Storys About Justin Bieber

TVÅ KOMMENTARER TILL INNAN NÄSTA!!!!!!
Sedan dagen då Justin blev "hotad" av Elijah har man knappt sett till Zandra, knappt när hon ska äta och hemma är hon aldrig. Men ingen frågar vad hon sysslar med för det vet vi alla att det inte angår oss ett dugg. Men ändå vid middagen kan jag inte låta bli att fråga henne.
"Vad gjorde du idag?" undrade jag oskyldigt.
"Vad angår det dig?" Jag visst det.
"Eh... inget, men du har aldirg hemma typ", påpekade jag.
"Och?" fräste Zandra, reste sig från bordet och försvann ut igen.
"Vad är det med henne egentligen?" frågade Zavannah och petade i sin sallad.
"Vet inte." suckade Zilla uppgivet.
"Kommer Matt ikväll eller?" frågade jag för att byta samtalsämne.
"Japp, fast vi ska ut den här gången", svarade Zilla.
"Cool", flinade jag. Hon himmlade med ögonen och reste sig hon också.
"Jag gör mig i ordning, sätt på diskmaskinen när du sätter in din tallrik Zoey." sa Zilla medan hon gick mot köksdörren.
"Varför jag?!" undrade jag stött.
"För att du kommer äta upp sista av oss alla, cha cha!" svarade hon retsamt och gick därifrån.
"Sant", konctapterade Zavannah och flinade.
"Äh lägg av", stönade jag och tog en stor gaffel ris. Zavannah skrattade och lämnde rummet hon också.
I samma stund fick jag ett SMS. Det var från Justin.
Hello baby!<333 Kan jag komma över??
Yours 4-ever :P
Jag log och skickade snabbt svaret.
Absolut!!!!! Zilla o Matt ska ut typ o Zavannah har träning, Zandra har dragit någonstans så vi blir ensamma!!!!
Han svarade med ett "ok ses snart" och sedan la jag ner mobilen. Snabbt åt jag upp, satte in tallriken i diskmaskinen, satte på den och sprang sedan upp för att byta om lite snabbt.
Innan Justin kom gick jag in i mammas rum och satte mig på hennes säng. Min blick fasnade på fotografiet av henne. Ett vackert foto när hon satt i hamocken på gården. I ena handen höll hon blommorna jag plockade åt henne den dagen.
Ett brett leende var placerat på hennes läppar och det mörka håret  föll ner över axlarna vilket gjorde henne mer lik en ängel än någonsin.
Jag saknade henne så mycket, ibland kan jag inte fatta att pappa som älskade henne så mycket, mördade henne.
Det var hemskt, även om vi vet om att han gjorde det för att han trodde att hon var otrogen men vi ser inget själ att döda henne i detta. Dessutom var hon aldrig otrogen heller, alltså mindre anledning att döda henne.
En tår trängde fram i ögonvrån som jag snabbt torkade bort, varje gång jag tänkte på henne och hur pappa dödade henne gråter jag, det går inte att hjälpa.
"Jag sticker nu!" ropade Zavannah från hallen.
"Okej!" ropade jag tillbaka medan jag försökte samla mig, Justin skulle få spel om han såg att jag var ledsen.
Efter tio minuter ringde det på dörren och det var förstås Justin.
"Hej", log jag och kramade honom.
"Hej!"

Jag drog med honom in till vardagsrummet där vi sjönk ner i soffan.
"Hur är det idag då?" undrade jag.
"Helt okej, mamma kom tillbaka igår." svarade han.
"Åh... hur... var det?"
"Tja... hon bad om ursäkt och jag förlät henne."
"Bra..." mumlade jag.
"Hur är det med dig då?"
"Helt okej..." svarade jag och log mot honom.
"Bra", flinade han. Jag rörde vid hans kind och han tittade mig i ögonen. Vi tittade på varandra en lång, lång stund innan jag vände generat bort blicken.
Efter en stunds tystnad tog jag till orda igen.
"Har jag berättat... om... hm... mina föräldrar?"
Han skakade på huvudet och kramade min hand han fortfarnade höll i.
"Nej, hurså?" sa Justin lent.
"Jag tänkte... det kanske är bra om jag gör det?" sa jag.
"Visst", log han. Jag reste mig och drog med honom in till mammas rum.
"Wow, fint rum!" utbrast han.
"Det var min mammas", sa jag kort.
"Åhh... cool."
"Ehm ja... okej, det där är mamma." sa jag och pekade på fotot av henne jag tidigare tittat på.
"Hon liknar dig", sa han förundrat.
"Tack", mumlade jag.
"Vart är hon?" frågade Justin.
"Död... min pappa han... han dödade henne." berättade jag med svag röst.
"Auch... stackare..." sa han och la en arm om mig.
"Ingen fara." sa jag och tittade på honom med klentrogen blick.
"Vem är din pappa då?" frågade Justin avledande.
"Han." sa jag och pekade på ett annat foto föreställande pappa och mamma sittandes i soffan med armarna om varandra.
"Okej", sa han och synad pappa med falkblick.
Jag skrattade till och kramade hans hand.
"Ta't lugnt", log jag. Han vände sig mot mig och log tillbaka.
"Min mamma hon var verkligen moderlig, snäll, vacker, generös. Min pappa älskade henne verkligen och hon älskade honom med, de var bästa föräldrarna hela tiden ända tills någon sjukt jävel sa åt pappa att mamma hade varit otrogen och hade ett pararell förhållande med en annan man, pappa blev galen av sorg och svartsjuka så han... han tog en kniv och dödade henne... det var hemskt, jag tror det hände för tre år sedan så Zilla kunde ta hand om oss men det var ändå det hemskaste någonsin..."
Justín tittade forskande på mig ett tag. Sedan log han och tog mig i sin famn.
"Du får gråta hjärtat." viskade han och det gjorde jag, grät, och grät, och grät. Det var skönt att göra det trots att det var ganska fånigt.
---------------------------------------------------------------------------------------
Tack för kommentarerna och så!! Detta är ett tidsinsällt och den här gången fem kommentarer!!