Our Love Will Never Die Chapter 13-You Faild Me, I Know, But Why Now?
Nästa dag
Argentina!
Alla pratar spanska och det är otroligt varmt!
Jag och Justin åkte dit trots allt, och det har fått mig på topp!
"Ska vi äta eller bada först?" Frågade Justin mig när vi kom till den stora stranden som full av tjejer och killar i badkläder, både stora och små.
"Bada!" Sa jag glatt.
"Okej, försten i!" Skrattade Justin och började springa mot vattnet. I fraten drog han av sig sin tröja, han hade
redan på sig badbyxorna under så han kunde bara hoppa i. Jag sprang efter och drog av mig mina shorts, under hade jag bekini.
Justin vann såklart och jag kittlade honom som hämd. Han skrattade sjukt mycket och försökte kittla mig tillbaka.
Tillslut gick jag upp på stranden för att sola. Jag behövde en solbränna innan skolan haha!
När jag lagt på tillrätta på handduken kom en sand-virvel rätt upp i mitt ansikte.
"Oj, förlåt." sa en likgiltig röst. Jag tittade upp. Där stod en tjej med blont hår och enorma läppar, hon var lite lik den där svenska bloggerskan Kissie eller vad hon nu hette.
"Vad håller du på?!" Fräste jag och ställde mig upp. Hela jag var full av sand, eftersom jag inte hade torkat än så fasnade sanden på min kropp.
"Jag sa ju förlåt", sa tjejen och gick förbi mig, hon gav mig en knuff för att markera att hon inte var rädd för mig.
"Vad fan vill du?!" Skrek jag och knuffade till henne i ryggen. Hon vände sig ilsket om. Jag såg att Justin var på väg bakom hennes rygg vilket lättade mig.
Hon såg att jag tittade på något bakom sig så tjejen vände sig om och såg såklart Justin. Hon flinade och satte sig på marken och snyftade.
"Vad har hänt?" Frågade Justin när han kom fram till oss. Jag hann inte säga något förren den där jäkla fjäskersan tog till orda.
"Hon slog mig och sparka sand på mig utan andleding." snyftade hon jag ville helst slå henne.
"Varför gjorde du det Erin?!" fräste Justin irriterat.
"Tror du henne?" undrade jag chockat.
"Det klart, för det är väl sant?" sa han men frågan var inte riktad till mig utan till den hemska lögnerskan.
"Ja", sa hon dramatiskt.
"Vad heter du?" frågade Justin mjukt.
"Nina." sa hon och log.
"Fan Justin. Tror du verkligen på henne?" sa jag surt.
"Jag trodde inte du var sån!" klagade Justin.
"Inte jag heller." mumlade jag och började samla ihop mina saker. När jag var klar möte jag Ninas blick, hon gav mig en "bitch" blick innan jag gick. 
"ERIN!" Ropade Justin bakom mig men jag sprang upp till hotellet.
Fyra dagar senare
Jag suckade djupt. Visst saknade jag Justin. Men han trodde inte på mig, litade mer på en annan tjej bara för att hon hade stora läppar och solbärnna. ¨
Sorry för kort men jag ville bara lägga ut snabbare!!!
Tack för alla fina kommentarer!!!!
Our Love Will Never Die Chapter 12-I Deserve To Die
När mannen dök upp såg jag att Erin fick ett konstigt uttryck i ansiktet.
"Vad är det shawty?" Viskade jag.
"Inget!" Sa hon snabbt och vände ryggen åt mannen så han inte kunde se hennes ansikte. Men det var försent.
"Du där! Kom hit!" Fräste mannen och lyckades ta tag i Erin.
"Låt henne vara." sa jag och drog Erin till mig.
"Du ska låta henne vara!" Morrade mannen.
"Sällan", sa jag. Erin tryckte sig mot mig och jag kände hennes tårar blöta min gråa tröja.
(bara så ni vet är de fortfarande på stranden)
Erin gled ur mitt grepp och började springa bort från stranden. Mannen sprang efter. Han tog fram någonting ur sin rockfika, var det en pistol..?
Erin
Jag sprang som en galning genom gatorna. Jag snubblade och kröp in bakom en sten.
Då kom första skottet. Men hjälp hade han en pistol med sig?!
Jag såg en friggebodd en bit bort, jag skulle nog hinna...
