Storys About Justin Bieber

"Chaz?" jag knackade förstiktigt på hans dörr. Jag hörde kvävde snyfningar därinne från och jag ville verkligen inte att han skulle vara ledsen.
"Får jag komma in?" frågade jag mjukt.
"Dra åt helvete!" hördes det från Chaz. Jag suckade.
"Snälla Chaz..." började jag.
"Kom in då!" fräste han och jag tryckte ner handtaget. Det var låst.
"Hörrdu, nu låser du upp!" morrade jag.
"Jaja", muttrade han innefrån rummet och öppnade till mig. Jag slank in och hans låste dörren efter mig. Sedan satte han sig på sängen och torkade sina ögon.
"Du..." sa jag och satte mig bredvid honom.
"Jag kan bara inte fatta det", viskade han och en tår föll ner på min hand.
"Vad?" sa jag och strök honom över ryggen.
"Att hon var otrogen, jag har alltid stöttat henne, hjälpt henne..." hans mening dog ut och ögonen tårades på mig också.

"Hon menade inte det så..." viskade jag.
"Joho! Hon är en jäkla... en jäkla... svikare!" Jag tittade på honom och log lite prövande.
"Tycker du verkligen det?" frågade jag.
"Ja! Sluta ömka mig din..." skrek Chaz och flög upp ur sängen.
"Vadfan säger du?! Jag är bara lite snäll här!" skrek jag tillbaka.
"Gå och var det någon annan stans jag orkar inte ha dig och dina jävla ursäketer!" fräste han.
"Wow Chaz, du svärde, hur gick det till?" muttrade jag och gick ut ur hans rum. Han smällde igen dörren efter mig och jag kände en tår på min kind.
"Vad sa han?" Justins mjuka röst kom från ingenstans och jag kände att han verkligen var den rätte just nu att prata med.
"Att..." längre hann jag inte innan rösten bröts och jag började skaka av gråt.
"Aww shawty..." mumlade Justin och omfamnde mig. Jag lutade huvudet mot hans bröstkorg och blundade. Det var skönt, precis vad jag behövde för att rensa huvudet.
"Hade Olive varit otrogen?" frågade han. Jag nickade tyst och suckade lite.
"Med vem?"
"Jag vet inte." Vi stod tysta en stund.
"Ska vi gå ut?" frågade han tillslut.
"Mm..." mumlade jag och följde honom ut. När vi kom ut fattade han min hand och tillsamman gick vi ner mot vårt favoritställe, stranden.

Det var riktigt kallt ute och jag rös i mina tunna kläder. Justin la armarna om mig och det värmde mig nog.
"Du är helt underbar", sa jag och lutade bakhuvudet mot honom.
"Det är du med." sa han och jag vände mig mot honom.
"Tack", log jag.
"Alltså... det känns... det känns helt underbart när jag är med dig och..." han avslutade inte meningen, eller snarare avbröt jag honom genom att kyssa honom. Han besvarde kyssen och den blev alltmer passtionerad.
"Vänta, tyst! Hör du?" sa jag och höll upp handen i luften. Justin stannade upp.
"Ja..." sa han. Vi båda hörde det tydligt, det lät som om någon, eller ja, några bråkade.
"Fan ta dig!" skrek en av dem. Det var Chaz.
"Ditt jävla ego!" skrek den andra. Olive.
"Kom!" Ropade jag till Justin och så rusade vi upp till huset där Chaz och Olive stod och bråkade.
"Du bara går runt och leker player, det är fan inte okej!" vrålade Chaz.
"Det vet inte vad du pratar om!" morrade Olive.
"Kanske, men jag visste inte vad jag pratade om när jag sa till alla att vi var ihop och hur toppen du var!" fräste Chaz. Det tog till och med mig i hjärtat och jag såg tårar glittra i Olives ögon.
"Jag hatar dig", viskade hon. Jag gick fram till henne och kramade henne.
"SÅja..." mumlade jag och hon kramade mig hårt tillbaka.

Jag och Justin låg i soffan hemma hos mig och pratade. Jag låg ovanpå honom (misstolka ej) och han smekte mig över ryggen.

