det :) <333

Nästa vecka kommer jag ha nationella prov och jag vet inte hur uppdateringen kommer vara då, så jag kommer göra tidsinställda inlägg tills på tisdag och torsdag nästa vecka, bara så ni vet!

Annat, fyra kommenterer innan nästa, det nya chaptret ligger precis här under, skrolla ner lite bara :)
Jag har funderat på att avsluta "Lost In Love" snart men jag vill veta vad ni tycker om det? Antingen fortsätter jag eller så byter jag, allting får ni bestäma, men om ni inte gör det inom... typ en vecka så tror jag att jag fortsätter ett tag till och sedan så börjar jag på en ny, men jag vill veta vad ni tycker! Och har ni då några önskemål om vilken kändis som ska spela huvudpersonen?
Tacksam för svar! <3

- Lexi

Justin

Jag gick in på twitter för att kolla meddelanden från mina fans, jag älskar verkligen dem och jag behöver koncentrera mig på dem så mycket jag kan.
"Wow..." mumlade jag. 200 nya meddelanden!

Saknar Joey
JOEY!! vrf gjorde ni slut??? :( :(
Ner med selena upp med zoey kan ni bli tsm igen???
hälsa zoey jag vill ha joey igeeeeeeeeeeeeeen!

Alla meddlanden hade ungefär samma innehåll, typ, Joey snälla, eller kom igen bli tsm med zoey igen! jag älskar joey!
Jag tog upp min mobil och bläddrade ner till kontakten "Zoey<33", jag tryckte på "ring" och väntade på att hon skulle svara.
Hela jag darrade och jag började nästan gråta av att höra hennes röst i telefonsvararen.
"Du har kommit till Zoey, lämna ett meddelande."
Jag suckade och harklade mig, jag var torr i halsen.
"Hej Zo, Justin här, behöver prata med dig, saknar dig duvan."
Jag lade på och ringde Selena, hon svarade med en gång. Det bubblade av glädje i mig när jag hördes hennes röst.
"Hej, vad gör du?" frågade jag och log.
"Läser Hungerspelen", svarade Selena.
"Såklart." flinade jag.
"Vadå? Jag var bara så kär i allting om Hungerspelen." skrattade hon.

"Har du lust att göra något ikväll?" frågade jag.
"Visst! Vi kan se Hungerspelen!" utbrast hon.
"Ha-ha-ha, visst det kan vi väl." sa jag ironiskt.
"Menar du det?!" ropade Selena glatt.
"Ja självklart, det du vill, det vill jag honey, jag älskar dig." sa jag.
"Tack baby." sa hon.
Vi lade på eftersom hon behövde "fixa" sig, som alla flickor behöver. Min mobil ringde.
"Hallå?" sa jag.
"Hej",
"Zoey?" frågade jag.
"Du hade ringt, jag såg på film med Effie och Lesslie, så jag hörde inte min telefon." sa hon.
"Åh, okej, jo jag gick in på twitter och..."
"Du såg meddlanderna? Jag också." avbröt Zoey och skrattade lite.
"Vad tycker du om dem? Vad svarade du?" undrade jag.
"Att 'Joey är över och att Zoiany gäller nu.'" svarade Zoey.
"Jag vet inte om jag kan skriva så..." viskade jag.
"Justin, du behöver gå vidare." sa hon strängt.
"Men bara om du lovar att vi är vänner." sa jag.
"Visst, vänner." sa hon.
"Bra, tack."
Hon lade på men jag kände att hon inte var arg, så jag tog på mig mina solglasögonen och gick för att träffa Selena.

Zoey

En flicka med långt blont hår kom fram till mig, hennes ögon var djupt blåa och hon log stort mot mig.
"Hej, jag är ett stort fan av Joey, kan jag få en autograf av dig Zoey?" frågade hon.
"Såklart! Jag menar självklart... eller, ja då." sa jag och tog emot pennan flickan höll fram emot mig, hon tog fram en papperslapp och jag skrev min autograf.
"Vad heter du?" frågade jag.
"Ashley", svarade hon.
"Men du, går inte du i min skola?" undrade jag.
"Jo..."
"Förlåt Ash, jag mindes inte dig med än gång, förlåt tusen gånger." sa jag ursäktande.
"Det gör inget." log Ashley, uppenbart glad över att jag kallade henne Ash av bara farten.

---

KOMMENTERA!
/Lexi