Storys About Justin Bieber

"hej ursäkta mig men har ni sett den här tjejen?" frågade jag och visade kvinnan bakom disken den lilla bilden på Effie som jag alltid bar med mig i min plånbok. 
Hon skakade på huvudet och ryckte på axlarna.
"Jag kan fråga Mario", sa hon. "MARIO KOM HIT!"
EN man man hängslen och rutig skjorta kom ut från en liten dörr och plirade glatt mot oss.
"Vad är det om?" undrade han och blossade på ciggareten han hade i mungipan.
"Har du sett den här flickan?" frågade jag och visade fotot för Mario.
"Hm... ja tror det, en väldigt enerigsk och pratsam jämta va?" sa han. Jag nickade ivrigt. Lesslie kramade min axel så hårt att den nästan gick sönder.
"Hon var här förut och frågade om vägen till kyrkan här, hon skulle visst besöka en grav." berättade Mario.
"När då?" frågade Lesslie.
"Igår, ungefär vid tolvtiden på dagen", svarade Mario eftertänksamt.
"Åh tack så mycket!" Utbrast jag.
"Ingen orsak flickor." sa han. Sedan förklarade han vägen till kyrkogården för oss, Lesslie skrev ner allting på sin hand med en blå bläckpenna så hårt att jag trodde att huden skulle gå sönder på henne.
Vi skyndade oss ut till killarna som satt på trappan utanför, Ian stod men de andra satt. Jag kramade om Ian så fort vi kom fram till dem.
"Vi ska till kyrkogården och leta, vi gick adressen!" utropade jag.
"Vad bra älskling, kom igen", sa Ian och lade armen om mig. Jag lutade mig mot hans arm och skyndade mig med honom. De andra följde efter medan Lesslie skrikandes upprepade vägen för oss andra.

Kyrkogården var väldigt dyster, här och var fanns det människor som knäböjde vid gravar, visa tändeljus och andra grät. Inte alls om kyrkogården i Atlanta.
"Wow", viskade jag.
"Vi letar upp Janes grav snabbt." sa Justin.
"Ingen fara jag vet var den är", sa Lucas. Vi följde efter honom och snart kom vi fram till en blankgrav sten. Ljus och blommor låg vid graven, de såg alldeles nya ut och ljusen var nyss tända annars skulle de inte brinna.
"Hon har nyss vart här!" sa jag och satte mig vid graven och pekade först på ljusen och sedan fotspåren efter i gruset.
"Japp, en tjejfot." konctapterade Justin.
"Sexist?" flinade jag.
"Nej bara antagande", svarade Justin. Vi log i samförstånd, Ian drog mig lite tättare intill sig. Jag himlade mig och pussade honom på kinden.
"Vart ska vi nu då?" suckade Lucas.
"Vi går till närmaste hotell." sa jag.
"Okidoki", flinade Lesslie.
Närmaste hotell hette Oliver Plaza och var som alla hotell i London, litet men elegant.
"Hej", sa jag till resepsionisten(stav). "vi söker den här flickan."
"Hon bor på tredje våningen men gick just ut." svarade han.
"Åh... okej, vi kommer tillbaka lite senare då", sa jag.
"Okej, gör så, jag säger att ni var här."
"Tack."
"Vad ska vi..." började Lucas.
"Unna oss", sa jag.
"Lite skoj." avslutade Lesslie och vi skrattade elakt.
"Vem är höjd rädd?" flinade jag.
"Neej!" utbrast Justin och Ian på samma gång. Jag och Lesslie flinade ännu större.
"Kom igen, var en man."
Vi skrattade och drog med killarna till London Eye. Det helt enorma parishjulet.

Men mitt i allt skratt och kul, högst upp i London Eye kunde jag ändå inte sluta tänka på Effie, tänk om hon hade råkat illa ut?
Jag hade en dålig känsla, som om någonting hemskt snart skulle hända, någonting relaterat till mina nära och kära, någonting som skulle såra oss alla hårt.

---

Sådär skulle publicerat det igår men det blev för mycket med allt så ni får det nu istället! KOMMENTERA!