(ignorera att hon är topless)
Olive kom in. "Stör jag?" frågade hon försiktigt.
"Nejdå", sa jag.
"Får jag prata med dig lite?" undrade Olive och tittade på mig.
"Javisst." sa jag och reste mig. Vi gick ut och satte oss på bänken utanför huset.
"Jag vet inte hur jag ska säga detta men..." började hon. "jag gjorde 'det' igårkväll." Jag bara stirrade på henne.
"OMG! Gjorde du! Shit! Shit! Med Chaz då?" utbrast jag. Hon rodnade och tittade ner på sina händer.
"Azzå nej..." mumlade hon.
"Vadå?" frågade jag.
"Jag gjorde det liksom inte med Chaz utan med en annan kille..." viskade hon.
"Va?!" Skrek jag.
"Shh!" Ropade hon och knuffade till mig.
"Men vem?" sa jag.
"Är du arg?" undrade hon. Jag skakade på huvudet.
"Nejnej!" Sa jag.
"Bra, tack, jo det var en kille från collge som jag träffade på stan, han heter Loren Starr." sa Olive.
"Oh-my-god! En collge grabb! Bra jobbat!" log jag. Hon fnissade. Sedan blev jag allvarlig.
"Du har väl sagt till Chaz, eller hur?" frågade jag allvarligt. Hon tittade ner igen.
"Näe..." mumlade hon.
"Fan." suckade jag.
"Vad ska jag göra?" viskade hon.
"Jag kan säga det till honom, om du vill?" föreslog jag.
"Nej, jag vill säga det själv men jag vet inte hur..." sa hon.
"Säg bara att du vill göra slut med honom", sa jag enkelt.
Chaz
"Säg bara att du vill göra slut med honom", sa Erin och jag hörde hur Olive suckade. Jag gömade mig bakom husknuten och lyssnade på deras samtal.
"Men jag vill liksom inte ljuga för honom..." sa Olive.
"Det gör du inte, du säger bara inte hela sanningen." sa Erin lättsamt.
"Jag kan väl inte bara utelämna att jag varit otrogen..." började Olive men jag avbröt henne.
"Har du varit ortrogen?!" vrålade jag.
"Eh... Chaz jag..."
"Fan ta dig din jävla bitch! FAN TA DIG!" Skrek jag och skulle just gå fram och slå till henne när Justin och Ryan dök upp från ingen stans och tog tag i mig.
"Lugn kompis." sa Ryan stelt.
"Jaja, ni kan släppa mig." fräste jag. De släppte mig.
"Snälla Chaz lyssna på mig..." började Olive.
"Håll käften!" Morrade jag.
"Sluta Chaz, hon försöker ju för fan förklara här!" skrek jag.
"Jag bryr mig inte vad den där bitchiga playern har att säga", väste jag och gick därifrån.
Erin
Olive skakade och jag hörde hur hon snyftade. Sedan tog hon till flykten och jag sprang efter.
"Vänta!" ropade jag. Hon sprang ner till stranden och satte sig i sanden som var blöt efter regnet som öst ner i två dagar snart.
"Fan..." viskade Olive när jag satte mig bredvid henne.
"Åhh snälla du..." sa jag och kramade henne.
"Jag svor inte åt dig utan till mig själv." mumlade Olive.
"Du..." sa jag lent och kramade hennes hand.
"Jag har ingen, alla hatar mig!" fräste hon.
"Du har mig, allitd." sa jag och hon tittade tacksamt på mig.
"Tack för det, du är den bästa vännen man kan få",
"Bättre än Sarah?" sa jag.
"Japp." log Olive och gav mig en kram.
"Tack, det betyder mycket för mig." sa jag.
"Varsågod", sa hon och jag log tillbaka.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Tredje för idag... ganska nöjd!! Hoppas ni gillar det!! Kommentera! <3

