Storys About Justin Bieber

Ögenlocken hotade att falla ihop på mig, jag satt i skolan och antecknade smått på ett blant papper framför mig.

"Ay Sawyer!" ropade Patty och satte sitt blonda hår på plats bakom sitt öra.

"Yes?" svarade jag utan att titta upp.
"How is your sister?" skränade Patty.
"She's fine." muttrade jag och vände på pappret.

"Oh, I heard she had cancer, but... I guess that just were bullshit?" flinade hon. Jag såg långsamt upp och såg henne rakt i ansiktet.

"No, that's not bullshit, it's true, but she's fine, for now." sa jag och reste mig upp.
"I am sorry, did I hurt ya?" undrade Patty med ett sockersött leende på läpparna.

"No ma'am, it's okay, and you can stop acting like a bitch now, oh sorry I forgot, you can't because you're one." fräste jag och släntrade iväg mot bildsalen.

"Helene! Wait for me!" ropade Tyler bakom mig. Jag vände mig om och gav honom ett välkomnande leendet.

"Hello friend, what's up?" log jag och han skrattade åt mitt uttryck.
"Not much babygirl, and you?"
"Not much besides that you now call me babygirl." svarade jag och han rufsade om mitt hår.

"Ah come on! Don't give me that look!"

Vi skrattade och gick tillsammans med bilden, Tyler betydde mycket för mig just då, han var min, det kändes.

 

När jag kom hem satte jag på tevatten och skrek en fråga till Casey om hon också ville ha.

"No thansk I'm fine!" ropade hon.

"But... No by the way I change my mind!" ropade hon sedan efter fem minuter.
"Okay!" skrek jag tillbaka och tog ner två koppar, en till mig och en till Casey.

Precis när jag skulle gå upp med kopparna som var fulla till bredden med te så ringde det på dörren. Suckande ställde jag ifrån mig kopparna i trappan och gick för att öppna.

Jag öppnade ytterdörren och såg på de två männen utanför dörren.
"How are you?" frågade jag.

"Excause me, hi", avbröt en ung kille och trängde sig fram emellan männen, jag kände genast igen honom.

"Hi...", sa jag och såg förvånat på honom.
"I'm, no I mean, my name is Justin... Justin Bieber actually, uhm, you are... uhm, you know Casey Sawyer?" frågade han och såg väldigt förvirrad ut.
"Yes, she's my sister." svarade jag.

"Oh, I'm so sorry about that she have... hm, cancer, can I meet her? I just want to say something to her." undrade han.
"Of course." mumlade jag och gick förre honom och männen upp, tog tekopparna i förbi farten och ledde dem in till Caseys rum där hon låg och såg på tv.

"Uhm, Cas?" 

Jag harklade mig och hon tittade upp, först på mig och sedan på Justin, då vidgades hennes ögon till max.
"Hi, I'm Justin Bieber, you wrote this letter, right?"

Han höll upp ett brev i luften, vårt brev, som jag skrev.

"No, my sister did but it's from me." svarade Casey. Justin vände sig mot mig och log som hastigast.

"Right, I just want to say thank you, for this letter, for everything, for you being a fan, it means a lot, I'm just saying, I love you too darling."

Casey rodnade när Justin satte sig på huk framför henne.
"Thanks Justin...", pep hon och jag log nästan käkarna ur led över att se henne så glad.
"Can I get a hug?" frågade han och sträckte ut armarna. Hon nickade blygt och kramade Justin som kramade henne tillbaka, när jag såg tårar, lyckotårar, rinna ner för Casey ansikte snyftade jag också till och var tvungen att gå ut för att ingen skulle märka det.

Efter tio minuter till kom Justin och de båda männen ut.

"Hi, I'm really sorry about your sister, are you okay?" utbrast han. Jag nickade.
"Yeah, yes I am, it's okay." mumlade jag och torkade tårarna.

"Why are you crying then?" frågade han.
"Because... she's dying, and I love to see her this happy." snyftade jag och släppte fram några tårar till.

"I am really sorry." upprepade han.

"Thanks." Jag log mot honom genom tårarna och innan jag visste ordet av hade han omfamnat mig, jag kramade honom tillbaka faktiskt, bara för att jag inte fått en kram sedan Casey blev sjuk, om man inte räknar Tylers kram när han fick reda på det.

"Bye, I'll pray for you." sa Justin och log, jag log tillbaka, så gott jag kunde.
"Thanks, again, it was really nice to come her, I'm glad." svarade jag.

"No worries." svarade Justin, log igen och lämnade sedan huset med dem två männen.