Storys About Justin Bieber

"Vi vet inte, vi är inte säkra har jag ju sakt!" fräste hon. Jag lutade huvudet i händerna och kände tårarna stiga i ögonen.

"Såja, nu ska hon inte gråta..." sa hon sedan och satte sig bredvid mig. På hennes namnskylt stod det 'Stevie Rae Davis'.

"Blev du döpte efter Stevie Rae Johnson i House Of Night?" frågade jag med barnslig röst. Stevie Rae skrattade.

"Inte riktigt",

"Får jag fråga hur gammal du är?" undrade jag.

"Om du säger din ålder så visst." sa Stevie Rae.

"Okoidoki, jag heter Erin McLoud och är sjutton år, din tur." sa jag. Hon flinade.

"Jag är tjugo år."

"Vi är nästan lika gammla ju!" sa ag och flinade. Vi pratade en stund tills en läkare kom ut. Han såg lite för allvarlig ut och jag kunde nästan inte hålla mig för skratt.

"Vi har nu genom gått operationen på Justin Drew Bieber och resultatet är..." mitt leende slockanade genast. Jag höll andan, måtte han klara sig, måtte han klara sig!

"Att Justin Drew Bieber kommer att överleva med en himla massa tur, det var såhär nära att han skulle dö!" sa läkaren och måttade några centimeter mellan tumen och pekfingret.

"Var är han nu?" frågade jag.

"Nersövd och på väg till sal 428, han ska få vila upp sig lite, sedan kan du träffa honom."

"Och när är det?" sa jag skeptiskt.

"Imorgon, kom förbi vid lunch tid så kan du få säga några ord till honom."

"Okej", kvittrade jag och reste mig. Jag sa hejdå till Stevie Rae efter att ha fått hennes nummer och hon fått mitt.

Idag skulle Justin få komma hem, jag, Chaz, Ryan och hans syskon Jaxon och Jazmyn satt i vardagsrummet hemma hos oss och väntade på att Justin skulle komma.

"Tror du han mår bra?" frågade Chaz för miljonet gång.

"Annars skulle han väl ändå inte bli utskriven så snart." svarade jag. Chaz nickade, jag la en hand på hans axel.
"Seriöst Chaz, han är okej", sa jag. Han tog min hand och log genom tårarna som bildats i hans ögon. Jag kramade honom och kände mina egna tårar svämma över.
"Jag är här!" Vi tittade upp och in kom Justin tillsammans med Kenny. Vi alla tre bara stirrade på dem.
"Öh... Justin..." började jag.
"Har hänt?" avslutade Chaz. Justin hade en blåtira runt ena ögat och såg rent ut sagt förskräcklig ut.
"Ett par, jag menar en hel hord med fans anföll oss och jag var inte riktigt så stark som jag brukar vara om ni fattar, jag har operats ganska nyligen ni fattar och..." berättade Justin.
"Och fansen slog ner honom innan jag fick dem att skingra sig." avslutade Kenny åt honom.
"Shit! Desperata fans..." konctapterade Ryan.
"Nej det menar du inte." sa jag sarkastiskt.
 
***
"Nu är vi äntligen ensama." pustade Justin när vi slog oss ner på hans säng.
"Japp." sa jag och tog hans hand.
"Du jag ville bara säga förlåt för du vet..." sa han.
"Jag med, det var ju faktiskt mitt fel."
"Men jag har gjort detsamma, bli inte upprörd nu men ärligt talat pussades jag och Nina väldigt mycket." sa han.
"Okej." sa jag och tittade ner på lakanen.
"Är du arg?" frågade han.
"Aldrig mer." sa jag och såg på honom.
"Aldrig mer?"
"Aldrig någonsin mer." försäkrade jag. Han flinade och kramade min hand. Jag lutade mig närmare honom och kysste honom försiktigt på munnen. Han besvarade min kyss och la sin hand på min rygg. Vi fortsatte att kyssas allt mer passionerat. Vi blev avbrutna av att det knackade på dörren.
"Kom in!" sa jag och lutade mig bort från Justin lätt generad. Chaz stack in huvudet.
"Vad är det Chaz?" frågade jag.
"Det gäller din bror", sa Chaz och jag bara stirrade på honom.
"V-va sa du?" var allt jag fick ur mig. Vad skulle Max gör här? Han hatade mig ju!
"Max McLoud står utanför." sa Chaz.
"Jag hörde det!" fräste jag. "men vad vill han?"
"Han vill träffa dig."
"Varför?"
"Jag vet väl inte, bara kom med nu!" morrade Chaz och drog med mig ut. Justin reste sig också men jag gjorde en gest åt honom att stanna.
Justin
Jag väntade i säkert en halvtimme innan Erin kom upp igen, rödgråten.
"Vad hände?" frågade jag och tog henne i min famn.
"Du kan inte tro det Justin... du kan inte tro det..." viskade hon och borrade in ansiktet i min skjorta.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Nu fick ni ett kapitel ialla fall... tack för kommentaren Ellen men det behövs inte, tack ändå! Du är bäst som läser min blogg! Det är ni alla! <3