Storys About Justin Bieber

Justin
När jag vaknade låg jag på ett kallt sementgolv (stav). Runt omkring mig fanns stora gröna sopptunnor, svarta plast säckar och annat bråte vilket fick mig att inse att jag var i ett sopprum. Blommorna och kortet till Erin var borta och jag hade fruktansvärt ont i huvudet.
Röster hördes utanför och så öppnades dörren och två tjejer kom in i rummet.
"Vad i..." började den ena.
"Är det Justin Bieber?" avbröt den andra. Jag reste mig mödosamt.
"Vad vill ni ha? Autograf, foto?" sa jag trött.
"Inget dera tack, vi är inte fans", sa en av dem och slängde med sitt blonda hår.
"Okej, hejdå." sa jag och skyndade mig därifrån. En kille dök plötsligt upp framför mig.
"Och vart tror du att du ska?" sa han med ett överlägset leende.
Erin
Jag kunde nästan höra Justin uttala orden som han skrivit ner på det lilla kortet, ja, jag kunde nästan föreställa mig honom stå framför mig och säga det, hela jag skakade av sorg och ilska, hur kunde han gå så här långt?! Bokstavligen!
Jag trodde knappast han åkte hit från Atlanta bara för att lämna sönder trampade rosor och ett kort med sårande ord ner klottrade, det var inte särskilt likt Justin.
Jag tog upp kortet och granskade det, det som först stått där stod med Justins handstil det visste jag, men de ord som stod under de överstryckta hade en annan handstil, frågan var bara vems? För det var inte Justins det visste jag. Tårarna hade tagit slut för länge sedan och jag orkade inte längre bara ligga här och tycka synd om mig själv. Snabbt krängde jag av mig täcket och gick in till badrummet. Chaz stod där inne och försökte raka sig, jag knuffade ut honom medans han högljudt klagade på att han inte ville se ut som en hulligan idag när han och Olive skulle på tivoli. Jag struntade i honom och låste badrumsdörren. Jag drog av mig mina jogging byxor och mitt svarta linne. Sedan tog jag av mig mina underkläder och hoppade in i duschen. Det var skönt att känna sig ren efter ha legat i en säng i flera dagar utan att ha tvättat mig en ända gång.
När jag klev ut bankade Chaz ilsket på dörren och vrålade att han måste komma in nu. Jag ignorerade honom medans jag fönade och borstade håret. Jag dels lufttorkade dels handduks torkade och tillsist svepte jag in mig i en ny handduk och gick sedan retsamt långsamt ut ur badrummet, sista biten knuffade Chaz ut mig.
När jag klätt på mig ringde jag till Olive och bad henne komma över. När hon senare kom skrek hon rätt ut av lycka över att jag var på benen igen.
"Äntligen!" utbrast hon och kramade mig.
"Jag måste bara visa dig en sak", sa jag och drog med henne in i mitt rum. Jag visade henne kortet.
"Jag såg det igår gumman." sa hon mjukt.
"Tror du jag är helt dum eller? Såklart du gjorde, men kolla på det här", sa jag och pekade först på Justins handstil och sedan på den andra.
"Du..." började Olive.
"Ser du att det är olika handstilar? Detta är Justins..." sa jag och pekade på den först skrivna texten. "Och detta är någon annans." Jag pekade på den andra texten.
"Det har du faktiskt rätt i..." sa Olive.
"Men vem kan ha gjort såhär med kortet, det måste ju vara samma person som har förstört rosorna!" sa jag och gjorde en gest mot den sönder trampade buketten.
"Mm... men vi kommer aldrig få reda på det, jag menar vi kan väl inte fråga hela Startford om de sådan här handstil!" sa Olive uppgivet.
"Jag vet..." suckade jag. Det ringde på där nere och vi hörde hur William öppnade.
"Du kan gå upp..." sa han och snart hördes steg i trappan och så tittade Erik in i rummet.
"Hej!" Sa han.
"Hej." sa vi på samma gång.
"Du ser pigg ut?" sa Erik.
"Antar det." muttrade jag.
"Jo jag tänkte du har ju inte mitt nummer så jag tänkte ge det till dig?" Han sträckte fram en lapp till mig.
"Åhh... tack", sa jag och läste snabbt på lappen.
Mitt nummer: 09-66324648 XoXo Erik
Olive snappade åt sig lappen och läste hon också. Sedan stelnade hon till.
"Erik? Kan du... ehrm... gå?" sa Olive och tittade ilsket på honom.
"Öh... visst", sa Erik och tittade förvånat på henne, sedan gick han.
"Men vad håller du på med?" suckade jag.
"Kolla här." väste hon och pekade på lappen.
"Ja?"
"Det är samma handstill som på kortet!" sa Olive och visade mig. Jag gemförde halvhjärat de båda lapparna, sedan stelnade jag till.
"Det kan inte vara sant, åh gud det kan inte vara sant..." viskade jag och lät kortet och lappen falla mot marken.

Nu vill jag att ni kommenterar!!! Det är underbart att få såna okej?? Och ni får gärna ge idéer och så!
 

