Storys About Justin Bieber

En vecka senare
"Det ser bra ut ms. Martin, det är helt läkt." sa dr. Patrick. Jag nickade och tittade på min fot, det kändes som om det var år sedan jag såg den utan bandage (stav).
"Äntligen, jag vet inte hur länge jag inte vågat stötta på foten", sa jag. Dr. Patrick nickade och synade mig.
"Bara så du vet får du ta det lite lugnt annars kan du skada foten igen, den är fortfarande ganska svag." sa han.
"Okej", log jag och hoppade ner från britsen. När jag gick ut från mottagningsrummet gick jag rätt in i en kille i min ålder.
"Sorry", sa han och backade några steg. Jag log automatiskt och backade några steg jag med.
"Ingen fara." sa jag och la huvudet på sne för att granska personen jag sprungit in i. När han lyfte huvudet tog jag ytterligt ett steg bakåt, av chock den här gången.
"Nämen det var ju dig jag trampade ner", sa han och log snett mot mig.
"Eh ja... jag har precis fått min fot helt läkt", sa jag och log tillbaka. Justin Bieber tittade på min fot men jag skakade på huvudet.
"Andra foten", förklarade jag och sträckte fram min andra fot. Han nickade och tittade på mig.
"Ledsen att mina fans nästan slog dig medvetslös", sa han.
"Snarare trampade mig medvetslös." flinade jag och han skrattade till, ett hest, vackert skratt.
"Får jag bjuda dig på något som förlåtelse, typ en fika på Waynes?" frågade Justin. Trots att jag kände det som om jag utnyttjade siutvationen (stav) nickade jag ivrigt, vem säger liksom nej till när en känd snygg kille frågar om han får bjuda en på en fika på Waynes?! Ingen skulle jag tro, jo kanske Bea i klassen som hatar killar men ingen annan.
Vi gick till närmsta Waynes och slodde oss ner. Det var nästan fullt men ingen kände igen Justin, förutom typ alla i hela lokalen.
"Oh-my-god det är Justin Bieber!!" Jag suckade djupt men efter ett tag blev vi ensama, eller ja åtminstone lämnade ifred.
Vi fikade, pratade och skrattade. Tänka sig att Justin Bieber var så trevlig. Han log hela tiden och jag började tycka om honom mer och mer. Efter ett långt tag var det som om jag kom ihåg resten av världen och att jag skulle varit hemma direkt efter undersökningen på sjukhuset. Jag tog upp min mobil och fann att jag hade tio missade samtal, jag fann också att jag glömt att sätta på ljudet, igen... Tre samtal var från hemtelefonen, två från Zavannahs mobil och fem från Zillas!
"Ojdå!" utbrast jag och Justin tittade undrande på mig. Jag förklarade snabbt att jag måste hem och visade de missade samtalen. Han gjorde en min som fick mig att le.
"Men vi syns snart, eller?" sa han och log sitt snedda leende. Jag nickade ivrigt och skulle just gå därifrån när Justin utbrats.
"Jag har inte ditt nummer!" Långsamt vände jag mig om kände hur kallsvetten trängde fram i pannan.
"Jag kan skriva ner det", sa jag och hörde att min röst var hesare en vad Mrs. Dollwins brulade vara. Jag tog en servett och skrev ner mitt nummer. Justin gav sitt till mig och tog emot servetten.
"Vi ses då." log han. Jag nickade, vinkade och gick sedan rask därifrån. Så fort jag kommit ut ringade jag hem. Det var Zandra som svarade. När hon fick veta att det var jag lät hon inte särskilt orolig.
"Zilla flippade ut på dig, jag lovar! Hon skrek och skrek som om du dött eller något", berättade Zandra och jag kände paniken komma.
"Vart är Zilla nu?" frågade jag. Zandra ropade på Zilla som jag hörde tog telefonen och snart skrek i mitt öra och frågade vart jag hade varit. Jag fick förklara att jag fikat med Justin på Waynes och glömt bort tiden.
"Vem Justin?" frågade Zilla misstänksamt. Jag berättade om när Justin frågat mig om han fick bjuda mig på en fika och vips så var Zillas utskällning förvandlad till killsnack. Vi pratade, pratade och pratade. Tillslut skyllde jag på att telefon räkningen skulle bli dyr om vi inte la på och Zilla la på med än gång. Lättad lutade jag mig tillbaka i bussätet där jag satt och väntade på min hållplats.
Två dagar senare
Lesslie och Effie hade såklart också flippat ur när de fick höra om min och Justins så kallade "dejt" eller det var vad alla andra kallade det. Jag hade fått förklara minst tjugo gånger att han bara ville återgällda mig för det där med foten.
"Men varför växlade ni nummer då?" envisades Effie och sådär höll det på i ett bra tag, varje dag var Justin vårat samtalsämne. Allting gled in på honom jämt och ständigt, om vi till exempel pratade om matte frågade Effie om Justin också gick i skolan och då kanske jag sa att jag inte visste och så började vi prata om det. Det var liksom Justin, Justin, Justin... det var faktiskt ganska jobbigt i längden.
En dag när jag gick in på min twitter hade jag fått ett meddelande av @justinbieber. Jag kollade vad han hade skrivit.
Do you wanna hang out today?
Värmen spred sig i kroppen och jag skrev snabbt ett meddelande.
OFC I want! When?
Efter bara en minut kom svaret, vi bestämde oss för att jag skulle möta honom utanför hotellet som låg i centrala Jacksonville.
När vi senare träffades föreslog han bio, och det gick jag med på. Succé boken The Help gick på bio just nu, jag som hade läst boken tio gånger minst ville se den och Justin gick snabbt med på det. Han köpte biljetter eftersom han påstod att artighet gick framför pengarna.
Filmen var lång men bra. Alla skrattade när man fick se hur Hilly åt pajen som var bakad av Minnys bajs. Och när hon fick läsa Skeeters bok The Help och fick läsa om sig själv och skrek som en stucken gris skrattade vi också.
Efter filmen följde Justin mig hem. Hela tiden log han mot mig och innan vi skildes åt log han 'det där' leende, det där snedda ursnygga leendet...
"Ehm jo, jag bara undrade... asså dejtar vi nu?" Jag tittar på honom en stund sedan rycker jag på axlarna.
"Vi kan kalla det dejt när jag bjuder ut dig på fredag", sa jag. Han skrattade.
"Okej, jag hämtar upp dig..." Jag håller upp pekfingret och ler retsamt mot honom.
"Apapap, det är jag som ska bjuda ut dig, vi bestämer när jag ringer dig för du vet inte att jag ska bjuda ut dig, okej?" sa jag och Justin flinade.
"Visst", ler han och ger mig en kram, sedangår vi åt olika håll.

------------------------------------------------------------------------------------------------
Förlåt, det blev ganska försenat men ändå... hoppas ni stannar kvar och jag lovar att det blir sista gången ett inlägg blir så försenat!! LOVE U GUYS!! PS. Var med och stödj tjejen från http://jbinmyhead.blogg.se så hon inte slutar blogga!! <3<3 Ha det bra!!