2012-01-08 | 12:29:42 | Kategori: Our Love Will Never Die (avslutad)

Our Love Will Never Die Chapter 48-Everything Is Your Fault

Det knackade på dörren.
"Ja?" Sa jag irriterat.
"Det är Chaz, kan jag få prata med dig lite?" sa en röst utanför dörren. Jag tvekade i några sekunder innan jag svarade.
"Visst", suckade jag och reste mig från sängen.
När jag kom utanför dörren drog Chaz med sig mig ner till hallen. Jag stack fötterna i mina flipflops och han tog sina foppatoflor och så följade jag efter honom.
När vi kommit en bit bort på strandpromenaden tog Chaz till orda.
"Eh jo jag ville bara säga förlåt för igår." sa han och såg ledsen ut.
"Varför gjorde du det?" frågade jag och torkade en tår som hade runnit ner för min kind utan att jag hade märkt det.
"Jag vet inte, jag bara blev så arg och trött på dig, jag tyckte du var barnslig", suckade han och tittade ner.
"Chaz det var riktigt dumt gjort det hoppas jag att du förstår." sa jag. Han nickade.
"Är du arg?" Jag visste inte vad jag skulle svara. Tekniskt sett kunde jag faktiskt dött vilket då Chaz hade fullständigt struntat i.
"Jag vet inte…" sa jag tyst.
"Snälla! Jag vill inte att du är arg på mig!" utropade han och en tår rann ner för hans kind.
"Chaz, du måste fatta att jag blev både stött och sårad, dessutom kändes det som om du lämnade mig när jag hängde från en avgrund!" skrek jag och lyckades hålla tårarna borta.
"Nu överdriver du, precis som vanligt!" skrek Chaz tillbaka.
"Du överdriver jämt! Du ska inte säga något!" vrålade jag.
"Aha, visst! Jag är i alla fall inte en player som håller på med varenda kille i hela världen!"
"Chaz vad är det med dig?!" fräste jag.
"Inget din jäkla idiot!" fräste han tillbaka.
"Du är helt hopplös! Jag hatar dig!" Skrek jag det högsta jag kunde.
"Och vad tror du jag tycker om dig?! Du är fan lika idiotisk som du verkar! Ingen gillar dig! Inte jag, inte Max, inte någon!"
"Max gillar mig visst! Om du minns är vi vänner igen!"
"Vänner? Han skyr dig som pesten! När ska du inse att du dödade er mamma?! VA?! NÄR?!?!" Chaz var alldels röd i ansiktet av ilska.
"Jaha, dåså... då har man fått det bekräftat du behöver inte mig längre, jag drar." sa jag och började gå därifrån. Det brännde i halsen och tårarna ville börja rinna ner för kinderna på mig men jag vägrade gråta. Inte gråta, inte gråta...
En vecka senare
Jag var ensam hemma, Justin följde med de andra till stranden men jag sa att jag mådde dåligt så jag försäkrade dem att jag klarade mig och så fick jag äntligen vara ifred.
Jag stod i badrummet och stirrade på rakbladet jag hade i handen, jag skulle börja lite försiktigt hade varit min första tanke men sedan insåg jag att de, eller ja Chaz skulle få betala för att han förolämpade mig och sårade mig så för en vecka sedan.
Sakta förde jag rakbladet mot handleden, sedan gjorde jag de första snittet. Det verkte men jag brydde mig inte utan fortsatte. På något sett började skratt bubbla inom mig. När det väl kom var det ett glädjelöst nästan galet skratt. När jag var klar släppte jag rakbladet på marken jag sjönk ner på rygg och bara andades, efter ett tag började jag inleda resten av mitt värk. Jag tog först allt blod som kommit från armen och som fortfarande satt på arm och började skriva med stora bokstäver på den vita marmor väggen. När det inte räkte så långt gjorde jag ett nytt snitt i andra armen och ett till, och ett till... tillslut lyckades jag skriva hela texten på väggen sedan sjönk jag ner i badkaret och lät rakbladet falla ur min hand och landa på badrumsgolvet.