Erin
"Det är någon som vill träffa dig!" ropade Olive.
"Be denne någon att komma upp", muttrade jag och satte mig upp i sängen.
"Hej", jag tittade på personen som kommit in.
"Vad gör du här?!" fräste jag.
"Jag tänkte bara kolla till dig, jag hörde att killen dumpat dig." sa Erik och tittade in i mina ögon med sina bruna.
"Nej... eller jo det är han, men asså... jag mår fakitskt bra, eller inte bra men, eh..." Han log ett snett leende som fick min mage att fyllas av lycko-känslor.
"Jag fattar, att bli dumpad är skit." sa han och la sin hand över min. Jag drog undan handen.
"Faktiskt så... kan jag inte... jag vill inte ha något nytt... ehm... förhållande", mumlade jag.
"Okej." sa Erik lugnt och snart kysstes vi. Den här gången var de annorlunda, jag njöt och besvarde kyssen plus att jag inte ville att han skulle sluta. När han tillslut drog sig undan från mig fnissade vi båda andfått.
"Säkert att du inte är redo?" undrade han.
"Låt mig tänka", sa jag.
"Det låter bra, vi ses sedan då, Erin." sa Erik och gick ut ur mitt rum. Olive slank in så fort han gått.
"Kysstes ni?!" utbrast hon. Jag skrattade.
"Tyvärr..." log jag.
"Detaljer tack", flinade hon.
***
Min mobil ringde, jag orkade egentligen inte svara men det gjorde jag ändå.
"Erin", sa jag trött.
"Hej det är Justin." Jag stelande till.
"Justin?" sa jag.
"Eh... ja... jag ville bara säga att..."
"Att vadå?" viskade jag.
"Att jag..." längre hann han inte, för jag hade redan lagt på luren. Jag visste inte varför, hela jag skakade och jag mådde illa.
"Vad är det Erin?" sa Olive som kom in för att titta till mig.
"Justin... han... han ringde mig?" sa jag och skakade på huvudet.
"Är inte det bra?"
"Jag vet faktisikt inte", mumlade jag och suckade.
Justin
Snart framme, tänkte jag när jag såg Chaz's hus 100 meter framför mig. Just som jag skulle ringa på dörren kände jag en otrolig smärta i huvudet och sedan blev allting svart.
Erin
Olive kom in rusnade till mig mitt under en repris av "American Idol".
"Jag kan inte hålla mig!" ropade hon.
"För vad?" sa jag och tittade upp.
"Justin kommer om typ fem minuter!" skrek hon.
"Va?"
"Ja... jag ringde honom igår och berättade hur det stod till med dig och han smällte med än gång, han skulle komma vid två tiden!"
Jag stirrade på Olive.
"Du gjorde vad?" var allting jag kunde säga.
"Jamen kom igen, du måste ju gå till skolan och börja vara glad igen och inte bara sitta här och gråta! Jag börjar gråta själv då!" Hon slog ner blicken i golvet och suckade.
"Förlåt." sa hon tillsist.
"Det är lugnt", sa jag och tog hennes hand.
"Tack." log hon och satte sig bredvid mig. Då ringde det på dörren.
"Ska jag be honom gå?" sa hon.
"Nej, be honom komma upp." sa jag. Olive nickade och försvann iväg, snart kom hon upp med inte Justin utan Erik!
"Erik?" sa jag.
"Ja, jag hittade detta utan för huset och det stod ditt namn på det så... för du heter väl Erin McLoud?" sa Erik.
"Ja", sa jag och sträckte mig efter det han höll i händerna. Det var tillplattade rosor som var fulla av brun smutig snö och ett skrynkligt kort där det stod, eller snarare hade stått:
Hej Erin! Jag är så ledsen, Olive berättade allting! Jag älskar dig mest av allting!
Från din Justin Bieber till min Erin McLoud!
Någon, antagligen Justin hade struckit över älskar och skrivit hatar istället, och så hade han struckit över "din" och "min" också, sedan hade han försökte ta bort "jag är så ledsen" men det stod fortfarande väldigt svagt där. Tårarna steg i ögonen, hur kunde Justin göra så här?
Olive tog kortet och roserna ifrån mig, när hon läst satte hon sig bredvid mig och grät med mig.
"Jag ska lämna er ifred", sa Erik och gick ut ur rummet. Olive kramade mig ocg jag kramade tillbaka henne, jag grät, grät och grät ännu mera.
Jag kunde inte hata Justin, allting jag ville var att han skulle älska mig igen, men nu var det så långt ifrån man kunde komma, han hatade mig, han ville att jag skulle dö, han skulle säkert döda mig också om han var tvungen.
"Såja..." sa Olive och kramade mig hårdare. "Det kommer ordna sig."
"Nej det kommer det inte, jag kommer aldirg att få tillbaka Justin igen", snyftade jag.
"Men gå vidare då?" föreslog hon.
"Jag kan helt enkelt inte." sa jag och torkade tårarna.
"Aww... du..." sa Olive och tog mina händer. Det smällde i dörrarna.
"VI ÄR HEMMA!" ropade Chaz's mamma från hallen. Hon och Chaz's pappa hade varit på en båtmässa i tre dagar, det mötes inte precis i lycka...
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kommentera !!<3<3

Det var kallt ute, snön knarade under mina fötter och himlen var klar. I händerna höll jag kassar från olika affärer där jag köpt massor av julklappar till alla mina vänner, familjermedlermar och Justin såklart!
Jag halkade fram på gatorna, jag skulle till ett café och bara sätta mig lite.
När jag var utan för Wayne Coffé halkade jag på den ishalla gatan och julklapparna regnade kring mig. Påsarna låg omkring mig med dess innehåll överallt.
"Hur gick det?" sa en varm och mjuk röst.
"B-bra", stammade jag och började samla ihop mina grejer. En hand hjälpte mig upp och jag såg in i ett par bruna ögon.
"Säkert?" sa han och gav mig det sista paket som jag la ner i en påse.
"Ja." sa jag snabbt och började gå mot dörren. Killen följde efter mig in, han satte sig vid bordet mittemot mitt och kollade på mig hela tiden.
"Notan tack." sa jag till servitrisen som gick förbi.
"Okej", sa hon och kom snart tillbaka med notan. Jag betalade och la dit lite dricks. Sedan reste jag mig och började stapla hemåt.
Nästan hemma hörde jag fotsteg bakom mig. Jag vände mig om i hopp om att det skulle vara Justin, men det var det inte, det var den där killen igen.
"Hej!" ropade han glatt. Jag svarade inte utan vände mig om och jag snabbare.
"Vänta!" ropade killen bakom mig. Mina ben ryckte men jag tänkte inte springa, det skulle vara konstigt.
Jag kände en hand på axlen och jag vände mig ilsket om.
"Vad fan vill du?!" fräste jag.
"Öh... jag bara... du glömde den här", sa han och gav mig mina lovikavantar.
"Åh... eh.. tack..." sa jag och kände mig med ens ganska dum.
"Aja, hejdå", sa killen och började gå.
"Förlåt." hasplade jag ur mig. Han vände sig om och flinade.
"Det är lugnt, jag heter Erik om du undrar", sa han och gick sedan vidare.
"ERIN!" Ropade jag efter honom. Han vinkade till mig som tecken att han hade fattat.
När jag kom in möte Justin mig i hallen med en varm kyss.
"Vad var det för?" fnissade jag.
"Inget, du är bara så söt." log han.

Vi satte oss i soffan och jag greppade hans arm, han log mot min mun och jag kände hans värme.
"Eyeyey! Ingen pussar i soffan, tack!" Vi vände oss om och såg Chaz och Olive, Olive höll i sin älskade kamera. "Får jag ta några bilder?" undrade hon söt. Jag och Justin nickade på samma gång.
Justin skulle skoja till det lite och gick för att hämta sin väst som han hade på TCA.
"Justin..." började jag. Han skrattade lite och tog tag i mig. Jag lutade mig mot honom och log, han tittade ner på mig och log, han också. Olive tog ett kort och sa 'awww'.

