Storys About Justin Bieber

Max kom ut samtidigt som Justin kysste mig för andra gången.
"Vad fan låt min syrra vara!" Skrek han och knuffade till Justin så han föll omkull. Justin slog huvudet i marken och började blöda i pannan.
"Näe... Justin har du slagit dig?" Sa jag och satte mig bredvid honom och pussade honom på pannan.
"Han slog mig." fräste Justin.
"Jag vet", sa jag mjukt.
"Sluta!" Morrade Max.
"Vad är det? Varför gillar du inte Justin längre?" Frågade jag oroligt och reste mig.
"Ingen ska kladda eller bryta min systers hjärta igen." sa han.
"Aww...." sa jag och kramade Max hårt. Han kramade tillbaka.
"Men jag skulle aldrig..." började Justin.
"Tyst med dig!" Fräste Max och gick hotfullt nära Justin med sina Dr Martins som skulle kunna fälla en tjur.
"Låt honom vara Max!" Sa jag och hjälpte Justin upp.
"Hur kan du..." mumlade han.
"Jag älskar honom på riktigt, det insåg jag just, vilken idiot jag varit..." sa jag, det sista sa jag för mig själv.
Justin kramade min hand. "Shawty..." viskade han i mitt öra. Jag log.
"Dåså, jag drar!" fräste Max.
"Vart ska du?" Skrek jag när Max började gå in igen.
"Jag ska packa, om du envisas med att vara med Justin så ska jag dra hem till morsan och farsan, jag kan inte se på er två!" Skrek han tillbaka och knuffade mig bakåt och Justin tog emot mig. Sedan slängde Max igen dörren. Jag började gråta medan Justin höll om mig hårt.
*
Max sa inte ett ord under middagen förutom när han berättade att han skulle dra hem till mamma och pappa, om det ens var hemma.
Efter middagen-humer med smält smör och potatis-försökte jag smita upp på mitt rum men både Chaz och Jazmyn tvingade mig kvar.
"Stanna!" Ropade Jazmyn och Chaz pratade oavbrutet om något Olive och han gjort efter begravingen.
"Får jag prata med dig?" Frågade JUstin mig. Jag nickade.
"Vad är det?"
"Jo, jag vi berätta för de andra... ja du vet?" Sa han.
"Mm..."
"Men hur?"
"Ingen aning", sa jag. Justin ficke ett lurigt uttryck i ansiktet.
"Jag vet!" Sa han och drog mig till köket. Han kallade på alla i hela huset.
Sedan när alla såg på kysste mig. Jag besvarde kyssen och hans händer höll hårt om mina axelar medan mina händer höll ett hårt grep i hans skjorta. Alla bara stirrade. Chaz avbröt kyssen med att klappa händerna.
"WOw gud!" Skrattade han och forsatte skrattade. Jag rodnade. De andra började glatt prata i mun på varandra, alla utom Max, han försvann som en blixt från köket och lite senare hörde jag hans steg i trappan och så smälde ytterdörren igen.
Jag sprang ut ur huset, efter Max.
"Vänta!" Skrek jag. Han vände sig ilsket om.
"Vad?!" Morrade han.
"Lämna mig inte!" Grät jag.
"Som om du bryr dig!"
"Jag bryr mig om dig." sa jag och tog hans hand. Han drog åt sig den.
"Dra åt helvete!" Skrek han i mitt ansikte.
"Jag hatar dig!" Fräste jag och slog till honom. Han svallade ilsket upp.
Max slog till mig så att jag föll och slog huvudet i den hårda marken. Allting blev snörrigt. Han sparkade mig i ansiktet och i magen med sina Dr Martins skor tills jag inte kunde andas.
"Ändrat sig?" Väste han och lutade sig hotfullt över mig.
"Nej, aldrig." sa jag.
"Va?" Sa Max.
"Lämna mig inte." sa jag bestämmt och kände hur blodet rann från vänster mungipa.
"Vad är det för fel på dig!" Morrade han.
"Jag bara älskar dig", sa jag.
"Du hatade mig nyss." påminnde Max mig.
"Ren 'syskon bråks'-reflex", sa jag.
"Jaha." sa han. Sedan flyttade Max på sig och lät mig kliva upp.
