Storys About Justin Bieber

Jag satte på radion, min låt, Boyfriend, spelades. Jag log lite och bytte kanal, de kändes bara så konstigt att höra sin egen röst på radion.
"Gotta a secret, can you keep? Swear this one you'll save, better lock it in your pocket, taking this one to the grave, If I show you then I know you won't tell what I said, cause two can keep a secret if one of them is dead, why do you smile like you have told a secret?..."
Jag bytte kanal igen, den låten var lite för obehaglig för mig just nu.
"Don't you remember? I'am your babygirl, how could you push me right out of your world?"
Jag suckade och stängde av radion, alla låtarna var så deprimerande just nu, jag tänkte på om jag hade träffat Alison och Catherine Pierce eller inte?
"Justin! Justin?!"
"Jag är här mamma", sa jag kort.
"Men vad sitter du här och gömmer dig för gubben?" frågade mamma och kramade  mig.
"Jag tänker." sa jag och studerade mina naglar.
"Men älskling, tänker du fortfarande på den där flickan?" undrade hon och kramade mig. Jag ryckte på axlarna.
"Lite",
"Aw lilla vännen, det finns massor av andra tjejer, du kommer hitta en lika speciell flicka som hon",
"Men jag vill inte ha några andra tjejer." sa jag och suckade.
"Jag vet att hon var speciell men det finns en massa andra..."
"Mamma! Jag ville inte ha någon annan! Jag tror att... jag tror att jag, älskar henne..." det sista var inte mera än en viskning. Mamma strök mig över pannan och log.
"Men säg det till henne då."
"Hur? Hon älskar någon annan!" fräste jag och reste mig trött.
"Gubben, hon kommer förstå, ni kommer i alla fall att bli vänner, okej?"
"Visst", muttrade jag och gick ut i hallen.
"Kom hem till tio ikväll." sa mamma strängt.
"Jadå." muttrade jag och skyndade mig över till Zoey.

Det var hon som öppnade, hennes ansikte sa mig att någonting var fel.
"Vad har hänt?" frågade jag förskräckt. Zoey bet sig i underläppen som börjat darra.
"Pappa ligger på sjukhus", viskade hon och började gråta. Jag omfamnde henne och hon grät mot min axel, det kändes underbart att ha henne i mina armar igen.
"Vad hände?" frågade jag när jag tagit in henne och lagt en filt över henne, hon vilade sitt huvud i mitt knä och jag strök henne över pannan.
"Allt jag fått veta är att han har blivit skjuten av en av mammas gamla pojkvänner, James Payne tror jag han hette, pappa ligger på behandling, om han dör, då är det slut." berättade hon och började gråta igen.
"Det kommer bli okej", sa jag och kramade henne med hon grät och hickade som ett litet barn, det kändes nästan lite skönt mitt i allting, att hon inte var arg på mig längre, eller inte nu i alla fall.
"Jag hatade alltid pappa, för att jag trodde att han dödade mamma, eller rättare sagt, jag trodde att jag hatade pappa, men sanningen är att jag faktiskt älskar honom och har alltid gjort det, samma sak är det med dig Justin-"
Vi blev avbrutna av en våldsam knackning på dörren, jag reste mig för att öppna men hela jag bubblade av känslor.
Jag öppnade dörren och fick se Ian. Han granskade mig som om jag gjorde någonting fel.
"Vad gör du här?" frågade han.
"Besöker en vän." muttrade jag.
"Jaså?"
Ian klev rakt förbi mig och in till Zoey, han kramade henne och gav mig en ilskenblick, jag himlade mig och gick därifrån, jag visste i alla fall vad Zoey kände för mig nu.

Några timmar senare ringde min mobil. Zoey's namn blinkade på skrämen, jag svarade med än gång.
"Hej Justin",
Det lät som om hon log, det glade mig.
"Hej Zo." sa jag.
"Ian gick just." sa hon.
"Äntligen." sa jag.
"Lägg av Justin, var snäll", flinade hon.
"Okej, visst." sa jag med ett leende som jag hoppades hördes.
"Okej, jag ville bara redogöra vad jag menade innan Ian kom, alltså, jag älskade dig förut, jättemycket, sedan trodde jag att jag hatade dig för det där med The Ellen Show och att du gjorde slut med mig, men sedan när jag fick reda på vad som hade hänt med pappa insåg jag att jag alltid älskat dig, bara att det är annorlunda nu." sa hon.
"Hur då annorlunda?"
"Nu har jag Ian, jag älskar honom, och du vet vad man säger, om du älskar två personer så välj den andra för om du verkligen var kär i den första så hade du aldrig blivit kär i den andra." sa hon.
"Kanske är det så för dig men jag har bestämt mig."
"Justin..."
"Jag ger inte upp om oss",

I'am not giving up on us!
"Aw... du är så stark Justin, jag beundrar dig, vi kommer alltid att vara vänner." sa Zoey och jag hörde glädjen i hennes röst.
"Ingen orsak."
Vi lade och jag sjönk lycklig ner på min säng, tänk att alla mina problem skulle lösas bara av att folja mammas råd... jag måste verkligen börja lyssna på henne mera.
"Justin! Gubben! Ska vi gå ut och äta ikväll?" ropade mamma från köket.
"Okej visst!" ropade jag tillbaks.
"Kom då! Ska vi äta på Björnis Barn Resturang?" föreslog hon. Aja, inte nu i alla fall.

---

Fick inte fem kommentarer... ganska besviken faktiskt, jag fick TVÅ kommentarer, snälla kommentera för det är det som gör så att jag vet att ni fortfarande läser! Om ni inte kommenterar kanske jag tror att ni inte läser mer och lägger ner, så snälla kommentera!

JUSTIN

Jag hade inte pratat med Zoey på två månader, det kändes som om hennes värld hade rullat på men som om min stått still i år hundraden.
Jag har haft konserter, jag har haft photoshoots och intervjuer, men det gick inte en minut utan att jag hade tänkt på Zoey, min största kärlek.
Jag ringde hem till henne men ingen svarade, jag ringde Zoeys mobil utan resultat, jag ringde till och med Zilla men hon svarade inte heller, tillslut ringde jag till Ian, min sista utväg.
Han svarade nästan med en gång.
"Hej Justin.." sa han och lät väldigt förvånad, det kan jag ju förstå, varför ringer jag till mitt ex's pojkvän liksom?
"Eh hej... jag får inte tag på Zoey, vet du var hon är?" sa jag.
"Hon är hemma." svarade Ian tveksamt.
"Men hon svarar inte i mobilen", sa jag.
"Hon har baksmälla."
Ian lät väldigt bedrövat.
"Va?"
"Japp, skolfest igår förstår du." sa han.
"Jaså... men Zilla svarar inte, ingen är hemma hos henne heller." sa jag.
"Zilla och Matt är på bio, Zavannah har träning på lördagar, Zandra är hos Elijah, ja så ingen annan än Zoey är hemma men hon sover somsagt, baksmälla."
Jag suckade och tänkte på vilken koll han hade på Zoeys liv, förut hade det varit jag... varit jag som visste exakt var alla i Zoeys familj befann sig.
"Okej tack då", sa jag.
"Ingen orsak buddy." sa han och lade på.
Irriterat satte jag mig i soffan och började spela Tempel Run, mitt största tidsfördriv just nu när Zoey inte hörde av sig längre.
"It's hard to love some one who loves someone else, but you have to do it, because you want the her to love you to, but it's unpossible to compele someone else to love you, it's wrong, so sometimes you just need a break and take some rest for a while..."
Jag kastade pennan i väggen och skrek allt vad jag kunde, ingen kunda ändå höra mig. Mobilen ringde, jag var nära att kasta den i väggen också.
"Hallå?!" fräste jag.

"Hej..."
"Zoey?" Jag svimmade nästan av glädje, hon ringde till mig, till mig.
"Ian sa att du ringde." sa hon.
"Ja, jag ville bara höra så att du mår bra", sa jag.
"Aha, jag mår bra."
Jag hörde att hon log, det värmde i hjärtat.
"Är du själv?"
"Nej, min egen kung är här", svarade hon och suckade glatt.
"Mr Somerhalder?" undrade jag.
"Exakt."
"Men vi ses då",
"Ja..."
"Hejdå."
"Hej."
Vi lade på och jag suckade högt, hon var med sin "kung", hur kunde jag bara låtit henne gå sådär?! Hur?!
Snabbt ringde jag upp Selena, jag visste inte varför men jag behövde bara prata med någon.
"Justin?" sa hon förvånat, alla var visst förvånade över att jag ringde idag.
"Ja... jag ville bara, eh, sluta fred?" sa jag.
"Vill du? Åh Justin tack!!" utbrast hon.
"Självklart...", mumlade jag.
"Skönt, jag har saknat dig så mycket!" sa hon.
"Och jag dig." ljög jag. Det kanske var fel men vem bryr sig? Jag orkar inte vara rättfärdig just nu.
"Så... haha sluta... Darren... haha nej inte nu..."
En mörkröst hördes och Selena skrattade igen.
"Vi får prata mera sedan Justin, vi ses", skrattade Selena och lade på. Suckarna kom igen och jag satte på mig solglasögonen för att gå ut.
Jag blev omringad av fans med en gång, det var skönt att omges av människor efter min ensamhets vistelse de senste timmarna.
"Justin kan vi gifta oss?"
"Justin kan jag få ta en bild?"
"Justin kan jag få en autograf?"
Justin, Justin, Justin...
Jag tog fram min mobil och ringde snabbt till Kenny.
"Utanför mamma, massa fans, kom nu." sa jag och lade på. Kenny var där inom fem minuter vilket jag var ytterst tacksam över, jag hade börjat få svårt att andas på grund av min klaosrofobi(stav).
"Jag har dig." sa Kenny och hjälpte mig till sin bil.
"Tack Kenny", pustade jag när vi satt säkert i bilen.
"Ingen orsak grabben, du borde veta bättre än att gå ut själv sådär", sa han.
"mm... förlåt." sa jag.
"Det är den där tjejen igen eller hur?" frågade Kenny, han studerade mig noga, som om jag skulle kolapsa(stav) vilken sekund som helst.
"Ja", sa jag.
"Hur är det med henne?"
"Bra antar jag."
"Men varför deppar du då?"
"För att hon är..."
"Lycklig?"
"Ja, för att hon är lycklig utan mig."
"Vad skulle du helst önska henne? Att hon var lycklig och att det bra eller att hon var här med dig?"
Jag funderade en stund.
"Att hon vore här", sa jag sedan.

---

Ur Justin perskpektiv som önskades! Det ska bli mera om honom nu! Har vart lite mycket Zoey nu jag vet... :/ Men det ska det bli ändrig på!!! Ska till grönan imorgon så vet inte om det blir nåt kapitel då... men fem kommentarer innan nästa! "60's honey..."

Lyssna och läs samtidigt! (passande låt right?)
TVÅ MÅNADER SENARE

"Är du säker på att du ska festa ikväll? Det kan bli... hm... vilt." sa Effie till mig.
"Lägg av klart jag ska, ju vildare dessto bättre", skrattade jag.
"Okej, då ska vi snygga till oss tjejen, okej?"
Vi gick för att shoppa, jag köpte en svart klänning med glitter volganer och svarta högklackadeskor.
"Snyggign", flinade Ef när jag visade henne mig i kläderna.
"Tack."
"Du behöver bara ett halsband och fixa till håret lite", funderade Ef vidare.
"Jaså?"
"Jäpp",
"Vi fixar det sedan." sa jag.
"Okey, nu ska jag visa dig mina kläder!"


***

Jag var fortfarande sårad och arg på Donna, hon hade verkligen ingen finkänslighet, hur kunde hon snacka skit om mig bakom min rygg?! Ef och Lesslie tycker det är "inget att tjura över" men jag börjar nästan tro att de deltagit i skitsnacket.