Sedan tittade vi lite på TV, det var Jersey Shore så jag fasnade där i soffan. Justin låg med armarna runt mig och lutade sin haka mot mitt huvud.
Olive och Chaz låg sammanslingrade på soffan mittemot  och både hade somnat, det var så gulliga ihop!
***
Jag slog upp ögonen och insåg att jag måste ha somnat. Justin låg kvar hos mig och sov, jag såg mot Olive och Chaz, de var inte kvar, de måste ha gått upp för länge sedan. Jag resten mig försiktgt så att Justin inte skulle vakna, det gjorde han inte heller, och gick mot ytterdörren. Det var iskallt ute och vit rök kom ur min mun. Jag gick ut på gården och satte  mig på bänken som var alldels frostig men jag brydde mig inte. Snart hörde jag steg och antog att det var Justin, fast när jag tittade upp var det Erik från förut idag.
"Vad snabbt det blir mörkt", sa han.
"Mm..." mumlade jag.
"Vad gör du har ute då?" frågade Erik. Jag svarade inte.
"Hur mycket är klockan?" sa jag istället.
"Halv fem, de andra i din familj stack för en halvtimme sedan, jag såg när de gick." sa han.
"Aha", muttrade jag och reste mig för att gå in igen. Erik tog tag i min hand.
"Vänta", bad han.
"Släpp mig." väste jag och drog mig loss. Han reste sig och tog ett steg mot mig.
"Låt mig vara!" sa jag.
"Snälla, jag menade inte så!" försökte han. Plötsligt höll han i mig igen och hans läppar var bara några centimeter ifrån mina.
"Öh..."
"Schh... ingen för någonsin veta..." viskade han och hans läppar snudade vid mina. Utan att veta varför besvarade jag kyssen. Eriks händer greppade om mina axlar och kyssarna blev vildare.
"SLUTA!" fräste jag mig och gled ur hans grepp.
"Du..." började han.
"STICK!" Skrek jag. Han tog ett steg mot mig, jag slog honom över kinden så att rodnaden la sig över stället där jag träffat.
"Jaja..." muttrade han och lomade iväg. När jag inte längre såg honom började tårarna rinna ner för mina kinder, jag kände mig hemsk, smutsig och en aning snurrig.
Justin
När jag vaknade upp låg inte Erin kvar hos mig längre. Jag reste mig och ropade. Ingen var i huset, det ekade tomt överallt.
Jag gick mot hallen och fann att ytterdörren var öppen. Jag tittade ut och såg Erin sitta ihop kruppen vid husknutten. Jag sprang till henne och hjälpte henne upp. Hon grät, grät så hon skakade.
"Vad har hänt?" frågade jag bestört. Hon tittade inte på mig.
"Åh Justin..." viskade hon.
"Vad har hänt?" sa jag igen. Den här gången tittade hon på mig.
"Jag är en hemsk människa."

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Så vad tycker ni?? Kommentera nu!!

En månad hade gått nu sedan det stora "bråket" mellan Chaz och Olive. Jag ringer henne varje dag men hon vägrar kom till mig. Såklart förstår jag henne, att bli sviken av en kille är HEMSKT! Egentligen var det hon som svek Chaz och han kanske borde vara så arg? Jag vet faktiskt inte...
"Vad tänker du på?" frågade Justin och rörde vid mitt hår.
"Olive." sa jag.
"Aww Erin..." sa han och sträckte fram sin hand. Jag tog den och lutade mig mot hans arm.
"Tror du de kommer bli sams?" frågade jag honom och pillade på hans stickade kofta.
"Jag hoppas det", sa han och tog sin arm (inte den jag lutade mig mot) och la den runt mina axelar (stav) och kramade min högra axel med handen.
Plötsligt ringde min mobil. Det var Olive.
"Hej", sa jag.
"Hejhej!" sa hon glatt.
"Något nytt?" frågade jag.
"Jag 'gjorde slut' med den där collge killen", sa Olive.
"Är det bra?" sa jag ironiskt.
"Ja! Då kan jag bli ihop med Chaz igen!" utropade hon.
"Men..." började jag.
"Ja jag vet att han är skitsur på mig men jag ska försöka övertala honom, kan jag få prata med Justin?" Jag var tyst i några sekunder.
"Öh... ja?" sa jag.
"Bra, hejdå!"
"Hejdå..?" sa jag och gav Justin telefonen.
"Va?" mimade han.
"Jag vet inte, Olive har väl käkat svamp eller så", sa jag och skakade på huvudet.
Sedan reste jag mig och lät Justin och Olive prata ifred. Jag gick till Chaz.
"Får jag komma in?" frågade jag och knackade på dörren.
"Aaaa..." ropade Chaz innefrån rummet. Jag tryckte ner handtaget och gick in.
"Hej", sa jag.
"Hej." muttrade han.
"Vad gör du?" undrade jag. Han svarade inte. Chaz hade varit så avig sedan det där med Olive hände, han har inte varit otrevlig eller så, han har svarat på våra frågor men han är väldigt isolerad och nedstämd. Inte ens Justin och Ryan gör honom glad.
"Ville du nåt?" suckade han och vände sig mot mig.
"Eh..." jag kunde ju inte säga att Olive skulle komma över för då skulle han flippa ut men ändå....
"Nå?" Chaz höjde ett ögonbryn och granskade mig med sin "lärare ute på jakt" blick som fick mig att skratta.
"Chazy..." sa jag och skakade på huvudet.
"VAD?!" fräste han men jag såg igenom ilskan och fann sorg och glädje över att jag kommit till honom.
"Vi finns här för dig, både jag och Justin, bara så du vet", sa jag. Han vände bort ansiktet men jag hann se tårar i hans ögon.
"Såja..." viskade jag och kramade honom. Han kramade tillbaka denna gången. Min tröja bli blött vid axlen av hans tårar.
Det ringde på dörren och Chaz såg med ens trött ut.
"Jag öppnar", sa jag och reste mig.
Det var såklart Olive. Justin stod utanför Chaz's rum när vi kom upp för trappan.
"Gå in själv, de blir bäst så." sa jag.
"Okej", sa hon och skulle just gå in när Chaz öppnade dörren. De stirrade på varandra en stund.
"Kom", muttrade han, gav mig och Justin en mördar blick, inte en sådan där jag-hatar-dig-förevight-blick utan en sådan där men-snälla-varför-bjöd-ni-in-henne-blick.
När dörren smällt igen bakom dem sprang jag till fönstret med Justin hack i häl.
Vi hörde fört hur de skrek åt varndra och sedann blev det alldels tyst. När vi såg dem blev jag alldels varm, för det var en riktigt värmande syn. De stod med armarna om varandra och kysstes en riktigt vacker och kärleksfull kyss. Jag fick tårar i ögonen.
"Vi borde också göra sådär", sa jag Justin småskrattande.
"Jag tycker det är gulligt." sa jag.
"Kom då så ska jag kyssa dig!" flinade Justin. Han började kittla mig och jag skrattade ihjäl mig.
"Kolla Justin!" ropade jag.
"Vad?"
"Snö!" Utbrast jag. Och ja, den första snön föll ner över Startford... äntligen!

