Storys About Justin Bieber

Erik
Jag öppnade dörren till källaren, den där Justin satt precis som jag lämnat honom, men händerna ihop bundna bakom ryggen och tejp för munnen. Ja log artigt mot honom.
"Hej där", sa jag och satte mig bredvid honom. Han tittade ilsket på mig.
"Jo jag ville bara säga att din flickvän, oj förlåt min flickvän hatar dig." sa jag retsamt och skrattade. Jag drog av tejpen från hans mun och lät honom prata.
"Din jäkla idiot! Hur fan kan du tro att hon går på det där tricket?! Släpp mig nu!" Jag gäspade och sträckte på mig.
"Va?" sa jag och hånlog. Justin skakade av ilska.
"Din djävul!" morrade han.
"Haha! Djävul! Men säger jävel!" skrattade jag.
"Jag svär inte", muttrade Justin.
"Kunde nästan gissa det."
"Kan du bara släppa mig."
"Nepp."
"Snälla?"
"Sällan." Vi blängde på varandra i några sekunder innan gälla tjejröster hördes från trappuppgången.
Justin
"Hörde du också det där Linn?" sa den ena.
"Jaaa..." sa den andra. Snart kikade de båda in.
"Amen herregud vad håller du på med älskling?!" utbrast den brunhåriga och stirrade på oss.
"Är ni ihop?" sa jag.
"Eh..." började Erik.
"Ja! Men han är aldrig med mig trots att vi bor i samma hus så jag börjar tro att han träffar någon annan!" sa tjejen sorgset.
"Åhh... det gör han också, nyss sa han att hans flickvän var en tjej vid namn Erin McLoud..." sa jag.
"Men vad fan Erik!" skrek hon.
"Linn, Linn, Linn! Sluta!" ropade Erik förskräckt. Medans Linn och Erik löste sitt hjälpte den andra tjejen mig loss.
"Tack!" sa jag.
"Ingen orsak", log hon. Nu måste jag skynda mig.
Erin
Jag satt på bänken och brydde mig inte om att kylan var outhärdlig omkring mig. Överallt var den snö, man såg härifrån att kanten av havet hade lite is också, fast bara i strandkanten, det blir ju likom nästan aldrig is på havet, kanske lite, lite vid klipporna.
Jag hörde en duns och jag reste mig. Ärligt talat hade jag inte märkt att det mörknat och helst ville jag springa in igen, men tänk om det var någon som fått snö över sig och inte kunda andas, eller svimmat? Eller var det en mördare som kastat sitt över is snön eller...
Jag skakade på huvudet, vilken fantasi man kunde ha! Långsamt gick jag mot husknuten där jag hört dunset ifrån. När jag kom dit skrek jag rätt ut. Det var alldels blodrött i snön, ett blodspår ledde mig mot baksidan av huset och runt det igen, till uppfarten.
Något mörkt låg i snön, det var stort, som typ ett bylte eller något. Jag sprang dit och insåg att det var en liksäck! Utan att veta avd jag gjorde drog jag ner dragkedjan och beredde mig på vad jag skulle få se. Men det var inte så farligt alls, det var en livs levande Justin! Han andades tungt och jag upptäckte att min hand vilade på en fläck av blod på hans vita skjorta. Han sa inte ett ord utan bara flämtade. Jag hörde steg i snön bakom mig och Justins ögon vidgades. Jag vände mig om och såg en svart gestalt komma emot oss med någonting yx-liknade över axeln.
"Vem är du?" sa jag med darrig röst. Paniken steg. Jag kände hur Justin kramade min hand, jag kastade en blick på honom och insåg att han faktist höll på att dö.
"Justin? Justin hur mår du?!" skrek jag desperat och skakade honom. En kall hand lades på min hand och jag vände mig hysterikst om.
"Men vad fan lägg av!" skrek jag och stirrade rätt in i ett par bruna ögon...
Justin
Hon verkade känna igen honom, hon stirrade skräckslaget på honom och hela hon darrade. Smärtan efter hugget med den sabbla fällkniven värkte varje gång jag försökte andas. Att han kunde gå såhär långt?! Att ha ihjäl mig för att han gillar min flickvän? Helt absurt (stav).
Nu började hela världen snörra, allting försvann, Erin, huset, snön, natthimmlen, skräcken, smärtan, Erik...
Erin
Jag såg hur han började rulla med ögonen och hur han snart slöt dem, jag började gråta. Erik stirrade på mig.
"Men stick då för fan! Ser du inte vad du har gjort?!" vrålade jag och drog upp min mobil. SNabbt slog jag nummret till ambulansen, den kom faktikst ovanligt snabbt trots alla isvägar och sådant där. När det lastade in Justin kände jag en brännande sorg jag aldrig känt förr, precis som när min syster dog, exakt samma sak, jag antog att jag saknade henne men det var också något annat, något jag aldrig kommit under fun med...

---

Sådär... kanske skriver mer idag men just nu måste jag dra, jag ska på avslutning för min målar kurs! Så vi ses snart!!
//Lexi