Storys About Justin Bieber

"Vad har du gjort?" frågade jag milt.
"Du kommer hata mig", viskade Erin.
"Nejdå, aldrig." sa jag och kramade hennes hand.
"Jag... jag har..."
"Har vad?" sa jag mjukt.
"Jag träffade en kille idag som ... ehm... trodde att det var något emellan han och mig och eh... han kysste mig precis, och jag schasade (stav) iväg honom..." Jag tittade på henne en stund och försökte hantera mig och vara optimistisk.
"Jamen... det har jag ju också gjort, du vet det där med Nina", sa jag sammanbitet.
"Men besvarde du hennes kyssar?" undrade hon förtvivlat.
"Nej..." började jag.
"Jag... gjorde det och... jag njöt... eh... av det?" stamade hon. JAg stirrade på henne.
"Du vad?!" Skrek jag.
"Du hatar mig." sa Erin uppgivet.
"Var skulle jag inte! Jag hatar dig jävligt mycket! Det ska du fatta!" vrålade jag.
"Va?" viskade hon.
"Du kan dra åt helvte din jävla player! Jag trodde på dig och, och..."
"Men du sa själv att du hade gjort samma sak med Nina!"
"Då hade du redan gjort slut med mig OCH jag njöt ALDRIG av det!" Jag var så arg att jag kokade, jag hoppades Erin skulle dö på fläcken, eller i en bil olycka kanske...
"Men jag slet mig bort från honom efter typ sju, åtte sekunder..." viskade Erin.
"Jag ångrar att jag hittade dig", muttrade jag.
"Va?" sa hon.
"JAG ÅNGRAR ATT JAG HITTADE DIG OCH HJÄLPTE DIG FRÅN DEN DÄR GRAVEN! JAG BORDE LÅTIT DIG DÖ!" skrek jag.
"Du vet inte vad du säger..." sa Erin som bleknat under mitt tal.
"Joho! Och jag visste absolut inte vad jag sa när jag sa till alla att vi var ihop, hur mycket jag älskade dig och att ingen fick skada dig", sa jag och vände på klacken. 
Erin
Två dagar hade gått sedan Justin och jag "gjorde slut" och jag hade legat i sängen sedan han åkt hem till Atlanta. I hela mitt rum låg näsdukar, tomma kex-paket och läskflaskor. Olive hade kommit tusen gånger till mig och försökte muntra upp mig, hon hade ju just gått igenom samma sak men hennes tur hade jag definitivt inte. 
"Han sa att han borde låtit mig dö", snyftade jag. 
"Aww... du... jag finns för dig." sa Olive. Det var så söt av henne att ta hand om mig när det kändes som om hela världen lämnat mig. 
En dag försökte jag ringa till Justin. Efter fyra signaler svarade han äntligen.
"Sluta ring." sa han kallt.
"Justin snälla, jag saknar dig och är så hemskt ledsen!" sa jag.
"Och? Smygkysser du inte din lilla 'romeo'?"
"Du är min romeo Justin", sa jag.
"Aaa visst, eller inte!" Han lät så hård och kall på rösten, som en helt annan människa. Tårarna rann nu ner för min kinder.
"Åh snälla du..." snyftade jag.
"Sluta lipa! Och förresten, ring inte mera!" fräste Justin och la på.

Jag ropade på Olive och hon kom in till mig.
"Vad sa han?" frågade hon och satte sig bredvid mig.
"Han... han hatar mig..." viskade jag.
"Aww... guman..." sa Olive och satte sig bredvid mig i sängen.
"JAg kommer att leva ensam, för ingen gillar mig, inte ens min familj!" grät jag. Olive strök mig över ryggen.
"Det tror jag inte, jag kommer aldrig, aldrig lämna dig igen, aldrig!" sa hon. Jag kramade henne.
"Tack", viskade jag.
"Alltid." log hon och lämnde sedan mig ifred. Jag kröp in under täcket och somnade snart...
Olive
Ilsket drog jag upp mobilen och letade fram Justins nummer. Hur kunde han såra Erin så här mycket, han var den västa pojkvännen man kunde ha om han inte kom hit med än gång efter jag snackat med honom!
"Hallå?" Suckade Justin när han svarade.
"Justin, det är Olive, nu lyssnar du på mig..."
***
När vi lagt på kände jag mig väldigt belåten. Chaz kom in och tittade undrande på mig.
"Varför  så glad?" frågade han.
"Ja du..." sa jag och log.
"Vadå?" frågade han och tog mina händer.
"JAg tror, det är bara en gissning som jag är 100% säker på..." sa jag.
"Då är det inte en gissning", rättade han mig.
"Skitsamma." sa jag.
"Vad är det som är så bra då?" frågade Chaz.
"Vi kommer snart se Justin här igen..." sa jag och log hemlighetsfullt.