Storys About Justin Bieber

- Flickan var något att leva för, det är ditt fel att det inte är du som har henne i dina armar nu, forsatte mamma, sedan gick hon. Orden sårade mig. Men hon hade rätt. Jag hade varit dum, korkad, idiotisk.
Hur kunde jag?
Men när vi åkte iväg och jag såg hur Dean höll om Cathrine, så tänkte jag; "det där borde vara jag".
Alla tankarna på Cathrine försvann på scénen, mina fans älskade mig och skrek mitt namn.
- Justin! Justin! Justin! Justin...
- JAG ÄLSKAR ER! Brukade jag skrika i slutet av min konsert. Och det gjorde jag. Men jag saknade Cathrine så mycket att jag knappt kunde tänka på annat.
Cathrine's perskeptiv
Jag och Dean satt på mitt rum.
- Är det där killen som du va med innan jag såg dig för en vecka sedan? Frågade Dean och pekade på fotot av Justin, mig, Macy och Jeremy tillsammans på mitt skriv bord.
- Om du menar killen som håller om mig så ja, sa jag.
- Ja jag menar han, sa Dean och flinade.
Jag lutade mig mot Dean, jag saknade Justin, trots att jag inte ville. Jag ville hata honom, men jag kunde inte.
- Han verkar schysst, vad heter han? Frågade Dean.
- Justin Bieber, sa jag.
- Wow! Du siktar högt babe! Sa han och kramade mig.
- Jag är så glad att du är här Dean! Sa jag.
- Jag med, sa han. Jag vände upp huvudet och såg in i hans ögon. Sedan visste inte jag vad som hände, jag kysste honom. Och han besvarade den.
- Det var oväntat, sa jag lågt. Han skrattade.
- Ja, sa han och kysste mig igen.
På kvällen hade jag dåligt samvete över Justin. Och saknaden efter honom gjorde det värre. Jag hade varit så elak och dum, försnärjd i självprakt och självupptagelse, jag var ett monster. Sedan kysste jag en annan kille redan en vecka efter att mitt ex åkt på grund av att jag gjorde slut, det kändes hemskt. 
Klockan var över midnatt men jag tassade ändå upp och ringade till Macy. 
- Vet du vad klockan är?! Stönade hon.
- Ja, ja jag vet! Men jag måste prata! Sa jag.
- Okej kör på! Sa hon.
Jag berättade alltihop och om min känslokarusell med Justin.  
- Justin var något att leva för, det är ditt fel att du inte har honom i dina armar nu, sa Macy innan vi la på.
Även om orden sårade mig visste jag att hon hade rätt. Jag hade betet mig dumt, idiotiskt, korkat.
Vad hade jag gjort? Jag ville inte sakna honom nu när jag hade Dean, men det gjorde jag, jätte jätte mycket saknade jag honom.
Justin's Perspektiv
Jag låg på min säng och tänkte på Cathrine. Hennes ansikte inramat av det blonda svallande håret och det blågröna ögonen och det underbara leendet. Jag saknade henne så.
- Justin! Mat! Ropade mamma från köket.
- Jag kommer Mamma! Sa jag och reste mig. När jag gick förbi soffan satt Ryan och Scooter där.
- Yo! Sa jag.
- Yoyo Justin! Sa Ryan och gjorde high-five.
- Whatz up? Frågade jag på väg mot köket i turné bussen.
- Inget speciellt, sa Scooter. Ät du. Fortsatte han.
- Okej, ses! Sa jag och gick in till mamma.
- Hej Justin! Sa mamma.
- Tja, sa jag.
- Saknar du fortfarnde flicktösen? Frågade mamma. Jag nickade.
- Ni passade, men hon har det bra utan dig, jag vet att det är svårt men så är det, sa mamma.
- Jag vet, sa jag.
- Pattie! Ropade Mama Jan.
- Måste gå Justin, sa mamma JA VAD ÄR DET?! Fortsatte hon på väg ut. 
Jag suckade och kände att bussen stannade. 
- Heej! Hörde att mamma sa. 
- Hej babe! Sa en röst. En mans röst. Vad i?
Snart var bussen i rörelse igen. 
Mamma kom in i rummet tillsammans med en lång man med brunt hår och leende läppar.
- Hejsan, du måste vara Justin, jag heter Dick, vad kul att träffas! Sa mannen och sträckte fram handen. 
- Och vilken relation till mamma har du då? Frågade jag irriterat.
- Vi är tillsammans, sa mamma.
- VA?! Varför har du inte sagt nåt?! Fräste jag och tittade surt på mamma. 
- Jo... jag ville bara inte... jag ville... jag ville att det skulle bli en överreskning! Sa mamma.
- Du menar att du inte vågade säga det till mig? Muttrade jag och började gå tillbaka till mitt rum.
- Justin! Sluta! Såklart att jag inte var rädd att säga det till dig... jag visste inte bara hur du skulle ta det! Förklarade mamma. 
- Det är samma sak, sa jag surt och vände mig bort. Jag sprang till mitt rum och började packa, i en väldnas fart, jag skulle tillbaka till Cathrine, innnan det var försent. 
Cathrine's perspektiv
Jag och Dean satt på min säng igen. Den här gången tittade vi på film och åt popcorn. 
Precis när paret kysste varandra försökte Dean att kyssa mig. Jag vek undan.
- Vad? Sa han.
- Jag kan inte, 
- Varför? 
- Jag...jag kan bara inte det! Stammade jag.
- Det är den där killen, Justin eller vad han nu hette? Eller hur?! Fräste Dean och reste sig upp. 
- Nej azzå...
- Vad?! 
- Jag...
- Du vill ju tydligen inte ha mig här, så vi ses! Sa han och gick. Jag suckade. 
Faan också...