Storys About Justin Bieber

"Men vad hände?" upprepade jag och strök henne över håret. Erin torkade sina tårar men svarade fortfarnade inte.
Då kom Max in rusande. Han knuffade bort Erin från mig och tittade hotfullt på oss både.
"Rör inte varandra igen!" fräste han.
"Det ska du inte lägga dig i!" skrek Erin och ställde sig upp hon också.
"Kaxa inte upp dig lillsyrran, du ska få fan för det här!" morrade han.
"Jag kan faktiskt inte hjälpa det som har hänt!"
"Fel! Allting är ditt fel!" skrek Max.
"Det har inget med det jag sa till henne att göra!" skrek Erin tillbaka.
"Det har det väl visst!" De stirrade ilsket på varandra en lång stund. Jag bröt tystnaden.
"Vad är det frågan om?!" sa jag.
"Det är att Erin här, har dödat min mamma." sa Max.
Max
Justin tittade förvånat på mig, sedan vände han sig till Erin.
"Va?" var allt han fick ur sig.
"Det är inte sant, jag kan väl inte hjälpa att hon gick och dog!" sa Erin trotsigt.
"Det du sa till henne sårade henne så mycket att hon låg deprimerad i sn säng ända tills för två dagar sedan, då tog hon självmord, fattar du?!" skrek jag.
"Jag kunde inte hjälpa..." viskade Erin och underläppen på henne darrade.
"Såja..." sa Justin och omfamnade henne. Hon kramad honom tillbaka och en tår rann ner för hennes kind.
"Mamma är död och det är ditt fel." sa jag.
"Det är inte hennes fel Max." sa Justin och vände sig mot mig.
"Jaså inte?"
"Att ha dig som son måste vara den största depretionen i hela världen." sa han och tittade argt på mig.
"Håll käften", väste jag.
"Tala inte med Justin på det sättet." frästre Erin och ställe sig öga mot öga framför mig.
"Ska du spela cool nu också?" sa jag spydigt.
"Hon behöver inte spela, hon är redan cool så att det räcker." flinade Justin. Jag stirrade irriterat på honom. Helst skulle jag vilja slå ihjäl honom, men det kunde jag helt enkelt inte göra, dessutom hade han redan en blåtira runt ena ögat så jag behövde inte ge honom en till.
"Bra, du går jag då." fräste jag och började gå ut ur rummet.
"Max vänta!" ropade Erin. Jag vände mig om.
"Vad?" sa jag. Hon gick fram till mig och gav mig en kram.
"Jag är ledsen för mamma, men snälla kan det inte bara bli normalt igen mellan oss?" bad hon.
"Det blir aldrig normalt mellan oss igen, hejdå Erin." sa jag och gick därifrån för att aldrig komma tillbaka.
Erin Två dagar senare
Min mobil ringde och jag svarade. Jag hade varit ganska deppig sedan "snacket" med Max och alla hade gjort allting för att få mig på bra humör, speciellt Justin. Jag tycket verkligen synd om honom, han såg så plågad ut varje gång jag sa att jag inte var på humör för hans olika påhitt.
"Hallå?" suckade jag.
"Oj vad du lätt nere då!" sa Olive glatt.
"Olive?" sa jag. Det var så länge sedan, vi hade ärligt talat inte pratat sedan Justin kom tillbaka.
"Japp, saknat mig?"
"Det kan du ge dig på!" stönade jag.
"Jag hörde om din mamma och brorsa, Chaz berättade allting, jag har varit i Thailand, sorry att jag inte sa något..." sa Olive.
"Ingen fara", sa jag.
"Ska vi ta en tjejdag på stan idag då?" undrade hon.
"Ja! JA! JA!" skrek jag. Olive skrattade.
"Du behövde det va?"
"Jepp..."
"Då ses vi vid Starbucks om en kvart?"
"Räkna med mig."
"Alltid."
"Ses där."
"Okej!" Vi la på och jag studsade upp för att klä på mig.
"Och vart ska du?" frågade Justin som suttit bredvid mig hela tiden.
"Men Olive på stan", svarade jag.
"Det kanske kan behövas, instängd på tre män kan inte vara så roligt..." sa Justin och skrattade. Jag puttade till honom och valde ett par svarta jeans och en svart flanell-skjorta. Sedan tog jag fram två stora halskedjor i guld och så började jag borsta håret.
"Hejdå." sa Justin innan jag gick ut ur rummet.
"Hejdå." sa jag och sprang ner för trappan.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Hoppas ni njuter av kapitlet nu... xD
Om jag får riktigt bra kommentarer kanske det kommer ett till idag....
//Lexi