"Ni kan komma in nu." sa en dyster sjuksköterska till mig, Ryan och Chaz.
"Överlever dem?" frågade jag när vi passerade henne. Hon svarade inte och jag vågade inte fråga igen.
Vi kom in och såg först Erin och sedan Olive ligga bleka (förutom de svarta på armarna och så) i varsin säng. Ingen rörde sig, ingens bröstkorg hävde sig upp och ner. Båda hade slanger i armvecken (stav) och näsan.
"Nå? Kommer de klara sig?" sa Chaz med ostadig röst.
"De ligger just nu i koma, och de kommer inte vakna mera, koman kommer högst att vara i två dagar till och jag tror de inte ens hinner vakna emellan... ni vet vad." sa doktorn och tittade allvarligt på oss.
Tårarna översvämade mina ögon och jag kunde knappt andas. Erin, min Erin skulle dö.
"Nej..." viskade jag och lät tårarna rinna fritt.
"Jag är ledsen och jag föreslår att vi begraver dem redan imorgon." sa doktorn.
"Ring till min mamma och fråga, hon är förmyndare för Erin och vem som är det för Olive är väl hennes pappa..." började Chaz.
"Har du hans nummer?" frågade doktorn skarpt.
"Nej men jag kan söka på internet, det finns en super bra app till det föresten som jag har på min mobil", babblade Chaz på och tog fram sin IPhone.
"Nejnej, jag ringer honom." sa doktorn hastigt och Chaz tog förvånat ner sin mobil. Mitt undermedvetna visste att det var något skumt på gång men min sorg var så stor att jag varken inte orkade eller brydde mig så jag lät det vara.
***
Dagen efter var nästan alla i lilla Startford på plats för att vara med. Det var nog de första "levande begravd" begravningen.
"Vi har samlats här idag för att hedra två tappra flickor som blivit förgiftade och därmed mördade, de är ännu inte döda utan ligger i koma men de kommer inte vakna igen även om de lever i två dagar tills underjord..."
Jag orkade inte lyssna på prästens babblande. Jag bara väntade på att man fick ställa sig i en kö vid kistan och lägga en ros och säga några ord.
När det var dags började jag med Olive. Hon låg så stilla och tyst där i kistan. Det var hemskt. Jag la en ros bredvid henne axel och mumlade stilla ord till henne.
Sedan ställde jag mig i kön till Erin. När jag kom fram vällde tårarna fram, jag kunde bara inte fatta att hon var död, eller nästan död då. Jag la min ros bredvid hennes nacke precis, jag råkade nudda hennes hår och märkte att de var stelt och hårt av hårspray, jag svallade hårt.
"Jag älskade dig, och jag kommer alltid att älska dig, du finns hos mig trots att du inte är bredvid mig och håller min hand, men även om du är borta känns du verklig för mig, så detta är inte ett adjö." viskade jag och lät en tår rinna från mitt öga och falla ner på Erins ansikte.
Erin
Allting var svart, svart, svart och ännu mera svart. Det var som om jag gick i en dimma och jag hade svårt att andas. Jag ropade gång på gång Olives namn utan att veta varför. Dog hon? Eller vad hände? Lever jag? Vart är jag?
Så många frågor och inga svar på en ända. Min ögon tårades och jag hostade till. Usch, jag kunde verkligen inte andas. Det verkade som om jag var alldels ensam... vart jag nu var. Jag ville bara vakna, jag önskade att alltihopa var en dröm och jag skulle vakna i Justins famn helt oskadd. Eller?
Jag slog upp ögonen och fann att jag var omringad av blommer... jag mindes detta... som i en dröm...