Jag reste mig upp och började springa. Ett skott passerade mitt bakhuvud med en centimeter men jag han ta skydd. Ett plank gick från friggebodden till radhusen en bit bort. Jag sprang bakom planket och men när jag kom ut på gatan var han hack i häl på mig ialla fall.
Då fick jag en idé. Startfords polisstation låg jättenära här, om jag bara hann...
Jag ökade farten men mannen var lika snabb han. Jag sprang förbi polsstationen och svängde in en bit bort, sedan sprang jag in bakvägen i polisstation, rätt in i ett möte fullt med beväpnade poliser. Mannen störtade in efter mig med pistolen i högsta hugg, alla poliserna övermannade honom jag tog hans pistol. Jag var säker, men jag var också alldels skakis
Tre timmar senare
Jag kom alldels utmattad hem. I köket satt Justin, William, Kathrine, Chaz och Olive, alla såg gravallvarliga ut och oroliga.
"ERIN!" Skrek Justin när jag kom in i köket.
"Vart har du varit?!" Fräste Kathrine och Justin omfamnade mig.
"Poliserna tog hand om mannen", viskade jag i Justins öra.
"Bra, men du får aldirg mer skrämma mig sådär igen!" Sa han.
"Jag lovar." sa jag. Han log.
"Bra, imorgon drar vi till Argentina!" Sa Justin och pussade mig på munnen.
På kvällen när jag skulle sova fick jag ett till SMS från Jessica.
Jag hoppades att du skulle dö, jävla idot! Men nu har min pappa blivit tagen av polisen tack vare dig din jävla bitch!
Jag tappade nästan mobilen. Var det Jessicas pappa som velat döda mig?!
Jag ringade henne.
"Vad är det här?" sa jag ilsket.
"Vad menar du?"
"Du vet vad jag menar, varför försökte din pappa att mörda mig?"
"För att jag bad honom din nöt!"
"Gjorde du?"
"Jaa! Jävla bitch!"
"M-men varför?"
"Fattar du noll eller? Jag hatar dig din äckliga lilla jävel!"
"Ja jag fattar noll, vad har jag gjort?"
"Du jävla fula player!" Skrek Jessica och la på. Player?! Tänkte jag och suckade djupt. Vad sjutton tänkte hon med. Jag började gråta. Aldrig förr hade jag kännt mig så hatad och kränkt. Jag kände mig obetydelsefull, som om Jessicas ord tagit min livslust.
Jag reste mig upp ur sängen och gick som i trans fram till fönstret. Om alla hatade mig skulle jag göra dem en tjänst om jag dog.
Jag tänkte inte på Olive och Justin, hur förkrossade de skulle bli... jag hade ju lovat Justin... inte skrämma honom igen...
STOPP! Skrek det inom mig. Jag stannade.
SLUTA GENAST! GÅ OCH LÄGG DIG! Vrålade mitt undermedvetna. Jag gjorde som de sa och lyssnade inte på rösten som sa; Du är värdelös, ta självmord, gör det nu!
Nästa dag satt jag vid frukosten som vanligt och pratade med de andra.
"Vad tänker du på?" Frågade Justin milt.
"Jag förtjärnar att dö..." viskade jag och greppade köttkniven som Kathrine använt för att skära salami.
"Va?" Sa han och tittade frågande på mig. Jag höll kniven mot halsen och skrek:
"JAG FÖRTJÄNAR ATT DÖ!"
Justin tog snabbt kniven ifrån mig och allting blev svart...
Ni fick ett till idag... kommentera mera !!
Ni e bäääst :D Orkar inte lägga upp bilder.. . gör det sedan...
Our Love Will Never Die Chapter 11-I Have Miss You Babe!
"Du! Tjejen!" Ropade någon bakom mig. Jag vände mig förskräckt om, den harmoniska känslan som jag haft försvann med än gång. Den som ropat var en man i svarta kläder och han såg inte så snäll ut.
Jag reste mig snabbt och började springa tillbaka mot Chaz... nej vårt hus. Mannen sprang efter.
"STANNA!" Röt han. Jag försökte springa snabbare. Jag lyckades komma in i huset och låste snabbt dörren. Jag sjönk ner bredvid skohyllan och andades ut.
"Erin?" Jag tittade upp. Det var Chaz.
"Aa..." mumlade jag.
"Vad har hänt?" Frågade han.
"Äh... Inget..." viskade jag och reste mig upp.
"Vad har du varit?"
"På stranden." sa jag snabbt och sprang upp på mitt rum.
*
Justin
Jag suckade. Gud vad långsamt tiden gick, varför kunde jag inte få åka hem nu? NU! NU! NU!
"Justin? Konserten börjar nu!" Ropade mamma irriterat.
"Jaja..." suckade jag.
"Är det pappa nu igen?" Frågade hon oroligt.
"Nej." sa jag snabbt och gick mot henne.
"Okej, lycka till gubben!" Sa mamma och kramade mig. Jag nickade kort och gick ut på scenen.
En månad senare (Erin)
Jag hoppade och studsade på vägen till flygplatsen. Vi skulle hämta Justin. Imorgon skulle han, jag, Olive och Chaz åka till Argentina på en veckas semester! Sedan var det skola!
"Är vi framme snart?" Frågade jag otåligt.
"Om fem minuter", skrattade Chaz som körde bilen.
*
Så fort Justin kom ut från gaten sprang hundratals tjejer med lila, svarta och vita tröjar med Justins namn på eller bara bilder honom. De skrek och skrattade. Kenny lyckade fösa undan dem och så fort Justin blev fri sprang jag fram till honom.
"Hej!" Sa han och kramade mig. Jag kramade tillbaka. Kenny skyddade oss tills vi var i Chaz's bil igen, Kenny, Ryan Good, Mama Jan, Pattie, Scooter, Usher och resten av Justins crew tog någon annan bil, de skulle till hotellet, jag skulle skjutsa (stav) Justin dit sedan.
"Gud vad jag har saknat dig..." viskade jag till Justin. Han log och kramade mig.
"Och jag dig." sa han.
"Så har ni saknat varandra?" Frågade Chaz som inte hört vad vi sagt. Både jag och Justin skrattade till och Chaz flinade oförstående.
Hemma välkommnades vi av William, Kathrine, Olive och Ryan. Alla skrattade, pratade och log. Det var så mysigt.
Min mobil plingade till. Jag hade fått ett mess.
Jag hatar dej dra åt helvete hur fan kan du göra såhär?! Jag ska döda dig din jävel! Fan ta dej!
Det var från en av mina vänner. Jessica. Men varför skrev hon så?
Jag fick tårar i ögonen och sprang upp på mitt rum.
Jag grät och grät. Det knackade på dörren.
"Kom in." snörrvlade jag. Olive och Justin kom in.
"Vad har..." började Justin men Olive avbröt honom.
"Gå snälla Justin, vi behöver prata." sa Olive. Han nickade log smått åt mig och gick ut ur rummet.
"Vad hände?" Frågade Olive och satte sig bredvid mig. Jag la huvudet i hennes knä och grät ännu mer.
"Jag fick ett mess av Jessica, minns du henne?" Sa jag.
"Mm... bitchen från vår gammla skola?" Sa hon.
"Azzå... nej, vi var ju kompisar." sa jag.
"Jag vet",
"Hur som helst fick jag ett mess där hon skrev att jag skulle dra åt helvete och såna saker." sa jag sorgset.
"Aww... Erin..." viskade Olive med lidsamt.
Justin kom in igen.
"Ska vi dra till stranden eller nåt?" Frågade han.
"Ja!" utbrast jag. Justin skrattade och hjälpte mig upp. Olive vinkade åt oss.
"Du och Chaz ska med." sa Justin bestämt. Jag och Olive fnissade.
Jag föste ut Justin och henne för att jag skulle få byta om ifred. Jag drog av mig den vita klänningen som jag hade på mig och satte istället på mig min svarta bekini och ett vit löst linne över, till det tog jag mina favo-jeans shorts.
*
Hela vägen till stranden pratade jag och Justin. Han fick mig att titta generat ner i marken av allt sitt smicker.
"Aww... Justin!" Sa jag gång på gång.
När vi var framme vid stranden hittade vi genast ett bra ställe att bredda ut handdukarna. Sedan sprang vi alla ner till vattnet.
Justin lyfte upp mig och sedan kastade han ner mig i vattnet. Jag fick en kalsup och alla gapskrattade.
*
Efter en lång dag på standen hade solen börjat gå ner. Chaz och Olive packade ihop sakerna medans jag satt i Justins knä en bit bort. Vi hade på oss varsin grå tjocktröja och pratade lågmält med varandra.
Jag vände mig om mot Justin och tittade in i hans bruna ögon.
"Jag är så glad att det är hemma..." sa jag.
"Desamma." sa han och kysste mig. Jag besvarade hans kyss och kände solens sista strålar värma min kind...
