Storys About Justin Bieber

Justin
När jag vaknade låg jag på ett kallt sementgolv (stav). Runt omkring mig fanns stora gröna sopptunnor, svarta plast säckar och annat bråte vilket fick mig att inse att jag var i ett sopprum. Blommorna och kortet till Erin var borta och jag hade fruktansvärt ont i huvudet.
Röster hördes utanför och så öppnades dörren och två tjejer kom in i rummet.
"Vad i..." började den ena.
"Är det Justin Bieber?" avbröt den andra. Jag reste mig mödosamt.
"Vad vill ni ha? Autograf, foto?" sa jag trött.
"Inget dera tack, vi är inte fans", sa en av dem och slängde med sitt blonda hår.
"Okej, hejdå." sa jag och skyndade mig därifrån. En kille dök plötsligt upp framför mig.
"Och vart tror du att du ska?" sa han med ett överlägset leende.
Erin
Jag kunde nästan höra Justin uttala orden som han skrivit ner på det lilla kortet, ja, jag kunde nästan föreställa mig honom stå framför mig och säga det, hela jag skakade av sorg och ilska, hur kunde han gå så här långt?! Bokstavligen!
Jag trodde knappast han åkte hit från Atlanta bara för att lämna sönder trampade rosor och ett kort med sårande ord ner klottrade, det var inte särskilt likt Justin.
Jag tog upp kortet och granskade det, det som först stått där stod med Justins handstil det visste jag, men de ord som stod under de överstryckta hade en annan handstil, frågan var bara vems? För det var inte Justins det visste jag. Tårarna hade tagit slut för länge sedan och jag orkade inte längre bara ligga här och tycka synd om mig själv. Snabbt krängde jag av mig täcket och gick in till badrummet. Chaz stod där inne och försökte raka sig, jag knuffade ut honom medans han högljudt klagade på att han inte ville se ut som en hulligan idag när han och Olive skulle på tivoli. Jag struntade i honom och låste badrumsdörren. Jag drog av mig mina jogging byxor och mitt svarta linne. Sedan tog jag av mig mina underkläder och hoppade in i duschen. Det var skönt att känna sig ren efter ha legat i en säng i flera dagar utan att ha tvättat mig en ända gång.
När jag klev ut bankade Chaz ilsket på dörren och vrålade att han måste komma in nu. Jag ignorerade honom medans jag fönade och borstade håret. Jag dels lufttorkade dels handduks torkade och tillsist svepte jag in mig i en ny handduk och gick sedan retsamt långsamt ut ur badrummet, sista biten knuffade Chaz ut mig.
När jag klätt på mig ringde jag till Olive och bad henne komma över. När hon senare kom skrek hon rätt ut av lycka över att jag var på benen igen.
"Äntligen!" utbrast hon och kramade mig.
"Jag måste bara visa dig en sak", sa jag och drog med henne in i mitt rum. Jag visade henne kortet.
"Jag såg det igår gumman." sa hon mjukt.
"Tror du jag är helt dum eller? Såklart du gjorde, men kolla på det här", sa jag och pekade först på Justins handstil och sedan på den andra.
"Du..." började Olive.
"Ser du att det är olika handstilar? Detta är Justins..." sa jag och pekade på den först skrivna texten. "Och detta är någon annans." Jag pekade på den andra texten.
"Det har du faktiskt rätt i..." sa Olive.
"Men vem kan ha gjort såhär med kortet, det måste ju vara samma person som har förstört rosorna!" sa jag och gjorde en gest mot den sönder trampade buketten.
"Mm... men vi kommer aldrig få reda på det, jag menar vi kan väl inte fråga hela Startford om de sådan här handstil!" sa Olive uppgivet.
"Jag vet..." suckade jag. Det ringde på där nere och vi hörde hur William öppnade.
"Du kan gå upp..." sa han och snart hördes steg i trappan och så tittade Erik in i rummet.
"Hej!" Sa han.
"Hej." sa vi på samma gång.
"Du ser pigg ut?" sa Erik.
"Antar det." muttrade jag.
"Jo jag tänkte du har ju inte mitt nummer så jag tänkte ge det till dig?" Han sträckte fram en lapp till mig.
"Åhh... tack", sa jag och läste snabbt på lappen.
Mitt nummer: 09-66324648 XoXo Erik
Olive snappade åt sig lappen och läste hon också. Sedan stelnade hon till.
"Erik? Kan du... ehrm... gå?" sa Olive och tittade ilsket på honom.
"Öh... visst", sa Erik och tittade förvånat på henne, sedan gick han.
"Men vad håller du på med?" suckade jag.
"Kolla här." väste hon och pekade på lappen.
"Ja?"
"Det är samma handstill som på kortet!" sa Olive och visade mig. Jag gemförde halvhjärat de båda lapparna, sedan stelnade jag till.
"Det kan inte vara sant, åh gud det kan inte vara sant..." viskade jag och lät kortet och lappen falla mot marken.

Nu vill jag att ni kommenterar!!! Det är underbart att få såna okej?? Och ni får gärna ge idéer och så!