Storys About Justin Bieber

Det var lördagsmorgon och jag satt i mitt rum framför min datorn när det knackade lågt på dörren.

"Come in." sa jag och dörren öppnades och stängdes. Jag vände mig om och fick till min förvåning se Justin stå där och le mot mig.

"Hi." flinade han och jag reste mig upp och tog ett steg emot honom.

"Who let you in?" frågade jag.

"Your mum." svarade han och drog handen igenom sitt bruna hår, åh jag vill verkligen känna hur det kändes.

"Ah." sa jag och besvarade hans leende med mitt bleka, falska leende.

"How are you today?" frågade Justin, fortfarande med leende läppar, herregud vad snygg han var.

"Good, and you?"

"Fine, little bit of tired but it's okay I guess." svarade han. Jag nickade lite.

"So... why did you come here?" undrade jag.

"Too for see you of course." log han.

"Yes of course, you do that a lot." svarade jag.

"Does it bother you?"

"No, I like it."

Han log och jag log tillbaka.

"Good, then... do you like to be around me?" frågade han. "Justin we have only met a few times, like... this is the fourth time." svarade jag.

"So?"

"So what?" "So do you like to be around me?" svarade han som om det vore det mest självklara i världen.

"Yes... I do, why?" svarade jag misstänksamt, det kunde inte båda gott om en kille frågade så.

"Well... I want to ask you something...", började han. "I don't want to go out with you Justin, if that's the deal." avbröt jag. Han såg sårat på mig.

"Why?" undrade han besviket.

"Because I can't right now... my sister is...",

"Dying I know", fyllde han i, han tog mina händer och log. "but don't you want to take break from all that? To go out for one night, just like friends, I promise." fortsatte han. Jag såg tveksamt på honom, sedan log jag tillbaka, ett äkta leende för en gångs skull.

"Okay then, but just like friends, nothing else, I don't want you to get the wrong idea here." svarade jag och han nickade ivrigt medan leendet fyllde hela hans ansikte.

"I promise, just friends! Can I pick you up at seven o'clock tonight?" frågade Justin.

"Sure, I'll meet you outside, okay?" svarade jag. Han skrattade till.

"You said it baby, see you tonight." sa han och log, jag log tillbaka och så gick han ut ur rummet.

 

Några timmar senare byte jag om för min "dejt" med Justin, jag tog på mig en klänning med blommig kjol och vit överdel med smala axelband, jag hade haft på mig den högst två gånger innan och jag älskade den verkligen. Håret lät jag vara utsläppt men jag borstade igenom det och kammade det sedan igen, efter det sminkade jag mig kort och så var jag klar, snabbt skyndade jag mig ner och kollade på klockan. Fem i sju. Jag gick ut och såg på himlen som höll på att mörkna, det var ju faktiskt september nu men fortfarande varmt i luften, för säkerhets skull lade jag ner en tröja i min handväska som jag brukade bära med mig överallt.

Innan jag gick ut på trappan ropade jag hejdå till mamma och pappa, Casey låg och sov så henne var det ingen idé att säga hejdå till, sedan stängde jag dörren bakom min rygg.

Justin stod lutad mot en bil, antagligen hans och log.

"Hi!" log jag och försökte få en mystisk look genom att skjuta fram axeln lite.

"Hi." log han tillbaka och öppnade dörren till passagerarsättet. "for you my lady." log han.

"Thank you." sa jag och satte mig på sättet. Justin satte sig framför ratten, stängde sin bildörr och körde iväg.

"So what are you family doing tonight?" frågade Justin.

"Probably they enjoy that I'm not there." svarade jag och Justin såg på mig med en förbryllad min. "What are you mean? Why would they?"

"A few days ago mum told me that she would rather see me dead than Casey." svarade jag.

Justin bara såg på mig, med sin vördandsfulla blick, en blick som inte dömde mig utan bara fanns där för mig.

 

Snart kom vi fram till resturangen, den var ganska flott men helt okej.

"I like McDonalds." klagade jag.

"Me too but tonight you're a star, and you're going to eat right here." svarade Justin. Jag skrattade till och han log mot mig med sitt varma leende.

"Okay, ehm, miss a table please!" utbrast Justin till en servitris.

"Yeah sure come with me." log hon och vi följde efter henne till ett bord ganska långt in i salen.

"Good, hidden from all publicity." sa Justin nöjt.

"I guess so." svarade jag och gled ner på en stol. Justin satte sig mittemot mig och vi fick våra menyer.

"Wow, expensive, are you sure that...", började jag men Justin avbröt mig.

"No, I'll pay for eveything, I'm overpayed anyway and I would love to waste it on you." flinade han.
"Thanks Justin." log jag och han öppnade sin meny, jag följde hans exempel.

"I want... chicken." sa jag efter en stund.
"Me too." sa Justin snabbt.

"Okay, order then mr Rockstar." flinade jag och han harklade sig.

"I will." sa han och jag skrattade tyst. En ny servitris kom fram till oss och frågade efter vår beställning.
"Two number... eight and one coke and...", beställde Justin och såg frågande på mig.

"Another coke." fyllde jag snabbt i.

"Okay, your drink will come in soon and the food can take some time." sa servitrisen och försvann iväg. Snart kom en servitör med en bricka med bröd och två coca cola på, han satte ner alltihopa på bordet och försvann iväg igen, jag fnös åt hans håll.

"He looked like a snob." fnös jag och gjorde samma uttryck som servitören hade haft. Justin frustade till av skratt och tog en brödbit. Jag tog en klunk av min cola och log mot Justin som log tillbaka.

 

"Thank you for the lift, I owe you one." log jag mot Justin.

"No problem." svarade han. Jag såg allvarligt på honom när han stannade framför mitt hus.
"I had really fun tonight, I really had, maybe... maybe we can go out some other time again, just like friends of course but, again." föreslog jag.

"I would love to." log Justin och jag log lättat tillbaka.

"See you." sa jag och gav honom en snabb kyss på kinden innan jag skyndade in i mitt hus.

Därinne satt Casey och grät, mamma och pappa syntes inte till, hon var faktiskt över halv elva.
"Hi." sa jag och satte mig framför Casey i soffan.

"Hi." viskade hon. Jag hade satt på mig min överdragtröja jag hade tagit med mig och nu satt jag upp håret i en tofs eftersom det bara krånglade hela tiden.

"Why are you crying?" frågade jag lent.

"I'm afriad." snyftade hon.

"Afriad for what?" undrade jag.

"To die, I wonder if it hurts, if it's dark, if it's anyone there." viskade hon.

"I promise, when I die, I'll come too you, because we belong together, okay?" lovade jag och tog hennes händer.

"Thank you", snörvalde hon. Sedan fylldes Caseys ögon med rädsla och tårar som svämmade över. "I love you." grät hon och jag kramade henne.

"I love you too." sa jag och kände klumpen i halsen växa.

"Why are you so friendly? We use to be friends but not like this, I mean, we're like sisters now, why is it so?" frågade hon och drog med handen under ögonen.
"I can't lose you." svarade jag med tårar i ögonen som hotade att rinna över.

"I'm going to miss you." viskade Casey och kramade mig hårt, jag kramade henne tillbaka.