Our Love Will Never Die Chapter 10-I'am So Sorry!
Justin suckade djupt. Han reste sig. Skulle han gå nu?!
Jag måste vakna... tänkte jag desperat. "Vänta Justin!" Skrek jag med han hörde såklart inte...
Jag slog upp ögonen. Jag såg in i ett par bruna vackra ögon.
"Erin!" Sa han överlyckligt och kramade mig.
"Ajaj!" Skrattade jag.
"Hur mår du?" Frågade han och strök mig över pannan.
"Bra, tror jag."
"Tror du?" Han skrattade. Jag kysste honom. När jag sjönk ner på kudden igen kom en kvinna in som jag blev alldels kall av att se. Skulden återvända. Jag stirrade förskräckt på min mor.
Justin
Jag såg hur Erin kröp ihop när Savannah kom in. Erins ögon fylldes av känslor... skuld, skräck och förvånelse.
"M-mamma?" Viskade hon.
"Ja, hej älskling." sa Savannah.
"Vad gör du här?" Frågade Erin tyst och kröp ner under täcket. Savannah satte sig på sin dotters sängkant och jag flyttade mig.
"Var inte oroligt, känn inte skuld, inget var dit fel." sa hon och log mot Erin.
"M-m-mamma..." stammade Erin.
"Jag är så ledsen för hur jag behandlat dig", sa Savannah.
"Jag..." mumlade Erin och jag såg hur hennes ögon fylldes av tårar och hur hon försökte dölja det.
"Vad är det gumman?" Frågade Savannah mjukt. Nu satte sig Erin upp. Hon såg plötsligt arg ut.
"Fan. Ta. Dig. Hur kan du komma och säga det nu?!" Fräste Erin.
"Va?" Utbrast Savannah förvånat.
"Tre ord, Dra. Åt. Helvete!" Morrade Erin.
"Keh?" Ordet kom från Max som just kommit in.
"Dra! Allihop! Jag vill inte ha er här! Ni har aldirg brytt er och bara för att jag är skadad och på sjukhus bryr ni er plötsligt! Fatta hur jag lidit mamma! Jag har legat på nätterna och gråtit tills hela sängen var blött, tills det inte fanns något kvar i mig, tills jag grät blod! Tror du verkligen att 'jag är så ledsen'-metoden ska lösa allt?!" Messade Erin ilsket.
"Gumman..." började Savannah.
"Rör mig inte", väste Erin. "gå."
Alla gjorde sårat som hon sa, men inte jag förstås.
"Erin..." sa jag tröstande.
"Förlåt..." mumlade hon.
"Inte ditt fel", viskade jag. Hon kramade mig och grät tills min skjorta var blött av hennes tårar.
*
Erin
Det var nu en vecka sedan Max "misshandel" på mig. Så nu var jag frisk fast jag hade blåmärken överallt.
Justin hade åkt på turné men han skulle snart komma tillbaka, om en månad, du är det en vecka kvar på sommarlovet.
Men jag ska inte åka hem. Jag ska fortsätta bo hos Chaz familj. Jag ska börja i en skola här i Startford, i samma klass som Olive, Chaz och Ryan. Jag längtade.
Jag skulle, eller snarare fick inte komma hem igen, Max har åkt hem och de andra hatar mig antagligen.
Jeremys familj har också åkt hem igen, så nu är det bara jag, William, Kathrine och Chaz kvar. Och Olive sovade ofta över. Men med mig inte med Chaz.
Jag suckade och tog fram min dagbok. Egentligen var det en vanlig anteckningsbok men jag brydde mig inte. 
11/8-11 Måndag
Hej!
Olive kommer om en timme, Chaz är med Ryan och någon annan kille som hette typ Mitch tror jag..? Hursomhelst... William och Kathrine jobbar så jag är i stortsätt ensam...
Skrev en ny låt precis... eller ja... lite av den... okej så här går den:
I Remember every kiss, I still feel it on my lips...
Någon sådant! AJA!! Ses! Eller vad man säger?!
Jag slog ihop boken och vände mig så jag låg på mage i sängen.
"I still feel it on my lips..." mummlade jag.
Min mobil ringde. Det var Olive.
"Hej!" Sa hon glatt.
"Hej!" Sa jag och försökte låta som hon, jag älskade hennes sätt av prata på.
"Vad gör du?" Frågade hon.
"Inget." skrattade jag.
