Storys About Justin Bieber

Dagen där på fick jag ett SMS från Olive att Elle ville reda ut det som hänt och verkligen var jätteledsen. Jag skickade tillbaka att hon inte behövde oroa sig och jag inte var arg längre. Jag fick inget svar. Inte ens ett "ok". Tillslut skickade jag ett till och där jag skrev "hallå?".
Hon svarade ändå inte. Efter ett tag ringde jag upp. Efter fem signaler gick telefonsvararen igång.
"Hej det är Olive, lämna ett meddelnade!"
Jag suckade.
"Hej det är jag, varför svara du inte?" sa jag och la på. Olive ringde inte upp och jag surnade faktiskt till en smulla.
"Erin?"
Jag vände mig om och fick se Justin. Han vinkade och log lite.
"Hej", muttrade jag. Han satte sig bredvid mig och strök mig över ryggen.
"Är något fel?"
"Nej, Olive svara bara inte när jag ringer eller messar", suckade jag.
"Okej." Han såg lite besvärad ut.
"Vad är det Justin?" frågade jag och tog hans hand.
"Eh jo... det är en sak jag måste berätta..." mumlade han.
"Vadå?"
"Jo... lova att inte bli upprörd nu?"
"Jag lovar."
"Okej... jag ska fortsätta min turné nu och jag kommer att vara borta i... nästan ett... halvår." Jag stirrade på honom.
"Va?" Justin kramade min hand och strök med sin andra över min panna.
"Hur är det?" sa han försiktigt.
"När åker du?" viskade jag.
"Om en vecka." svarade han. Det brännde bakom ögonlocken och en tår rann ner för min kind.
"Jag vill inte att du ska åka." viskade jag och satte både händerna över ögonen och grät vildsint.
"Men jag lovar att ta små break och komma hit, varje gång, jag lovar." sa han och la en hand på min rygg. Jag grät så att jag skakade. Genom fingrarna rann det tårar som föll ner på Justins ena hand han placerat på mitt lår. "Såja..." viskade han och tog mig i sin famn.
"Glöm mig inte Justin", viskade jag.
"Det skulle jag aldrig göra." svarade han ärligt och jag kände en av hans tårar på mig.
En vecka senare
Jag kunde inte fatta det. Det var dags, Justin skulle åka. Igen.
"Kom ihåg vad du lovade." sa jag.
"Såklart", log han och gav mig en puss på pannan.
Innan han gick in i taxin gav jag honom en kram och ville aldrig släppa. Sedna såg han in i mina ögon och kysste mig. Jag strök undan hans hår ur hans pannan.
"Sköt om dig." mumlade jag.
"Du också." Vi båda grät nu.
"Hejdå." snyftade jag.
"Hejdå."
Sedan hoppade han in i taxin och så var han borta...
***
Dagarna gick och jag hade inte hört något från varken Justin eller Olive. Jag hade ringt både flera gånger men ingen hade svarat.
Jag kände mig så ensam som någon kan känna sig, och sviken. Otroligt sviken.
"Sluta deppa nu kusinen, vi kan väl hitta på något!" sa Chaz för miljonet gång och knuffade till mig.
"Of course..." sa jag trött.
"Kom nu!" ylade Chaz olyckligt.
"Har du hört något från Olive på sistone?" undrade jag.
"Hon är i Thailand", sa Chaz.
"Va? Igen?"
"Vadå igen? Hon åkte dit för en vecka sedan tror jag", sa han.
"Men hon sa att hon redan varit där, du vet när Justin kom ut från sjukhuset." sa jag.
"Nej, nej, hon sa till mig att hon var med Sarah och någon som hette typ Elle i New York hela tiden, men jag fick inte... eh... säga det... till... dig." det sista sa han ganska tyst och det hettade till av ilska i mig.
"Vilken jävla lölgnhals!" tjöt jag.
"Men azzå hon får väl vara med andra än dig?" sa Chaz.
"Det skulle varit helt okej för mig om hon sagt sanningen från början, men när hon ljuger så där blir jag så jävla förbannad!" skrek jag och smälde igen dörren framför Chaz's ansikte. Jag låste också. För säkerhets skull. Jag kastade mig på sängen och brast ut i hejdlös gråt. Alla bara lämnade mig. Jag var helt ensam nu.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Sådär.... varsågoda! Kommentera gärna (jag vet jag tjatar) jag ville också säga att nu när det blir jullov är det inte säkert att det blir jättebra uppdatering men ett om dagen (kanske) om inte så hoppas jag att ni förstår...
//Lexi