"Chaz?" jag knackade förstiktigt på hans dörr. Jag hörde kvävde snyfningar därinne från och jag ville verkligen inte att han skulle vara ledsen.
"Får jag komma in?" frågade jag mjukt.
"Dra åt helvete!" hördes det från Chaz. Jag suckade.
"Snälla Chaz..." började jag.
"Kom in då!" fräste han och jag tryckte ner handtaget. Det var låst.
"Hörrdu, nu låser du upp!" morrade jag.
"Jaja", muttrade han innefrån rummet och öppnade till mig. Jag slank in och hans låste dörren efter mig. Sedan satte han sig på sängen och torkade sina ögon.
"Du..." sa jag och satte mig bredvid honom.
"Jag kan bara inte fatta det", viskade han och en tår föll ner på min hand.
"Vad?" sa jag och strök honom över ryggen.
"Att hon var otrogen, jag har alltid stöttat henne, hjälpt henne..." hans mening dog ut och ögonen tårades på mig också.

"Hon menade inte det så..." viskade jag.
"Joho! Hon är en jäkla... en jäkla... svikare!" Jag tittade på honom och log lite prövande.
"Tycker du verkligen det?" frågade jag.
"Ja! Sluta ömka mig din..." skrek Chaz och flög upp ur sängen.
"Vadfan säger du?! Jag är bara lite snäll här!" skrek jag tillbaka.
"Gå och var det någon annan stans jag orkar inte ha dig och dina jävla ursäketer!" fräste han.
"Wow Chaz, du svärde, hur gick det till?" muttrade jag och gick ut ur hans rum. Han smällde igen dörren efter mig och jag kände en tår på min kind.
"Vad sa han?" Justins mjuka röst kom från ingenstans och jag kände att han verkligen var den rätte just nu att prata med.
"Att..." längre hann jag inte innan rösten bröts och jag började skaka av gråt.
"Aww shawty..." mumlade Justin och omfamnde mig. Jag lutade huvudet mot hans bröstkorg och blundade. Det var skönt, precis vad jag behövde för att rensa huvudet.
"Hade Olive varit otrogen?" frågade han. Jag nickade tyst och suckade lite.
"Med vem?"
"Jag vet inte." Vi stod tysta en stund.
"Ska vi gå ut?" frågade han tillslut.
"Mm..." mumlade jag och följde honom ut. När vi kom ut fattade han min hand och tillsamman gick vi ner mot vårt favoritställe, stranden.

Det var riktigt kallt ute och jag rös i mina tunna kläder. Justin la armarna om mig och det värmde mig nog.
"Du är helt underbar", sa jag och lutade bakhuvudet mot honom.
"Det är du med." sa han och jag vände mig mot honom.
"Tack", log jag.
"Alltså... det känns... det känns helt underbart när jag är med dig och..." han avslutade inte meningen, eller snarare avbröt jag honom genom att kyssa honom. Han besvarde kyssen och den blev alltmer passtionerad.
"Vänta, tyst! Hör du?" sa jag och höll upp handen i luften. Justin stannade upp.
"Ja..." sa han. Vi båda hörde det tydligt, det lät som om någon, eller ja, några bråkade.
"Fan ta dig!" skrek en av dem. Det var Chaz.
"Ditt jävla ego!" skrek den andra. Olive.
"Kom!" Ropade jag till Justin och så rusade vi upp till huset där Chaz och Olive stod och bråkade.
"Du bara går runt och leker player, det är fan inte okej!" vrålade Chaz.
"Det vet inte vad du pratar om!" morrade Olive.
"Kanske, men jag visste inte vad jag pratade om när jag sa till alla att vi var ihop och hur toppen du var!" fräste Chaz. Det tog till och med mig i hjärtat och jag såg tårar glittra i Olives ögon.
"Jag hatar dig", viskade hon. Jag gick fram till henne och kramade henne.
"SÅja..." mumlade jag och hon kramade mig hårt tillbaka.

Jag och Justin låg i soffan hemma hos mig och pratade. Jag låg ovanpå honom (misstolka ej) och han smekte mig över ryggen.

(ignorera att hon är topless)
Olive kom in. "Stör jag?" frågade hon försiktigt.
"Nejdå", sa jag.
"Får jag prata med dig lite?" undrade Olive och tittade på mig.
"Javisst." sa jag och reste mig. Vi gick ut och satte oss på bänken utanför huset.
"Jag vet inte hur jag ska säga detta men..." började hon. "jag gjorde 'det' igårkväll." Jag bara stirrade på henne.
"OMG! Gjorde du! Shit! Shit! Med Chaz då?" utbrast jag. Hon rodnade och tittade ner på sina händer.
"Azzå nej..." mumlade hon.
"Vadå?" frågade jag.
"Jag gjorde det liksom inte med Chaz utan med en annan kille..." viskade hon.
"Va?!" Skrek jag.
"Shh!" Ropade hon och knuffade till mig.
"Men vem?" sa jag.
"Är du arg?" undrade hon. Jag skakade på huvudet.
"Nejnej!" Sa jag.
"Bra, tack, jo det var en kille från collge som jag träffade på stan, han heter Loren Starr." sa Olive.
"Oh-my-god! En collge grabb! Bra jobbat!" log jag. Hon fnissade. Sedan blev jag allvarlig.
"Du har väl sagt till Chaz, eller hur?" frågade jag allvarligt. Hon tittade ner igen.
"Näe..." mumlade hon.
"Fan." suckade jag.
"Vad ska jag göra?" viskade hon.
"Jag kan säga det till honom, om du vill?" föreslog jag.
"Nej, jag vill säga det själv men jag vet inte hur..." sa hon.
"Säg bara att du vill göra slut med honom", sa jag enkelt.
Chaz
"Säg bara att du vill göra slut med honom", sa Erin och jag hörde hur Olive suckade. Jag gömade mig bakom husknuten och lyssnade på deras samtal.
"Men jag vill liksom inte ljuga för honom..." sa Olive.
"Det gör du inte, du säger bara inte hela sanningen." sa Erin lättsamt.
"Jag kan väl inte bara utelämna att jag varit otrogen..." började Olive men jag avbröt henne.
"Har du varit ortrogen?!" vrålade jag.
"Eh... Chaz jag..."
"Fan ta dig din jävla bitch! FAN TA DIG!" Skrek jag och skulle just gå fram och slå till henne när Justin och Ryan dök upp från ingen stans och tog tag i mig.
"Lugn kompis." sa Ryan stelt.
"Jaja, ni kan släppa mig." fräste jag. De släppte mig.
"Snälla Chaz lyssna på mig..." började Olive.
"Håll käften!" Morrade jag.
"Sluta Chaz, hon försöker ju för fan förklara här!" skrek jag.
"Jag bryr mig inte vad den där bitchiga playern har att säga", väste jag och gick därifrån.
Erin
Olive skakade och jag hörde hur hon snyftade. Sedan tog hon till flykten och jag sprang efter.
"Vänta!" ropade jag. Hon sprang ner till stranden och satte sig i sanden som var blöt efter regnet som öst ner i två dagar snart.
"Fan..." viskade Olive när jag satte mig bredvid henne.
"Åhh snälla du..." sa jag och kramade henne.
"Jag svor inte åt dig utan till mig själv." mumlade Olive.
"Du..." sa jag lent och kramade hennes hand.
"Jag har ingen, alla hatar mig!" fräste hon.
"Du har mig, allitd." sa jag och hon tittade tacksamt på mig.
"Tack för det, du är den bästa vännen man kan få",
"Bättre än Sarah?" sa jag.
"Japp." log Olive och gav mig en kram.
"Tack, det betyder mycket för mig." sa jag.
"Varsågod", sa hon och jag log tillbaka.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Tredje för idag... ganska nöjd!! Hoppas ni gillar det!! Kommentera! <3

