Storys About Justin Bieber

Nästa dag åkte vi tillbaka till sjukhuset. På radion i bilen spelades "Stonger" av Kanye och när han skruvade upp skrattade alla.
Jag tänkte på att Erin hade kallat Kanye för självgod och att de hade skrattat tillsammans, jag tror att alla saknade henne, men jag gjorde det mest av alla, det var jag säker på.
När vi kom till sjukhuset mötte dr. Harris oss redan i receptionen. Han såg väldigt bekymmrad ut.
"Det har hänt något", sa han.
"Vad?" sa jag oroligt.
"En infektion hade satt sig i såren och har nu gjort så att hennes kropp inte kan, hm, ta emot blodet vi gav henne igår. För kanske en tio minuter sedan kräktes hon upp allting." sa han.
"Vad betyder det?" frågade Bee.
"Att hon inte kommer att överleva det här, hennes kropp klarar helt enkelt inte av det." sa dr. Harris.
"Va?" Orden ekade i mitt huvud. Skulle Erin inte överleva. Jag hörde Katherine fråga hur lång tid hon hade kvar och hur dr. Harris svarade i sisådär två dagar. Jag såg hur Chaz stirrade rakt framför sig innan han sprang iväg, ingen utom jag märkte det. Jag sprang efter. Han hade stannat utanför ingången och snyftade tafatt.
"Chaz?" sa jag.
"Allt är mitt fel", viskade han.
"Nej", sa jag bestämt.
"Jo, och det vet du." Jag kunde inte tittade ner. Han hade faktiskt rätt, Erin hade ju skyllt allting på Chaz, jag förstod dem båda.
"Ska vi gå upp till henne?" frågade jag försitigt.
"Okej..." vi gick upp till dem med tunga steg. Erin var vaken.
Hon var blek och såg rädd ut.

"Guman!" utropade jag och omfamnade henne. Hon lutade sig mot min bröstkorg och jag höll om henne.
"Förlåt..." viskade hon och snyftade.
"Det är inte ditt fel", tröstade jag. Hon svarade inte. Smärtan brännde i mig, vad skulle jag göra om hon dog? Skulle jag ta självmord? Eller? Jag ville inte svika mina fans, mamma, Jazzy och Jaxon... alla!
En tår rann ner för kinden. Erin fångade upp den med pekfingret.
"Var inte ledsen." sa hon. Jag nickade och drog henne intill mig.
Två dagar senare Erins perspektiv
Dr. Harris hade sagt att idag kunde vara min sista dag, han var inte 100% men han gissade. Jag hade ont i halsen och kunde knappt röra mig. Hela jag skakade så fort jag försökte sitta upp och jag hade ont överallt. Justin var med mig hela tiden. Han tröstade mig och pratade lugnande med mig. Jag undrade vad han skulle göra när jag dog...
Jag var rädd, rädd för att möta döden, rädd för allt, rädd för att förlora alla mina vänner... och allting var mitt fel. Om jag inte hade skurit mig i armen... då hade jag överlevt.
Plötsligt började jag se suddigare. Som om allting försvann. Allting snörrade.
"Justin!" stönade jag.
"Jag är här." Jag skymtade Justins ansikte mitt i allt kaos i min hjärna.
Plötsligt kom Dr. Harris in.
"Hon håller på att avlida", förklarade han. Jag ville inte dö. Tårarna rann ner för kinderna.
"Justin jag vill inte dö... jag är så rädd..." Jag kände Justins armar kring mig.
"Shh..." tårarna slutade rinna. Jag la mitt huvud i Justins knä. Han strök mig över pannan.
"Jag vill inte dö..." viskade jag.
"Du kommer inte dö..." viskade han. Bee, Kanye och Jay kom in nu. De grät.
"Gumman du kommer klara dig, vi är med dig."
"Lova att aldrig lämna mig", snyftade jag.
"Vi är med dig in i döden älskling", log Bee genom tårarna.
"Det är bra, då är jag inte rädd längre..."
Justin
Hennes ögon stängdes mer och mer. Jag grät hejd löst.
"Stanna kvar här..." viskade jag.
"Justin..."
"Ja?" sa jag mjukt.
"Jag älskar dig..." hon log lite mot mig och sedan slöt hon ögonen.
"Erin? Erin?!" Jag skakade henne försiktigt men hon svarade inte. Hon var borta...
*
Vi alla satt i Chaz's kök. Ingen sa något. Alla grät. Tyst.
"Hon var den bästa man kunde få", sa Max plötsligt. Han hade kommit precis efter Erin hade dött.
"Ja verkligen, helt underbar", log William och en tår rann ner för hans kind. Chaz sa inte ett ord. Han la huvudet i händerna och snyftade.
Vi alla var i medlidande med honom, han hann knappt bli vän med henne och skyllde fortfaranade allting på sig själv. Det var nog en pers...
"Jag tänkte sjunga något på begravningen", sa Bee. De andra nickade.
"Vilken låt?" frågade Jay-Z och tog henne hand.
"Hennes favorit." svarade Bee och snyftade hjärtskärande. Jay-Z kramade om henne och nickade.
"Hon hade uppskattat det", sa jag. Ingen sa någonting mera. Vi sörjde under tystnad, men tillsammans, det var allt tur det.
--------------------------------------------------------------------------------------------------
Så nästa del är den sista... så spänd för att få skriva nästa novell har så många ideer!! WOW! Men jag tror "huvudpersonen" ska vara Nina Dobrev! Då vet ni det! PS. Ni ville väl att hon skulle bli??
Kommentera!! <3<3