2012-10-19 | 20:18:00 | Kategori: Happily Ever After

Happily Ever After Chapter 7 - What Fear Really Means

"He's so cute, isn't he? O-M-G! Look at his body! And hair! God I want to marry him!"
Jag såg bort mot Patty och hennes kopior som satt böjda över en tidning med en stor bild på Justin i.
"I know, no one is that hot." flinade Julie och lutade sig närmare tidningen, som om Justin faktiskt var där.
"Oh god, they are annoying." muttrade jag till Ty som nickade instämande. Julie - uttaldes Schulie eftersom hon var från frankrike eller något, som i den där svenska snubbens bok August Strindbergs bok 'Fröken Julie' - såg bort mot mig och viskade sedan något till Patty som såg med avsmak på mig. Julie tog fram sin mobil och visade något, Patty lade handen för munnen och gav till en liten flämtning.
Sedan gick plötsligt Patty rakt fram till mig.
"Hi there", hon vinkade lite med sin hand och log ett ondskefullt leende.
"Hi, oh Patty, your copies is over there", jag pekade mot hennes gäng. "and I can't care less about you, so go away, if you can move in these shoes." fortsatte jag och pekade på hennes överdrivet höga, svarta klackskor.
"Can I talk to you for a second, Sawyer?" frågade hon stelt.
"Sure." svarade jag och lutade mig tillbaka på stolen.
"Not here." väste Patty.
"Then where?" undrade jag irriterat.
"Come." fräste hon och högg tag i mig. Jag följde surt efter henne ut på skolgården där de yngre eleverna höll till.
"I'm so tired of you and your stupid slut sister! Just because she have cancer that hottie Justin Bieber visit her! It's not fair!" utbrast hon, hennes röst gick nästan upp i falset(stav) av "orättvisan" i att Casey hade cancer.
"Oh I'm sorry, do you want to switch with her? So you can die in cancer and not her?" frågade jag. Patty suckade.
"No! I want to meet Justin! And you going to fix  that! Okay?" Hon gav mig ett bitch-leende och gick in igen.
Jag himlade med ögonen och följde efter henne in.
 
På väg hem från skolan stoppade plötsligt någon mig, när jag såg upp så var det Justin.
"What are you doing here? It's a million fans here." sa jag. Han log och skakade på huvudet.
"I know, but they think I'm in the studio and recording." svarade han.
"So you lying to them?"
"No, I was recording, but then I took a break and went out to see you, I'll be back soon." Justin log belåtet.
"Wait! To see me?" ekade jag.
"Yeah, how are you?"
"Bad, my mum doesn't care about me, and my dad thinks I don't count in the family anymore just because I don't need their attention as much as Casey does, and my sister is dying." svarade jag.
"I maybe don't have any right to say this but... it's always hope." sa Justin allvarligt.
"You know what hope is? Fear, if there's no hope, there's no fear." svarade jag och log lite innan jag gick vidare.
Justin stoppade mig igen.
Tumblr_mceqkmsz0n1rj9qylo1_500_large
"You know what fear is? Fuck Everything And Run."
Jag skrattade till och fortsatte sedan att gå hem.
 
Väl hemma satt Casey vid bordet och läste, bredvid sig hade en ett fat med chockladkakor.
"Får jag en?" undrade jag.
"No." svarade hon kort.
"Thanks then." fräste jag och gick därifrån.
När jag gick in i mitt rum och precis stängt dörren knackade det på den.
"Yeah?" svarade jag.
"It's your mum."
"Come in."
Mamma kom in och jag möte henne halvvägs mot mig.
"You are such a ego!" nästan skrek mamma rätt i mitt ansikte.
"W-what?" stammade jag.
"You don't talk like that to your sister! She's dying!" vrålade mamma.
"But... that's...",
"You talk back all the time! You're such a disappointment! Your sister is so much better than you! I wish you were dying and not her! She is perfect! Totally perfect! But you are the daugther I wish I don't have!" skrek mamma. Tårarna rann ner för mina kinder nu, jag kunde knappt se för dem.
"I know right, I stink, I'm a disapointment, a ugly, stupid whore, you and dad want me to die, so you wouldn't mind if I kill myself." snyftade jag.
"We don't want you to die honey." Mammas min hade mjuknat lite.
"You said that." viskade jag.
"I just don't want my favourite to die, that's all, but when she's gone you have to prove that you can take her place on right way, okay? I love you babie." svarade mamma och kramade mig snabbt och sedan gick hon därifrån men tårarna lämnade inte mina kinder på hela kvällen.
 
 Här kommer ett till, vad sägs? :)


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar: