Storys About Justin Bieber

Idag var det dags. Erins begravning. Alla som någonsin träffat Erin var där verkade det som. Olive, Tanya och Sarah stod tillsammans och grät som galningar. Jag gick fram till dem.
"Hur är det tjejer?" frågade jag.
"Super", sa Tanya.
"Duper", sa Sarah.
"Dåligt", avslutade Olive.
"Fattar, jag också, men tjejer, jag tror hon saknar er uppe i himlen lika mycket som ni saknar henne här nere." sa jag. De nickade och gav mig en kram.
Sedan var det dags för prästen att prata.
"Vi har samlats här idag för att sörja en mycket älskad flicka vid namn Erin Stella McLoud..." han pratade en lång stund. Alla grät och grät. Tillochmed prästen såg tårögd ut.
Kistan stod längst fram i kyrkan med massvis av blommor och ett vackert foto på Erin som log och strålade.
Innan vi gick ner till kyrkogården för att begrava Erin gick jag fram till kistan.
"Nu är du död, på riktigt, förra gången var inte samma sak huh? Jag saknar dig baby, vila ifrid."
Sedan sjöng Bee Broken Hearted Girl och alla grät. Igen. Sedan var det dags för att sänka ner kistan i marken.
Tre veckor senare
Jag satt vid Erins gravsten. Alla hade gått hem och det var två timmar sedan de var här och la blommor vid graven och så, jag brukade alltid stanna kvar längre än de andra. Jag satt där och pratade med henne.
"Jag saknar dig, det gör vi alla, om jag bara fick se dig en gång till skulle jag ge vad som helst, förstår du det? Vad som helst!" sa jag och fällde en tår.
Efter säkert en kvart slumrade jag till men vaknade av en vind som stod tag i mitt hår och blåste av mig kepsen jag hade haft på mig.
Jag såg mig omkring, jag måste ha sovit ganska länge, i två timmar kanske.
Steg hördes bakom mig och jag vände mig om men ingen var där.
"Hallå?" ropade jag. Inget svar. Jag gick en bit bort men såg ingenting. Då knackade någon mig på axlen. När jag fick se vem det var skrek jag till av glädje.
"Erin?" ropade jag.
"Ja", Erin log mot mig. Ärren i armen var bort och hon såg ut som hon gjort förut, frisk och kry.
"Men du är ju död och begraven", sa jag.
"Men du ville se mig igen och här är jag!" log hon.
"Okeeeey..."
"Justin sluta!" skrattade hon. Jag kramade henne.
"Hur är det möjligt?" frågade jag.
"Vet inte." Hennes leende slocknade.
"Men jag kan inte komma dit." hon såg ledsen ut.
"Komma vart?"
"Till ljuset du vet." sa jag.
"Varför inte?"
"Jag kan inte se det." Erin tittade upp på mig med tårglittrande ögon.
"Jag vill bara inte vara ensam något mera, ingen kan se eller höra mig, jag är helt ensam", hon grät nu.
"Men det brukar finnas ett själ varför du inte kan få ro, men Erin babe, du är fri." sa jag.
"Jamen du verkar så ledsen, det är min uppgift att få dig att inte sörja, och en sak till, Chaz, han tror att allt är hans fel."
"Han kommer över det, jag säger att du sa det, du är fri." sa jag. Hon tittade på mig en lång stund.
"Säkert?"
"Ja", log jag.
"Nu ser jag det." hennes ansikte sprack upp i ett leende.
"Bra, gå du."
"Åh tack!" ropade jag, kramade mig en gång till.
"Jag älskar dig." sa jag en sista gång.
"Och jag dig", svarade hon sedan var hon borta.
Jag vaknade med ett ryck. Hade allt bara varit en dröm? Nej det kändes så verkligt. Jag tog upp någonting som låg på marken. En bit papper. "Tack för allt" stod det. Jag log. Nej dröm eller inte, det var Erin och om jag kände henne rätt så var allting på riktigt, ja du vet för, änglar ljuger inte...

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Ganska mycket bilder :/ Haha :D Men vad tyckte ni? Bra/dåligt? Kul/tråkig? Kommentera!! <3 Tänker börja skriva på den nya novellen nu haha! <3<3 PS. Jag uppdaterar "om novellen" rutan med en gång bara så ni vet!