"Erin McLoud?" flåsade jag till tjejen bakom disken.
"Ååh... du menar flickan som..."
"Jag vet vad som hände henne", avbröt jag.
"Okej dåså..." muttrade tjejen surt. "hon finns i rum 201 på våning 4."
"Tack!" Jag sprang till hissen. När den kom tryckte jag på den runda knappen med en svart fyra i. De lyste gul rött om den när jag hade tryckt. Att jag fasnade på så små detaljer.
När jag klev ur hissen på fjärde våningen satt redan Kathrine, Chaz, Ryan och William redan där och väntade.
"Får man gå in?" frågade jag. Chaz nickade stumt. Jag öppnade dörren och klev in.
I en säng låg en blek Erin. Jag gick fram till henne och strök henne över handen. Hennes armar var svarta, det svarta avtecknade sig starkt mot hennes nästan genomskinliga, vita hud.
Jag svalade. Det svarta hade som tur var inte spridit dig längre än till armarna och jag antog att det inte skulle sprida sig mer.
Hon skulle inte dö förrän hon vaknade ur koman men ändå. Det var samma sak eftersom hon inte satt upp och pratade trots att hon levde.
"Snälla ge inte upp, snälla, snälla..." viskade jag och smekte hennes panna. Den var förvånadsvärt kall och jag rös när jag kände på den.
Tårara började rinna. Hon såg hemsk ut, redan hade hon börjat magrat och blodårdorna visade sig tydligt.
Jag bestämde mig för att kolla till Olive också eftersom ja... hon var ganska nära vän till mig nu...
Olive såg värre ut än min underbara lilla Erin. Giftet hade spridit sig mycket mer och Olive hade svarta fläckar på armarna och hon var svart på halva överkroppen.
Hon var blekare och hennes hy var nästan genom skinlig (stav). Jag rös.
"Du måste vakna, snälla gör det, för mig, för Chaz, för henne..." Jag strök över en av Olives svarta fläckar.
"Dö inte." sa jag och gick.
När jag kom tillbaka möte en sammanbiten Chaz mig.
"Här, läs det här." sa han och gav mig Erins IPhone 4.
Hon hade fått ett SMS från Olive för bara några timmar sedan. Jag stirrade på meddelnade.
"Kom snabbt om du vill att hon ska överleva, giftet har redan börjat sprida sig och blodet droppar..." läste jag.
"Det måste vara han som gjorde detta som skickade det." sa Chaz kallt.
"Ja..." viskade jag.
"Och detta hittade vi i Erins ficka", fortsatte han och gav mig en plastpåse med något vitt i.
"Vad är det?" frågade jag och öppnade påsen för att ta upp det.
"NEJ! Det är gift på pappret, det var ett meddelade från 'mördaren'!" nästan skrek Chaz.
"Vad står det då?" frågade jag.
"Giftet sprider sig i dinna årdor just nu... så fort du rörde denna dömdes du... men du kommer överleva, mycket, mycket smärtsamt efter som Olives gift är i dig nu och kommer att göra dig sjuk men hon kommer långsamt befrias från giftet..." rabblade Chaz. 
"Åh nej..." viskade jag. "kan man inte få ut giftet på något sätt?" fortsatte jag.
"Nej, de har redan testat men om man vill ta ut giftet tar man ut för mycket blod och då dör man garanterat. 
Jag suckade djupt.
"Fan, fan, fan!" svor jag och torkade mig i ögonen. 
"De vaknar! DE VAKNAR!" Skrek någon bakom oss. Det var Kathrine.
"Va?" sa jag.
"Erin och Olive, de har vaknat! Och gissa vad? De kommer klara sig galant!"
Vi sprang mot henne och in i deras rum, jag till Erin och Chaz till Olive.
Erin satt upp, färgen hade redan kommit tillbaka på hennes kinder men de svarta var kvar.
"Justin!" pep hon lyckligt. JAg sprang fram till henne och kramade henne hårt, hårt.
"Gud..." viskade jag och log lyckligt.
Sedan vände jag mig mot doktorn som stod i ett hörn och tittade på oss.
"Kommer de svarta försvinna?" frågade jag.
"Tyvärr inte men det kommer inte göra henne någon skada." sa han.
"Okej, tack." sa jag sammansbitet och vände mig mot Erin igen.
***
Nu skulle vi åka, bort från Startford och USA, bort från alla problem och allt förflutet.
Vi skulle till Sverige. Det var första gången för oss båda, det skulle bli både kul och skönt. Vi skulle bo på ett hotell som hette "Park inn" och som låg i Hammarby Sjöstad.
Vi satt på planet och pratade ivrigt om allting mellan himmel och jord, eller snarare om allting mellan Sveriges norra punkt och Sveriges södra punkt.
"Detta kommer bli så kul!" Utbrast Erin gång på gång och det tyckte jag också. Helt underbart alltså...
Vi kom fram ungefär två timmar senare och vi mötes som tur var inte av en hop fans.
När vi kom till vårt hotell var både trötta. När vi kom in stönade Erin till och höll sig för magen.
"Hur är det?" frågade jag oroligt.
"En sträking bara", log hon och jag hjälpte henne till sängen.
"Säkert?" sa jag.
"Jadå." försäkrade hon och klappade bredvid dig. "kom hit nu." skrattade hon. Jag gjorde som hon ville och satte mig bredvid henne. Vi började kyssas passionerat. Det var verkligen mysigt.
Just då öppnades dörren och en butler la in resten av vårt bagation.
"Förlåt!" sa han på knaglig engelska.
"Det är okej." sa jag. Han nickade och försvann. Sedan fortsatte vi kyssas, och sedan gick vi och la oss. (misstolka inte!)
Nästa dag gick vi upp ganska sent, vi skulle äta brunch på en hamburge restrang vi sett igår som hette Max eller något.
Vi gick dit och satte oss för att äta. Några fans kom fram men inte så många, Sverige var ett bra land på det sättet tänkte jag glatt och satte ner min bricka på ett av borden.
Två tjejer tittade sint på oss. Men ingen kom fram, det märktes att de inte ville störa.
"Hej!" Ropade jag och kom på att vi inte var i USA.
"Hej." mumlade en av dem på hyffsad engelska.
"Pratar ni engelska?" frågade jag. De nickade.
"Är ni fans?" frågade jag varmt.
"Ja!" Sa båda på samma gång. Sedan fick de varsin autograf, en varsin kram och ett varsit foto som jag tog med den rödablonda tjejens mobil.
"Vad heter ni?" frågade jag.
"Lexi." sa den rödblonda.
"Linda." sa den andra.
"Okej, kommer ni på konserten i Globen imorgon?" frågade jag.
"Inga pengar." förklarade Linda.
"Vänta", sa jag coh hämtade min fribiljetter.
"Första raden." sa jag och gav dem varsin biljett. De fnittrade hysteriskt och sa tack gång på gång. Sedan gick jag och satte mig med ett leende på läpparna.
"Sådär, nöjda fans." sa jag.
"Bra Justin", flinade Erin och så kysstes vi.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Så vad tyckte ni?
Lexi var en basering på mig... det vore rena rama drömen om det där blev sant...

