2012-07-06 | 15:00:00 | Kategori: Lost In Love

Lost In Love Part 57-You Don't Deserve My Tears


(lyssna och läs samtidigt)
”Antar det.” sa jag.
”Jag såg dig där inne, blev lite chockad att du hade en ny”, sa Chad.
”Ofta, visste du inte om det? Jag har varit tillsammans med Justin Bieber! Och nu Ian Somerhalder!” utbrast jag.
”Jag har varit utomlands ett tag, och det första man får höra är att du har en ny kille, och så ser jag dig.”
Han gjorde en gest mot mig och drog frustrerat handen igenom håret.
”Varför bryr du dig?” suckade jag.
”För att vi var ihop förut, det känns konstigt att se sitt ex med någon annan”,
Ilskan exploderade inom mig, vafan höll han på med?! Jag hade stått ut med honom och hans nya tjej hur länge som helst! Tills han stack iväg och jag har sluppit honom vilket hade varit jävligt skönt.
”Ursäkta mig men vem fan tror du att du är?! Jag har stått ut med att se dig och din jävla tjej tills du stack! Så tro inte att jag tycker synd om dig din idiot!” skrek jag. Jag darrade i hela kroppen av ilska. Vem trodde han att han var?
”Zoey… jag vill bara säga, att jag saknar dig.” sa han.
”Va?” sa jag.
”Snälla Zo, bli min igen.”
Han log sitt oskyldiga leende, jag blundade och tittade bort. Jag hade redan en sårad kille så halsen, jag orkade inte såra någon igen. Inte Chad, inte… Ian.
”Jag funderar inte ens på det där.” väste jag och gick därifrån.
”Zoey vänta!”
Jag ignorerade honom tills han tog tag i min hand. Jag vände mig om och smällde till honom över kinden, något jag började bli bra på.
”Dra åt helvete.” viskade jag, klumpen i halsen växte och jag kunde knappt hålla tillbaka tårarna.
”Varför blir du så arg?” mumlade han.
”För att du bara slängde iväg mig förut, och nu, nu när jag har någon annan då säger du att du vill ha tillbaka mig, vafan tror du egentligen?!” skrek jag.
”Men du skulle väl, eller?”
Chad såg på mig på det där sättet jag brukade smälta för förut, det brände av tårar bakom ögonlocken.
”Du förtjänar inte mina tårar.” viskade jag när en tår rann ner för min kind, jag sprang därifrån, inte tillbaka till One Flew South utan någon annan stans, till närmaste busstation. Jag sjönk ner på bänken och torkade tårarna, jag snyftade häftigt, okontrollerbart.
”Är du okej?”
Jag tittade upp och fick se Liams ansikte, rädslan exploderade inom mig.
”Låt mig vara!” skrek jag och kastade mig från bänken, jag snavade och kröp in i hörnet av busskuren. Jag skakade och grät, varför skulle allting gå så himla fel?
”Lugn!” sa han och tog tag i mina händer.
”Släpp mig! Sluta!” skrek jag och försökte dra till mig mina händer. Han drog mig intill sig och klappade mitt huvud.
”Sch… jag tänker inte göra någonting.” viskade han. Jag fortsatte att kämpa, jag ville inte stanna en sekund till i hans famn.
”LÅT MIG GÅ!!” skrek jag och slet mig loss, sedan sprang jag så snabbt jag kunde därifrån. Hemåt, till restaurangen, jag visste inte.
Äntligen såg jag ljus, men jag hörde steg bakom mig. Tårarna rann fortfarande, det gjorde det suddigt för ögon, allting jag kunde tänka på var att jag ville att han skulle låta mig vara.
Jag lyckades uppfånga One Flew South skylten och jag rusade dit, jag hoppades att Liam inte skulle följa efter mig dit.

Ganska kort men jag hade bråttom, nästa kaptiel på onsdag! :)


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar: