Storys About Justin Bieber

Erin
"Det är någon som vill träffa dig!" ropade Olive.
"Be denne någon att komma upp", muttrade jag och satte mig upp i sängen.
"Hej", jag tittade på personen som kommit in.
"Vad gör du här?!" fräste jag.
"Jag tänkte bara kolla till dig, jag hörde att killen dumpat dig." sa Erik och tittade in i mina ögon med sina bruna.
"Nej... eller jo det är han, men asså... jag mår fakitskt bra, eller inte bra men, eh..." Han log ett snett leende som fick min mage att fyllas av lycko-känslor.
"Jag fattar, att bli dumpad är skit." sa han och la sin hand över min. Jag drog undan handen.
"Faktiskt så... kan jag inte... jag vill inte ha något nytt... ehm... förhållande", mumlade jag.
"Okej." sa Erik lugnt och snart kysstes vi. Den här gången var de annorlunda, jag njöt och besvarde kyssen plus att jag inte ville att han skulle sluta. När han tillslut drog sig undan från mig fnissade vi båda andfått.
"Säkert att du inte är redo?" undrade han.
"Låt mig tänka", sa jag.
"Det låter bra, vi ses sedan då, Erin." sa Erik och gick ut ur mitt rum. Olive slank in så fort han gått.
"Kysstes ni?!" utbrast hon. Jag skrattade.
"Tyvärr..." log jag.
"Detaljer tack", flinade hon.
***
Min mobil ringde, jag orkade egentligen inte svara men det gjorde jag ändå.
"Erin", sa jag trött.
"Hej det är Justin." Jag stelande till.
"Justin?" sa jag.
"Eh... ja... jag ville bara säga att..."
"Att vadå?" viskade jag.
"Att jag..." längre hann han inte, för jag hade redan lagt på luren. Jag visste inte varför, hela jag skakade och jag mådde illa.
"Vad är det Erin?" sa Olive som kom in för att titta till mig.
"Justin... han... han ringde mig?" sa jag och skakade på huvudet.
"Är inte det bra?"
"Jag vet faktisikt inte", mumlade jag och suckade.
Justin
Snart framme, tänkte jag när jag såg Chaz's hus 100 meter framför mig. Just som jag skulle ringa på dörren kände jag en otrolig smärta i huvudet och sedan blev allting svart.
Erin
Olive kom in rusnade till mig mitt under en repris av "American Idol".
"Jag kan inte hålla mig!" ropade hon.
"För vad?" sa jag och tittade upp.
"Justin kommer om typ fem minuter!" skrek hon.
"Va?"
"Ja... jag ringde honom igår och berättade hur det stod till med dig och han smällte med än gång, han skulle komma vid två tiden!"
Jag stirrade på Olive.
"Du gjorde vad?" var allting jag kunde säga.
"Jamen kom igen, du måste ju gå till skolan och börja vara glad igen och inte bara sitta här och gråta! Jag börjar gråta själv då!" Hon slog ner blicken i golvet och suckade.
"Förlåt." sa hon tillsist.
"Det är lugnt", sa jag och tog hennes hand.
"Tack." log hon och satte sig bredvid mig. Då ringde det på dörren.
"Ska jag be honom gå?" sa hon.
"Nej, be honom komma upp." sa jag. Olive nickade och försvann iväg, snart kom hon upp med inte Justin utan Erik!
"Erik?" sa jag.
"Ja, jag hittade detta utan för huset och det stod ditt namn på det så... för du heter väl Erin McLoud?" sa Erik.
"Ja", sa jag och sträckte mig efter det han höll i händerna. Det var tillplattade rosor som var fulla av brun smutig snö och ett skrynkligt kort där det stod, eller snarare hade stått:
Hej Erin! Jag är så ledsen, Olive berättade allting! Jag älskar dig mest av allting!
Från din Justin Bieber till min Erin McLoud!
Någon, antagligen Justin hade struckit över älskar och skrivit hatar istället, och så hade han struckit över "din" och "min" också, sedan hade han försökte ta bort "jag är så ledsen" men det stod fortfarande väldigt svagt där. Tårarna steg i ögonen, hur kunde Justin göra så här?
Olive tog kortet och roserna ifrån mig, när hon läst satte hon sig bredvid mig och grät med mig.
"Jag ska lämna er ifred", sa Erik och gick ut ur rummet. Olive kramade mig ocg jag kramade tillbaka henne, jag grät, grät och grät ännu mera.
Jag kunde inte hata Justin, allting jag ville var att han skulle älska mig igen, men nu var det så långt ifrån man kunde komma, han hatade mig, han ville att jag skulle dö, han skulle säkert döda mig också om han var tvungen.
"Såja..." sa Olive och kramade mig hårdare. "Det kommer ordna sig."
"Nej det kommer det inte, jag kommer aldirg att få tillbaka Justin igen", snyftade jag.
"Men gå vidare då?" föreslog hon.
"Jag kan helt enkelt inte." sa jag och torkade tårarna.
"Aww... du..." sa Olive och tog mina händer. Det smällde i dörrarna.
"VI ÄR HEMMA!" ropade Chaz's mamma från hallen. Hon och Chaz's pappa hade varit på en båtmässa i tre dagar, det mötes inte precis i lycka...
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kommentera !!<3<3