EFFIE

Hon behövde ha kul, jag menar vem behöver inte det men Zoey behöver det VERKLIGEN. Den där haj grejen, Justin, sjukhus saken, jag menar wow vad den tjejen behöver en fest right now. Nu andvänder jag mycket behöver men det är ju Zo vi pratar om här, hon är annorlunda, det vet alla.
"Zo, du festar loss nu va?" undrade jag. Vi satt i bilen påväg till festen, det var spännt i bilen, jag antar att Zo var lite stött över det där med Donna.
"Jäpp", var allt hon sa.
"Vad bra", sa jag och log i bakspeglen mot min bästis.
"Snygg du är." Sa Zo.
"Tack." sa jag.
"Jag då?"
"UNDERBAR!" flinade jag.
"Bra",
Vi kom till festen sist av alla.
"Fint folk kommer sent." sa Effie urskuldande när jag och Lesslie skickade henne mördar blickar eftersom vi var så sena.
"Aa visst", suckade Lesslie.
Vi gick in i lokalen och började plocka åt oss mat på små papperstallrikar.
"Mums!" skrattade jag när vår klasskamrat Adam proppade i sig sin säkert hundrade vindruva. Lesslie skrattade hon också.
Den här festen var annordnad för att snart var det sommarlov, och efter sommarlovet var den senoryear, alltså sista året! Innan vi skulle dra till college.
Festen var för att sammanföra oss alla i klassen som gått tillsammans i evighet, det känns konstigt att det snart är dags för oss att gå vidare.
"Hej!"
Det var Donna, jag styrde stegen därifrån men hon tog tag i min arm.
"Du kan vi prata?" frågade hon. Jag suckade.
"Visst",
Vi gick in på toaletterna för tjejer och satte oss på bänken därinne.
"Förlåt." sa Donna.
"Vet du ens vad du gjort?" undrade jag tyst.
"Ja, jag pratade skit om dig bakom din rygg, jag är hemskt, hemskt ledsen! Du är så himla underbar och stark, du är full av ljus vet du det? Alla vänder sig om för att se på dig, du är underbar."
"Tack."
"Är vi vänner?"
"Vänner."
"För alltid?"
"För alltid."
Vi log mot varandra och sedan gick vi ut i partyt igen. Vi dansade lite, hade kul helt enkelt. Det var en helt underbar kväll, såklart blev alkoholen ett stort ämne, det fanns ett bord med öl, shoots och sådant, vi drack och drack. Vi alla blev lite fulla antar jag, till och med Jasper, Drew och resten av "nördarna" i vår klass blev fulla. Det var verkligen roligt att se nördarna flumma runt och vara riktigt rolia.
Efter festen, när alla bärjade dra sig hemåt, kring tre tiden på natten ringde jag Ian och bad honom hämta mig, jag var inte i stånd att köra.

IAN

När jag kom dit var stället fullt av fulla ungdomar som gick till bussar, bilar eller vad sjutton de gick. Zoey kom ut tillsammans med sina vänner, hon kramade dem hejdå sedan gick hon in till mig.
"Hej älskling",
Hon slöddrade, hon var väldigt full.
"Hey honey, hur mår du?"
"Bra! Vi har haft jättekul..."
Hon satte sig bredvid mig och efter bara fem minuter somnade hon. Jag bar henne till hennes hus och ringde på. Matt öppnade, Zilla kom snabbt också.
"Vad här hänt?!" utbrast hon.
"En skolfest och alkohol har hänt." svarade jag.
"Herregud, Tack Ian för att du tog hem henne, jag är gald över att hon har en som du, hon ringer dig imorgon", sa Zilla.
"Tack själv", sa jag och gick tillbaka till min bil.
Jag körde hem och lade mig på sängen, det hettade där Zoey hade vid rört mig, jag älskade henne så mycket, hur skulle jag klara mig utan henne?

---

Långt? Eller? Kort? Tack för alla kommentarer på förra kapitlet! Kommentera, fyra kommentarer innan nästa! Puss!

ZOEY

Jag önskade att jag kunde slå till Ian över kinden så som jag gjort med Justin. Jag var så arg på honom för att han  hade lämnat mig. Den idioten.
Just nu var jag arg på både honom och Justin, varför kunde ingen unna mig lite lycka? VEM?!
Min mobil ringde, det var Lesslie.
"Hej! Har du lust att hitta på något idag?" frågade hon.
"Visst, ska jag eller du ringa Effie?"
"Hon kan inte, hon skulle shoppa med sin moster", svarade Lesslie.
"Okej, ska vi plugga eller?" undrade jag.
"Visst, kommer du?"
"Aha, vänta mig där om tio." log jag.
"Okidoki",
"Hejdå!"
"Hej!"
Vi lade på och jag skyndade mig till Lesslie, hon var bara för bra.

 
***

Efter en heldag med Lesslie var jag tvungen att gå hem, Lesslie följde med mig ut. Lesslies mobil ringde, jag hann se att det stod "Donna" på displayen.
"Hej", sa Lesslie, hon lät lite irriterad. De pratade en stund, jag lutade mig fram för att höra vad Effie sa, på skoj liksom.
"...vi är inte med Zoey imorgon, jag vill inte vara med henne just nu, hon är så himla jobbig, jag hatar henne ibland."
Jag stirrade på Lesslie som nickade och sa "javisst". Tårarna vällde upp i ögonen på mig, jag vände mig bort och torkade tårarna som började rinna.
"Zo, vad är det?" frågade Lesslie.
"Jag hörde", mumlade jag och sprang därifrån, tårarna fick rinna fritt nu, varför skulle mitt liv vara så jobbigt för?!
När jag kom hem vände det sig i magen och jag skyndade till toaletten, sedan kräktes jag. Hela jag skakade. Zilla kom springande.
"Vad hän..."
Jag tittade undrande på henne, hon stirrade på toalettstolen där jag kräkts.
"Vad är det?" frågade jag och vände mig mot stället där hon stirrade. Jag höll på att kräkas igen. Det var blod i toalettstolen, som hade kommit från mig, jag hade kräkts blod. Oh nej.
"Vi måste till sjukhust, nu", sa ZIlla och drog mig på fötter.
"va?" viskade jag, skakningarna blev värre, jag började hosta och satte handen för munnen, när jag tog bort den var handen klibbig av blod.
Jag grät och grät tills det kändes som om jag inte kunde få ur mig mer. Det knackade på dörren och snart hörde jag både Justin och Ians röst.
Snart var jag omfamnad av Ian, han kramade mig hårt och strök mig över håret, Justin tvättade mitt ansikte och mina händer rena från blod.
"Såja", viskade Ian.
"Det blir bra." sa Justin. Jag nickade och slappnade av en stund, tills jag började hosta igen, blodet sprättes (eller hur man säger) upp på väggarna. Det svartnade för ögonen och jag föll ihop.

***

Jag vaknade av ett irriterande pipande ljud, snart hörde jag snyftningar också. Allting lät så längt bort och jag såg ingenting.
"Jag tror hon börjar vakna", sa en mans röst.
"Åh! TAck Dr. Goldberg!" utbrast en annan röst, Zillas.
Jag drog ett andetag, det kändes som luften var på väg att ta slut.
Långsamt och försiktigt öppnade jag ena ögat, jag fick se mina systrars oroliga ansikten. 
"Hur mår du?" frågade Zandra. Jag öppnade munnen men jag var så torr i halsen att inte ett ord kom ur den.
"Zoey?!" utbrast Zavannah.
"Mm", viskade jag.
"Oh my god, det var på tiden!" nästan skrek Zilla. Jag log lite, Zilla brukade inte säga sådant som "oh my god".
En doktor kom fram och frågade mig saker, jag försökte svara med världen var väldigt suddig, jag fick inte ens klart för mig vad som hänt.
"...det var som en inre blödning fast ändå inte, någonting vid dina lungar gick sönder och det var nära att pungtera en av dina lungor, men du klarade dig, istället började du spy och hosta blod, om du tar medeciner kommer det att gå över men om du måste kräkas, gör det men undvik att hosta, det kan bli en infektion då." Sa dr. Goldenberg. Jag försökte ta in det men nickade i princip bara.
"Okej", sa doktorn. "jag måste gå nu, då blir utskriven imorgon."
Jag nickade och log lite, sedan blundade jag igen, jag var så himla trött.
"Sov du, vi väcker dig när Ian kommer." viskade Zilla. Jag nickade och snart sov jag igen.

"Vakna, älskling, vanka."
Jag slog upp ögonen och fick se Ian, han strök mig över pannan och log milt.
"Vad är klockan?" frågade jag.
"Halv nio på morgonen", svarade han.
"Hur länge har jag sovit?"
"I snart ett dygn",
"Wow..."
"Det behövde du." flinade han.
"Jag antar det", sa jag.
Ian log och kysste mig på pannan, sedan reste han sig för att hämta mat, det kändes bättre nu än vad det hade gjort förut, som tur var.

---

Ganska lång? Eller? KOMMENTERA.

Där var han, Justin. Han stod lutad mot husvägen och pratade i sin mobil. Jag gick raka vägen fram till honom och slog till hans hand så hårt att mobil föll ur den och landade på marken med en skräll. Förlåt för att jag inte skrivit på några dagar men jag har haft fullt upp..... med skolan och så, ni får mer ikväll.... KOMMENTERA FÖR MERA!! <33

Jag behöver verkligen en dag med mina tjejkompisar, allting har liksom bara skrämt upp mig och fått mig nojjig på sista tiden, jag behöver ha kul för en gångs skull.
Donna, Effie och Lesslie har lovat att vi ska ha en hel spa dag idag vilket kommer bli helt underbart och avkopplnade.
Ian kom förbi innan jag gick till spaet, han vill alltid checka av att jag lever.
"Hej älskling, hur mår du?"
Ian pussade mig på pannan och jag gav honom en rehjäl kram.
"Bra faktikst, för en gångs skull ska jag unna mig lite kul", log jag.
"Jaså? Så trevligt." flinade han. Vi kysstes och sedan var jag tvungen att gå, Ian stannade kvar lite med Matt och Zilla.

När jag kom hem från spaet var Ian fortfarande hemma hos oss, eller hans skor stod fortfarande i hallen.
"Ian? Har du inte gått ännu?" ropade jag.
Ingen svarade mig, när jag kom in i vardagsrummet låg Matt och Zilla i soffan, de sov båda två. Ingen Ian här. Jag smög upp till mitt rum, där på min säng låg Ian och sov, i handen höll han fotot av mig som ligger på mitt skrivbord all the time.
"Aw..." viskade jag och satte mig på huk framför hans ansikte. Jag strök undan hans hår och kysste hans panna.
Sedan lade jag mig bredvid honom, snart somnade jag också.

Jag vaknade av att Ian virade slingor av mitt hår kring sitt finger.
"Vad är klockan?" viskade jag.
"Halv sju på morgonen."
"Oj, när vaknade du?"
"Fem minuter sedan kanske",
Vi kysste några gånger sedan sjönk jag in i hans famn och bara nöjt av hans närvaro.
"Jag älskar dig."
"Och jag dig."
Jag satte på TV:n, Pretty Little Liars gick, avsinttet hade jag sett ett fler tal gånger men vad gjorde det när man älskade serien.
"Vad är det här?" suckade Ian.
"Pll", svarade jag.
"Pl vad?"
"Pll, eller Pretty Little Liars."
"Aha."