Jag sprang ner i hallen och drog på mig mina Dr. Martins (de var inte äkta) och min skinnjacka med ullkrage och sprang ut.
Sedan sprang jag in igen och hämtade bilnycklarna och mobilen (hehe).
Jag satte mig i bilen och startade den, sedna körde jag snabbt hem till Olive. Det var släckt och det gav mig en kuslig känsla av död...
När jag klev ur bilen kom den första riktiga "höst" brisen. Jag rös och stannade upp. Men sedan skärpte jag mig och sprang in i Olives hus.
Skirket fasnade i halsen när jag såg Olives oröliga kropp på golvet. Runt henne fanns en mörkröd blodpöl.
Tårarna brännde när jag rusade fram till henne och började skaka henne. Det satt en lapp instucken i hennes t-shirt. Jag tog ut den och la den i fickan. Sedan kollade jag pulsen. Väldigt, väldigt låg men den var där. Snabbt ringde jag till 911 och väntade desperat på att någon skulle svara. Och de gjorde dem. Efter andra signalen.
"Hej jag behöver en ambulans till Mirror Street 55 nu tack! Jag har en svårt skadade medvetslös här!" nästan skrek jag.
"Okej, en ambulans kommer om fem till tio minuter." Sa kvinnan i andra ändan.
"Tack", mumlade jag och la på.
De tio minuterna var de längsta i mitt liv. Hela tiden försökte jag få liv i Olive, jag gjorde mum mot mun och huvudstupa sidoläge även om hon inte nästan drunknat.
När ambulasmännen kom in hade jag nästan gett upp hoppet. När de lastat in Olive satte jag mig också där.
Jag tog fram lappen och läste den, bara spontat sådär efter som jag inte hade något att göra.
När jag läst innehållet på lappen höll jag på att svimma av skräck. Jag tittade på Olives ansikte, det såg så livlöst ut, men jag var säker på att hon skulle klara sig... helt säker.
Justins perspektiv
Tänk att jag snart få se henne igen. Jag saknar henne så sjukt mycket. Hon är den sötaste, finaste och gulligaste i världen, det skulle jag säga till henne när vi träffades igen.
"Justin! Wake up body!" Ryan Good min stylelist tittade retsamt på mig.
"Aa?" Sa jag yrrvaket.
"Tänkte du på din tjej nu igen?" frågade han med skratt i rösten. Jag rodnade och brydde mig inte om att svara på hans fråga.
***
Jag la mig ner i sängen, med en glädjes suck. Imorgon skulle bli helt... helt... underbart. Jag somnade snabbt och det gjorde jag med ett leende på läpparna.
I Justins dröm:
Allting var kaos, en gråtande och förstörd Tanya och en lika förstörd Sarah satt i sjukhus stolar och väntade, väntade och väntade. Jag visste inte på vad. Men de grät båda och runt omkring dem var det som sagt kaos.
"Vad har hänt?" Frågade jag. Men ingen svarade mig. Jag lyckades höra när några läkare pratade. Jag lyckades uppfatta att Olive och Erin var svårt skadade båda två och de hade 25 % i kroppstempratur och svag puls som knappt kändes.
De låg i någon sorts koma som de trodde skulle kunna hålla minst i tre år. Jag svalde. Vad. Fan.
Jag lyckades också snappa upp "vad" som hänt dem och det fick mig att vilja spy. Hur. Fan. Kunde. Detta. Hända.
Jag satte mig upp i sängen alldels svettig. En inpuls slog mig snabbt. Jag måste... måste till....
Snabbt klädde jag på mig och tog min mobil plus bilnycklar. Sedan satte jag mig i min bil och körde.
Jag måste till Erin. Nu.

Jag hade börjat hänga ganska mycket med Tanya, jag märkte att Olive inte gillade det men jag och Tanya hade så himla kul tillsammans.
Jag hade också märkt att Olive i samband med att jag var med Tanya hade börjat vara med en tjej i klassen som hette Irina.
Idag satt jag och Tanya och skrattade så mycket att jag nästan ramlade omkull. Hon hade sagt "tja era socks vad händer" och slått handen i bordet. Det var alltså det vi skrattade åt.
"Azzå vad skrattar ni åt dåh?" Frågade en röst som jag kände igen. Det var Olive, men hon lät inte normal, hon lät... fientlig och vass av tillbakahållen vrede.
Jag tittade upp och såg hennes ansiktisuttryck. Hon var nästan grön av avund och ilska. 
" Inget", flåsade jag och försökte se allvarlig ut men det var svårt.
"Gud vad barnsliga ni är, som vanligt då med dig Erin, alla i din familj hatar ju dig och man kan fatta varför." Jag fattade knappt att hon sa det, varför gjorde hon det.
"Håll käft!" skrek jag.
"Ja där ser man, lika känslig som vanligt." sa Olive hånfullt. Jag kände tårarna bränna i ögonen.
"Fan ta dig." väste jag och torkade mig i ögonen.
"Ska lilla klängapan grina nu också?" fientligheten i hennes röst fick mig att rygga tillbaka.
"V-vad menar du med klängapa?" viskade jag.
"Tja, du är ju en bitch som leker med Bieber och du är ju en player för du var ihop med en annan kille i typ två veckor." sa Olive triumferande som om hon älskade att stå och avslöja min hemligheter för hela klassen, och jag som var ny också. Som tur var kom Chaz och Ryan då. De avrundade hela scenen och jag hörde hur Chaz skällade ut Olive.
Efter skolan gick jag och Tanya hem till Tanya.
Vi kollade runt på youtube och så hittade vi en video som Olive och Irina lagt ut tillsammans, de skrattade och flamsade och vi bestämde oss för att hämnas på Olive genom att driva med deras video genom att kopiera dem fast ändå göra om lite.
Sedan klippte vid ihop videorna så att man visade varanat klipp med oss varanat med dem, så man såg att vi drev med dem, sedna la vi skrattande ut den.
(Titta på video och ignoreram att det säger "demi" och "mandy" och så...)

