Storys About Justin Bieber

"Zoey, hur mår du?"

Det var Zilla som frågade, jag tittade upp och såg på henne. Hon hade klätt sig, första gången på flera dagar.

"Du ser så fräsch ut", stönade jag.
"Jag har duschat." sa Zilla.
"Ärligt?" frågade jag.
"Japp." flinade hon. Jag log och reste mig från sängen.

"Önskar att jag var lika stark som du syrran", suckade jag.
"Det är du Zo, mycket starkare." sa Zilla, klappade mig på axlen och gick ner för trappan. Jag segade mig  in i badrummet och tog en härlig dusch, det var skönt att känna det heta vattnet rinna utmed kroppen och värma upp mig. Som om sorgen sköldes ner tillsammans med vattnet ner i avloppet.

Det knackade hårt på dörren, jag suckade överdrivet högt för att idioten där ute skulle inse att den störde.
"Zo! Får jag komma in?" ropade Zandra därute från.
"Glöm det jag duschar pucko!" ropade jag tillbaka.
"Skojade bara! Din pojkvän är här!"

"Han får komma in", skrattade jag.
"Ha-ha, han väntar där nere!"

Jag klev ur duschen, torkade håret, borsta igenom det och sedan klädde jag på mig. Sedan gick jag ner till Ian som satt och pratade med Zilla i köket.

"Hey baby", sa jag och pussade honom på munnen.
"Hej", sa han och kramade min hand.

Jag hörde hur Zilla skakade på huvudet där hon satt och skrev på någon rapport. Jag flinade och drog med Ian ut i hallen.

"Ska vi gå en promenad?" frågade jag.
"Visst." svarade Ian. Jag krånglade på mig mina skor, solglasögon och en svart hatt, öppnade dörren och ställde mig i öppningen som blev.

"Kommer du?" undrade jag.

"Ja", log han. Han lade en arm om mig och vi varandrade ut i solskent.
"Vad fint det är", skrattade jag.

"Mhm, men inte lika vakert som dina ögon."
"Wow, en komplimang, en dålig sådan också", flinade jag. Ian skrattade och kramade mig, jag lutade mig mot honom, det kändes skönt att ha honom där mitt i alla sorg, han fick mig att le, fick mig att må bättre. Han var alltid där och stöttade mig i allting.

"Jag funderar på ett sommarjobb." sa jag.
"Jaså? Som vadå?"

"Vet inte, men jag vill jobba med mode, fick den känslan i London." svarade jag.

"Jaha, vad hade du tänkte dig då?"

"Kanske biträdde i en berömd modebutik", föreslog jag.
"Inte rättvist, ingen av dem andra biträdderna skulle få sälja något, alla skulle vilja handla hos dig så snygg som du är." sa Ian.
"Och komplimangerna fortsätter." flinade jag.
"Ska vi köpa en dricka?" undrade Ian och pekade mot Starbucks.

"Okej." log jag. Vi gick in och jag beställde diskret varsin dricka åt oss.

"Tack", sa jag när jag tog emot dem, gav Ian hans dricka och så gick vi ut igen.

"Svalkande", sa jag.

"Japp." sa Ian. Vi gick ner till kajen och satte oss på en bänk, jag lutade mig in i hans famn och blundade, det var såhär livet skulle vara. Pefekt. Nästan.

 

När jag kom hem fanns ett brev adresserat till mig, jag öppnade det och när jag läst det var jag sprudlande glad.

Jag skyndade mig till Zilla.
"Gissa vad! Gissa vad!" ropade jag.
"Nej vad?" flinade hon.
"Jag kom in!"
"På vadå?"

"Den där modellskolan i London! jag har blivit antagen! FATTA!! Kolla själv!" ropade jag och gav henne brevet. Hon läste det snabbt.

"Wow, kul... men är det här verkligen det du vill?" frågade hon.
"Ja självkart! varför inte?"

"Du måste byta skola, lämna alla här, Ian, Justin, Effie, Lesslie, alla."

"Men de kan komma och hälsa på!"

"Ian? Justin? Hur ska du säga att du lämnar dem? har du sagt att du sökt?"
"Till Effie och Lesslie! men inte... Justin... eller... Ian."

"Just det."
"Jag SKA gå på den skolan, jag har bestämt mig."
"Okej, visst."