Vi hade en kort rast mellan matten och engelskan så jag, Effie och Lesslie satt i korridoren och pratade med Joe, Sam, Gabriel och Matthew.
"Jag har latin idag, yeey!" sa jag. Joe suckade och himmlade sig.
"TÖNT!" 
Vi skrattade.
Det var kul att hänga med killarna, jag menar vi har känt varandra ganska länge nu.
Chad kom fram till oss, jag hade kommit över honom helt och hållet nu när jag fått mitt hjärta krossat två gånger av Justin.
"Hej Chad", log jag.
"Hej Zo." sa han.
Vi snackade med killarna en stund innan det var dags för engelska och vi gick till lektion.
Mr Piper hade genomgång om de framtida skrivningarna vi skulle ha, vilket verkligen inte intresserade mig.
Jag tog fram min mobil och skickade ett SMS till Ian.
'Är i skolan och har tråkigt, vad gör du?'
Snabbt kom det svar, Mr Piper kom nästan på mig när min mobil lät men jag låtsades att det inte var min, sedan stängde jag av ljudet på den.
'Ingenting, väntar på dig antagligen, xo'
Jag lade undan telefonen och försökte lyssna på Mr Piper, det gick verkligen inte.
Efter engelskan gick jag ut för att köpa min lunch på tjugo minuters rasten jag hade innan latinen, Donna, Effie och Lesslie hade lektioner nu, vi har ju inte samma schema.
Utanför affären stod det tre tjejer, alla såg ut att vara i min ålder, typ sjutton, arton.
"Din jävla bitch, gå runt och krossa hjärtan sådär!" skrek en av dem.
"Va?" sa jag.
"Hur kunde du göra så mot honom?!"
"Mot vem?"
"JUSTIN!"
Då förstår jag, de är belibers, eller Justins fans.
"Äh, nej det gjorde jag inte, han krossade mitt hjärta men vi är vänner nu", sa jag.
"Lögnare, imorse i The Ellen Show sa han att han ångrade att han gjort slut med dig, att det sårade honom att se dig med Somerhalder och att du nekade honom för ett tag sedan!" fräste en annan.
Jag bara stirrade på dem. hur kunde Justin säga det? Han visste att detta skulle hända mig i fall han sa något sådant, alla hans fans skulle hoppa på mig.
"Hur fan..." började jag.
En av tjejerna slog mig rätt i ansikte, det gjorde så hemskt ont. Det flimrade framför ögonen och jag sjönk ner på marken.
De sparkade mig två gånger i magen innan en av dem sa:
"Bitch-"
Spottade på marken bredvid mig och gick.
Tårarna och blodet rann ner för mitt ansikte.
"Bicth behave", hörde jag någon säga bakom mig.
"Ursäkta?" fräste jag.
"Sorry bruden, såg inte att du gjort illa dig", sa killen bakom mig.
"Nej det är lugnt." sa jag och reste mig, sedan vände jag mig till honom. han hade mörkt hår och mörka ögon, snygg faktiskt.
"Du är Zoey Martin right?"
"Jäpp", suckade jag.
"Vad hände tjejen?"
"Några fans slog mig..?" sa jag och insåg hur dumt det lät.
"Du ¨låter tveksam." sa killen. jag ryckte på axlarna.
"Vem är du da?"
"Christian James", svarade killen.
"Key." sa jag och log mot honom.
"Tja",
Han sträkte fram handen, jag skakade den.

---

Zo's nya vän? KOMMENTERA!! Minst tre kommentarer innan nästa!

bild 1: Zoey och Ian kysser varandra
bild 2: Zoey i Chanel
bild 3: Matt, Ian och Zoey på posten
ZOEY
Det hade gått flera månader sedan "haj-incidenten" hade hänt, jag kände mig ganska tillfreds men när jag slöt ögonen så såg jag den där lilla pojken slitas i stycken framför mig.
Zilla har fått mig att gå hos en terapeut vilket verkligen är avslappnande, att bara prata på och berätta om hajen om och om igen. Min terapeut heter Tracy Jacobs och är verkligen bäst på att ställa bra frågor.
Idag när jag kom hem från Tracys terapi satt Zandra och tittade på TV.
"What's popping?" frågade jag henne och lade mig bredvid henne.
"90210", svarade hon uttråkat.
"Vad har hänt med Naomi då?" frågade jag.
"Hon ska ordna sitt ex Max bröllop." sa Zandra.
"Spännande. Byt kanal." sa jag.
"NEJ! Jag vill se!!" ropade Zavannah och kastade sig framför TV:n.
"Stackars NAOMI!!" tjöt hon och sparkade med benen. Jag och Zandra flinade i samförstånd, sedan kollade vi på 90210 tillsammans med vår konstiga lillasyster.

"Jag går ut!" ropade jag till Zilla i köket.
"Okej! Vart ska du?!"
"Ingenstans!" svarade jag och smällde igen dörren efter mig, faktiskt så skulle jag till Justin, vi behövde prata.
När han öppnade kände jag knappt igen honom, hans hår var ruffsigt och ögonen rödgråtna.
"Vad har hänt?!" utbrast jag. Han torkade sig i ögonen.
"det är Selly, hon har varit otrogen", viskade han. Jag kramade om Justin och hans kramade mig tillbaks.
"Såja... såja..." sa jag medan han grät ännu mera.
"Kom här." sa jag och följde med honom in igen.
"Berätta", sa jag och strök honom över håret. Han berättade en typisk snyft historia om att Selena hade hånglat med en annan kille utan för McDonalds.
"Vad hemskt." sa jag.
"Mm..."
"Justin", sa jag.
"Ja?" snyftade han.
"Jag vill att du ska veta att jag finns här för dig, bara för att vi gjort slut betyder det inte att jag inte vill vara din vän, för det vill jag och jag tycker vi borde vara vänner, men bara vänner okej?"
"Tack Zo",
"Ingen orsak."
Vi såg på varandra en stund, sedan kramade jag honom igen. Efter en stund sa jag att jag måste gå och reste mig.
"Okej, vi ses Zo." sa han.
"Ja det gör vi." sa jag och pussade honom på kinden, sedan gick jag.
Ian möte mig utanför mitt hus, han kramade mig.
"var har du varit?" frågade han.
"Hos Justin", svarade jag.
"Va?"
"Jag ville bara göra klart för honom att jag gärna vill vara hans vän", sa jag.
"Så bra." log Ian och kysste mig, jag besvarade hans kyss och virade armarna kring hans hals.
"Jag älskar dig." sa jag.
"Jag älskar dig så mycket", sa han.
"Haha jag älskar dig mer." flinade jag och kysste honom igen, sedan kramade jag honom.

Jag var ute på stan för en extrem shopping runda, jag behövde uppdatera min garderob några hundra procent, det behövdes VERKLIGEN.
Jag gick värdsvant in i Chanel som första butik, sedan Forever 21.
"Vill ni ha hjälp?" frågade en söt tjej med blont hår, hon liknade Effie lite faktiskt.
"Nej tack jag ser mig om lite först", sa jag.
"Okej, säg till mig." sa hon och log, jag log tillbaka och nickade.
Efter en intensiv shoppingrunda tog jag en fika på Wayne's Coffe och fick se Justin.
"Ey Justin!" ropade jag. Han log och vinkade.
"Hej!"
han kom fram och kramade om mig, jag kramade tillbaka.
"Vad har du gjort idag?" frågade han.
"Shoppat", svarade jag och gjorde en gest mot alla påsar kring mig.
"Wow, hur orkar tjejer?" sa Justin retsamt.
"Hur orkar tjejer... blablabla!" härmade jag. Justin skrattade och gav mig en kram till.
"Måste dra, vi ses!"
"Ja det gör vi." log jag och såg efter honom när han försvann i folkmassan.

Jag, Matt och Ian skulle hämta ut en sak på posten åt Zilla, först var det bara jag, sedan följde Ian med och då gjorde Matt det också för han orkade inte vara kvar i ett hus fullt av kvinnor (hans egna ord).
När vi kom dit stod en kille jag mycket väl kände igen där. Liam.
"Oh shit", viskade jag.
"vadå?" frågade Ian.
"det där är killen som.... hm, utövade våld mot mig", viskade jag.
"Vem?"
"Han!"
Liam vände sig om och fick syn på oss, han tog ett steg framåt och tittade överlägset på mig.
"Överasskad?" frågade han.
"Öh, ja, ska inte du vara..."
"Inlåst? Näpp."
Vi alla tre stirrade på honom en stund innan killarna tog ett steg fram.
"Våga inte komma närmare", sa Ian.
"Den här gången honey, men inte nästa." sa Liam och vände sig sedan bort från oss.
"Okej det där var skumt", sa jag.
"Håller med." svarade Matt.
"Hämta den jävla grejen nu så drar vi." väste Ian.

---

Spänning huh? KOMMENTERA!!

Tillbaka till verkligenheten. Till Justin. Till mitt rum.
Han pratade med mig utan att jag lyssnade, en obehaligig känsla kröp upp i mig.
"Är Ian här?" frågade jag. Justin ryckte till och tittade på mig.
"Han kommer närsomhelst..."
Längre hann han inte förrän min underbara pojkvän stod i dörröppningen.
"Älskling vad hände?" frågade han och omfamnade mig. Jag vilade mig i hans armar och blundade, det kändes bra att ha honom där.

"En undervattensgrotta!" utbrast jag.
Jag satt i den coolaste grotta jag någonsin sett, det var otroligt häftigt. Plötsligt kände jag någonting stryka förbi, alldeles intill mig. Snabbt hoppade jag upp på ett klippblock bredvid mig. jag såg en hajfena flimra förbi. Hela jag uppfylldes av panik.
"HJÄLP! HJÄLP!" skrek jag men det var lönlöst. Ingen skulle höra mig här, ingen.
Tårarna trängde på, tänk om jag skulle dö? En rörelse-som inte var hajen-väckte mitt intresse, en liten pojke i nioårs åldern kanske.
"Nej ut härifrån!" ropade jag till honom. Han såg förvånat på mig och log sedan, men leendet var inte kvar länge eftersom en enorm haj satte tänderna i honom. Jag skrek när blodet flöt ut och färgade vattnet rött.
"Oh my lord..." viskade jag och lutade huvudet mot knäna. Jag höll på att kräkas, jag hade just sett en liten pojke slitas i stycken av en haj, detta hände bara inte.
Efter någon timme lämnade hajen mig åt mitt öde, när jag var säker på att den var borta gled jag ner i vattnet, jag fick kväljningar över att behöva simma igenom allt det där blodet som snart skulle locka till sig fler hajar, snabbt tog jag mig till land och berättade för badvakterna och mina vänner. Alla blev lika chockade, men jag, jag svimmade på fläcken och vaknade upp på strandens sjukstuga.
Det var hemskt, verkligen hemskt, återigen såg jag hajen flimra förbi och se hur den slet pojken i stycken.

Ian strök mig över håret vilket lugnade mig lite, men jag var fortfarande upprörd.
"Det är okej nu, du är okej", viskade han. Jag skakade långsamt på huvudet.
"Nej, nej det är jag inte."
"Ingen kan skada dig nu."
"Alla kan, Ian jag är så himla rädd, varför ger sig alla på mig?" grät jag. Han tog mig i sin famn och höll om mig, det kändes betryggande. Jag såg på Justin och log lite.
"Tack för allt." mimade jag. Han nickade och mimade "det var så lite" tillbaka.
Ians hand smekte min kind, jag kysste honom, han kysste mig tillbaks, det kändes helt enkelt skönt att ha honom där
"Lova en sak?" viskade jag.
"Mm?"
"Att du aldrig lämnar mig",
"Jag lovar."


JUSTIN

Jag reste mig och gick ner, Zilla sa hejdå till mig och jag gick nedstämd hem igen. Mamma försökte prata med mig men jag orkade inte bry mig. Det kändes ändå inte nödvändigt att prata med henne om det här.
"Justin..." suckade hon.
"Mamma snälla lämna mig ifred", suckade jag.
"Visst, visst, det är mat om en timme." sa hon och gick. jag ringde Selena och frågade vad hon gjorde.
Sedan loggade jag in på twitter.
Pray for @zoeythebestmartin tonight
Sedan loggade jag ut. En tår rann ner för min kind, jag må älska Selena men Zoey har fortfarande en plats i mitt överfulla hjärta. Fan också.

SELENA

Han hade fortfarande känslor för Zoey. det var så uppenbart, speciellt när jag såg vad han skrev på Twitter. Det kändes konstigt att veta det, att min kille var kär i en annan. Fan heller.

IAN

Justin kände någonting för min Zoey, det var uppenbart, verkligen, men egentligen så bryr jag mig inte, det är som i Vampire Diaries, båda vill ha Elena, men hon älskar och har bara respekt för en, i detta läget är det jag.
"Hur mår du?" frågade jag Zoey. Hon rörde lite på sig och greppade hårdare om min hand.
"Okej", svarade hon.
"Bra."
Vi sa ingenting mer, vi bara kysstes, sedan somnade vi båda i hennes säng med armarna kring varandra.

