Storys About Justin Bieber

- Men vi åker ju hem om två dagar, gör slut med honom då, föreslog Macy.
- Du har rätt, sa jag.
- Tänker du komma tillbaka till middagsbordet? Frågade Macy.
Jag skakade på huvudet.
- Okej, ska jag stanna hos dig? Sa Macy lågt.
- Det behövs inte, gå och skydda Jeremy istället.
- Okej, fnissade Macy. Jag log också, sedan gick hon.
Utan för Cathrines hus
Justin kramade mig, jag kramade inte tillbaka.
- Vad är det som är fel? Frågade han och tittade oroligt på mig.
- Justin, lyssna noga på mig nu, sa jag.
- Okej, sa han och försökte pussa mig på kinden, jag vek undan.
- Lyssna, upprepade jag.
- Jaja, skrattade han.
- Vi borde göra slut, sa jag.
- Va? Sa han. Justins ansikte blev alldels stelt.

Justin's perskeptiv
Hade hon precis sagt "vi borde göra slut"?
- Nej, viskade jag.
- Justin, det är bäst så, jag vill inte bli sårad och sviken igen, sa Catti.
- Sviken? Frågade jag.
- Kvällen när jag blev ledsen och sprang iväg, då brydde du dig bara om Madison, sa Catti. En tår rann ner för min kind när jag såg ner på hennes särpräglade ansikte och tårfyllda ögon.
- Jag är så ledsen, men jag var dum, och arg, sa jag.
- Arg?
- Jag tyckte du var fjantig som sprang din väg, sa jag hjälplöst.
- Jaha, sa hon konstapterande.
- Men jag har väl inte förlorat dig förevight? Har jag verkligen det? Frågade jag och tittade in i hennes ögon som nu svämade över.
- Låt mig vara, sa hon och började gå mot sin dörr.
- Vänta! Sa jag.
Hon vände sig ilsket om.
- Visste du ens att jag grät? Eller att du sårade mig? Frågade jag.
- Nej, annars hade jag väl inte gjort som jag gjort, sa jag. Hon fortsatte gå. Jag hann i fatt henne innan hon öppnade dörren.
- Jag älskar ju dig, sa jag.
- Och?
- Kom igen, sa jag.
- Svara mig ärligt, visste du att jag grät och att du sårade mig djupt? Frågade hon igen. Jag kunde inte ljuga för hennes undrande blick.

- Ja, det gjorde jag, och jag sårade dig med flit, sa jag skamset.
- Tack för att du är ärlig mot mig, sa Cathrine.
- Varsågod, sa jag avslappnat i tron att hon inte var arg på mig längre.
- Och jag ska svara på din fråga om oss, ja, ja du har förlorat mig för alltid, sa hon och smällde igen dörren i mitt ansikte.
- CATHRINE! Skrek jag, men hon låste bara dörren.
- Förlåt mig... viskade jag och gick därifrån.
NÄSTA DAG
Jag gick över till Chaz i hopp om att han skulle förstå mig.
- Yo Justin! Sa Chaz när han fick syn på mig i dörröppningen.
- Yo, sa jag och suckade.
- Whatz up? Sa Chaz och satte på sig sina skor.
- Cathrine gjorde slut, sa jag.
- WHAT?! Sa Chaz förvånat.
- Ja...
- I Budapest? Frågade Chaz.
- Nej igår, sa jag.
- Varför?
- Vi bråkade över att jag råkade flörta lite med en annan tjej som kommit över på middag hos oss, och sedan sårade jag Cathrine med flit för att jag var arg och hon gjorde slut... berättade jag, en tår letade sig ner för min kind och ögonen fuktades.
- Ta't lugnt... tröstade Chaz.
- Jag åker till Atlanta och fortsätter mitt vardagliga liv, sa jag.
- Va?! NEJ! Sa Chaz.
- Jo, jag klarar inte av att vara här när Cathrine avskyr mig och aldirg vill se mig igen.
- Men... sa Chaz olyckligt.
- Jag åker imorgon, ses polarn! Kom till mig klockan två så kan vi ta avsked, säg åt Mitch, Nolan och Ryan också! Sa jag och gick.
- Okej, ses! Ropade Chaz bakom mig, jag vinkade för att han skulle förstå att jag hörde.

Cathrine's perspektiv
Jag satt på min säng och stor grät, Justin, hur kunde han?
Så dum trodde jag inte att han var.
Jag hoppas att han åker tillbaka till Atlanta så jag slipper se honom. Min mobil ringade. Macy.
- Hej, snyftade jag.
- Cattis! Hur är det? Gjorde du slut?! Frågade Macy.
- Kan du komma över? Viskade jag.
- Såklart! Jag kommer på stört! Hejdå!
- Hejdå... viskade jag.