"Justin? Hur i..?" Började jag. Sedan såg jag limousinen som stod en bit bort och insåg att den faktiskt var snabbare än jag.
"Förlåt, jag fattar om du inte kan lita på mig mera, men jag älskar dig så fruktansvärt." sa han och tittade bedjande på mig. Jag kände tårarna bildas i mina ögon.
"Jag vet inte…" snyftade jag. Tårarna tog över handen och jag började gråta. Han omfamnade mig och jag kramade honom tillbaka utan att veta varför.
"Shh… såja…" viskade han i mitt öra om och om igen. Jag lös gjorde mig från hans grep och tittade honom i ögonen.
"Okej då." sa jag med ett leende.
"Tack! Tack, Tack, Tack!" utbrast han och kysste mig.
"Åhh Justin", skrattade jag.
***
Jag kramade Justin det hårdaste jag kunde.

"Åk inte." bedjade jag när han lastade in bagadet i sin limousin.
"Jag måste baby", suckade Justin och smekte mitt hår.
"Men åh..." stönade jag. Han skrattade till, sedan kysste han mig.
"Hejdå." sa han allvarligt.
"Hejdå." kved jag.
Justin satte sig i baksätet och så åkte den lyxiga saken till bil iväg med min Justin i sig. Jag suckade högt.
"Erin det är käk!" vrålade Chaz innefrån.
"Okej!" ropade jag och började gå in igen. Det skulle dröja fyra månader innan Justin skulle komma tillbaka till Startford, jag ville bara skrika. Men jag skulle ju få gå på en av hans konserter backstage om en vecka då vi även skulle äta middag och jag skulle hänga med honom hela tiden. Den dagen hade jag tagit ledigt från skolan och jag längtade väldigt mycket tills det var dags.
Efter maten gick jag ner till stranden för att promernera i vattenbrynet.
Det blev fotspår efter mig som sedan översvämmades av vatten.

Jag gick och gick och gick i säkert två timmar innan jag satte mig ner på en bänk i utkanten av stranden.
Tankarna flög till Justin hela tiden, jag tänkte på hans bruna ögon och hans bruna ögon och hans mjuka hår. Hur kunde jag varit så elak och hjärtelös mot honom? Jag skämdes så.
Tänk om han hittade en ny tjej? Det skulle han säkert göra, och det förtjänar jag, jag förtjänar att bli bortglömd. En tår rann ner för min kind. Om han glömmer mig är det mitt eget fel.

--------------------------------------------------------------------------------------------------
Sådär.... kan ni klara 5 kommentarer??? SKulle betyda mycket :D
Kanske kommer ett till idag jag ska flytta saker från mamma till pappa så jag är ganska upptagen men kanske som sagt.