ZILLA

Som om de inte skulle ha det snart, de hade redan haft det, det visste jag men just nu skulle faktiskt Zoey behöva ha det, Ian skulle skydda henne från det hon fruktar mest en stund då, jag skulle bli glad om hon tänkte på något annat än den där haj-incidenten.
Mycket bättre faktikst.

---

Ganska många olika perspektiv idag... jag fick ut den!! WOOW! Kanske inte så lång men jag ville att ni skulle få läsa lite... ÄNDRADE PLANER!!!
Tänker INTE avsluta den här novellen på ett tag!! Jag har fått ideér och en massa, plus att jag älskar att Zoey är ihop med någon annan men ändå handlar det om Justin, jag tycker det är bra faktiskt :)

Allting var borta. Passerat, dött, för länge sedan. Jag var som ett tomt skal som väntade på att någonting skulle hända.
Jag önskade att jag kunde spola tillbaka tiden, rätta det som blivit fel. En omöjligt uppgift. Sorgsna tankar, något som inte uppskattades.
En fluga landade på täcket bredvid mig, det såg på mig med sina miljoner ögon.
"Jag antar att det är bara du och jag nu." sa jag till den. Flugan gned sina vingar mot varandra och flög upp i luften, den satte sig på min kind. Det kittlades. Jag brydde mig inte, jag skulle aldrig någonsin bry mig igen.
En lätt knackning på dörren förde mig tillbaka till nuet, jag låg på min säng och blundade.
"Kom in", sa jag. Dörren gled upp, ett blekt ansikte visades sig i dörrspringan, jag tittade på flickan som stod där. Hennes hår var blöt och trassligt, det hängde ner över axlarna. Huden var blek, nästan genomskinlig.
Ögonen var mörka och munnen ihop pressade, jag kände knappt igen henne.
"Zavannah?" sa jag och vände på huvudet inmot väggen igen. Hon satte sig bredvid mig och lade en tunn, kall hand på min axel. Jag ryckte till.
"Justin är här." sa hon.
"Är han?"
I ögonvrån såg jag hur Zavannah nickade, jag önskade att hon skulle gå, flugan hade flugit iväg när hon kommit in i rummet, den satt på fönstret och tittade på oss.
"Han kan komma in." sa jag.
"Okej." sa hon och reste sig. Det som hade hänt för bara en vecka sedan spelades upp inuti mitt huvud som en film, en film utan slut.
"Zoey?"
Mitt namn. Jag vände mig om. Justins ögon vilade på mig, jag kände mig inträngd i ett hörn.
"Hej." sa jag. Han betraktade mig med en glimt av ilska i ögonen.
"Vad i helvete gör du här?" frågade han.
"Är på semester med Donna, Effie och Lesslie." svarade jag, skammen brännde i kinderna.
"Jaha, kul." sa han.
"Och du?"
"Med Selena." sa han och pekade på Selena, hon stod med ryggen mot oss och pratade med en solbrännd kille jag aldrig sett förut.
"Och det är?" frågade jag och pekade på killen.
"Ingen aning", muttrade Justin och satte sig i sanden bredvid mig.
"Vart är tjejerna?" undrade han.
"Badar",
"Aha."
"Du fråga."
"Jag vet."
Ingen sa någonting mer förrän Selena vinkade.
"Vi ses Martin", sa Justin och gick därifrån, tårarna brännde bakom ögonlocket. Fan ta honom.
"Ey ZOEY! Vad gör du här?" ropade någon bakom mig, jag fick syn på Ryan Butler. Fan också.
"Vad vill du Butler?" muttrade jag.
"Är du här med Justin?" frågade han.
"Nej",
"Nähä."
"Du?"
"Med Chaz och morsan."
"Får du inte åka själv?"
"Jo",
"Varför är din morsa med då?"
"Hon insistrerade."
"Du bad."
"Nepp."
"Jopp."
Vi betraktade varandra en stund innan jag vände bort blicken och såg på min bruna ben. Jag smörjade in mig med kakaosmör och drog handen igenom håret.
"Snygga ben", kommenterade Ryan.
"Käften." sa jag och satte på mig solglasögonen igen.
"Måste dra",
"Morsan kallar." flinade jag. Han skrattade lite och gick sin väg, tur.
"Ska du med och bada den här rundan då?" frågade Donna som just kommit upp ur vattnet.
"Aa visst." sa jag utan att se på henne.
Hon smörjade in sina ben med kakaosmör som jag gjort alldeles nyss.
"Varmt", pustade hon.
"Eller hur." sa jag.
Effie och Lesslie kom upp också.
"dricka? Någon?" undrade Effie som rotade igenom frysbagen.
"Jag." sa jag.
"Okej",
Hon räckte mig en coca cola och jag tog emot den.
"Jag ska ta en simtur", sa jag. "ensam." lade jag till när jag såg att de andra reste sig för att följa mig.
"Sure." sa de.

---

Vad tror ni kommer hända?? SNart kommer ett avslut på denna novell för jag har tröttnat... sorry :(
Men det är väl okej för er? Hoppas det :) <333

Justin

Jag gick in på twitter för att kolla meddelanden från mina fans, jag älskar verkligen dem och jag behöver koncentrera mig på dem så mycket jag kan.
"Wow..." mumlade jag. 200 nya meddelanden!

Saknar Joey
JOEY!! vrf gjorde ni slut??? :( :(
Ner med selena upp med zoey kan ni bli tsm igen???
hälsa zoey jag vill ha joey igeeeeeeeeeeeeeen!

Alla meddlanden hade ungefär samma innehåll, typ, Joey snälla, eller kom igen bli tsm med zoey igen! jag älskar joey!
Jag tog upp min mobil och bläddrade ner till kontakten "Zoey<33", jag tryckte på "ring" och väntade på att hon skulle svara.
Hela jag darrade och jag började nästan gråta av att höra hennes röst i telefonsvararen.
"Du har kommit till Zoey, lämna ett meddelande."
Jag suckade och harklade mig, jag var torr i halsen.
"Hej Zo, Justin här, behöver prata med dig, saknar dig duvan."
Jag lade på och ringde Selena, hon svarade med en gång. Det bubblade av glädje i mig när jag hördes hennes röst.
"Hej, vad gör du?" frågade jag och log.
"Läser Hungerspelen", svarade Selena.
"Såklart." flinade jag.
"Vadå? Jag var bara så kär i allting om Hungerspelen." skrattade hon.

"Har du lust att göra något ikväll?" frågade jag.
"Visst! Vi kan se Hungerspelen!" utbrast hon.
"Ha-ha-ha, visst det kan vi väl." sa jag ironiskt.
"Menar du det?!" ropade Selena glatt.
"Ja självklart, det du vill, det vill jag honey, jag älskar dig." sa jag.
"Tack baby." sa hon.
Vi lade på eftersom hon behövde "fixa" sig, som alla flickor behöver. Min mobil ringde.
"Hallå?" sa jag.
"Hej",
"Zoey?" frågade jag.
"Du hade ringt, jag såg på film med Effie och Lesslie, så jag hörde inte min telefon." sa hon.
"Åh, okej, jo jag gick in på twitter och..."
"Du såg meddlanderna? Jag också." avbröt Zoey och skrattade lite.
"Vad tycker du om dem? Vad svarade du?" undrade jag.
"Att 'Joey är över och att Zoiany gäller nu.'" svarade Zoey.
"Jag vet inte om jag kan skriva så..." viskade jag.
"Justin, du behöver gå vidare." sa hon strängt.
"Men bara om du lovar att vi är vänner." sa jag.
"Visst, vänner." sa hon.
"Bra, tack."
Hon lade på men jag kände att hon inte var arg, så jag tog på mig mina solglasögonen och gick för att träffa Selena.

Zoey

En flicka med långt blont hår kom fram till mig, hennes ögon var djupt blåa och hon log stort mot mig.
"Hej, jag är ett stort fan av Joey, kan jag få en autograf av dig Zoey?" frågade hon.
"Såklart! Jag menar självklart... eller, ja då." sa jag och tog emot pennan flickan höll fram emot mig, hon tog fram en papperslapp och jag skrev min autograf.
"Vad heter du?" frågade jag.
"Ashley", svarade hon.
"Men du, går inte du i min skola?" undrade jag.
"Jo..."
"Förlåt Ash, jag mindes inte dig med än gång, förlåt tusen gånger." sa jag ursäktande.
"Det gör inget." log Ashley, uppenbart glad över att jag kallade henne Ash av bara farten.

---

KOMMENTERA!
/Lexi

Ian och jag gick på bio på fredagskvällen, tyvärr stötte vi på Justin och Selena, eller Jelena, fast jag föredrog Justena bara för att det lät så idiotiskt.
"Hej!" ropade Selena när hon fick syn på oss.
"Hej!" ropade jag tillbaks.
"Hej Zoey?!" ropade Justin. Jag synade honom uppifrån och ner innan jag fnös och tog Ian under armen för att gå in i biosalongen. Vi skulle se The Hunger Games, jag älskade böckerna och var väldigt spänd över att få se filmen, den hade fått jättebra reccentioner.
"Är du nervös?" frågade Ian och knuffade mig i sidan, jag skrattade och nickade lite.
"Katniss är ju snygg, kanske borde satsa?" flinade Ian. Jag knuffade honom i sidan och hämnades med att beröma Gales utseende medan jag tyckte att Peeta såg ut som en anka. Vi hade det riktigt, riktigt trevligt, fast det bästa under kvällen var när Rue dog och Ian tog mig i sin famn och sjöng tyst med Katniss medan jag (fånigt nog) grät av filmen.

Det var kväll, söndag och jag och Ian låg i hans hotellsäng och tittade på TV.
"Du är vacker idag", log han.
"Tack, du med." fnissade jag och kysste honom.

TRE MÅNADER SENARE Väntat länge? Sorry for that but... jag har haft fullt upp men nu är den här! KOMMENTERA!!

(LYSSNA OCH LÄS SAMTIDIGT)
"Gissa vad!?" skrek Zandra, det var måndag och jag satt vid köksbordet med Zavannah, Zilla lagade mat.
"Vadå?" frågade jag slöt och tittade på min syster.
"Upprörd punkt com?" flinade Zavannah. Zandra viftade bara bort hennes kommentar, vilket betydde att något STORT var på gång.
"K:na är på väg!" ropade hon och hoppade upp och ner av förtjusning.
"Vilka?" frågade jag förvånat.
"Kendall, Kristy, Kimberly och Kelly dumhuvuden!" tjöt Zandra.
"VA?! NÄR?!" skrek jag och hoppade upp så häftigt från min stol att den välte bakåt och Zavannah började gapskratta.
"Om typ en kvart?" svarade Zandra.
"JA!" vrålade Zavannah, vi alla fyra hoppade av förtjusning och när väl kusinerna kom hoppade vi alla åtta kring i trädgården som galningar.

***

Lite senare när jag och Kendall satt på mitt rum efter en helt sjukt rolig middag frågade hon hur det gick med allting.
"Bra, antar jag", sa jag och hon lade huvudet på sned.
"Helt säkert? Med Donna, Justin och... Ian?" frågade hon och flinade retsamt.
"Jag och Ian har INGET tillsammans, han är en trevlig kille bara." sa jag avmätt.
"Bara?" fnissade Kendall.
"Tyst med dig!" tjöt jag och slog till henne med en kudde, ett våldsamt fnittrande bröt ut bland oss och vi låg snart i en hög och skrattade.

