Storys About Justin Bieber

"Erin McLoud?" flåsade jag till tjejen bakom disken.
"Ååh... du menar flickan som..."
"Jag vet vad som hände henne", avbröt jag.
"Okej dåså..." muttrade tjejen surt. "hon finns i rum 201 på våning 4."
"Tack!" Jag sprang till hissen. När den kom tryckte jag på den runda knappen med en svart fyra i. De lyste gul rött om den när jag hade tryckt. Att jag fasnade på så små detaljer.
När jag klev ur hissen på fjärde våningen satt redan Kathrine, Chaz, Ryan och William redan där och väntade.
"Får man gå in?" frågade jag. Chaz nickade stumt. Jag öppnade dörren och klev in.
I en säng låg en blek Erin. Jag gick fram till henne och strök henne över handen. Hennes armar var svarta, det svarta avtecknade sig starkt mot hennes nästan genomskinliga, vita hud.
Jag svalade. Det svarta hade som tur var inte spridit dig längre än till armarna och jag antog att det inte skulle sprida sig mer.
Hon skulle inte dö förrän hon vaknade ur koman men ändå. Det var samma sak eftersom hon inte satt upp och pratade trots att hon levde.
"Snälla ge inte upp, snälla, snälla..." viskade jag och smekte hennes panna. Den var förvånadsvärt kall och jag rös när jag kände på den.
Tårara började rinna. Hon såg hemsk ut, redan hade hon börjat magrat och blodårdorna visade sig tydligt.
Jag bestämde mig för att kolla till Olive också eftersom ja... hon var ganska nära vän till mig nu...
Olive såg värre ut än min underbara lilla Erin. Giftet hade spridit sig mycket mer och Olive hade svarta fläckar på armarna och hon var svart på halva överkroppen.
Hon var blekare och hennes hy var nästan genom skinlig (stav). Jag rös.
"Du måste vakna, snälla gör det, för mig, för Chaz, för henne..." Jag strök över en av Olives svarta fläckar.
"Dö inte." sa jag och gick.
När jag kom tillbaka möte en sammanbiten Chaz mig.
"Här, läs det här." sa han och gav mig Erins IPhone 4.
Hon hade fått ett SMS från Olive för bara några timmar sedan. Jag stirrade på meddelnade.
"Kom snabbt om du vill att hon ska överleva, giftet har redan börjat sprida sig och blodet droppar..." läste jag.
"Det måste vara han som gjorde detta som skickade det." sa Chaz kallt.
"Ja..." viskade jag.
"Och detta hittade vi i Erins ficka", fortsatte han och gav mig en plastpåse med något vitt i.
"Vad är det?" frågade jag och öppnade påsen för att ta upp det.
"NEJ! Det är gift på pappret, det var ett meddelade från 'mördaren'!" nästan skrek Chaz.
"Vad står det då?" frågade jag.
"Giftet sprider sig i dinna årdor just nu... så fort du rörde denna dömdes du... men du kommer överleva, mycket, mycket smärtsamt efter som Olives gift är i dig nu och kommer att göra dig sjuk men hon kommer långsamt befrias från giftet..." rabblade Chaz. 
"Åh nej..." viskade jag. "kan man inte få ut giftet på något sätt?" fortsatte jag.
"Nej, de har redan testat men om man vill ta ut giftet tar man ut för mycket blod och då dör man garanterat. 
Jag suckade djupt.
"Fan, fan, fan!" svor jag och torkade mig i ögonen. 
"De vaknar! DE VAKNAR!" Skrek någon bakom oss. Det var Kathrine.
"Va?" sa jag.
"Erin och Olive, de har vaknat! Och gissa vad? De kommer klara sig galant!"
Vi sprang mot henne och in i deras rum, jag till Erin och Chaz till Olive.
Erin satt upp, färgen hade redan kommit tillbaka på hennes kinder men de svarta var kvar.
"Justin!" pep hon lyckligt. JAg sprang fram till henne och kramade henne hårt, hårt.
"Gud..." viskade jag och log lyckligt.
Sedan vände jag mig mot doktorn som stod i ett hörn och tittade på oss.
"Kommer de svarta försvinna?" frågade jag.
"Tyvärr inte men det kommer inte göra henne någon skada." sa han.
"Okej, tack." sa jag sammansbitet och vände mig mot Erin igen.
***
Nu skulle vi åka, bort från Startford och USA, bort från alla problem och allt förflutet.
Vi skulle till Sverige. Det var första gången för oss båda, det skulle bli både kul och skönt. Vi skulle bo på ett hotell som hette "Park inn" och som låg i Hammarby Sjöstad.
Vi satt på planet och pratade ivrigt om allting mellan himmel och jord, eller snarare om allting mellan Sveriges norra punkt och Sveriges södra punkt.
"Detta kommer bli så kul!" Utbrast Erin gång på gång och det tyckte jag också. Helt underbart alltså...
Vi kom fram ungefär två timmar senare och vi mötes som tur var inte av en hop fans.
När vi kom till vårt hotell var både trötta. När vi kom in stönade Erin till och höll sig för magen.
"Hur är det?" frågade jag oroligt.
"En sträking bara", log hon och jag hjälpte henne till sängen.
"Säkert?" sa jag.
"Jadå." försäkrade hon och klappade bredvid dig. "kom hit nu." skrattade hon. Jag gjorde som hon ville och satte mig bredvid henne. Vi började kyssas passionerat. Det var verkligen mysigt.
Just då öppnades dörren och en butler la in resten av vårt bagation.
"Förlåt!" sa han på knaglig engelska.
"Det är okej." sa jag. Han nickade och försvann. Sedan fortsatte vi kyssas, och sedan gick vi och la oss. (misstolka inte!)
Nästa dag gick vi upp ganska sent, vi skulle äta brunch på en hamburge restrang vi sett igår som hette Max eller något.
Vi gick dit och satte oss för att äta. Några fans kom fram men inte så många, Sverige var ett bra land på det sättet tänkte jag glatt och satte ner min bricka på ett av borden.
Två tjejer tittade sint på oss. Men ingen kom fram, det märktes att de inte ville störa.
"Hej!" Ropade jag och kom på att vi inte var i USA.
"Hej." mumlade en av dem på hyffsad engelska.
"Pratar ni engelska?" frågade jag. De nickade.
"Är ni fans?" frågade jag varmt.
"Ja!" Sa båda på samma gång. Sedan fick de varsin autograf, en varsin kram och ett varsit foto som jag tog med den rödablonda tjejens mobil.
"Vad heter ni?" frågade jag.
"Lexi." sa den rödblonda.
"Linda." sa den andra.
"Okej, kommer ni på konserten i Globen imorgon?" frågade jag.
"Inga pengar." förklarade Linda.
"Vänta", sa jag coh hämtade min fribiljetter.
"Första raden." sa jag och gav dem varsin biljett. De fnittrade hysteriskt och sa tack gång på gång. Sedan gick jag och satte mig med ett leende på läpparna.
"Sådär, nöjda fans." sa jag.
"Bra Justin", flinade Erin och så kysstes vi.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Så vad tyckte ni?
Lexi var en basering på mig... det vore rena rama drömen om det där blev sant...