Det var kväll, min första dag i Startfords skola hade varit toppen, och nu satt jag med mobilen i handen och tvekade. Skulle jag ringa till honom eller ej?
Det knackade på dörren.
"Kom in?" sa jag.
"Jag sover över, bara så du vet... jag... sover över med Chaz." det var Olive. Hon rodnade när hon sa det sista.
"Haha, okej!" småskrattade jag. Olives blick föll på min mobil.
"Ring honom." var allt hon sa innan hon gick.
I samma stund ringade min mobil. Men det var inte Justin, det var Tanya, en tjej jag träffat i min nya klass.
"Hey!" Utbrast hon.
"Haha, hej!" fnissade jag.
"Stör jag?"
"Nejenej!"
"Bra... jag bara undrar en sak, det går rykten om dig."
"Va?!"
"Ja... alla vet att du och Bieber är ihop."
"Var ihop." rättade jag.
"Hursomhelst, det sägs att du är värsta bitchen som slog ner en tjej som pratade med Justin, jag ville bara veta om det var sant?"
Jag blev alldels paff. Gick det rykten om mig? Jag kände gråten komma.
"Nej..." viskade jag.
"Bra! Jag visste att du inte var sån!"
"Tack." mumlade jag.
"Gjorde jag dig ledsen?"
"Nejdå! Jag bara blev lite paff... alltså..."
"Okej bra! Hejdå!"
"Hejdå." viskade jag. Sedan pep till i luren och jag tryckte på rött.
Jag började gråta, tårarna rann och rann. Mobilen ringade igen.
(tänk er att hon sitter i ett sovrum)
"Hallå?" snyftade jag.
"Så du har hört?"
Det var Justin. Han lät olycklig, jag tyckte nästan synd om honom.
"Vem spred ut detta?" frågade jag ilsket.
"Jag vet inte."
"Jag vill inte att folk ska tro sånt om mig." grät jag.
"Jag skulle döda dem om de trodde på idioten som spredd ut detta!"
Han lät som om han menade det vilket fick mig att le lite. Sedan blev jag kall.
"Vet du vem som spredd ut det?"
"Ehh... sorry honey men.... det var Nina."
"Varför sa du inte det?"
"Jag vet inte, förlåt älskling!"
"Sluta ljuga!" skrek jag.
"Jag lovar, om du lovar att träffa mig på The Queen imorgon kväll?"
"Skulle jag gå på resturang med dig?"
"Jag bjuder!"
"Justin..."
"SNÄLLA!"
"Okej då."
"Bra då säger vi det! Klockan sju, okej?"
"Okej, hejdå." muttrade jag.
"Hejdå."
Nästa dag klockan 19.00
Jag såg Justin på långt håll. Han satt längst in i 'The Queen' och hade redan beställt in dricka til sig själv. Jag slog mig ner vid honom utan ett ord.
Han log mot mig.
"Hej."
"Hej." muttrade jag.
"Snälla lägg av att vara sur!"
"Hur ska jag kunna det?" suckade jag.
Vi pratade en stund i samma still som vanlig innan han tittade mig i ögonen.
"Vill du bli min igen?" frågade han allvarligt.
"Jag... vet inte." sa jag tveksamt.
"Snälla, you are the one for me." sa han och strök mig över kinden.
"Justin..." började jag men han avbröt mig med en försiktig kyss. Han kollade rätt in i min ögon. Jag slog ner blicken och rodnade.

"Nå?" viskade han.
"Jag..."
"Jag älskar ju dig, snälla!"
"Jag kan inte hata dig, men..."
"Men?"
"Men jag kan inte lita på dig, inte helt, jag är ledsen." sa jag och reste mig.
"Gå inte." bedjade han. Långsamt skakade jag på huvudet och sprang därifrån.
Skulle jag välja honom? Men det var som jag sa, jag kunde inte lita på honom...
Då sprang jag in i någon. Jag tittade upp och fick en chock.

Bokstavligt talat var detta 15:de gången Justin ringde bara idag.
Jag hade svarat varje gång, men även varje gång sa han samma sak: Jag saknar dig! Snälla lyssna... hon såg så oskyldig ut och...
Sedan la jag på.
Den här gången svarade jag också.
"Ja?"
"Hej shawty!"
"Kalla mig inte det."
"Varför?"
"För att jag inte är din Shawty, utan den där Mina eller vad hon nu hette."
"Nina."
"Jaså, så du bryr dig om jag säger fel på hennes namn?"
"Azzå nej..."
"Varför rättade du mig då?"
"Ren reflex."
"Säkert",
"Snälla du..." Jag hörde hur en tjejröst ropade Justins namn.
"Vem var det?"
"Mamma", svarade han snabbt, för snabbt. Jag hörde ett tillgjort skratt som fick mig övertygad att det inte var Pattie.
"Aaa visst, det är Nina eller hur?" frågade jag bisstert (stav).
"Nej!" Tjejröst gav till ett mjukt skratt till. Sedan sa hon: Aww Justin... det är jag Nina...
Jag stelnade till. "Du ljuger för mig." viskade jag med gråten i halsen.
"Förlåt." sa han med en sorgsen ton.
"JAG HATAR DIG! JAG VILL ALDRIG SE DIG IGEN!" Skrek jag i telefonen och la på.
Tårarna sprutade och Chaz kom uppspringade.
"Shit vad har hänt?" Frågade han och gav mig en kram.
"Justin... han ljuger för mig..." viskade jag.
"Vad har han sagt?"
"Vi snackade i telefon och jag hörde en tjejröst, han sa att det var hans mamma men sedan hörde jag att rösten sa typ 'Justin... det är jag Nina.' eller nåt sådant!" berättade jag. 
 "Erin, vad hände egentligen i Argentina, jag tror inte att Justin fick ett bra erbjudande och att ni åkte hem på grund av det." sa Chaz och tittade strängt på mig.
"Jaja... en tjej som heter Nina, alltså hon som var i Justins rum, aja, hon sprakade sand på mig och knuffade mig utan andledning, jag överreagarde lite och knuffade till henne, sedan när Justin kom låtsades hon som om jag slått henne utan andledning, jag sa att det inte var sant men Justin trodde på henne..."
"Stackare." sa Chaz och kramade mig igen. Han ringde till Olive som kom hem och jag berättade för henne också.
Vi hade filmlkväll hemma hos henne för att prata ifred och ha lite mysigt.
"Inte visste jag att självaste Justin Bieber är en player och 'lier'." sa Olive och kramade min hand. 
"Mm..." mumlade jag och suckade högt. 
Vi kollade på filmerna 'The Nootbook' (Olives favofilm), 'Never Cry Werewolf', 'The Roomate' (min favofilm), 'Screem4' och 'Easy A'. 
Vi både skrek och skrattade om vart annat. Jag hade valt 'The Roomate' och 'Never Cry Werewolf', Olive hade valt 'The Nootbook' och 'Easy A', Screem4 hade vi båda sagt samtidigt, den var våran favofilm tillsammans.
"Jag älskar den här filmen, Emma Stone äger!" Sa Olive medans vi kollade på den första filmen 'Easy A'.
"Eller hur, men Nina Dobrev är bättre." sa jag. Vi båda skrattade. Jag hade ju valt två filmer med henne i. Nina Dobrev var min favoskådis. Det dåliga med henne var hennes namn, det fick mig att tänka på Justin och hans "nya" flickvän.
Bild 1: Omslaget på "Never Cry Werewolf"
Bild 2: Olive, Erin och Mary (deras kompis i deras gammla hemstad)
___________________________________________________________________________
Varsågoda!! Hoppas ni har väntat på den haha!! Kommentera gärna, jag blir så glad!! Jag har fått jättesöta kommentarer och det gjorde min dag!! Så tack!