***

JUSTIN

Zoey kunde inte komma idag, hennes kusiner var där så det blev bara jag och Selena idag, jag åkte hem till henne kring halv sex på kvällen.
När jag kom dit bad Selena att vi skulle gå en promenad, vilket jag gärna gick med på.
"Vad fint det är ute! Eller hur?" log Selena.
"Ja verkligen", sa jag och utan att tänka på det fattade jag Selenas hand. Hon tittade på mig med sprakande blick. Hon log lite. Jag log tillbaka, en varm känsla spred sig i mig.
"Justin..." viskade hon och jag gick närmare henne.
"Ja?" viskade jag tillbaks och strök undan hår från min panna.
"Justin gör inte såhär, jag kan inte göra det mot Zo." mumlade hon. Jag log mot henne, hon får aldrig veta något, jag gör slut med henne jag lovar, Selena jag älskar dig."
Hon fnittrade och tittade in i mina ögon, åh vad vacker hon var!
"Okej." log hon och jag kysste henne.


ZOEY

På kvällen ringde Justin, jag ville verkligen prata med honom, krama honom, kyssa honom...
"Hej Justin!" log jag när jag svarade.
"Hej." sa han tyst, inte likt honom.
"Kendall kom idag och..."
"Zoey", avbröt Justin. "jag vill göra slut."
"Va?", fick jag fram. " varför det?"
"För att jag har blivit kär i en annan, jag är ledsen." sa han.
"V-va? Vem?" frågade jag, en tår rann ner för min kind. Justin svalde.
"Selena", svarade han efter en stund. Nu började jag gråta på riktigt.
"Okej." snyftade jag.
"Jag är så ledsen!" utbrast Justin men jag lade på och började storgråta, tårarna rann och rann, jag kunde inte sluta.
Snabbt sprang jag därifrån och ner till skogen, jag satte mig på en bänk och lät tårarna rinna, jag skakade av sorg. Justin hade gjort slut, hur skulle jag kunna överleva utan honom? hur?!
"Zoey?"
Jag tittade upp med rödgråtna ögon, där stod Ian.
"Ja", snyftade jag och torkade ögonen.
"Vad har hänt?" frågade han och satte sig bredvid mig.
"Justin... han gjorde slut, på grund av att han blev kär i en av mina närmaste vänner, Selena Gomez." berättade jag.
"Stackare", viskade Ian och kramade mig, jag lutade mig tillbaka i hans famn och han kysste min hjässa.
"Tack." mumlade jag och gömde ansiktet i Ians skjorta.
Efter ungefär en kvart hjälpte Ian mig på fötter och mitt under gatlycktan kysste han mig, det var underbart, varje fiber i min kropp exploderade av glädje och rättkänsla.
"Tack." viskade han till mig och strök håret ur mitt ansikte.
"Ingen orsak", viskade jag tillbaks och kysste honom med.
 



Dagarna som följde var som i en ända dimma, jag var tillsammans med Ian men sörjde fortfarnade Justin, det var märkligt men ändå underbart, de flesta sa att jag var för ung (vi säger att han är 25 istället för 33 men att han har gjort samma saker o.s.v...)
Men det tyckte inte jag, allting jag hade för ögonen var Ian, varje gång jag såg en bild på Justin eller ens hörde hans namn eller röst började jag nästan gråta. Men Ian var där hela tiden som en skyddande, stödjande skugga.
"Seriöst Zoey, du är för ung för honom." sa Zilla för säkert hundrade gången.
"Men nej!" utbrast jag och satte håret bakom ögonen.
"Han är äldre än jag!" fräste hon.
"Men Matt är ju elva år äldre än dig! Ian är bara åtta år äldre än jag!" fräste jag tillbaks. Hon sa inget mer just då men jag visste att disskutionen inte var över ännu.

---

Sorry för kort men det gör inget väl? Kommentera nu!! <33 Gör inget att ni inte kommenterade på förra delen för jag gav er aldrig chansen haha :) vad tycker ni om den här delen då? ganska konstig ja det vet jag men det börjar lida mot sitt slut fast mer än så tänker jag inte säga! Har två dagars ledigt nästa vecka så jag antar att det blir bra uppdate då! <333
- Lexi

TRE VECKOR SENARE
"Hej!" sa Selena.
"Hej!" sa jag. Justin tittade på oss och gjorde en anstas till att sucka.
"Hej!" sa Selena igen men ingen rekation hos Justin. Han öppnade munnen, försökte säga något, men stängde den igen.
"Fan också, det här går inte!" suckade Selena. Jag skakade irriterat på huvudet.
"Näe... snart behöver vi proffs hjälp", suckade jag.
"Eller hur." Selena log mot mig och jag log tillbaka.
"Nej nu måste jag gå, vi ses!" sa hon efter ett stunds tystnad. Vi kramades och sedan gick hon. Jag satte mig i Justins famn och han kramade mig.
Jag gick in på Twitter, en massa, massa, hatmeddlenaden kom upp.
Det stod typ, "lämna Justin ifred din biiitch!" eller "fan ta dig, allt är dit fel slyna!"
Jag gav ifrån mig en irriterad suck, Justin kollade över min axel och pekade sedan på meddelanerna.
"Jag vet jag vet", suckade jag. Han pussade mig på kinden och gjorde sedan klart att han måste gå. Jag nickade, kysste honom och sedan gick han.

Nästa dag ringde Justin till mig, jag antog att det var Scooter eller Kenny som skulle lämna ett meddelande, men det var det inte.
"Älsking, gissa vad?" sa en välbekant röst.
"JUstin?" undrade jag förbryllat.
"Jäpp! Jag kan prata igen fattar du!" ropade han glatt.
"Men hur..?"
"Igår när jag åt middag försöke jag skrika och prata allt vad jag kunde och plötsligt kom jag på hur man gjorde! Underbart eller hur?!"
"Jag vet inte vad jag ska säga..." sa jag och strök håret ur pannan.
"OMG kanske?" skrattade Justin. Jag flinade och sjönk ner i närmaste fotölj.
"Haha ja, kommer du över så ringer jag Selena?" föreslog jag.
"Visst!" ropade han och vi lade på. Med än gång ringde jag till Selena. Hon blev lika upprymd som jag. Hon kom genast, snabbare än Justin faktsikt. Vi båda kramade honom men han kysste mig. Bara mig.
"Åh Justin jag älskar din vackra röst!" utbrast jag och kysste hans hjässa(stav).
Han log mot mig, Selena lika så. Vi alla tre var riktigt, riktigt glada.
När Selena åkt hem kurade jag ihop mig i Justins famn och vi satte på en film, Mean Girls 2 för att vara exakt.
"Justin..." sa jag och drog med handen utmed Justins käke.
"Ja?" svarade han och kysste mig.
"Inget", mumlade jag och kysste honom tillbaks, vi strulade, en lång, lång stund tills Zilla kom in och avbröt oss.
"Snälla inte i soffan." flinade hon medan vi generat tittade bort.
Justin åkte hem och jag satte på Sexy Back med Justin Timberlake. På reapt.
När jag inte kunde somna läst jag lite ur The Help och sedan satte jag på Pirates Of Carribean "Dödmans kista" min favorit.

Nästa dag hade jag Sexy Back och Pirates Of Carribean tema musiken i huvudet, medan jag nynnade på kombinationen så kom Zandra in.
"I'am bringing sexy back, they other boys don't know who to act..." flinade hon och knuffade till mig.
"You're ready?! You're ready?!" flinade jag tillbaka. Hon skrattade, sedan gick hon ut ur rummet, en av de weirdaste människorna jag träffat haha.
Jag ringde till Lesslie och frågade om hon hade lust att hitta på något, Effie var på shoppingresa i New York med sin mamma, det visste jag redan så jag och Lesslie bestämde oss för att se på bio. Det blev Project X, den var bäst.
"Förresten, Josh ska ha fest i helgen, ska vi inte gå?" undrade Lesslie efter filmen.
"Jo! Effie kommer hem imorgon så det passar ju PERFEKT JAO!" svarade jag. Lesslie skrattade och kallade mig psyko, sedan gick vi hem till mig och retade Zilla tills hon nästan kastade ut oss för att "skaffa fram lite jäkla glass".

Några dagar senare gick jag, Lesslie, Effie och Sydney (en gammal vän till oss) ut på stan, vi hade verkligen kul.
Senare tog vi fram och kollade på bilderna från den dagen, bästa alltså...

---

Ganska kort men hinner inte mera! KOMMENTERA!! <33

"Hej! Mitt namn är Zoey Martin, jag ska träffa Selena Gomez."
"Följ mig", sa kvinnan bakom disken och jag gjorde som hon sa. ”Mitt namn är Zoey Martin.” sa jag.”Följ mig.” sa kvinnan bakom mig. Jag gjorde som hon sa och följde med henne in i ett trångt rum.Därinne satt Selena med benen i kors och pratade i telefon. Hon bar en röd, tajt klänning som slutade lite ovanför knäna, klänningen hade en volanger, den var en av de vackraste klänningarna jag sett.”Hej!” sa jag. Hon avslutade sitt samtal och tittade leendes upp.”Hej! Hur går det?” frågade Selena glatt.”Om du menar med Justin så inget vidare.” svarade jag trött och satte mig bredvid henne.”Jaså?" sa Selena. Jag skakade på huvudet, ärligt jag behövde en paus.
"Du Sel, kan inte du ta Justin idag? Jag behöver lite egentid!" frågade jag.
"Absolut", log Selena.
"Bra, jag kommer över imorgon!" log jag.
"Okej! Ses!"
Jag nästan sprang ut till min bil och körde till spaet i närheten. Jag lerbadade, fick massage, naglarna fixade och jag fick koppla av. Sista av allt fick jag ansiktsbehandling vilket jag BEHÖVDE.
Efter spa-dagen ringde jag till Lesslie och Effie, vi bestämde oss för att ha tjejkväll. Alltså, ansiktsmasker, musik, mat och film!
Jag körde för att hyra film, The Ring och Mean Girls, medan jag hade Rita Oras Hot Right Now på högvolym. Jag sjöng med och hade öppet bilfönster.
Bilisterna bakom mig skakade på huvudet, det såg jag när de körde förbi. Men jag skrattade bara åt dem.
"EHO EHO HOT RIGHT NOW! TURN IT UP RIGHT NOW! PUT YOUR HANDS UP!!"
När jag stannat utanför filmuthyrningen stannade en röd porshe framför mig. ur klev en mörkhårig kille som jag genast kände igen.
"Ian!" log jag.
"Hej sötnos, din röst är ursnygg", flinade han. Jag skrattade till. Han log stort mot mig.
"Jag ska hyra film", förklarade jag.
"Jaså, jag med." sa han. Vi gick tillsammans in. Jag tog mina filmer och han sina, han valde en av sina egna och en med Johnny Depp.
"Ego." flinade jag. Han knuffade mig i sidan och jag tog spjärn mot honom, precis då kom en paparatizzi förbi.
"F-A-N!" fräste jag. Ian skrattade till.
"Och det betyder?" undrade han retsamt.
"Fuck all noobs vad trodde du?!" utbrast jag och både skrattade.

På vägen hem satte jag på RIP med Rita och sjöng minst lika högt igen, det var verkligen härligt att känna sig så... fri.

När jag kom hem hade Lesslie och Effie precis kommit.
"Yoyo!" ropade Effie och skrattade.
"Eyyyy!" sa jag och gjorde en high-five med Lesslie.
Skrattandes gick vi in i huset och fixade snacks och läsk, sedan satte vi oss i soffan och startade "tjejsnacket".
"Vet du hur snygg Orlando Bloom har blivit?" suckade Effie.
"Eller hur, Pirates Of Carribean lika med snygg Will Turner!" utbrast jag. De tittade på varandra och sedan på mig, efter det brast de ut i skratt.
"jag träffade Ian i filmuthyrningen." berättade jag.
"Åhh... bra", flinade Lesslie. Jag flinade tillbaka.
"En paparatizzi kom förbi." sa jag.
"NÄHÄ! Inte en mamaratzzi då?!?" utbrast Effie. Vi skrattade igen.
"Vilken humor vi har idag..." skrattade Lesslie. Vi alla var en stor skrattande hög.
Sedan kollade vi på filmerna, först The Ring och sedan Mean Girls.
Efter det satte vi på Rita Ora igen och sjöng med låten det högsta vi kunde. Man flippar verkligen när man är ensam.