"Jag kommer om en halvtimme", sa Olive.
"Okidoki giiiirly!" sa jag glatt.
"Ska vi ha tjejkväll?" Undrade hon.
"Jaa! William och Kathrine kommer inte förän klockan nio tror jag, inte Chaz heller!" Sa jag.
"Good!" Utropade Olive.
*
Jag och Olive satt i soffan och chippade efter luft. Det senaste skrattanfallet hade nästan tagit kål på oss. Vi tittade på varandra och började skratta igen.
Olive var tvungen att hålla i mig för inte ramla omkull av skratt. Jag skrattade lika mycket. 
(tänk er att de är i ett vardgsrum och sitter ner!)
Olive
Our Love Will Never Die Chapter 9-Don't Leave Me!
"Vad fan låt min syrra vara!" Skrek han och knuffade till Justin så han föll omkull. Justin slog huvudet i marken och började blöda i pannan.
"Näe... Justin har du slagit dig?" Sa jag och satte mig bredvid honom och pussade honom på pannan.
"Han slog mig." fräste Justin.
"Jag vet", sa jag mjukt.
"Sluta!" Morrade Max.
"Vad är det? Varför gillar du inte Justin längre?" Frågade jag oroligt och reste mig.
"Ingen ska kladda eller bryta min systers hjärta igen." sa han.
"Aww...." sa jag och kramade Max hårt. Han kramade tillbaka.
"Men jag skulle aldrig..." började Justin.
"Tyst med dig!" Fräste Max och gick hotfullt nära Justin med sina Dr Martins som skulle kunna fälla en tjur.
"Låt honom vara Max!" Sa jag och hjälpte Justin upp.
"Hur kan du..." mumlade han.
"Jag älskar honom på riktigt, det insåg jag just, vilken idiot jag varit..." sa jag, det sista sa jag för mig själv.
Justin kramade min hand. "Shawty..." viskade han i mitt öra. Jag log.
"Dåså, jag drar!" fräste Max.
"Vart ska du?" Skrek jag när Max började gå in igen.
"Jag ska packa, om du envisas med att vara med Justin så ska jag dra hem till morsan och farsan, jag kan inte se på er två!" Skrek han tillbaka och knuffade mig bakåt och Justin tog emot mig. Sedan slängde Max igen dörren. Jag började gråta medan Justin höll om mig hårt.
*
Max sa inte ett ord under middagen förutom när han berättade att han skulle dra hem till mamma och pappa, om det ens var hemma.
Efter middagen-humer med smält smör och potatis-försökte jag smita upp på mitt rum men både Chaz och Jazmyn tvingade mig kvar.
"Stanna!" Ropade Jazmyn och Chaz pratade oavbrutet om något Olive och han gjort efter begravingen.
"Får jag prata med dig?" Frågade JUstin mig. Jag nickade.
"Vad är det?"
"Jo, jag vi berätta för de andra... ja du vet?" Sa han.
"Mm..."
"Men hur?"
"Ingen aning", sa jag. Justin ficke ett lurigt uttryck i ansiktet.
"Jag vet!" Sa han och drog mig till köket. Han kallade på alla i hela huset.
Sedan när alla såg på kysste mig. Jag besvarde kyssen och hans händer höll hårt om mina axelar medan mina händer höll ett hårt grep i hans skjorta. Alla bara stirrade. Chaz avbröt kyssen med att klappa händerna.
"WOw gud!" Skrattade han och forsatte skrattade. Jag rodnade. De andra började glatt prata i mun på varandra, alla utom Max, han försvann som en blixt från köket och lite senare hörde jag hans steg i trappan och så smälde ytterdörren igen.
Jag sprang ut ur huset, efter Max.
"Vänta!" Skrek jag. Han vände sig ilsket om.
"Vad?!" Morrade han.
"Lämna mig inte!" Grät jag.
"Som om du bryr dig!"
"Jag bryr mig om dig." sa jag och tog hans hand. Han drog åt sig den.
"Dra åt helvete!" Skrek han i mitt ansikte.
"Jag hatar dig!" Fräste jag och slog till honom. Han svallade ilsket upp.
Max slog till mig så att jag föll och slog huvudet i den hårda marken. Allting blev snörrigt. Han sparkade mig i ansiktet och i magen med sina Dr Martins skor tills jag inte kunde andas.
"Ändrat sig?" Väste han och lutade sig hotfullt över mig.
"Nej, aldrig." sa jag.