"Förlåt för det där." sa han.
"Ingen skada skedd." ljög jag. Allting snörrade och jag började se suddig.
Just då kom Justin springade och hann precis fånga upp mig när jag föll medvetslös mot marken.
*
Justin
Jag hade aldrig gråtit mer än vad jag gjorde nu, förutsom när pappa dog då.
Orden som doktorn precis sagt sved i mig.
Hon kanske inte klarar sig...
Jag tråkade tårarna men det kom bara nya.
"Jag hemskt ledsen." sa doktorn igen. Jag nickade.
"Du kan gå in." sa han efter en stund.
"Okej", sa jag och gick in. trots att vi precis blivit ihop betydde Erin mer för mig än vad någon annan tjej någonsin gjort. 
"Snälla vakna." viskade jag till Erin. Hennes ögon var slutna och hon andades knappt. Jag lät tår efter tår rinna ner på lakanet. 
"Jag gör allting... du är min ända shawty, jag kommer aldrig svika dig som han gjorde..." mumlade jag. 
"Vad sa du?" Frågade Max som just kommit in, med sig hade han en kvinna och en man båda i 30-års åldern. Alla tre hade röda ögon och tårar som var på väg att svämma över. 
"Inget." mummlade jag. 
"Det här är mina och Erins föräldrar, Darren och Savannah." sa Max. Jag nickade. 
"Hej." sa jag. De hälsade tyst på mig. 
"Jag ångrar hur jag behandlat Erin nu, alltså att se henne såhär gör ont." sa Savannah
"Hur har du behandlat henne?" Frågade jag. 
"Äh...tja... jag..." stammade hon.
"Ska du berätta Savannah?" Frågade Darren.
"Mm, du är hennes nya pojkvän eller hur?" Sa Savannah.
"Ja." sa jag. 
"Kom då, jag ska berätta." sa hon och förde mig ut ur rummet. 
Vi satte oss i två av dem röda skin stolarna. 
"För fem år sedan skulle Max och Erin få ett syskon", började hon. Jag nickade. "Fortsätt." uppmuntrade jag.
"Precis innan barnet föddes hände det, Erin och Max fått följa med till sjukhuset. Erin satt vid ett fönster lutade sig mot det. Jag sa åt henne att gå ner men hon lyssnade inte. Då gick fönstret  och Erin föll baklänges jag kastade mig fram och lyckades få tag i henne men föll ändå. Barnet tog ett stor smäll och det föddes dött. Hela tiden har Erin trott att det var hennes fel och snärjt sig i skuldkänslor och jag har behandlat henne som om det verkligen var hennes fel och därför varje sommar och nästan varje lov åker hon och Max hit för att slippa se mig och vidra sig av skuld."
Jag stirrade på Savannah.
"Du menar att du tog allt ansvar på en tjej sedan hon var 12 år!" Fräste jag.
"Ja..."
"Fattar du inte hur deprimerad man blir av sådant!" Morrade jag och gick ilsket in i Erins rum. De andra hade gått ut och hon såg blekare ut än någonsin.
"I promise and swear I do everything, you are my only shawty, I'm never gonna fail you like he did, I love you, please don't leave me, wake up." viskade jag och kramade Erins hand.
Erin
Jag gick i en mörk skog, drömde jag? Ja... det måste jag göra...
Jag såg plötsligt Justin. Han stod lutad mot ett träd tillsammans med massa tjejer, han skrattade hånfullt.
"Åh! Erin! Kom!" Ropade han. Jag ignorerade honom och fortsatte framåt.
Max kom fram ur skuggorna och tog tag i mig.
Hon tryckte ner mig mot marken och lät sin Dr Martins villa mot mitt huvud.
"Döda henne." sa Justin irriterat. Precis som jag trodde den sista studen var kommen ändrades landskapet och jag svävade typ ovanför en säng. I sängen låg en blek jag och bredvid satte Justin och grät. Han viskade någonting om och om igen.
"I promise and swear I do everything, you are my only shawty, I'm never gonna fail you like he did, I love you, please don't leave me, wake up."
Jag fick tårar i ögonen.
Justin brydde sig ialla fall.


Så nu fick ett långt kapitel! VARSÅGODA!!