"EHO EHO!! HOT RIGHT NOW! PUT YOUR HANDS IN THE AIR IF YOU WANT IT RIGHT NOW! THORW YOUR HANDS UP!"
Sen satte vi på "I Wish I Was A Punkrocker" och nästan dog av skratt, vi kunde den utantill eftersom vi hade sjöngt den på musiken när vi var små.
"OH I WISH I WAS A PUNKROCKER WITH FLOWERS IN MY HAIR, IN 77 69 REVOLUTION WAS IN THE AIR! I WAS BORN TO LATE FOR THE WORLD DOESENT CARE, OH I WISH I WAS A PUNKROCKER WITH FLOWRES IN MY HAAAAIR!"

---

Lite kort kanske men jag ville få ut det! Nästa gång behöver ni inte vänta så länge :) Har kommit på slutet på novellen (okej braaa?) men jag behöver mer ideér från er! Snäääälllaaaa tipsa lite, jag behöver insp! Tack för alla fina kommentarer! KRAAM! <33

Selenas perspektiv

Osäkert gick jag fram till receptionen, sa hans namn och fick nummer och våning.
Jag skyndade mig igenom de tomma, nedstämda korridorerna, rädd att sorgen liksom skulle hålla sig kvar i mig.
När jag kom fram till rum nummer 208 stod hon där utanför. Så fort hon fick se mig växlade hennes ansiktesuttryck från ledsen och nedstämd till förbannad.
"Inte du igen." var allt hon sa och satte sig sedan ner på bänken utanför rummet.

Zoeys perspektiv

Vad gjorde hon av alla människor här?! Jag klarade inte av henne, inte nu.
"Selena stick." sa jag utan att se på henne.
"Glöm det! Jag och Justin var faktiskt också tillsammans!" fräste Selena. Nu tittade jag upp på henne med tårfyllda ögonen men sedan tittade jag bort, jag ville inte att hon skulle se mig gråta.
Selena satte sig bredvid mig, efter en stund yttrade hon orden.
"Hur illa är det?"
Jag svalde, kunde hon inte sagt, "hur är det med honom" eller "mår Justin bra?"
"Hm, han... kommer nog inte kunna fortsätta sin karriär", viskade jag.
"Va?" flämtade Selena.
"Ja... något i hans hjärna hade typ, jag vet inte vad som hade hänt men han har typ fått någon grej så han inte minns hur man pratar och sjunger typ." berättade jag.
"Åh nej..." viskade hon. Jag kunde inte måt stå inpulsen att ta hennes hand så det var vad jag gjorde.
"Selena, det kommer ordna sig, det måste det göra." sa jag och hon nickade.
"Mm... men då får vi inte bråka, inte hamna i luven på varandra, hör du det?"
Jag nickade allvarligt, hon vi skulle få Justin på bättingsvägen(stav) måste vi sammarbeta.

****

Idag skulle Justin få åka hem, han hade inte sagt ett ord sedan hade fått prognosen och nu var det nästan kusligt att ha honom i närheten. Vi åkte hem till mig, Selena körde, Justin och jag satte i baksättet, han höll i min hand och jag strök honom över pannan, jag önskade inget högre än att allting skulle bli bra igen.
"Är det här?" frågade Selena.
"Ja", sa jag. Vi körde in på min uppfart och stannade där. Vi hoppade ut och gick in i huset.
"Justin." sa jag när vi satt oss i soffan. Han nickade och såg på mig.
"Säg någonting." fortsatte Selena. Justin ryckte på axlarna och suckade uppgivet. Hans sätt att säga, "hur gör man?".
Bara öppna munnen och... säg någonting." försökte jag. Han gjorde som jag sa men inte ett ljud kom från hans mun. Jag suckade försökte igen. Vi höll på i säkert två timmar innan alarmet på min klocka pep och talade om att Justin måste vila. Vi hjälpte honom upp till mitt rum och han lade sig ner i min säng, alldeles snart sov han djupt. Jag och Selena tittade uppgivet på varandra.
"Vad ska vi göra?" viskade hon.
"Jag har ingen aning, vi har ju försökt med allting." viskade jag tillbaka. Vi båda tittade mot den sovande Justin.
"Faktiskt så, är jag glad att han har någon som du", sa Selena efter en stund.
"Tack", sa jag och tittade på henne. "du är inte så hemsk egentligen."
Vi log och sedan fortsatte vi att titta på Justin, inte det vi var här för men det var svårt att låta bli, vi båda älskade honom så mycket.

En månad senare

Genom att försöka hjälpa Justin att prata hade jag och Selena kommit varandra ganska nära, varje dag tränade vi med Justin men ibland så tog vi pauser och på vissa spenderade vi tillsammans, som idag, vi gick till en gala som Selena skulle vara med på. Emmy-galan hette den.
"Du är jättesnygg!" utbrast Selena när hon fick se klänningen jag och Zandra köpt till igår.
"Tack, du med", flinade jag. Hon log sort och snörrade runt i sin klänning.
En bit bort såg jag en av mina stora "dregel-idoler" Ian Somerhalder. Jag höll på att svimma på fläcken när han kom fram till oss och presenterade sig, sedan uttryckte han sin sorg över vad som hänt med Justin, efter det hängde jag och Selena med honom och Matt (eftersom han också var där) hela kvällen.

Jag insåg efter den kvällen att Ian, Matt och Daniel faktiskt var kollergor (okej de spelar in The Vampire Diaries men någon annan spelar Elena än Nina), Ian lovade dessutom att hälsa på någon gång efter som Daniel och Matt var som två i familjen vid det här laget.

När jag och Selena kom hem och satte på TV:n var det genast stora rubriker om Emmy-galan.
"Zoey Martin-Justin Biebers åtråvärda flickvän-spenderade hela kvällen på Emmy-galan med Selena Gomez, Justins ex, och en annan känd person, nämligen Ian Somerhalder, har Zoey fallit för den charmiga Ian eller var hon bara med hon för att Justin inte var med? Vi alla vet ju att Zoeys syster Zilla Martin dejtar Matt Davis men vi tror inte att det var därför Zoey hängde med Ian, är det slut med Justoey och är det dags för att räkna dagarna innför ett nytt par? Eller? Och vem kommer då Justin att välja? Selena? Många frågor i kändisvärlden just nu men vi..."
Jag stängde av TV:n. Fan också.
"Är det där trovärfigt?" frågade jag Selena. Hon skakade på huvudet.
"Nej", sa hon.
Jag SMS:ade Justin med än gång.

Såg du på MTV? /Zo<33
Ja /Xx Bieber<33
Trodde du på det? /Zo<33
Inte för en sekund /Xx Bieber<33
Bra, älskar dig, godnatt /Zo<33
Älskar dig med /Xx Bieber<33

Jag lade ifrån mig mobilen och sedan vinkade jag av Selena.
Efter det gick jag upp på mitt rum och tog av mig klänningen, sedan tvättade jag bort sminket, duschade och tillslut kröp jag ner under täcket, jag var grymt trött.

---

Ännu ett kapitel avklarat, fick idéen med Selena nu så jag skrev alltíng på cirka en timme kanske? Fick en kommentar på förra... hm... men jag vet att jag har ganska hög statiskt så snäääälllaaaa kommentera mera! Har inget krav på hur många kommentarer idag men jag hoppas ändå att ni kommenterar! <333 love u!

Justin

Som den vackraste dröm jag någonsin sett, där var hon. Zoey Martin, den underbaraste flickan på jorden. Vackrare än Selena, vackrare än Effie eller Lesslie, eller hennes nya vän Donna. Vackrare än solen själv.
"Zo." viskade jag. Hon sträkte ut handen mot mig, ögonen var fyllda med tårar, jag undrade varför, hon var ju i paradiset, gröna ängar och blå himmel.
"JustiN!" ropade hon och en tår rann ner för hennes kind. Jag sträkte fram handen för att fånga hennes tår men min hand gick rakt igenom henne.
"Zoey?!" skrek jag och såg framför mig hur hon bleknade bort.
"Nejnej Justin! Öppna ögonen igen! Kom igen Justin snälla jag älskar dig!" ropade hon och en tår rann från hennes ögonvrå och landade på min kind. Jag försökte, jag försökte verkligen att öppna ögonen men jag kunde inte, jag orkade inte.
"Justin..." grät hon. Flera tårar föll ner på mitt ansikte, hon blev tydligare för varje tår. Jag försökte säga något men nu när hon var så här nära var det svårt.
"Z-zoey... jag älskar dig också." viskade jag. Hon tittade på mig och ännu en tår föll ner på mig, nu lyckades jag öppna ögonen och paradiset försvann.

Zoey

Han var okej, eller nej det var han inte men han levde i alla fall.
Massor av hans fans var här för att få en skymt av honom, de hade hälsat mig att jag skulle hälsa honom att han skulle krya på sig och massa sådant.
"Justin!" grät jag och kysste honom, han besvarade inte kyssen, antagligen orkade han inte min jag kände hur han rörde på mig i alla fall.
"Hur mår du?" viskade jag och strök honom ömt över pannan.
"Bättre", svarade han och log mödosamt. Jag suckade och skakade på huvudet, aldrig att han skulle må bättre, redan.
"Jag kommer tillbaka imorgon." sa jag efter en stunds tystnad. Han nickade och tittade bort från mig.
"Okej..." mumlade han.
"Hej, du, jag lovar." sa jag och kysste honom, han strök mitt hår från ansiktet och pussade mig på pannan.

*

Egentligen ville jag inte gå till skolan men jag var tvungen, så är det helt enkelt. Alla mötte mig med vördnad. Alla sa "hej hur är det?" eller "hur mår du?" jag antog att de alla fått höra vad som hänt med Justin.
Jag svarade alltid med ett "jag mår bra" eller "bra" det kändes så i alla fall.
"Heej Zoey!" ropade någon bakom mig. Jag vände mig om. Åh nej det var Sidney Jackson, en himla jobbig tjej men ändå trevlig på sitt sätt, men hon var hemskt pratsamt, hemskt, hemskt pratsam faktiskt.
"Hej Sidney." sa jag stelt och försökte le mot henne.
"Hur mår du?" frågade hon och kramade mig.
"Bra, bättre än förut." sa jag. Hon log och nickade.
"Vad tråkigt för dig det som hände med Justin, kan inte jag få träffa den stackarn när han blir frisk?" frågade Sidney. Jag kände paniken och avundsjukan stänka inom mig.
"Eh... jag vet inte, han är ganska trött efter sådant här, du får nog träffa honom senare, när han är helt frisk." sa jag snabbt.
"Åh... gärna! Hälsa honom från mig!" skrattade Sidney och kramade mig igen, sedan gick hon till sin ända riktiga kompis Emeliy som jag inte kunde fata hur hon stod ut med Sidneys pratsama sida.

Senare på dagen när jag satt och läste Niceville kom lustigt nog Skeeter fram till mig, vi kallar henne Skeeter efter boken Niceville och för att hon är ganska lik en mygga om jag ska vara ärlig, precis som Skeeters bror i boken kallar henne, en mygga.
"Heeej Zoey!" sa hon översvallande. Jag har alltid tyckte om Skeeter, hon är inte en skönhetsdrotting kanske men väldigt snäll och trevlig.
"Hej Skeeter." sa jag och log mot henne.
"Åh läser du Niceville nu igen? Du är för härlig Zoey", sa Skeeter och flinade. Jag skrattade åt hennes "skämt" och vi stod där och pratade en stund, tills Justin frågan kom på tal igen. Jag hade lust att slå till henne, inte du också.