"Va?" Sa Max.
"Lämna mig inte." sa jag bestämmt och kände hur blodet rann från vänster mungipa.
"Vad är det för fel på dig!" Morrade han.
"Jag bara älskar dig", sa jag.
"Du hatade mig nyss." påminnde Max mig.
"Ren 'syskon bråks'-reflex", sa jag.
"Jaha." sa han. Sedan flyttade Max på sig och lät mig kliva upp.
"Förlåt för det där." sa han.
"Ingen skada skedd." ljög jag. Allting snörrade och jag började se suddig.
Just då kom Justin springade och hann precis fånga upp mig när jag föll medvetslös mot marken.
*
Justin
Jag hade aldrig gråtit mer än vad jag gjorde nu, förutsom när pappa dog då.
Orden som doktorn precis sagt sved i mig.
Hon kanske inte klarar sig...
Jag tråkade tårarna men det kom bara nya.
"Jag hemskt ledsen." sa doktorn igen. Jag nickade.
"Du kan gå in." sa han efter en stund.
"Okej", sa jag och gick in. trots att vi precis blivit ihop betydde Erin mer för mig än vad någon annan tjej någonsin gjort.
"Snälla vakna." viskade jag till Erin. Hennes ögon var slutna och hon andades knappt. Jag lät tår efter tår rinna ner på lakanet.
"Jag gör allting... du är min ända shawty, jag kommer aldrig svika dig som han gjorde..." mumlade jag.
"Vad sa du?" Frågade Max som just kommit in, med sig hade han en kvinna och en man båda i 30-års åldern. Alla tre hade röda ögon och tårar som var på väg att svämma över.
"Inget." mummlade jag.
"Det här är mina och Erins föräldrar, Darren och Savannah." sa Max. Jag nickade.
"Hej." sa jag. De hälsade tyst på mig.
"Jag ångrar hur jag behandlat Erin nu, alltså att se henne såhär gör ont." sa Savannah
"Hur har du behandlat henne?" Frågade jag.
"Äh...tja... jag..." stammade hon.
"Ska du berätta Savannah?" Frågade Darren.
"Mm, du är hennes nya pojkvän eller hur?" Sa Savannah.
"Ja." sa jag.
"Kom då, jag ska berätta." sa hon och förde mig ut ur rummet.
Vi satte oss i två av dem röda skin stolarna.
"För fem år sedan skulle Max och Erin få ett syskon", började hon. Jag nickade. "Fortsätt." uppmuntrade jag.
"Precis innan barnet föddes hände det, Erin och Max fått följa med till sjukhuset. Erin satt vid ett fönster lutade sig mot det. Jag sa åt henne att gå ner men hon lyssnade inte. Då gick fönstret och Erin föll baklänges jag kastade mig fram och lyckades få tag i henne men föll ändå. Barnet tog ett stor smäll och det föddes dött. Hela tiden har Erin trott att det var hennes fel och snärjt sig i skuldkänslor och jag har behandlat henne som om det verkligen var hennes fel och därför varje sommar och nästan varje lov åker hon och Max hit för att slippa se mig och vidra sig av skuld."
Jag stirrade på Savannah.
"Du menar att du tog allt ansvar på en tjej sedan hon var 12 år!" Fräste jag.
"Ja..."
"Fattar du inte hur deprimerad man blir av sådant!" Morrade jag och gick ilsket in i Erins rum. De andra hade gått ut och hon såg blekare ut än någonsin.
"I promise and swear I do everything, you are my only shawty, I'm never gonna fail you like he did, I love you, please don't leave me, wake up." viskade jag och kramade Erins hand.
Erin
Jag gick i en mörk skog, drömde jag? Ja... det måste jag göra...
Jag såg plötsligt Justin. Han stod lutad mot ett träd tillsammans med massa tjejer, han skrattade hånfullt.
"Åh! Erin! Kom!" Ropade han. Jag ignorerade honom och fortsatte framåt.
Max kom fram ur skuggorna och tog tag i mig.
Hon tryckte ner mig mot marken och lät sin Dr Martins villa mot mitt huvud.
"Döda henne." sa Justin irriterat. Precis som jag trodde den sista studen var kommen ändrades landskapet och jag svävade typ ovanför en säng. I sängen låg en blek jag och bredvid satte Justin och grät. Han viskade någonting om och om igen.
"I promise and swear I do everything, you are my only shawty, I'm never gonna fail you like he did, I love you, please don't leave me, wake up."
