Storys About Justin Bieber

Justin suckade djupt. Han reste sig. Skulle han gå nu?!
Jag måste vakna... tänkte jag desperat. "Vänta Justin!" Skrek jag med han hörde såklart inte...
Jag slog upp ögonen. Jag såg in i ett par bruna vackra ögon.
"Erin!" Sa han överlyckligt och kramade mig.
"Ajaj!" Skrattade jag.
"Hur mår du?" Frågade han och strök mig över pannan.
"Bra, tror jag."
"Tror du?" Han skrattade. Jag kysste honom. När jag sjönk ner på kudden igen kom en kvinna in som jag blev alldels kall av att se. Skulden återvända. Jag stirrade förskräckt på min mor.
Justin
Jag såg hur Erin kröp ihop när Savannah kom in. Erins ögon fylldes av känslor... skuld, skräck och förvånelse.
"M-mamma?" Viskade hon.
"Ja, hej älskling." sa Savannah.
"Vad gör du här?" Frågade Erin tyst och kröp ner under täcket. Savannah satte sig på sin dotters sängkant och jag flyttade mig.
"Var inte oroligt, känn inte skuld, inget var dit fel." sa hon och log mot Erin.
"M-m-mamma..." stammade Erin.
"Jag är så ledsen för hur jag behandlat dig", sa Savannah.
"Jag..." mumlade Erin och jag såg hur hennes ögon fylldes av tårar och hur hon försökte dölja det.
"Vad är det gumman?" Frågade Savannah mjukt. Nu satte sig Erin upp. Hon såg plötsligt arg ut.
"Fan. Ta. Dig. Hur kan du komma och säga det nu?!" Fräste Erin.
"Va?" Utbrast Savannah förvånat.
"Tre ord, Dra. Åt. Helvete!" Morrade Erin.
"Keh?" Ordet kom från Max som just kommit in.
"Dra! Allihop! Jag vill inte ha er här! Ni har aldirg brytt er och bara för att jag är skadad och på sjukhus bryr ni er plötsligt! Fatta hur jag lidit mamma! Jag har legat på nätterna och gråtit tills hela sängen var blött, tills det inte fanns något kvar i mig, tills jag grät blod! Tror du verkligen att 'jag är så ledsen'-metoden ska lösa allt?!" Messade Erin ilsket.
"Gumman..." började Savannah.
"Rör mig inte", väste Erin. "gå."
Alla gjorde sårat som hon sa, men inte jag förstås.
"Erin..." sa jag tröstande.
"Förlåt..." mumlade hon.
"Inte ditt fel", viskade jag. Hon kramade mig och grät tills min skjorta var blött av hennes tårar.
*
Erin
Det var nu en vecka sedan Max "misshandel" på mig. Så nu var jag frisk fast jag hade blåmärken överallt.
Justin hade åkt på turné men han skulle snart komma tillbaka, om en månad, du är det en vecka kvar på sommarlovet.
Men jag ska inte åka hem. Jag ska fortsätta bo hos Chaz familj. Jag ska börja i en skola här i Startford, i samma klass som Olive, Chaz och Ryan. Jag längtade.
Jag skulle, eller snarare fick inte komma hem igen, Max har åkt hem och de andra hatar mig antagligen.
Jeremys familj har också åkt hem igen, så nu är det bara jag, William, Kathrine och Chaz kvar. Och Olive sovade ofta över. Men med mig inte med Chaz.
Jag suckade och tog fram min dagbok. Egentligen var det en vanlig anteckningsbok men jag brydde mig inte.

11/8-11 Måndag
Hej!
Olive kommer om en timme, Chaz är med Ryan och någon annan kille som hette typ Mitch tror jag..? Hursomhelst... William och Kathrine jobbar så jag är i stortsätt ensam...
Skrev en ny låt precis... eller ja... lite av den... okej så här går den:
I Remember every kiss, I still feel it on my lips...
Någon sådant! AJA!! Ses! Eller vad man säger?!
Jag slog ihop boken och vände mig så jag låg på mage i sängen.
"I still feel it on my lips..." mummlade jag. 
Min mobil ringde. Det var Olive. 
"Hej!" Sa hon glatt. 
"Hej!" Sa jag och försökte låta som hon, jag älskade hennes sätt av prata på.
"Vad gör du?" Frågade hon.
"Inget." skrattade jag.
"Jag kommer om en halvtimme", sa Olive.
"Okidoki giiiirly!" sa jag glatt. 
"Ska vi ha tjejkväll?" Undrade hon.
"Jaa! William och Kathrine kommer inte förän klockan nio tror jag, inte Chaz heller!" Sa jag.
"Good!" Utropade Olive.
*
Jag och Olive satt i soffan och chippade efter luft. Det senaste skrattanfallet hade nästan tagit kål på oss. Vi tittade på varandra och började skratta igen. 
Olive var tvungen att hålla i mig för inte ramla omkull av skratt. Jag skrattade lika mycket. 
 (tänk er att de är i ett vardgsrum och sitter ner!)
Olive