Storys About Justin Bieber

(LYSSNA OCH LÄS SAMTIDIGT)
Solen sken i Startford, jag, Olive och Ryan gick tillsammans mot skolan. Det var första dagen i efter sommarlovet och första dagen för mig i allmänheten.
När vi kom dit stod Justin på skolgården. Han sträckte ut handen mot mig och log.
"Dra!" fräste jag ilsket.
"Men Erin... jag älskar dig." sa han mjukt.
"Jag vill inte ha dig här!" skrek jag och kände en tår rinna ner för min kind.
"Snälla..." viskade han och smekte mitt hår.
"Justin..." sa en röst bakom oss, det var Nina. Jag gav henne en mördar blick och sökte efter Olive, Chaz och Ryan. Men de var inte kvar.
"Såg du de andra gå?" Frågade jag.
"Ja." log Justin.
"Vart gick dem?"
"Det säger jag inte förrän du förlåter mig." sa han och tog mina händer. Nina kom fram till oss.
"Justin, ska du cheata nu igen?" Sa hon lent.
"Nina, du vet varför jag gör det här." småskrattade han.
"Ja, just det." sa hon och satte sig på en bänk en bit bort.
Plötsligt var jag i ett mörkt rum, det luktade unket och jag var alldels ensam. Jag letade efter en strömbryter men jag fann ingen.
"JUSTIN?!" ropade jag desperat. Inget svar. Tårarna började rinna. Jag avskydde både mörker och att vara ensam.
Andetag hördes plötsligt, hesa, tunga andetag.
"Justin?" viskade jag och kröp ihop i ett hörn.
"Erin..." andades någon från andra sidan rummet. Jag hörde steg som kom i riktning mot mig.
"JUSTIN! Sluta skrämas!" fräste jag och ställde mig osäkert upp.
En kall hand lades på min axel och en andedräkt som var sött av stanken från lik.
"Stå stilla." sa rösten, den var hes och hade något vasst i sig. Glimande tänder syntes i mörkret och gula ögon som stirrade mordlystet på mig. Jag kände något bakom ryggen och insåg att det var en strömbrytare när ljuset tändes och jag såg varelsen. Jag skrek.
Med ett skrik vaknade jag. Tårarna trängade på och svetten pärlade i pannan.
Jäkla film, tänkte jag och insåg att jag fortfarande skakade, det var ju bara en dröm, en mardröm.
"Erin?! Erin?!" Ropade Chaz som antagligen vaknat när jag skrek.
"Jag mår bra." sa jag automatiskt. Han hörde inte för nu kom han inrusande.
"Vad sjutton hände?" frågade han.
"Jag drömde en mardröm." sa jag enkelt.
"Okej, du skrek som om någon försökte mörda dig", sa Chaz och suckade lättat. 
Några dagar senare
Jag nästan hoppade fram bredvid Olive. Vi skulle till den nya skolan. Idag var det första dagen.
"Shit ta't lugnt!" Skrattade Ryan.
"Jag är bara nyfiken." sa jag glatt.
"Fattar." sa han leende.
Mobilen ringade.
Justin ringer...
Snabbt tryckte jag på "svara"-knappen.
"Hej." sa jag surt.
"Hej!"
"Vad vill du?"
"Be om ursäkt, jag gjorde ett sådant misstag!"
"Aha?"
"Snälla! Jag ska säga förlåt tills du godtar min ursäkt!"
"Varför? Du har väl en tjej?"
"Du ja! Jag älskar dig mer än allting annat, jag skulle kunna dö för dig, jag skulle kunna byta ut alla tjejer i världen bara jag gick dig, du är den jag vill ha! Snälla!"
"Du ljuger."
"Nej! Jag vet att jag gjorde det förut men... jag hatar Nina, jag skulle kunna döda henne eller begå självmord för dig."
Tårarna trängde på. "Menar du det?" viskade jag.
"Ja, jag menar det."
"Jag vet inte... kan jag ringa dig sedan?"
"Visst."
"Tack, hejdå!"
Jag la på innan han hann säga något.
"Justin?" frågade Olive. Jag nickade.
"Skit i honom." sa hon.  Jag nickade långsamt, skulle jag förlåta eller inte?
Han tror att han kan första krossa mitt hjärta och sedan säga förlåt, bara sådär! Som om jag var gjord av papper, att om jag revs sönder kunde man bara lappa ihop mig med lite tejp som i det här fallet heter "ångest".
Bild 1: Olive och Erin på väg till skolan.
Bild 2: Erin i sin dröm