Storys About Justin Bieber

Jag sprang ner i hallen och drog på mig mina Dr. Martins (de var inte äkta) och min skinnjacka med ullkrage och sprang ut.
Sedan sprang jag in igen och hämtade bilnycklarna och mobilen (hehe).
Jag satte mig i bilen och startade den, sedna körde jag snabbt hem till Olive. Det var släckt och det gav mig en kuslig känsla av död...
När jag klev ur bilen kom den första riktiga "höst" brisen. Jag rös och stannade upp. Men sedan skärpte jag mig och sprang in i Olives hus.
Skirket fasnade i halsen när jag såg Olives oröliga kropp på golvet. Runt henne fanns en mörkröd blodpöl.
Tårarna brännde när jag rusade fram till henne och började skaka henne. Det satt en lapp instucken i hennes t-shirt. Jag tog ut den och la den i fickan. Sedan kollade jag pulsen. Väldigt, väldigt låg men den var där. Snabbt ringde jag till 911 och väntade desperat på att någon skulle svara. Och de gjorde dem. Efter andra signalen.
"Hej jag behöver en ambulans till Mirror Street 55 nu tack! Jag har en svårt skadade medvetslös här!" nästan skrek jag.
"Okej, en ambulans kommer om fem till tio minuter." Sa kvinnan i andra ändan.
"Tack", mumlade jag och la på.
De tio minuterna var de längsta i mitt liv. Hela tiden försökte jag få liv i Olive, jag gjorde mum mot mun och huvudstupa sidoläge även om hon inte nästan drunknat.
När ambulasmännen kom in hade jag nästan gett upp hoppet. När de lastat in Olive satte jag mig också där.
Jag tog fram lappen och läste den, bara spontat sådär efter som jag inte hade något att göra.
När jag läst innehållet på lappen höll jag på att svimma av skräck. Jag tittade på Olives ansikte, det såg så livlöst ut, men jag var säker på att hon skulle klara sig... helt säker.
Justins perspektiv
Tänk att jag snart få se henne igen. Jag saknar henne så sjukt mycket. Hon är den sötaste, finaste och gulligaste i världen, det skulle jag säga till henne när vi träffades igen.
"Justin! Wake up body!" Ryan Good min stylelist tittade retsamt på mig.
"Aa?" Sa jag yrrvaket.
"Tänkte du på din tjej nu igen?" frågade han med skratt i rösten. Jag rodnade och brydde mig inte om att svara på hans fråga.
***
Jag la mig ner i sängen, med en glädjes suck. Imorgon skulle bli helt... helt... underbart. Jag somnade snabbt och det gjorde jag med ett leende på läpparna.
I Justins dröm:
Allting var kaos, en gråtande och förstörd Tanya och en lika förstörd Sarah satt i sjukhus stolar och väntade, väntade och väntade. Jag visste inte på vad. Men de grät båda och runt omkring dem var det som sagt kaos.
"Vad har hänt?" Frågade jag. Men ingen svarade mig. Jag lyckades höra när några läkare pratade. Jag lyckades uppfatta att Olive och Erin var svårt skadade båda två och de hade 25 % i kroppstempratur och svag puls som knappt kändes.
De låg i någon sorts koma som de trodde skulle kunna hålla minst i tre år. Jag svalde. Vad. Fan.
Jag lyckades också snappa upp "vad" som hänt dem och det fick mig att vilja spy. Hur. Fan. Kunde. Detta. Hända.
Jag satte mig upp i sängen alldels svettig. En inpuls slog mig snabbt. Jag måste... måste till....
Snabbt klädde jag på mig och tog min mobil plus bilnycklar. Sedan satte jag mig i min bil och körde.
Jag måste till Erin. Nu.