Efter skolan åkte jag direkt till sjukhuset, Justin verkade må lite, lite bättre men han såg blek ut och sa knappt någonting.
Medan de andra var inne och pratade med Justin gick jag ut till en av läkarna, hon hette Marie Jackson och hon var verkligen trevlig.
"Dr. Jackson, kommer Justin att klara sig?" frågade jag vemodigt.
"Tror det men det har hänt något med hans hjärna, jag vet inte vad men han har fått någon sorts infektion som gör att intelligens qvoten blir instabila, hon kanske aldrig mer kommer att prata igen." berättade Dr. Jackson.
"Va?" var allt jag fick fram, skulle Justin bli stum?
"Jag är ledsen miss Martin, men det finns inget vi kan göra för mr. Bieber än att försöka övertala honom till att fortsätta prata. Jag nickade, sedan gick jag in och meddlade de andra om vad Dr. Jackson sagt.
"Detta är värre än när han tappade rösten för något år sedan, det är på allvar." sa Mama Jan. De andra nickade och såg dystra ut.
"Om det... om det inte blir bättre är Justins karriär slut."

---

What da ya think?!? Detta kapitel tog lååång tid att skriva haha, nej jag skrev nästan hela idag! Kommentera på! Ni är de bästa läsarna som finns! Förresten, kika in på den här bloggen: http://jbinmyhead.blogg.se den är bääst! jag skrev om den förut, att jag gästblogga men sedan slutade jag, eller hon tyckte det var enklare att skriva själv men bloggen är ändå jättebra och jag dyrkar den haha! <333 Kika in på den helt enkelt!
- Lexi

Jag vaknade tidigt nästa dag, alla andra sov djupt och jag tog fram daboken.
"Kära dagbok
Den här dagen kommer gå som jag vill, det kommer bli underbart"
Sedan lade jag undan den och klädde på mig.
Jag gick ner, ät frukost och sedan drog jag över till Effie. Lesslie kom efter tio minuter och vi shoppade i några timmar, efter det åkte jag hem igen. Då satt alla vid matsalsbordet, jag menar alla. Daniel, Matt och Elijah också.
"Vad händer?" frågade jag och satte mig bredvid Zilla. 
"Jo du, det hände en sak imorse, Justin föll av scénen och skakade sig allvarligt, han ligger i koma nu och de fruktar att han inte kommer överleva." berättade Zandra tyst.

(LYSSNA OCH LÄS SAMTIDIGT)
"Va?" 
Vi stod tysta en lång stund och tittade vi bara på varandra men tillslut brast det. Jag satte mig ner och lutade mig mot ryggstödet.
"Va?" upprepade jag. Zandra tog min hand och kramade den. 
"Jag är ledsen Zoey..." sa hon. Tårarna rann ner för kinderna. 
"Nej..." viskade jag. Med ens ville jag ha honom här, höra honom säga att han älskade mig.

Lite senare var vi alla på väg till Justins sjukhus, jag satt med mina systrar i Zillas bil och killarna tog Matts. 
SÅ fort vi kom in mötes vi av Usher som jag ringt innan vi åkte hemifrån. 
"Kom med här Zoey, ni får vänta här nere så länge", sa han och tog med mig till en hiss längre bort.
"Vad hände?" frågade jag medan vi åkte upp till Justins våning.
"Justin satt i det där stora hjärtat och spelade gitarr när ett fan kastade någonting mot honom och han föll ner därifrån, som tur var var det inte så högt upp och några lyckades fånga honom även om de också blev skadade på kupen." berättade Usher.
"Men hade han ingen säkerthets lina eller något?" frågade jag.
"Jo men den satt lite löst så när han föll höll den inte i honom tillräckligt, men om den inte funnits skulle han dött på fläcken." svarade Usher.
"Okej", mumlade jag. 
Vi kom in i Justins rum och Usher lämnde mig ensam. Jag satte mig bredvid honom och strök honom över pannan.
"Åh Justin snälla du vakna upp." viskade jag och pussade honom på kinden. I säkert en halvtimme satt jag där och betraktade hans stängda ögonlock. det var verkligen deprimerande. 
Tillslut kom Zandra upp och sa att vi inte fick vara kvar, de skulle operera honom. Med sängt huvud gick jag ut ur rummet.
När vi kommit hem gick jag upp på mitt rum, min systrar följde efter. De satte sig hos mig och vi kramades.
"Vi stannar tillsammans", sa Zilla.
"Always and forever", förtydligade Zandra. Jag nickade och tog deras framstäckta händer.
"ja..." viskade jag och kände en betryggande känsla inom mig. Jag skulle inte överleva utan Justin, men om han dog hade jag i alla fall min systrar, och Donna, och Effie, och Lesslie, så aldrig skulle jag bli riktigt ensam. 

Varje dag i skolan var som en enda lång väntetid. I väntan på att få ett beskedd, ett livstecken eller ett dödstecken. Vad som helst som fick mig att sluta vänta.
Lesslie och Effie var stödjande och hjälpte mig igenom fördomarna och tårarna.
De överröste mig med meningar som "såklaart han överlever" eller "oroa dig inte du, nu har vi lite kul istället" tillochmed Donna var en vänlig och förstående själ i denna svåra tid. Det kändes bra.
"Har du lust att hänga med till centrum idag eller? Vi behöver komma ut och shoppa lite." sa Effie till mig när vi satt på Historian. Mr. Fell hyschade åt oss så vi viskade istället.
"Vet inte..." viskade jag.
"Kom igen, det blir kul!" viskade Effie tillbaka.
"Asså jag..."
"Vadå? Bara för att Justin ligger i koma betyder väl inte det att du inte får ha kul?! Om du går ut får du säkert kul! Våga lite mera!"
Vid de sista orden höjde hon rösten så att Mr. Fell fick damp på oss. Sedan började vi lapp växla istället.
Följande konversation blev såhär:
Jag: Tjatar du en gång till slår jag ut neverna på dig
Effie: Du kan ju försöka
Jag: Tror du Mrs. Jesse och Mr Fell dejtar?
Effie: Byt samtals ämne du men, ja, det tror jag
Jag: De är som gjorda för varandra, båda är klädda som om det är 80-tals mode fortfarande som gäller
Effie: Skojar du? De ser ut som om hämtade från en av mammas tonårstidningar!
Där avbröts vår lappväxling eftersom Mr. Fell kom på mig med att ta emot en lappen från Effie.
"Zoey Martin, vad har du där?" ropade han.
"En lapp Mr. Fell", svarade jag och knycklade ihop den. "inget att oroa sig för."
"Ge mig den ögonblickligen." sa Mr. Fell och rodnadens gav jag honom den.
Han läste upp vår konversation för den fnissande klassen. EFter en rihjäl ut skällning sjönk jag och Effie ihop på bänken av skratt tills Mr. Fell bad oss gå ut.

---

Sådär... nu har Moa fixat det! hoppas ni gillar det! KOMMENTERA FÖR MERA!!

Jag sjönk ner på sängen, vi hade just kommit hem, eller jag och Effie hade det.
Vi pratade en stund och hon märkte att jag inte riktigt var i form.
"Hur är det?" frågade hon oroligt.
"Bra." svarade jag.
"Kom igen berätta nu! Vad. Är. Det?"
"Justin..." suckade jag.
"Va? Har ni bråkat?!"
"Nej men..."
Vi avbröts av att dörren slogs upp och där stod Justin. Han hade en vild blick och håret var rufsigt. Wow... det hade jag aldrig trott att man skulle få se.
"Justin..?" utbrast jag häpet. Jag började nästan skratta när han drog tag i mig.
"Zoey Martin..." flåsade han.
"Ja?" flinade jag.
"Jag älskar dig", sa Justin mjukt och kysste mig. Vi stod där och bakom Justin kom Scooter och Kenny, fan.
Effie la en hand på min axel och jag kände nästan den retsamma blicken bränna i ryggen.

En vecka senare

"Looove is in the aiiiiiiiir!" sjöng Ryan (Justins bästa kompis från Kanada). Justin skrattade och kysste mig igen-
"Håll tyst med dig Ryan." suckade jag och kastade en kudde på den alldels för belåtne Ryan.
"Ha-ha! barnslig tjej du har Biebez..." flinade Chaz (justin andra bästis). Jag lippade åt honom och kliade Justin i nacken.
"Ni hånglar för mycket Justin... era läppar blir narriga av alla kyssar!" skrattade Ryan. Jag reste mig och pussade honom på panna.
"Nu är din panna märkt med mina narriga läppar", flinade jag och satte mig hos Justin igen som nästan såg avundsjuk ut.
"Kan inte ni sjunga något tillsammans? Typ Mistletoe?" bad Chaz.
"Då kan ni bli ett musikpar." flinade Ryan. Men jag skakade avvärjande på huvudet.
"Näe, jag sjunger inget", mumlade jag och vände mig bort från de andra.
"Varför inte? Kom igeeen!" tjöt Chaz. Jag tittade på Justin som ryckte på axlarna.
"Kom igen nu Zo." flinade han och började retsamt nynna på Mistletoe.
"It’s the most beautiful time of the year
Lights fill the streets spreading so much cheer
I should be playing in the winter snow
But I'mma be under the mistletoe
I don’t want to miss out on the holiday
But I can’t stop staring at your face
I should be playing in the winter snow
But I’mma be under the mistletoeWith you, shawty with you
With you, shawty with you
With you under the mistletoe", flinade han och kramade min hand.
"Nej Justin." suckade jag och de andra släppte sina förväntansfulla ansiktsuttryck.
"Amen skärp dig!" suckade Ryan.
"Men sjung själv då", fräste jag.
"Asså brudar, alltid lika knäppa, de borde stå i köket istället för att låtsas vara lika bra som männen." flinade Ryan.
"Herrgud vad sexistikt!" utbrast jag.
"Vadå sexistisk? Det är ju så det är", skrattade han. Jag reste mig ilsket.
"Så du tror att jag är en 'brud' som ingen behöver förutom i köket va?! Du ska få se!" morrade jag och klampade ut ur huset. Vi var som tur var i Atlanta så jag kunde bara åka hem. Pappa, Zelda och Zally var inte där, de hade flyttat till Australien i förra veckan. Men Zavannah, Zilla och Zandra var kvar.
Elijah hade blivit frikänd så hon tillbringade all sin tid med honom. Han var nästan jämt hemma hos oss. Dessutom har Matts kompis Daniel Gilles kommit hit oftare för att hjälpa Matt och Zilla att ta hand om Zavannah och mig.
Vi har nog aldirg haft det bättre.
"Hej",
Elijah stod i hallen när jag kom.
"Hejhej!" log jag. Kanske var det lite konstigt att jag inte alls var arg på honom för vad han gjorde mot Justin för ett tag sedan, men... jag kan helt enkelt inte vara arg på honom.
"Zilla har maten klar men... vi trodde du skulle sova hos Justin?" sa Elijah. Jag skakade på huvudet.
"Näe, jag bråkade med hans kompis Ryan. Jag kommer väl sova över hos honom så fort de åkt..." berättade jag och gick in i köket. Zilla hade redan dukat fram i matsalen, nu höll hon på med en sallad.
"Hej", sa jag.
"Hej." sa hon och fortsatte med salladen.
"Daniel och Matt sitter redan till bords, du får gärna gå ut till dem." sa Zandra som också kommit in i köket.
"Visst", flinade jag och satte mig mittemot Daniel.
Zavannah, Zandra och Elijah kom snart också och placerade sig också kring bordet. Efter ett tag kom Zilla också.
Vi började äta och faktiskt hade vi det grymt kul, skrattade, skämtade och retade varandra. Faktikst kändes det som att ha en hel familj igen, även om mamma inte längre lever...
Efter middagen gick jag upp till hennes rum och tog ner fotot på henne. Jag la mig på sängen och betraktade min mammas vackra drag.
Daniel knackade på dörren och jag bad honom komma in.
"Vad gör du?" frågade han och satte sig bredvid mig.
"Inget", svarade jag tyst.
"Är det din mamma?" undrade han och pekade oå fotografiet.
"Japp",
"Vad vacker hon var." sa han beundransvärt.
"Ja, ärligt talat har jag inte besökt hennes grav på jag vet inte hur länge", sa jag och reste mig från sängen.
"Samla truppen", flinade han och vi gick ut till de andra.
En kvart senare var vi på väg till mammas grav, vi alla samlades kring den vita marmor sten och satte oss ner.
"Här vilar Gina Martin, älskad mamma, hustru och vän, vi saknar dig, så vila ifrid mamma." sa Zilla högtidligt. Det kändes bra att stå här allihop, på något sett var vi en familj nu, på riktigt liksom.