Jag fick tårar i ögonen.
Justin brydde sig ialla fall.
Så nu fick ett långt kapitel! VARSÅGODA!!
Our Love Will Never Die Chapter 8-Do You Wanna Be My Shawty?
Jake såg uppriktigt glad ut när han fick se mig. Men jag kunde inte få bild när man kysste en annan tjej ur huvudet.
"Hej..." sa han mjukt.
"Hej!" Sa jag äcklad över att behöva spela oberöd.
"Är du arg?" Frågade han.
"Nej nej", sa jag.
"Säkert?"
"ja." sa jag och skrattade till.
"Bra." sa Jake.
"Får jag sjunga för dig, en låt jag skrev?" Frågade jag.
"Såklart!" Sa han.
Jag såg mig omrking efter hans gitarr, i hörnet stod den. Jag tog den och satte mig bredvid honom och började spela och sjunga.
(lyssna på låten)
Jake stirrade på mig.
"Vadfan..." började han.
"Hur fan kan du tro att jag inte bryr mig! Klart jag gör! Gå. Och. Dö. Din. Jävla. Idiot." skrek jag i hans ansikte och avbröt hans säkert väl planerade tal. Jag kastade ifrån mig gitarren och sprang ut ur huset, ner till bilen som stod och vänatade på mig. Max gapskrattade när jag flåsande satte mig i passagararsättet (stav). Jag skrattade också.
Justin satt bakom oss.
"Kan jag få prata med dig när vi kommer hem?" Frågade han.
"Jadå", sa jag.
"Bra." sa han och lutade sig trött tillbaka i sättet.
*
När vi kom hem drog Justin mig lite avsidigt.
"Jag är ledsen för att jag varit så taskig tidigare", började han.
"Lugnt." sa jag och klappade honom på axelen.
"Och... jag skulle vilja... fråga dig en sak..." viskade han i mitt öra.
"Vad?" Sa jag andlöst. Jag började hyperväntilera och mitt hjärta dunkade, nej! Justin och jag skulle inte funka, han... jag var inte redo för att nytt förhållande så snart...
"Vill du bli min shawty?" Frågade han lågt och såg in i mina ögon med sin vackra bruna. 
"J-justin..." stammade jag.
"Jag tycker verkligen om dig Erin", fortsatte han.
"Jag tycker om dig också." kläckte jag ur mig.
"Så..?" Uppmuntrade Justin.
"Jag säger..." min röst darrade. Justin... han var verkligen vacker, helt perfekt och helt... helt otrolig.
"Vad säger du?" Sa han mjukt och strök mig över håret. Han lutade sin panna mot min, våra läppar vara bara några centimeter åtskilda.
"Kan du bevisa din kärlek för mig?" Viskade jag.
"Hur?"
"Jag vill veta att din kärlek är äkta, inte som Jakes", sa jag.
"Vad som helst för dig", viskade han och kysste mig mjukt. En inte så passtionerad kyss men den betydde allt för mig. Orden fick mig att lita på honom.
"Ja, ja jag vill bli din Shawty." sa jag.
Han log och kysste mig igen.
Our Love Will Never Die Chapter 7-I Wish I Was There
Om han inte gillade mig så hatade han verkligen Jake. Om blickar kunde döda så skulle Jake vara en begravd askhög.
"Jag drar till Jake!" Ropade jag.
"Okej! Men kom ihåg att Justin är hemma ikväll så kom vid fem!" Ropade William tillbaka.
"Okidoki!"
Jag drog på mig mina Doctor Martins. Jag hade på mig en vit lös t-shirt där det var en USA:s flagga, ett par svarta jeans och ett eacuff i ena örat.
Jag åkte buss till Jakes hem. Hans mamma släppte in mig, hon tittade konstigt på mig.
"Han är där uppe..." sa hon långsamt.
"Okej, tack mrs. Wood!" Sa jag och gick upp för trappan. Jag öppnade Jakes dörr och svimmade nästan.
*
Jag sprang ut ur huset med Jake i hälarna. Jag sprang allt vad jag kunde. Jake tog tag i mig.
"Stanna!" Bad han.
"Aldrig!" Fräste jag och drog mig ur hans grepp.
"Snälla..." sa han och försökte fånga mina händer.
"Låt mig vara!" Skrek jag och slog till honom över kinden. Hans huvudkastades åt sidan och jag sprang därifrån. Tårarna rann. Jake ropade på mig men jag var redan på bussen.