Nästa dag
Argentina!
Alla pratar spanska och det är otroligt varmt!
Jag och Justin åkte dit trots allt, och det har fått mig på topp!
"Ska vi äta eller bada först?" Frågade Justin mig när vi kom till den stora stranden som full av tjejer och killar i badkläder, både stora och små.
"Bada!" Sa jag glatt.
"Okej, försten i!" Skrattade Justin och började springa mot vattnet. I fraten drog han av sig sin tröja, han hade
redan på sig badbyxorna under så han kunde bara hoppa i. Jag sprang efter och drog av mig mina shorts, under hade jag bekini.
Justin vann såklart och jag kittlade honom som hämd. Han skrattade sjukt mycket och försökte kittla mig tillbaka.
Tillslut gick jag upp på stranden för att sola. Jag behövde en solbränna innan skolan haha!
När jag lagt på tillrätta på handduken kom en sand-virvel rätt upp i mitt ansikte.
"Oj, förlåt." sa en likgiltig röst. Jag tittade upp. Där stod en tjej med blont hår och enorma läppar, hon var lite lik den där svenska bloggerskan Kissie eller vad hon nu hette.
"Vad håller du på?!" Fräste jag och ställde mig upp. Hela jag var full av sand, eftersom jag inte hade torkat än så fasnade sanden på min kropp.
"Jag sa ju förlåt", sa tjejen och gick förbi mig, hon gav mig en knuff för att markera att hon inte var rädd för mig.
"Vad fan vill du?!" Skrek jag och knuffade till henne i ryggen. Hon vände sig ilsket om. Jag såg att Justin var på väg bakom hennes rygg vilket lättade mig.
Hon såg att jag tittade på något bakom sig så tjejen vände sig om och såg såklart Justin. Hon flinade och satte sig på marken och snyftade.
"Vad har hänt?" Frågade Justin när han kom fram till oss. Jag hann inte säga något förren den där jäkla fjäskersan tog till orda.
"Hon slog mig och sparka sand på mig utan andleding." snyftade hon jag ville helst slå henne.
"Varför gjorde du det Erin?!" fräste Justin irriterat.
"Tror du henne?" undrade jag chockat.
"Det klart, för det är väl sant?" sa han men frågan var inte riktad till mig utan till den hemska lögnerskan.
"Ja", sa hon dramatiskt.
"Vad heter du?" frågade Justin mjukt.
"Nina." sa hon och log.
"Fan Justin. Tror du verkligen på henne?" sa jag surt.
"Jag trodde inte du var sån!" klagade Justin.
"Inte jag heller." mumlade jag och började samla ihop mina saker. När jag var klar möte jag Ninas blick, hon gav mig en "bitch" blick innan jag gick.

"ERIN!" Ropade Justin bakom mig men jag sprang upp till hotellet.
Fyra dagar senare
Jag suckade djupt. Visst saknade jag Justin. Men han trodde inte på mig, litade mer på en annan tjej bara för att hon hade stora läppar och solbärnna. ¨
Sorry för kort men jag ville bara lägga ut snabbare!!!
Tack för alla fina kommentarer!!!!