---

Så.... kommentera för mer!! Har en AWESOME idé! Beredd er på ett sorgligt kapitel så snart som möjligt!

Justin
Jag hade lyckats bli väldigt orolig för Zoey även om hon hade sagt att hon var okej. Jag litade inte på att Donna, Lesslie och Effie skulle hålla henne nykter i Miami precis.
"Men ta det lugnt Justin! Hon är sjutton okej? Hon får göra vad hon vill!" suckade Usher. Vi hade tränat, gått på interviuer och fotograferingar idag, jag var trött på hans, Scooters och alla andras tjat om att Zoey får göra vad hon vill.

Zoey
"Kom igen nu tjejer! Det är dags att gå på paaaarty!" ropade jag. Donna, Lesslie och Effie låg utslagna på golvet och i sängen, de såg ganska trötta ut trots att de vilat hela dagen.
"Jag vet inte om jag orkar Zo", suckade Donna.
"Inte jag heller..." stönade Lesslie.
"Fint! Då går jag själv!" sa jag och satte upp håret.
"Näe! Jag följer med." utbrast Effie och gick med mig ut ur vårat hotellrum.

Justin
På kvällen ringde jag till Zoey, jag hoppades att hon tagit sitt förnuft tillfånga och var på väg hem.
"Hej Justin! Vad gör du?" skrattade hon när hon äntligen svarade.
"Hej! Jag är hemma, är du på väg hit?" svarade jag.
"Aha, näe det är jag inte, jag och Effie är ute, men om två dagar kommer vi hem igen."
"Men ni har redan varit borta i två dagar!" suckade jag.
"Och? Justin du kan inte säga åt mig vad jag ska göra och när jag ska komma hem! Du bestämer inte över mig", fräste hon.
"Såklart inte men jag är orolig för dig babe",
"jaja... men nu hinner jag inte prata mera, Luke ska visa mig någonting! Ses snart."
Zoey la på. Hon la på i mitt öra! Och nu skulle någon Miami-kille visa henne någonting, jag suckade och satte mug i soffan. Tänk om hon övergav mig? Vårt förhållande kanske var på väg att ta slut. Mr. Martin kanske kunde ge mig något råd, han var ju trots allt hennes pappa.
*
"Ja Justin... alla råd jag kan ge dig är att hn gillar killar som kämpar för henne. Då kanske kan nå fram till henne på riktigt om du visar att er kärlek inte är "skinny love" så lovar jag att allting kommer bli bra." sa Mr. Martin och log mot mig.
"Tack Mr. Martin! Jag ska aldrig svika vare sig er eller er dotter! Det lovar jag!" utbrast jag och återvände till min bil. Jag åkte direkt till flygplatsen. Sedan ringde jag Kenny, Scooter och resten av gänget. Hela mitt crew skulle inte följa med till Miami med Scooter och Kenny skulle, Usher hade något annat för sig.
Vi betällde tre biljetter till Miami, sedan tog vi reda på vilket hotell tjejerna bodde på. Bara det inte var försent...

Zoey
Skulle Justin lämna mig? Skulle han inse att jag inte var rätt tjej och lämna mig utan att säga någonting? Hade jag sumpat min chans att vara med honom förevigt..?
Mina ögon fylldes med tårar, Luke märkte detta.
"Hur är det fatt?" frågade han oroligt och tog min hand.
"Bra... fast... om det gör något att jag lättar på hjärtat så är jag i ett ganska knepigt förhållande som jag är rädd ska brista." svarade jag och torkade mina ögon.
"Aha, berätta för mig." sa Luke lent och strök mig över kinden.
"Min pojkvän är egentligen för bra för mig, han är snäll, snygg, känd och populär, han kan få vem han vill men han valde mig, ibland känner jag mig otacksam... men... är jag det?" berättade jag och en tår rann ner för min kid.
"Nejdå! Det tror jag inte, om han verkligen älskar dig så kommer han inte lämna dig för en sådan sak, om jag var din pojkvän..."
"Nej! Jag vill inte att du ska tro att..." avbröt jag. Han log urskuldande.
"Det var inte så jag menade, jag skulle aldrig förstöra för dig, det lovar jag." sa han. Jag log lite mot honom, han var faktiskt ganska trevlig.



*

Idag var den näst sista dagen innan jag skulle åka hem, vi hade tänkt att ha det riktigt kul ikväll, hänga ute hela kvällen, ha almänt kul liksom.
Vi alla gjorde oss i ordning. Jag kunde inte undgå att se hur vackra mina vänner var ikväll. Lesslie hade plattat sitt hår och gjort en ganska orginell sminkning, hon hade på sig plattå skor och en vit plufsig tröja med en svart tajt kjol till, det var verkligen snyggt på henne.
"Wow Less, du ser underbar ut", log jag och gav henne en liten kram.
"Tah-dah!" ropade Effie och snörrade runt i sin röda klänning med volanger, hon var jättefin.
Donna hade ett svart mag linne och jeansshorts, då såg man hennes perfekta ben, och hennes platta mage. 
"Ni är jättesnygga, allihopa." sa jag och kramade de två andra också.
"Aw... tack!" flinade Donna och kramade mig tillbaka. Tänk att vi skulle bli såhär bra vänner... jag tyckte verkligen om henne. På riktigt, en sann, sann vän.

---

 Vad tycks??? Förlåt för usel uppdatering! Det är skönt att ni stannar i alla fall!
Ni får ge mig ideér och kritiseringar, som om ni inte tyckte att Donna och Zo skulle bli vänner? Aja, ni får ge mig kritik och gärna beröm haha :)

(Zoeys pappa heter Adrian Martin)
"Pappa!" ropade jag överlyckligt och gav min pappa en stor kram. Han kramade mig tillbaka och jag tror att vi båda grät av glädje.
"Åh jag har saknat dig gumman!" utbrast han. Sedan gav han de andra varsin kram också, vi alla hade saknat honom.
Vi gick in och Zillas festmåltid startade. Zelda och Zally var bara här tillfälligt, imorgon skulle de till Sibbireien eller något sådant, de är sådana, reser mycket.
Men som tur är ska pappa börja bo och försörja oss, det skulle bli skönt att ha en riktig förälder som tar hand om en.
Lite senare skulle Matt och Justin komma över så pappa skulle få träffa dem, få se vilka de är liksom.
De kom samtidigt och hälsade överväldigade på pappa.
"Trevligt att träffas Mr. Martin." log Matt och pappa såg ut att gilla honom med en gång.
"Säg Adrian om du vill", sa han och flinade.
"Okej." sa Matt. Han la armen om Zilla och hon pussade honom på kinden. Sedan hälsade pappa på Justin.
"Hej Mr. Martin." sa Justin och log stelt.
"Hej", sa pappa. Jag och Zilla utbytte en blick, pappa betraktade Justin ganska ogillande, det bådade inte gott.
När alla satt i vardagsrummet och pratade tog pappa med mig ut i hallen.
"Zoey... vi har precis träffats efter en lång tid och du presenterar mig för din pojkvän... och... jag gillar honom inte." sa han tveksamt.
"Varför inte?" suckade jag. Det kändes som pappa aldrig varit i fängelse, vår "far och dotter relation" var tillbaka som ingenting hade hänt.
"Han är Justin Bieber, en super känd liten unge som skulle kunna krossa ditt hjärta hur lätt som helst!"
"Matt är faktiskt också känd", protesterade jag.
"Men inte lika! Jag vill inte att du ska bli sviken."
"Pappa. Justin skulle aldrig..."
"Jaså inte? Tillochmed jag vet om att han var otrogen med Selena Gomez för inte så länge sedan!"
"Men det var ju inte hans fel! Dessutom skulle han inte göra om det."
"Lilla vän, det klart att han skulle!"
Jag suckade och gick ut i hallen.
"Vart ska du?" undrade pappa och gick efter.
"Jag ska bara ta lite luft, jag kommer snart", mumlade jag och satte på mig mina skor, sedan gick jag.
Luften var sval och skön, jag började springa därifrån.
När jag kommit en ganska lång bit bort fick jag en sparck i ryggen. Jag tippade framåt och slog pannan i trotaren.
"Din jävel." väste någon bakom mig. Jag vände mig om och fick se en brunhårig tjej stå där.
"Vem är du?" frågade jag och reste mig.
"Jag heter Lissa, och du ska göra slut med Justin! Fattar du det!" skrek tjejen och slog till mig i ansiktet. Något varmt rann ner för min mun, näsblod.
"Aldrig!" fräste jag och började backa från henne.
"Jo! Annars är det slut för dig", morrade Lissa och slog till mig igen, och igen. Jag kunde inte försvara mig trots att jag ville. Plötsligt tog någon tag i mig bakifrån och höll fast mig.
Lissa slog mig i ansiktet, i magen och sparkade mig typ överallt, hårt.
Tillslut sjönk jag ihop och de lämnde mig blöddande på gatan. Men jag svimmade aldrig, någon tog tag i mig och drog med mig ut i skogen, när "någon" släppte ner mig såg jag ansiktet på personen, Lissa.
"Här kan du ligga och ruttna, bitch." fräste hon och lämnade mig.
Den här gången svimmade jag faktiskt.
Några timmar senare
Jag slog upp ögonen och insåg. Det smärtade i kroppen men jag brydde mig inte. Jag reste mig upp och började gå. Efter en halvtimme kom jag ut ur skogen och ringde efter en taxi.
"Vart ska du?" frågade chaffören(stav). Jag sa min adress  och han körde mig dit. När jag kom fram var ingen där så jag gick upp på mitt rum. Utan att veta varför packade jag min resväska, tvättade mig i ansiktet, byte kläder och sedan tog jag bilen till flygplatsen.
Adrian Martin (några timmar tidigare)
Vart hade hon tagit vägen? Att ta lite "luft" tar inte en timme... jag såg att de andra också hade börjat bli lite oroligare, vi väntade i en timme till sedan gick vi ut och letade.
Men vi hittade henne inte, vi letade, letade och letade. Men ingen stans var min lilla flicka.
När vi kom hem satte jag mig i soffan.
"pappa..." viskade Zandra och satte sig bredvid mig.
"Vart är hon?" frågade jag.
"Jag vet inte." suckade hon och kramade mig.
"Vart är min lilla flicka?!" skrek jag och mina andra döttrar kramade mig också. 
Zoey (nutid)
Jag satt på ett plan till Miami med ett leende på läpparna, bredvid mig satt Donna, Lesslie och Effie, jag hade ringt dem och utan att tveka hade de följt med, vi skulle till Miami och festa som man gör i vår ålder!
"Vi går nu ner för landing, spän fast säkerhetsbälterna och dra upp alla gardiner(vet inte hur jag ska säga)."
Efter tio minuter hade vi gått av planet och vi stod mitt i Miamis flygplats.
Våra väskor kom som tur var först så vi kunde gå ut från flygplatsen.
Vi chekade in på vårt hotell, fräshade till oss och sedan stack vi ut för att ha kul!
Justin
Jag hade ringt henne säkert tio gånger och äntligen svarade hon.
"Justin sluta ring." suckade hon.
"Vart är du?!" utbrast jag.
"I Miami", svarade hon.
"Va?! Med vem!?"
"Effie, Donna och Lesslie, jag kan inte prata nu! Vi för höras sedan när jag kommer hem! Hejdå!" sa hon och la på.
Jag berättade för de andra och de blev lättade. En konstig sak var att det bara var jag som ville hämta hem henne. De andra sa att vi skulle låta henne hållas.
"Hon är sjutton och får göra vad hon vill, dessutom är hon med kompisar så det är ingen fara!" sa Mr. Martin lättsamt och de andra sa ungefär samma sak. Jag blev verkligen förvånad.

---

Så.... kommentera!! förlåt att jag inte skrev något igår men jag var med kompisar!! <333 Och inget i förrgår heller hehhhee, men jag sov över hos en kompis! Kanske skriver ett till idag! Kommentera för mera!