Storys About Justin Bieber

Effie, jag och Lesslie var nere på stranden hela dagen och spanade in killar (trots att jag har en pojkvän), men mest kollade vi efter Costas som vi inte såg någonstans.

”Han kanske avskyr stranden?” föreslog Lesslie.
”Eller så avskyr han mig.” suckade Effie och lade sig ner på sin handduk igen.

”Eller så avskyr han Lesslie”, sa jag.

”Visst, snarare dig.” flinade Les, jag skrattade och lade mig på mage för att sola ryggen.

”Ska jag smörja?” undrade hon.

”nej jag vill bli brun”, svarade jag.
”Men inte röd.” sa Lesslie och smörjde in både min rygg och Effies mage.
Vi låg ner och solade ett tag tills Effie reste sig.

”Vilka ska bada?” undrade hon.
”Jag!” utbrast jag och ställde mig.

”Med!” ropade Lesslie, vi fnissade och gick ner till havet, det var ganska varmt men ändå sådär skönt svalkande.

Vi kastade oss i vattnet under mycket skratt och fniss. När vi kom upp fick jag se en mörkhårig, bekant kille stå och vaxa en surfbräda lite längre bort.

”Wow, han är en surfare! Kolla Ef! Det är Costas!” ropade jag.

”Tyst”, väste Effie när Costas lyfte blicken. Jag vinkade som en galning och ropade på honom. Han skrattade och sprang fram till oss.

”Hej tjejer”, sa han. ”hej Effie.”
”H-hej…” stammade hon.
”Ska du surfa?” frågade jag.
”Ja, någon som vill följa med? Det finns extra brädor i garaget.” sa Costas och pekade på ett skydd med plåttak lite längre bort.
”Ja gärna”, sa Effie och log. Han hjälpte henne upp och de gick bort till skjulet och Effie fick en surfbräda.

Costas visade henne hur man vaxade brädan, de var så gulliga ihop!

 

EFFIE

 

Costas visade mig hur jag skulle paddla med armarna innan man ställde sig upp på brädan och surfade.

”Har du surfat förr?” frågade han. Jag skakade på huvudet.

”Nej, första gången.” svarade jag.
”Jaså? Jag älskar att surfa, när du blir bättre på det kan vi göra det tillsammans.” sa han.
”Du menar om jag blir bättre.” sa jag.

”Nej, nej, jag menade vad jag sa, du kommer bli riktigt bra, du har den glöden.” sa Costas och vi log mot varandra.
”Tack.” sa jag.

”Vill du testa att stå på den en gång på land innan vi testar?” frågade han.

”Ja”, sa jag och log. Costas lade brädan på två trälådor och hjälpte mig upp, sedan höll han i min midja så jag inte skulle tappa balansen och så jag skulle kunna förstå hur man står på en sådan här sak.

”Kan du stå själv nu?” frågade han och släppte lite på min midja.
”Tror det.” sa jag. Han släppte helt och jag lyckades stå kvar i samma position tills Costas sa att jag kunde gå ner.

”Tack Costas”, sa jag och log.

”Ingen orsak.” svarade han.

”Ska vi testa att surfa på riktigt nu?” undrade jag.
”Ja visst!” log Costas och tog upp sin bräda, jag tog min och vi gick ner mot vattnet, jag spanade mot tjejerna som gjorde tummen upp och log stort, jag log tillbaka och skyndade sedan efter Costas.

”Sådär, du går ut en bit, lägger dig på brädan och liksom paddlar med händerna.” sa han.
”Okej!” sa jag, vi gick ut i vågarna samtidigt.

Jag lyckades ställa mig upp, men efter ungefär tre minuter ramlade jag, brädan smällde till mig i huvudet och jag fick panik, jag kunde inte komma upp, brädan låg i vägen för mig.

Jag bankade på den och skrek, jag försökte komma därifrån men mitt lokalsinne var uselt under vattnet, istället fortsatte jag att banka och flytta på brädan men den var alldeles för tung, jag trycktes neråt, hur kunde jag vara så svag? Långsamt sjönk jag, jag ville bara komma upp men luften och kraften hade lämnat mig, min värld mörknade tills jag inte såg något annat än mörker och allting bara snurrade utan att jag såg det. Plötsligt kände jag hur någon eller något tog tag kring min kropp och drog med mig, jag visste inte om det var upp eller ner, inte förrän luft slog i mitt ansikte och jag kunde ta ett djupt andetag insåg jag vart jag var.

”Costas…” flämtade jag och såg på honom, för det var han som räddat mig.

”Hur gick det?” frågade han.
”Bra, eller, tror jag.” sa jag och log lite, han log tillbaka.
”Så härligt att höra, kom”, sa han och lade mig på brädan, han tog den andra och drog sedan sakta in oss mot land.

När vi kom dit smekte han mig över kinden.
”Är du okej?”

”Ja.” sa jag.

”Effie!”
”Ef!”

Lesslie och Zoey kom springandes och lutade sig över mig.

”Hur gick det?” frågade Lesslie.
”Bra”, sa jag.

”Hon drunknade nästan.” inflikade Costas.
”Ja men han räddade mig”, sa jag och log.
”Aw…” sa Zoey och Lesslie på samma gång.

”Jag tar med henne till sjukstugan, ni kan fortsätta sola.” sa Costas.
”Tack Costas, jag tror Effie uppskattar det”, sa Zoey, blinkade mot mig och sedan gick de bort till våra handdukar igen.

”De är verkligen rara.” sa Costas.
”Mm”, sa jag.

”Men inte lika rara som du.” log han. Jag rodnade och han kysste mig försiktigt på läpparna, det pirrade i min kropp. Jag log och lade min hand i hans hår, vi såg varandra i ögonen.
”Tack.” sa jag.