Storys About Justin Bieber

Tyler kastade en blick på mig över sin axel och gjorde en min som fick mig att lägga handen för munnen för att inte skratta, Amanda som satt framför mig vände sig också om och såg medlidsamt på mig, många gjorde så nuförtiden, för att jag hade en döende syster, jag avskydde det eftersom det påminnde mig om Casey, det enda jag önskade mig just nu var faktiskt att få glömma Casey för ett tag och bara ha kul med mina vänner.

"Sawyer!" väste Cameron Clain och kastade en lapp på mig.

Stod det med en slarvig (typisk) pojkhandstil. Jag log vid tanken att ha kul med dem men Caseys sista månader skulle innebära vi två, eftersom det enda sättet att få vara glad och att inte tänka på att Casey skulle dö var att vara med henne, eftersom hon ibland kunde få saker att se posetiva ut även om de var hur sorliga som helst.

Jag skickade lappen genom Angelica och Lewis vidare till Cameron. Han läste snabbt och nickade sedan mot mig.

"I understand." mimade han och log uppmuntrande, jag suckade men besvarade leendet, jag ville ju inte vara oartig mot så snälla människor som förstod mig, wow.

 

 

"So, milk with or without chocolate?" frågade jag Casey som satt på en stol i köket, hon fick gå omkring nu, men inte hålla på för mycket, hon var väldigt känslig just nu.

"With." svarade hon och jag satte ner ett glas och ett mjölkpaket framför henne.
"Can you help me?" klagade hon och knuffade på glaset.

"The magical word?" frågade jag retsamt.
"Please, please, please, pleeeaaaseee!" utbrast hon och jag skrattade.

"Thank you." flinade jag och hällde upp mjölk först till henne och sedan till mig.

"It's warm in here, can I take this thing of?" frågade hon och såg ner på sin tjocka överdragströja.

"No, noway you can't be cold, I don't want you to die." svarade jag strängt.

"Oh come an, I'm going to do that anyway." klagade hon.

"But you will live longer if you keep it on." svarade jag och honb suckade instämande.
"Guess so." muttrade hon.

Mamma kom in i köket och såg ogillande på mjölken vi drack.

"Chocolate? That's not so..."
"Good." fyllde jag i. "I know but it tastes good."

"That's true." skrattade mamma och klappade mig på axeln.

"Mommy, can I take a cookie?" frågade Casey mamma.
"Ask your sister to get it, you have to stay down." svarade mamma.

"Can you get me a co...", började Casey.
"I heard." avbröt jag och reste mig för att hämta en kaka åt henne.

"How was school today?" frågade mamma mig.
"Good, I guess." svarade jag snabbt och öppnade skafferiet.

"Fun, do they... do they know?" frågade hon långsamt.

"Yes." muttrade jag.

"Did you told them?"

"No."
"Good."

Vi bara tittade på varandra, jag vände mig mot skafferiet igen, tog ut en kaka och gav den till Casey innan jag stängde dörren till skafferiet.

Men mamma stod kvar och såg på mig.

"Helene, you didn't tell them, right?" undrade hon.

"No! I didn't! Okay?! Stop being such annoying!" fräste jag.

"I'm not, and you will not talk to me like that." fräste mamma tillbaka.
"Like what?!" skrek jag.

"Stop scream!" skrek mamma tillbaka.

"You make me!" vrålade jag och klampade ut från köket, ilskan låg på max just nu, det var inte lätt att veta att man inte betyda lika mycket som sin syster.