Storys About Justin Bieber

"Kära dagbok!
Idag skulle vi få reda på "beslutet" från Zilla om pappa skulle få komma hem till oss om han blev frikänd idag.
Vi satte oss alla kring bordet och var tysta en stund, tillslut tog Zilla till orda.
"Jag vill inte svika någon av er med mitt svar så nu riktar jag mig till dig Zavannah, förlåt men..."
Zavannah såg misstorget på Zilla och vi andra fattade med ens att svaret var ja.
"Sä vad säger du?" frågade Zandra i härdigt.
"Ja. Han får komma hem."
Och nu hände två saker, för det första så dampade Zavannah och sprang därifrån med ord på tungan som "jag hatar er" och "jag tänker inte komma hem igen" och för det andra ringde Zandras mobil. Gissa vem som ringde? Jo pappa.
Vi alla stannade upp en sekund när Zandra signalerade vem hon pratade med. Vi tittade skräckslaget på varandra och efter en stund la Zandra på.
"Vad ville han?" frågade jag.
"Han ville att vi skulle komma nu." svarade hon.
"Okej, då drar vi", sa Zilla och vi gick ut till bilen, Zavannah ville först inte följa med men när vi mutade med dubbel lyxsmoothie på vägen hem sa hon ja. Vi åkte iväg mot stället där domstolen hölls.
Så fort vi kom fram togs vi emot av män i svarta kostymer och eskorterades in till domstolen. Vi ställdes som "publik" eftersom det var några andra som skulle vittna.
Efter fem minuter togs pappa in, hans hår hade grånat, ögonen var matta och hans ansiktet var bisstert och sorgset, väldigt sorgset. Det var länge sedan jag hade sett honom och vördnaden inom mig välde fram. Jag hoppades att han skulle frikänas även om det tillochmed var ovanligt att man hade en till rättegång.
Vittnerna ställde sig upp, en efter en, och pratade, sedan var det pappas tur att försvara sig och tillslut skulle domen fällas. Vi alla satt tysta och jag greppade Zillas hand.
"Du är..." började dommaren då portarna öppnades och en kvinna kom in stormandes. Hon hade mörkt hår och solbränd hy, bakom henne kom en flicka i Zavannahs ålder.
Det var Zelda och Zally, mina systrar. Vi trängde oss ner till dem och kramades en lång stund, sedan berättade Zally alltihopa, att hon och Zelda hade kört av vägen för att någon gilrat en fälla så det nästan drunknade men klarade sig ur bilen och sedan fick de fly för att inte bli dödade, men mamma föll offer för mördarens framgång, sedan flydde han också och pappa fick skulden för brotten, dessutom trodde alla att Zally och Zelda hade dött därför sades han begått tre mord på en och samma kväll. Men egentligen hade en man vid namn Carlos José dödat mamma och försökt göra dessama mot Zally och Zelda. När dommaren fick reda på det frikände de pappa och letade reda på Carlos José.
Nu sitter vi här, allihopa, pappa, jag, Zally, Zelda, Zandra, Zilla och Zavannah, vi har det bra och jag har berättat om Justin.
Zoey Martin"
Jag la ifrån mig dagboken och lutade pannan mot det kalla fönsterglaset. Jag hade tidigare messat med Donna och Justin, de hade verkligen blivit förvånade över att pappa egentligen inte alls var en mördare utan mammas gamla pojkvän Carlos José som de tidigare grep och satte i fängelse.
Det känns bra att veta att min pappa är en herdelig man, väldigt bra, och att han ska bo här med oss.
Nästa dag
Jag och Justin hade myskväll idag, vi låg i hans soffa och tittade på film.
"Jag älskar dig." viskade Justin och pussade mig på kinden.
"Jag älskar dig också." viskade jag tillbaks och lutade mig mot honom.
"Jag skulle vilja träffa din pappa snart", sa Justin.
"Det borde du, han är grym." svarade jag. Han skrattade lågt och kramade mig hårdare.
"Tja... han är ju din pappa och du är grym så varför skulle inte han vara det?"
"Och varför skulle du inte kunna sluta med dina usla raggnings repliker." skrattade jag.
"Jodå, men du är så snygg att det inte går",
"Där var en igen!" klagade jag. Justin flinade och strök med fingertopparna över min panna.
"Du har fin hy", sa han.
"Tack." viskade jag och kysste honom.
"Älskar dig."
"Och jag dig."
Med dem orden somnade jag i Justins underbara famn.