"Ni kan komma in nu." sa en dyster sjuksköterska till mig, Ryan och Chaz.
"Överlever dem?" frågade jag när vi passerade henne. Hon svarade inte och jag vågade inte fråga igen.
Vi kom in och såg först Erin och sedan Olive ligga bleka (förutom de svarta på armarna och så) i varsin säng. Ingen rörde sig, ingens bröstkorg hävde sig upp och ner. Båda hade slanger i armvecken (stav) och näsan.
"Nå? Kommer de klara sig?" sa Chaz med ostadig röst.
"De ligger just nu i koma, och de kommer inte vakna mera, koman kommer högst att vara i två dagar till och jag tror de inte ens hinner vakna emellan... ni vet vad." sa doktorn och tittade allvarligt på oss.
Tårarna översvämade mina ögon och jag kunde knappt andas. Erin, min Erin skulle dö.
"Nej..." viskade jag och lät tårarna rinna fritt.
"Jag är ledsen och jag föreslår att vi begraver dem redan imorgon." sa doktorn.
"Ring till min mamma och fråga, hon är förmyndare för Erin och vem som är det för Olive är väl hennes pappa..." började Chaz.
"Har du hans nummer?" frågade doktorn skarpt.
"Nej men jag kan söka på internet, det finns en super bra app till det föresten som jag har på min mobil", babblade Chaz på och tog fram sin IPhone.
"Nejnej, jag ringer honom." sa doktorn hastigt och Chaz tog förvånat ner sin mobil. Mitt undermedvetna visste att det var något skumt på gång men min sorg var så stor att jag varken inte orkade eller brydde mig så jag lät det vara.
***
Dagen efter var nästan alla i lilla Startford på plats för att vara med. Det var nog de första "levande begravd" begravningen.
"Vi har samlats här idag för att hedra två tappra flickor som blivit förgiftade och därmed mördade, de är ännu inte döda utan ligger i koma men de kommer inte vakna igen även om de lever i två dagar tills underjord..."
Jag orkade inte lyssna på prästens babblande. Jag bara väntade på att man fick ställa sig i en kö vid kistan och lägga en ros och säga några ord.
När det var dags började jag med Olive. Hon låg så stilla och tyst där i kistan. Det var hemskt. Jag la en ros bredvid henne axel och mumlade stilla ord till henne.
Sedan ställde jag mig i kön till Erin. När jag kom fram vällde tårarna fram, jag kunde bara inte fatta att hon var död, eller nästan död då. Jag la min ros bredvid hennes nacke precis, jag råkade nudda hennes hår och märkte att de var stelt och hårt av hårspray, jag svallade hårt.
"Jag älskade dig, och jag kommer alltid att älska dig, du finns hos mig trots att du inte är bredvid mig och håller min hand, men även om du är borta känns du verklig för mig, så detta är inte ett adjö." viskade jag och lät en tår rinna från mitt öga och falla ner på Erins ansikte.
Erin
Allting var svart, svart, svart och ännu mera svart. Det var som om jag gick i en dimma och jag hade svårt att andas. Jag ropade gång på gång Olives namn utan att veta varför. Dog hon? Eller vad hände? Lever jag? Vart är jag?
Så många frågor och inga svar på en ända. Min ögon tårades och jag hostade till. Usch, jag kunde verkligen inte andas. Det verkade som om jag var alldels ensam... vart jag nu var. Jag ville bara vakna, jag önskade att alltihopa var en dröm och jag skulle vakna i Justins famn helt oskadd. Eller?
Jag slog upp ögonen och fann att jag var omringad av blommer... jag mindes detta... som i en dröm...