Justin
När vi kom hem var de alldels tyst i huset, jag ropade på Erin men hon svarade inte. Hon var inte i sitt rum och inte på mitt heller. Alla letade och ropade, utom Chaz. Han var fortfarande sur på henne konstigt nog.  
Plötsligt hördes ett litet skrik från badrummet. Jag sprang dit tillsammans med de andra. När vi kom in fick jag se Olive stå mitt i badrummet och darra. På den vita väggen stod med stora röda bokstäver: "Allt är ditt fel Chaz Somers". Bokstäverna var skrivna med blod insåg jag när jag undersökte de närmare. Jag kastade en blick på draperiet som var överdraget för badkaret. Det buktade ut på ett konstigt sett. När jag kollade bakom det flämtade jag till. Där låg Erin helt livlös och blodig. I ena armen hade hon ristat in "BIEBER". Jag svalde. De andra hade också fått syn på henne och Olive fick damp.
"Vi måste ju ringa ambulansen! MILITÄREN OCH ALLA ANDRA! GÖR NÅGOT DÅ JUSTIN!" skrek hon och började springa omkring mig.
"Jaja, eh, Katherine, ring till ambulansen!" ropade jag.
"Och militären och brandkåren och blodgivningsbussen och polisen!" tjatade Olive. Jag drog upp Erin från badkaret i samma stund som Chaz kom in också.
"Vad händer..." han avslutade knappt meningen innan han fick syn på väggen och sedan på Erin i min hand.
"Vad..."
"Hon var ganska tydlig med vems fel det var", fräste jag när jag gick förbi honom.
*
På sjukhuset sa de att hon hade förlorat ganska mycket blod men att det nog skulle räcka med en liten blodgivning.
"Jag kan göra det!" utbrast jag.
"Nehe du, om jag inte har fel är du Justin Bieber, du behöver all din energi till att stå på scén." protesterade läkaren.
"Jaja..." muttrade jag.
"Jag kan!" sa Chaz.
"Lägg av nu ungdomar, vi kan nog ta från blodpåsar vi har på sjukhuset." sa läkaren med en suck.
"Jag är hennes förmyndare, så jag kan..." började Katherine men läkaren avbröt henne med ett "blodpåsar..." vilket fick oss alla att håll tyst.
Då kom Bee, Kanye och Jay-Z från ingenstans.
"Hur är det med henne?" frågade Bee oroligt.
"Hon ska få en blodtranspotion (stav)." sa jag.
"Åh min stackars lilla Erin..." suckade Bee. Hon såg alldels förstörd ut. Jay-Z och Kanye höll om henne men de såg också ganska oroliga ut.
Vi pratade en stund och snart kom läkaren ut igen Dr. Harris eller något sådant.
"Hon har fått sitt blod nu, hon sover just nu men om ni vill komma in en stund så får ni det." sa han.
"Okej", sa vi på samma gång. Alla gick in en varsin gång. Jag gick in sist av alla. Jag klarade knappt av att se armen där det stod Bieber eller ens styngen, och absolut inte slangen som gav henne blod från en blodpåse som var upp hängd på en stång men hjul.
"Vakna snart och överlev", sa jag och sedan gick jag ut.
Det sista jag tänkte innan jag somnade den kvällen var om du dör Erin så följer jag med dig.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Ganska långt? Eller? Nej kanske inte jag vet inte men hursomhelst hoppas ni gillar det! KOMMENTERA!! <3<3


MBS

sv; har lagt til dig nu! :)

2012-01-08 @ 13:46:57
URL: http://mybieberstory.blogg.se/
ellen

skit bra,mera!

2012-01-08 @ 17:26:47
URL: http://justinbieberstoorys.blogg.se/

    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar: