Storys About Justin Bieber

Justin
Jag hade lyckats bli väldigt orolig för Zoey även om hon hade sagt att hon var okej. Jag litade inte på att Donna, Lesslie och Effie skulle hålla henne nykter i Miami precis.
"Men ta det lugnt Justin! Hon är sjutton okej? Hon får göra vad hon vill!" suckade Usher. Vi hade tränat, gått på interviuer och fotograferingar idag, jag var trött på hans, Scooters och alla andras tjat om att Zoey får göra vad hon vill.

Zoey
"Kom igen nu tjejer! Det är dags att gå på paaaarty!" ropade jag. Donna, Lesslie och Effie låg utslagna på golvet och i sängen, de såg ganska trötta ut trots att de vilat hela dagen.
"Jag vet inte om jag orkar Zo", suckade Donna.
"Inte jag heller..." stönade Lesslie.
"Fint! Då går jag själv!" sa jag och satte upp håret.
"Näe! Jag följer med." utbrast Effie och gick med mig ut ur vårat hotellrum.

Justin
På kvällen ringde jag till Zoey, jag hoppades att hon tagit sitt förnuft tillfånga och var på väg hem.
"Hej Justin! Vad gör du?" skrattade hon när hon äntligen svarade.
"Hej! Jag är hemma, är du på väg hit?" svarade jag.
"Aha, näe det är jag inte, jag och Effie är ute, men om två dagar kommer vi hem igen."
"Men ni har redan varit borta i två dagar!" suckade jag.
"Och? Justin du kan inte säga åt mig vad jag ska göra och när jag ska komma hem! Du bestämer inte över mig", fräste hon.
"Såklart inte men jag är orolig för dig babe",
"jaja... men nu hinner jag inte prata mera, Luke ska visa mig någonting! Ses snart."
Zoey la på. Hon la på i mitt öra! Och nu skulle någon Miami-kille visa henne någonting, jag suckade och satte mug i soffan. Tänk om hon övergav mig? Vårt förhållande kanske var på väg att ta slut. Mr. Martin kanske kunde ge mig något råd, han var ju trots allt hennes pappa.
*
"Ja Justin... alla råd jag kan ge dig är att hn gillar killar som kämpar för henne. Då kanske kan nå fram till henne på riktigt om du visar att er kärlek inte är "skinny love" så lovar jag att allting kommer bli bra." sa Mr. Martin och log mot mig.
"Tack Mr. Martin! Jag ska aldrig svika vare sig er eller er dotter! Det lovar jag!" utbrast jag och återvände till min bil. Jag åkte direkt till flygplatsen. Sedan ringde jag Kenny, Scooter och resten av gänget. Hela mitt crew skulle inte följa med till Miami med Scooter och Kenny skulle, Usher hade något annat för sig.
Vi betällde tre biljetter till Miami, sedan tog vi reda på vilket hotell tjejerna bodde på. Bara det inte var försent...

Zoey
Skulle Justin lämna mig? Skulle han inse att jag inte var rätt tjej och lämna mig utan att säga någonting? Hade jag sumpat min chans att vara med honom förevigt..?
Mina ögon fylldes med tårar, Luke märkte detta.
"Hur är det fatt?" frågade han oroligt och tog min hand.
"Bra... fast... om det gör något att jag lättar på hjärtat så är jag i ett ganska knepigt förhållande som jag är rädd ska brista." svarade jag och torkade mina ögon.
"Aha, berätta för mig." sa Luke lent och strök mig över kinden.
"Min pojkvän är egentligen för bra för mig, han är snäll, snygg, känd och populär, han kan få vem han vill men han valde mig, ibland känner jag mig otacksam... men... är jag det?" berättade jag och en tår rann ner för min kid.
"Nejdå! Det tror jag inte, om han verkligen älskar dig så kommer han inte lämna dig för en sådan sak, om jag var din pojkvän..."
"Nej! Jag vill inte att du ska tro att..." avbröt jag. Han log urskuldande.
"Det var inte så jag menade, jag skulle aldrig förstöra för dig, det lovar jag." sa han. Jag log lite mot honom, han var faktiskt ganska trevlig.



*

Idag var den näst sista dagen innan jag skulle åka hem, vi hade tänkt att ha det riktigt kul ikväll, hänga ute hela kvällen, ha almänt kul liksom.
Vi alla gjorde oss i ordning. Jag kunde inte undgå att se hur vackra mina vänner var ikväll. Lesslie hade plattat sitt hår och gjort en ganska orginell sminkning, hon hade på sig plattå skor och en vit plufsig tröja med en svart tajt kjol till, det var verkligen snyggt på henne.
"Wow Less, du ser underbar ut", log jag och gav henne en liten kram.
"Tah-dah!" ropade Effie och snörrade runt i sin röda klänning med volanger, hon var jättefin.
Donna hade ett svart mag linne och jeansshorts, då såg man hennes perfekta ben, och hennes platta mage. 
"Ni är jättesnygga, allihopa." sa jag och kramade de två andra också.
"Aw... tack!" flinade Donna och kramade mig tillbaka. Tänk att vi skulle bli såhär bra vänner... jag tyckte verkligen om henne. På riktigt, en sann, sann vän.

---

 Vad tycks??? Förlåt för usel uppdatering! Det är skönt att ni stannar i alla fall!
Ni får ge mig ideér och kritiseringar, som om ni inte tyckte att Donna och Zo skulle bli vänner? Aja, ni får ge mig kritik och gärna beröm haha :)