Storys About Justin Bieber

Justin tog tag i min axel och vände mig mot honom.
"Vad är det?" frågade han mjukt. Jag rodnade och kände mig dum. Det var ju inte Justins fel att Chad svikit mig eller att jag var osäker på kärlek.
"Det är bara det att jag inte vill gå för fort fram", sa jag och kände motvilligt en klump bildas i halsen. Jag ville inte stå här och lipa, eller förresten, det var det sista jag ville...
"Åh... förlåt mig, jag borde kanske sluta att provocera dig..." han såg skuldmedveten ut. Jag kunde inte låta bli, jag tog hans hand och tryckte den. Han tittade upp och såg minst sagt förvånad ut.
"Det är inte ditt fel", sa jag och kramade honom. Kramade honom hårt.
*
"Kära dagbok! (LOL)
Jag tror att jag verkligen känner något för Justin. Han är snygg, söt, snäll, omtänksam och lite för skuldmedveten men på ett gulligt sett.
Vi kramades idag, jag kunde inte stå emot att lägga armarna om honom och känna hans armar om mig. ÅÅHH GUUD! Jag är kär... från topp till tå och tillbaka igen.
Jag har kommit på en roliga sak att säga: 'A, we can't do anything about it, B, what I just said.'
Det kommer från världens bästa TV-serie... wow alltså! HAHA!!
Zandra kommer väl döda mig för att jag 'går för fort fram'. Hon påminner mig ständigt om Chad-idot-svekt-som-jag-inte-kan-glömma. Extra svårt att glömma är det om ens syrra hela tiden påpekar det! ÅH! Jag får damp... förresten jag läste en bok som heter Törst av Richelle Mead för ett tag sedan. Där hette en 'vampyr-sort' som egentligen var halvvampyer Dhampirer! Haha liksom en sådan är jag... en DHAMPier. Shit asså vilken usel humor...
Zoey Martin"
En vecka senare Justin
Det pirrrade i magen när jag fick syn på henne, även om hon såg lite besvärad och nedstämd ut.

"Hej", sa jag. Hon nickade åt mig och log blekt. Genast blev jag orolig. Vad hade jag gjort nu då? Var det där med "att gå för fort fram".
"Vad har hänt?" frågade jag snabbt och misstänksamt. Zoey skakade på huvudet och log igen, breddare den här gången.
"Inget, du vet." sa hon och jag nästan svimmade av lättnad. Hon var i alla fall inte sur på mig eller så.
"Vill du gå på Starbucks eller Wanyes?" frågade jag när vi gick mot centrum. Hon såg ut att fundera lite innan hon svarade.
"Starbucks", Jag nickade. Vi letade upp SB och gick in. Det var knappt något folk där, som tur var.
"En ChaiLatte och en Kaffé." sa jag. Kassörskan nickade och vi gick för att sätta oss.
"Blir detta bra för damen?" undrade jag och drog ut stolen till Zoey.
"Jadå mr. Bieber", skrattade hon och rodnade. Vi småpratade lite och efter fem minuter kom vår beställning. Zoey läptjade(stav) på sin ChaiLatte och log strålande mot mig. Jag blev alldels varm inuti, åh vad vacker hon var! Men jag skulle aldrig våga fråga henne efter hon berättat det där om att inte gå för fort fram... vad skulle jag göra?
"Vad tänker du på Justin?" frågade hon lent och lade huvudet på sned.
"Inget." sa jag frånvarande. Plötsligt lade hon en hand på min och såg riktigt allvarligt ut.
"Justin jag..." Ett gällt tjejskrik avbröt oss och säkert ett tiotal unga fans kom stormande mot oss.
"BICTH BORT FRÅN JUSTIN!!" skrek dem och högg tag i Zoeys mörkbruna hår. Hon föll ner på stengolvet och fansen började sparka henne och dra henne mer i håret och så.
"LÅT HENNE VARA! SLUTA!" fräste jag och drev undan de vilda fansen. Jag hjälpte Zoey upp. Hon tittade skrämt på mig men när hon verkade förstå att det var jag slappnade hon av. Jag tog henne i min famn och hjälpte Zoey ut.
"Justin hon är inget för dig!" ropade en av tjejerna efter oss men jag brydde mig inte. När vi kom ut såg Zoey upp på mig. Hon såg verkligen livrädd ut och ögonen var fulla av tårar.
Zoey
Minnet spelades upp om och om igen i min hjärna, Justins fans hade återskapat det hemskaste stunden i hela mitt liv.
"Förlåt för det där", sa Justin och tryckte mig närmare intill sig. Han strök sin hand över min rygg och pussade mig på huvudet. Det kändes skönt att ha honom där, ha honom nära och känna hans närhet eller vad man säger.
"Det gör inget." kraxade jag.
"Säkert?" Jag nickade. Justin lade en hand kring mina axlar och hjälpte mig mot busshållplatsen.
När vi satt på bussen, längts bak för att inte skapa uppståndelse, tog jag mod till mig.
"Jag tycker verkligen om dig Justin." Jag sa det tyst men han hörde det, det visste jag bara.
Vi klev av utanför mitt hus och Justin följde mig till ytterdörren.
"Hejdå då", log han och kramade mig en sista dag. Jag log blekt och sedan så kysste jag honom på kinden.
"Hejdå." sa jag. Precis när jag skulle gå in tog han tag i mig och drog mig ner i hans famn igen. Vi stod så i säkert fem minuter. Sedan skildes vi åt, det kändes så rätt med Justin, så himla, himla rätt...
"Vart har du varit?" frågade Zilla när jag kom in. Jag tittade inte ens upp på henne utan bara tog av mig mina skor.
"Med Justin", svarade jag kort och gick förbi henne.
"Du ser inte riktigt frisk ut." sa Zilla och försökte stoppa mig.
"Åh tack! Det var ju snällt sagt jävla idiot!" skrek jag.
"Men vad är det med dig? Jag sa bara att du inte såg riktigt bra ut." sa hon irriterat.
"Förlåt", suckade jag och så berättade jag vad som hänt på Starbucks.
"Du kanske inte borde umgås med honom i så fall." sa hon oroligt.
"Det är inte hans fel, så det behöver jag verkligen inte", muttrade jag och så gick jag upp.

Sådär................................................ näe skoja bara!! Hoppas ni gillar det... förlåt att jag skrivit idag men skola and some other things! Om någon kompis läser detta så zuuuppp I LOVEE YOU!!! <3<3