"Erin McLoud?" flåsade jag till tjejen bakom disken.
"Ååh... du menar flickan som..."
"Jag vet vad som hände henne", avbröt jag.
"Okej dåså..." muttrade tjejen surt. "hon finns i rum 201 på våning 4."
"Tack!" Jag sprang till hissen. När den kom tryckte jag på den runda knappen med en svart fyra i. De lyste gul rött om den när jag hade tryckt. Att jag fasnade på så små detaljer.
När jag klev ur hissen på fjärde våningen satt redan Kathrine, Chaz, Ryan och William redan där och väntade.
"Får man gå in?" frågade jag. Chaz nickade stumt. Jag öppnade dörren och klev in.
I en säng låg en blek Erin. Jag gick fram till henne och strök henne över handen. Hennes armar var svarta, det svarta avtecknade sig starkt mot hennes nästan genomskinliga, vita hud.
Jag svalade. Det svarta hade som tur var inte spridit dig längre än till armarna och jag antog att det inte skulle sprida sig mer.
Hon skulle inte dö förrän hon vaknade ur koman men ändå. Det var samma sak eftersom hon inte satt upp och pratade trots att hon levde.
"Snälla ge inte upp, snälla, snälla..." viskade jag och smekte hennes panna. Den var förvånadsvärt kall och jag rös när jag kände på den.
Tårara började rinna. Hon såg hemsk ut, redan hade hon börjat magrat och blodårdorna visade sig tydligt.
Jag bestämde mig för att kolla till Olive också eftersom ja... hon var ganska nära vän till mig nu...
Olive såg värre ut än min underbara lilla Erin. Giftet hade spridit sig mycket mer och Olive hade svarta fläckar på armarna och hon var svart på halva överkroppen.
Hon var blekare och hennes hy var nästan genom skinlig (stav). Jag rös.
"Du måste vakna, snälla gör det, för mig, för Chaz, för henne..." Jag strök över en av Olives svarta fläckar.
"Dö inte." sa jag och gick.
När jag kom tillbaka möte en sammanbiten Chaz mig.
"Här, läs det här." sa han och gav mig Erins IPhone 4.
Hon hade fått ett SMS från Olive för bara några timmar sedan. Jag stirrade på meddelnade.
"Kom snabbt om du vill att hon ska överleva, giftet har redan börjat sprida sig och blodet droppar..." läste jag.
"Det måste vara han som gjorde detta som skickade det." sa Chaz kallt.
"Ja..." viskade jag.
"Och detta hittade vi i Erins ficka", fortsatte han och gav mig en plastpåse med något vitt i.
"Vad är det?" frågade jag och öppnade påsen för att ta upp det.
"NEJ! Det är gift på pappret, det var ett meddelade från 'mördaren'!" nästan skrek Chaz.
"Vad står det då?" frågade jag.
"Giftet sprider sig i dinna årdor just nu... så fort du rörde denna dömdes du... men du kommer överleva, mycket, mycket smärtsamt efter som Olives gift är i dig nu och kommer att göra dig sjuk men hon kommer långsamt befrias från giftet..." rabblade Chaz. 
"Åh nej..." viskade jag. "kan man inte få ut giftet på något sätt?" fortsatte jag.
"Nej, de har redan testat men om man vill ta ut giftet tar man ut för mycket blod och då dör man garanterat. 
Jag suckade djupt.
"Fan, fan, fan!" svor jag och torkade mig i ögonen. 
"De vaknar! DE VAKNAR!" Skrek någon bakom oss. Det var Kathrine.
"Va?" sa jag.
"Erin och Olive, de har vaknat! Och gissa vad? De kommer klara sig galant!"
Vi sprang mot henne och in i deras rum, jag till Erin och Chaz till Olive.
Erin satt upp, färgen hade redan kommit tillbaka på hennes kinder men de svarta var kvar.
"Justin!" pep hon lyckligt. JAg sprang fram till henne och kramade henne hårt, hårt.
"Gud..." viskade jag och log lyckligt.
Sedan vände jag mig mot doktorn som stod i ett hörn och tittade på oss.
"Kommer de svarta försvinna?" frågade jag.
"Tyvärr inte men det kommer inte göra henne någon skada." sa han.
"Okej, tack." sa jag sammansbitet och vände mig mot Erin igen.
***
Nu skulle vi åka, bort från Startford och USA, bort från alla problem och allt förflutet.
Vi skulle till Sverige. Det var första gången för oss båda, det skulle bli både kul och skönt. Vi skulle bo på ett hotell som hette "Park inn" och som låg i Hammarby Sjöstad.
Vi satt på planet och pratade ivrigt om allting mellan himmel och jord, eller snarare om allting mellan Sveriges norra punkt och Sveriges södra punkt.
"Detta kommer bli så kul!" Utbrast Erin gång på gång och det tyckte jag också. Helt underbart alltså...
Vi kom fram ungefär två timmar senare och vi mötes som tur var inte av en hop fans.
När vi kom till vårt hotell var både trötta. När vi kom in stönade Erin till och höll sig för magen.
"Hur är det?" frågade jag oroligt.
"En sträking bara", log hon och jag hjälpte henne till sängen.
"Säkert?" sa jag.
"Jadå." försäkrade hon och klappade bredvid dig. "kom hit nu." skrattade hon. Jag gjorde som hon ville och satte mig bredvid henne. Vi började kyssas passionerat. Det var verkligen mysigt.
Just då öppnades dörren och en butler la in resten av vårt bagation.
"Förlåt!" sa han på knaglig engelska.
"Det är okej." sa jag. Han nickade och försvann. Sedan fortsatte vi kyssas, och sedan gick vi och la oss. (misstolka inte!)
Nästa dag gick vi upp ganska sent, vi skulle äta brunch på en hamburge restrang vi sett igår som hette Max eller något.
Vi gick dit och satte oss för att äta. Några fans kom fram men inte så många, Sverige var ett bra land på det sättet tänkte jag glatt och satte ner min bricka på ett av borden.
Två tjejer tittade sint på oss. Men ingen kom fram, det märktes att de inte ville störa.
"Hej!" Ropade jag och kom på att vi inte var i USA.
"Hej." mumlade en av dem på hyffsad engelska.
"Pratar ni engelska?" frågade jag. De nickade.
"Är ni fans?" frågade jag varmt.
"Ja!" Sa båda på samma gång. Sedan fick de varsin autograf, en varsin kram och ett varsit foto som jag tog med den rödablonda tjejens mobil.
"Vad heter ni?" frågade jag.
"Lexi." sa den rödblonda.
"Linda." sa den andra.
"Okej, kommer ni på konserten i Globen imorgon?" frågade jag.
"Inga pengar." förklarade Linda.
"Vänta", sa jag coh hämtade min fribiljetter.
"Första raden." sa jag och gav dem varsin biljett. De fnittrade hysteriskt och sa tack gång på gång. Sedan gick jag och satte mig med ett leende på läpparna.
"Sådär, nöjda fans." sa jag.
"Bra Justin", flinade Erin och så kysstes vi.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Så vad tyckte ni?
Lexi var en basering på mig... det vore rena rama drömen om det där blev sant...

Jag sprang ner i hallen och drog på mig mina Dr. Martins (de var inte äkta) och min skinnjacka med ullkrage och sprang ut.
Sedan sprang jag in igen och hämtade bilnycklarna och mobilen (hehe).
Jag satte mig i bilen och startade den, sedna körde jag snabbt hem till Olive. Det var släckt och det gav mig en kuslig känsla av död...
När jag klev ur bilen kom den första riktiga "höst" brisen. Jag rös och stannade upp. Men sedan skärpte jag mig och sprang in i Olives hus.
Skirket fasnade i halsen när jag såg Olives oröliga kropp på golvet. Runt henne fanns en mörkröd blodpöl.
Tårarna brännde när jag rusade fram till henne och började skaka henne. Det satt en lapp instucken i hennes t-shirt. Jag tog ut den och la den i fickan. Sedan kollade jag pulsen. Väldigt, väldigt låg men den var där. Snabbt ringde jag till 911 och väntade desperat på att någon skulle svara. Och de gjorde dem. Efter andra signalen.
"Hej jag behöver en ambulans till Mirror Street 55 nu tack! Jag har en svårt skadade medvetslös här!" nästan skrek jag.
"Okej, en ambulans kommer om fem till tio minuter." Sa kvinnan i andra ändan.
"Tack", mumlade jag och la på.
De tio minuterna var de längsta i mitt liv. Hela tiden försökte jag få liv i Olive, jag gjorde mum mot mun och huvudstupa sidoläge även om hon inte nästan drunknat.
När ambulasmännen kom in hade jag nästan gett upp hoppet. När de lastat in Olive satte jag mig också där.
Jag tog fram lappen och läste den, bara spontat sådär efter som jag inte hade något att göra.
När jag läst innehållet på lappen höll jag på att svimma av skräck. Jag tittade på Olives ansikte, det såg så livlöst ut, men jag var säker på att hon skulle klara sig... helt säker.
Justins perspektiv
Tänk att jag snart få se henne igen. Jag saknar henne så sjukt mycket. Hon är den sötaste, finaste och gulligaste i världen, det skulle jag säga till henne när vi träffades igen.
"Justin! Wake up body!" Ryan Good min stylelist tittade retsamt på mig.
"Aa?" Sa jag yrrvaket.
"Tänkte du på din tjej nu igen?" frågade han med skratt i rösten. Jag rodnade och brydde mig inte om att svara på hans fråga.
***
Jag la mig ner i sängen, med en glädjes suck. Imorgon skulle bli helt... helt... underbart. Jag somnade snabbt och det gjorde jag med ett leende på läpparna.
I Justins dröm:
Allting var kaos, en gråtande och förstörd Tanya och en lika förstörd Sarah satt i sjukhus stolar och väntade, väntade och väntade. Jag visste inte på vad. Men de grät båda och runt omkring dem var det som sagt kaos.
"Vad har hänt?" Frågade jag. Men ingen svarade mig. Jag lyckades höra när några läkare pratade. Jag lyckades uppfatta att Olive och Erin var svårt skadade båda två och de hade 25 % i kroppstempratur och svag puls som knappt kändes.
De låg i någon sorts koma som de trodde skulle kunna hålla minst i tre år. Jag svalde. Vad. Fan.
Jag lyckades också snappa upp "vad" som hänt dem och det fick mig att vilja spy. Hur. Fan. Kunde. Detta. Hända.
Jag satte mig upp i sängen alldels svettig. En inpuls slog mig snabbt. Jag måste... måste till....
Snabbt klädde jag på mig och tog min mobil plus bilnycklar. Sedan satte jag mig i min bil och körde.
Jag måste till Erin. Nu.

