Storys About Justin Bieber

Jag sjönk ner på sängen, vi hade just kommit hem, eller jag och Effie hade det.
Vi pratade en stund och hon märkte att jag inte riktigt var i form.
"Hur är det?" frågade hon oroligt.
"Bra." svarade jag.
"Kom igen berätta nu! Vad. Är. Det?"
"Justin..." suckade jag.
"Va? Har ni bråkat?!"
"Nej men..."
Vi avbröts av att dörren slogs upp och där stod Justin. Han hade en vild blick och håret var rufsigt. Wow... det hade jag aldrig trott att man skulle få se.
"Justin..?" utbrast jag häpet. Jag började nästan skratta när han drog tag i mig.
"Zoey Martin..." flåsade han.
"Ja?" flinade jag.
"Jag älskar dig", sa Justin mjukt och kysste mig. Vi stod där och bakom Justin kom Scooter och Kenny, fan.
Effie la en hand på min axel och jag kände nästan den retsamma blicken bränna i ryggen.

En vecka senare

"Looove is in the aiiiiiiiir!" sjöng Ryan (Justins bästa kompis från Kanada). Justin skrattade och kysste mig igen-
"Håll tyst med dig Ryan." suckade jag och kastade en kudde på den alldels för belåtne Ryan.
"Ha-ha! barnslig tjej du har Biebez..." flinade Chaz (justin andra bästis). Jag lippade åt honom och kliade Justin i nacken.
"Ni hånglar för mycket Justin... era läppar blir narriga av alla kyssar!" skrattade Ryan. Jag reste mig och pussade honom på panna.
"Nu är din panna märkt med mina narriga läppar", flinade jag och satte mig hos Justin igen som nästan såg avundsjuk ut.
"Kan inte ni sjunga något tillsammans? Typ Mistletoe?" bad Chaz.
"Då kan ni bli ett musikpar." flinade Ryan. Men jag skakade avvärjande på huvudet.
"Näe, jag sjunger inget", mumlade jag och vände mig bort från de andra.
"Varför inte? Kom igeeen!" tjöt Chaz. Jag tittade på Justin som ryckte på axlarna.
"Kom igen nu Zo." flinade han och började retsamt nynna på Mistletoe.
"It’s the most beautiful time of the year
Lights fill the streets spreading so much cheer
I should be playing in the winter snow
But I'mma be under the mistletoe
I don’t want to miss out on the holiday
But I can’t stop staring at your face
I should be playing in the winter snow
But I’mma be under the mistletoeWith you, shawty with you
With you, shawty with you
With you under the mistletoe", flinade han och kramade min hand.
"Nej Justin." suckade jag och de andra släppte sina förväntansfulla ansiktsuttryck.
"Amen skärp dig!" suckade Ryan.
"Men sjung själv då", fräste jag.
"Asså brudar, alltid lika knäppa, de borde stå i köket istället för att låtsas vara lika bra som männen." flinade Ryan.
"Herrgud vad sexistikt!" utbrast jag.
"Vadå sexistisk? Det är ju så det är", skrattade han. Jag reste mig ilsket.
"Så du tror att jag är en 'brud' som ingen behöver förutom i köket va?! Du ska få se!" morrade jag och klampade ut ur huset. Vi var som tur var i Atlanta så jag kunde bara åka hem. Pappa, Zelda och Zally var inte där, de hade flyttat till Australien i förra veckan. Men Zavannah, Zilla och Zandra var kvar.
Elijah hade blivit frikänd så hon tillbringade all sin tid med honom. Han var nästan jämt hemma hos oss. Dessutom har Matts kompis Daniel Gilles kommit hit oftare för att hjälpa Matt och Zilla att ta hand om Zavannah och mig.
Vi har nog aldirg haft det bättre.
"Hej",
Elijah stod i hallen när jag kom.
"Hejhej!" log jag. Kanske var det lite konstigt att jag inte alls var arg på honom för vad han gjorde mot Justin för ett tag sedan, men... jag kan helt enkelt inte vara arg på honom.
"Zilla har maten klar men... vi trodde du skulle sova hos Justin?" sa Elijah. Jag skakade på huvudet.
"Näe, jag bråkade med hans kompis Ryan. Jag kommer väl sova över hos honom så fort de åkt..." berättade jag och gick in i köket. Zilla hade redan dukat fram i matsalen, nu höll hon på med en sallad.
"Hej", sa jag.
"Hej." sa hon och fortsatte med salladen.
"Daniel och Matt sitter redan till bords, du får gärna gå ut till dem." sa Zandra som också kommit in i köket.
"Visst", flinade jag och satte mig mittemot Daniel.
Zavannah, Zandra och Elijah kom snart också och placerade sig också kring bordet. Efter ett tag kom Zilla också.
Vi började äta och faktiskt hade vi det grymt kul, skrattade, skämtade och retade varandra. Faktikst kändes det som att ha en hel familj igen, även om mamma inte längre lever...
Efter middagen gick jag upp till hennes rum och tog ner fotot på henne. Jag la mig på sängen och betraktade min mammas vackra drag.
Daniel knackade på dörren och jag bad honom komma in.
"Vad gör du?" frågade han och satte sig bredvid mig.
"Inget", svarade jag tyst.
"Är det din mamma?" undrade han och pekade oå fotografiet.
"Japp",
"Vad vacker hon var." sa han beundransvärt.
"Ja, ärligt talat har jag inte besökt hennes grav på jag vet inte hur länge", sa jag och reste mig från sängen.
"Samla truppen", flinade han och vi gick ut till de andra.
En kvart senare var vi på väg till mammas grav, vi alla samlades kring den vita marmor sten och satte oss ner.
"Här vilar Gina Martin, älskad mamma, hustru och vän, vi saknar dig, så vila ifrid mamma." sa Zilla högtidligt. Det kändes bra att stå här allihop, på något sett var vi en familj nu, på riktigt liksom.

---

Så.... kommentera för mer!! Har en AWESOME idé! Beredd er på ett sorgligt kapitel så snart som möjligt!