Jag hade börjat hänga ganska mycket med Tanya, jag märkte att Olive inte gillade det men jag och Tanya hade så himla kul tillsammans.
Jag hade också märkt att Olive i samband med att jag var med Tanya hade börjat vara med en tjej i klassen som hette Irina.
Idag satt jag och Tanya och skrattade så mycket att jag nästan ramlade omkull. Hon hade sagt "tja era socks vad händer" och slått handen i bordet. Det var alltså det vi skrattade åt.
"Azzå vad skrattar ni åt dåh?" Frågade en röst som jag kände igen. Det var Olive, men hon lät inte normal, hon lät... fientlig och vass av tillbakahållen vrede.
Jag tittade upp och såg hennes ansiktisuttryck. Hon var nästan grön av avund och ilska. 
" Inget", flåsade jag och försökte se allvarlig ut men det var svårt.
"Gud vad barnsliga ni är, som vanligt då med dig Erin, alla i din familj hatar ju dig och man kan fatta varför." Jag fattade knappt att hon sa det, varför gjorde hon det.
"Håll käft!" skrek jag.
"Ja där ser man, lika känslig som vanligt." sa Olive hånfullt. Jag kände tårarna bränna i ögonen.
"Fan ta dig." väste jag och torkade mig i ögonen.
"Ska lilla klängapan grina nu också?" fientligheten i hennes röst fick mig att rygga tillbaka.
"V-vad menar du med klängapa?" viskade jag.
"Tja, du är ju en bitch som leker med Bieber och du är ju en player för du var ihop med en annan kille i typ två veckor." sa Olive triumferande som om hon älskade att stå och avslöja min hemligheter för hela klassen, och jag som var ny också. Som tur var kom Chaz och Ryan då. De avrundade hela scenen och jag hörde hur Chaz skällade ut Olive.
Efter skolan gick jag och Tanya hem till Tanya.
Vi kollade runt på youtube och så hittade vi en video som Olive och Irina lagt ut tillsammans, de skrattade och flamsade och vi bestämde oss för att hämnas på Olive genom att driva med deras video genom att kopiera dem fast ändå göra om lite.
Sedan klippte vid ihop videorna så att man visade varanat klipp med oss varanat med dem, så man såg att vi drev med dem, sedna la vi skrattande ut den.
(Titta på video och ignoreram att det säger "demi" och "mandy" och så...)

"Justin? Hur i..?" Började jag. Sedan såg jag limousinen som stod en bit bort och insåg att den faktiskt var snabbare än jag.
"Förlåt, jag fattar om du inte kan lita på mig mera, men jag älskar dig så fruktansvärt." sa han och tittade bedjande på mig. Jag kände tårarna bildas i mina ögon.
"Jag vet inte…" snyftade jag. Tårarna tog över handen och jag började gråta. Han omfamnade mig och jag kramade honom tillbaka utan att veta varför.
"Shh… såja…" viskade han i mitt öra om och om igen. Jag lös gjorde mig från hans grep och tittade honom i ögonen.
"Okej då." sa jag med ett leende.
"Tack! Tack, Tack, Tack!" utbrast han och kysste mig.
"Åhh Justin", skrattade jag.
***
Jag kramade Justin det hårdaste jag kunde.

"Åk inte." bedjade jag när han lastade in bagadet i sin limousin.
"Jag måste baby", suckade Justin och smekte mitt hår.
"Men åh..." stönade jag. Han skrattade till, sedan kysste han mig.
"Hejdå." sa han allvarligt.
"Hejdå." kved jag.
Justin satte sig i baksätet och så åkte den lyxiga saken till bil iväg med min Justin i sig. Jag suckade högt.
"Erin det är käk!" vrålade Chaz innefrån.
"Okej!" ropade jag och började gå in igen. Det skulle dröja fyra månader innan Justin skulle komma tillbaka till Startford, jag ville bara skrika. Men jag skulle ju få gå på en av hans konserter backstage om en vecka då vi även skulle äta middag och jag skulle hänga med honom hela tiden. Den dagen hade jag tagit ledigt från skolan och jag längtade väldigt mycket tills det var dags.
Efter maten gick jag ner till stranden för att promernera i vattenbrynet.
Det blev fotspår efter mig som sedan översvämmades av vatten.

Jag gick och gick och gick i säkert två timmar innan jag satte mig ner på en bänk i utkanten av stranden.
Tankarna flög till Justin hela tiden, jag tänkte på hans bruna ögon och hans bruna ögon och hans mjuka hår. Hur kunde jag varit så elak och hjärtelös mot honom? Jag skämdes så.
Tänk om han hittade en ny tjej? Det skulle han säkert göra, och det förtjänar jag, jag förtjänar att bli bortglömd. En tår rann ner för min kind. Om han glömmer mig är det mitt eget fel.

--------------------------------------------------------------------------------------------------
Sådär.... kan ni klara 5 kommentarer??? SKulle betyda mycket :D
Kanske kommer ett till idag jag ska flytta saker från mamma till pappa så jag är ganska upptagen men kanske som sagt.

Det var kväll, min första dag i Startfords skola hade varit toppen, och nu satt jag med mobilen i handen och tvekade. Skulle jag ringa till honom eller ej?
Det knackade på dörren.
"Kom in?" sa jag.
"Jag sover över, bara så du vet... jag... sover över med Chaz." det var Olive. Hon rodnade när hon sa det sista.
"Haha, okej!" småskrattade jag. Olives blick föll på min mobil.
"Ring honom." var allt hon sa innan hon gick.
I samma stund ringade min mobil. Men det var inte Justin, det var Tanya, en tjej jag träffat i min nya klass.
"Hey!" Utbrast hon.
"Haha, hej!" fnissade jag.
"Stör jag?"
"Nejenej!"
"Bra... jag bara undrar en sak, det går rykten om dig."
"Va?!"
"Ja... alla vet att du och Bieber är ihop."
"Var ihop." rättade jag.
"Hursomhelst, det sägs att du är värsta bitchen som slog ner en tjej som pratade med Justin, jag ville bara veta om det var sant?"
Jag blev alldels paff. Gick det rykten om mig? Jag kände gråten komma.
"Nej..." viskade jag.
"Bra! Jag visste att du inte var sån!"
"Tack." mumlade jag.
"Gjorde jag dig ledsen?"
"Nejdå! Jag bara blev lite paff... alltså..."
"Okej bra! Hejdå!"
"Hejdå." viskade jag. Sedan pep till i luren och jag tryckte på rött.
Jag började gråta, tårarna rann och rann. Mobilen ringade igen.
(tänk er att hon sitter i ett sovrum)
"Hallå?" snyftade jag.
"Så du har hört?"
Det var Justin. Han lät olycklig, jag tyckte nästan synd om honom.
"Vem spred ut detta?" frågade jag ilsket.
"Jag vet inte."
"Jag vill inte att folk ska tro sånt om mig." grät jag.
"Jag skulle döda dem om de trodde på idioten som spredd ut detta!"
Han lät som om han menade det vilket fick mig att le lite. Sedan blev jag kall.
"Vet du vem som spredd ut det?"
"Ehh... sorry honey men.... det var Nina."
"Varför sa du inte det?"
"Jag vet inte, förlåt älskling!"
"Sluta ljuga!" skrek jag.
"Jag lovar, om du lovar att träffa mig på The Queen imorgon kväll?"
"Skulle jag gå på resturang med dig?"
"Jag bjuder!"
"Justin..."
"SNÄLLA!"
"Okej då."
"Bra då säger vi det! Klockan sju, okej?"
"Okej, hejdå." muttrade jag.
"Hejdå."
Nästa dag klockan 19.00
Jag såg Justin på långt håll. Han satt längst in i 'The Queen' och hade redan beställt in dricka til sig själv. Jag slog mig ner vid honom utan ett ord.
Han log mot mig.
"Hej."
"Hej." muttrade jag.
"Snälla lägg av att vara sur!"
"Hur ska jag kunna det?" suckade jag.
Vi pratade en stund i samma still som vanlig innan han tittade mig i ögonen.
"Vill du bli min igen?" frågade han allvarligt.
"Jag... vet inte." sa jag tveksamt.
"Snälla, you are the one for me." sa han och strök mig över kinden.
"Justin..." började jag men han avbröt mig med en försiktig kyss. Han kollade rätt in i min ögon. Jag slog ner blicken och rodnade.

"Nå?" viskade han.
"Jag..."
"Jag älskar ju dig, snälla!"
"Jag kan inte hata dig, men..."
"Men?"
"Men jag kan inte lita på dig, inte helt, jag är ledsen." sa jag och reste mig.
"Gå inte." bedjade han. Långsamt skakade jag på huvudet och sprang därifrån.
Skulle jag välja honom? Men det var som jag sa, jag kunde inte lita på honom...
Då sprang jag in i någon. Jag tittade upp och fick en chock.

Bokstavligt talat var detta 15:de gången Justin ringde bara idag.
Jag hade svarat varje gång, men även varje gång sa han samma sak: Jag saknar dig! Snälla lyssna... hon såg så oskyldig ut och...
Sedan la jag på.
Den här gången svarade jag också.
"Ja?"
"Hej shawty!"
"Kalla mig inte det."
"Varför?"
"För att jag inte är din Shawty, utan den där Mina eller vad hon nu hette."
"Nina."
"Jaså, så du bryr dig om jag säger fel på hennes namn?"
"Azzå nej..."
"Varför rättade du mig då?"
"Ren reflex."
"Säkert",
"Snälla du..." Jag hörde hur en tjejröst ropade Justins namn.
"Vem var det?"
"Mamma", svarade han snabbt, för snabbt. Jag hörde ett tillgjort skratt som fick mig övertygad att det inte var Pattie.
"Aaa visst, det är Nina eller hur?" frågade jag bisstert (stav).
"Nej!" Tjejröst gav till ett mjukt skratt till. Sedan sa hon: Aww Justin... det är jag Nina...
Jag stelnade till. "Du ljuger för mig." viskade jag med gråten i halsen.
"Förlåt." sa han med en sorgsen ton.
"JAG HATAR DIG! JAG VILL ALDRIG SE DIG IGEN!" Skrek jag i telefonen och la på.
Tårarna sprutade och Chaz kom uppspringade.
"Shit vad har hänt?" Frågade han och gav mig en kram.
"Justin... han ljuger för mig..." viskade jag.
"Vad har han sagt?"
"Vi snackade i telefon och jag hörde en tjejröst, han sa att det var hans mamma men sedan hörde jag att rösten sa typ 'Justin... det är jag Nina.' eller nåt sådant!" berättade jag. 
 "Erin, vad hände egentligen i Argentina, jag tror inte att Justin fick ett bra erbjudande och att ni åkte hem på grund av det." sa Chaz och tittade strängt på mig.
"Jaja... en tjej som heter Nina, alltså hon som var i Justins rum, aja, hon sprakade sand på mig och knuffade mig utan andledning, jag överreagarde lite och knuffade till henne, sedan när Justin kom låtsades hon som om jag slått henne utan andledning, jag sa att det inte var sant men Justin trodde på henne..."
"Stackare." sa Chaz och kramade mig igen. Han ringde till Olive som kom hem och jag berättade för henne också.
Vi hade filmlkväll hemma hos henne för att prata ifred och ha lite mysigt.
"Inte visste jag att självaste Justin Bieber är en player och 'lier'." sa Olive och kramade min hand. 
"Mm..." mumlade jag och suckade högt. 
Vi kollade på filmerna 'The Nootbook' (Olives favofilm), 'Never Cry Werewolf', 'The Roomate' (min favofilm), 'Screem4' och 'Easy A'. 
Vi både skrek och skrattade om vart annat. Jag hade valt 'The Roomate' och 'Never Cry Werewolf', Olive hade valt 'The Nootbook' och 'Easy A', Screem4 hade vi båda sagt samtidigt, den var våran favofilm tillsammans.
"Jag älskar den här filmen, Emma Stone äger!" Sa Olive medans vi kollade på den första filmen 'Easy A'.
"Eller hur, men Nina Dobrev är bättre." sa jag. Vi båda skrattade. Jag hade ju valt två filmer med henne i. Nina Dobrev var min favoskådis. Det dåliga med henne var hennes namn, det fick mig att tänka på Justin och hans "nya" flickvän.
Bild 1: Omslaget på "Never Cry Werewolf"
Bild 2: Olive, Erin och Mary (deras kompis i deras gammla hemstad)
___________________________________________________________________________
Varsågoda!! Hoppas ni har väntat på den haha!! Kommentera gärna, jag blir så glad!! Jag har fått jättesöta kommentarer och det gjorde min dag!! Så tack!