Den körde iväg och ignorerade att Jake sprang efter.
"Tack", andades jag till busschuffören.
"Ingen orsak." log hon och gasade.
Jag satte mig vid fönstret och lutade mig mot det kalla glaset. Tårarna rann ner för mina kinder.
Fan heller att jag alltid fick idioter på halsen. Jag ringade till Max.
"Brorsan, släpp inte in Jake i huset, vi har gjort slut, han var otrogen", sa jag i snabbföljd.
"Va?" Sa han.
"Ja..." grät jag.
"Kom hem och förklara", sa han.
"På väg." viskade jag och la på.
*
Det blev en sömnlös natt, dels på grund av Jake och dels på det som hänt under middagen. Så fort Justin hört att jag nu var singel började han genast sluta vara "sur" på mig. Vi pratade hela tiden och hade jättekul. Det var som han glömade att Jeremys begravning var imorgon.
Det knackade på dörren.
"KOM IN!" Ropade jag. Max kom in.
"Tja", sa han.
"Hej." mummlade jag.
"Jag och Justin kom på en hämdplan", sa han.
"Va?" Sa jag och fnissade till.
"Skirv en sång." sa Max.
"Ke?"
Nästa morgon satt jag mig genast för att skriva låten.
"I probely should't say this..." försökte jag. Tillslut var den klar. Exakt samtidgt då vi skulle gå till Jeremys begravining.
När vi var där och stod vid kistan och alla grät, då började jag sjunga, jag vet inte vad det kom ifrån.
"Du sa det skulle ordna sig att allt skulle bli bra, men du lämnade världen och du lämnade oss kvar, allting ser inte lika dant ut utan dig, det finns stunder då han inte orkar mer, jag ser hans smärta, det är bara jag som ser, han orkar inte det vet ej jag om jag gör det heller, nu gäller det att samla mer ork, att samla mera mod. Du valde inte detta men du blev fri, du blir saknad av världen, det kommer du att alltid bli, du var en människa som ville alla gott, men den som gjorde detta hade inte förstått, jag önskar han förstått, han borde gett dig kärlek istället för hat, men nu är det försent, du är borta nu och kommer inte tillbaks, jag önskar jag var där, gav dig en hjälpande hand."
När jag var klar tittade alla på mig.
"Tack", viskade Justin i mitt öra.
Nu bar det av till at hämnas på Jake Wood...
Our Love Will Never Die Chapter 6-My First Song
Jag satte mig på mitt rum och började skriva, först en dikt, sedan blev det till en sång. Max kom in hundra gångare och fick höra när jag prov sjöng låten.
Tillslut var jag klar.
Jag knackade på Justins dörr. Han öppnade långsamt.
"Hej!" Sa jag.
"Hej?" Sa han.
"Får jag sjunga en låt för dig?" Frågade jag.
"Jadå." sa han.
"Tack, lyssna nu!" Sa jag och gick in i hans rum.
(lyssna på låten)
När jag var klar tittade Justin stortögt på mig.
"WOw! Du är jättebra!" Sa han vördnadsfullt.
"Tack!" Sa jag överlyckligt.
Han log.
He Smiled...
"Betyder det att Jake kommer gilla den?" Frågade jag.
Hans leende slockande.
"mm..." mummlade han.
Sorry för jätte kort, mer sedan!
Fem kommentarer för nästa!
Our Love Will Never Die Chapter 5-Are You Mad At Me?
"Visst var det tur att han kom?" Frågade jag Justin. Han nickade tyst.
Jag pladdrade på med de andra medans Justin satt tyst på sin säng.
"Vad tyst du är Justin!" Sa jag.
"Vadå då?" Muttrade han.
"Inget..." mummlade jag sårat. Han sa inget utan bara blängde på mattan.
"Är du arg på mig?" Frågade jag försiktigt.
"Nej!" Fräste han. Jag blev ännu mer sårad, vad fan var det med honom?
"Justin?" Sa jag frågande.
"VAd?" Muttrade han.
"Är du ledsen?" Frågade jag och la en hand på hans axel. Justin tittade på mig.
"Ja, du vet min pappa och allt det där", mummlade han och skakade av sig min hand.
Justin
Det brännde där hon lagt sin hand, det gjorde inte ont men som om hon lämnat kvar osynliga märken.
"Jag går ut." sa jag och reste mig. De andra sa inget, jag bara gick. Så fort jag kom ut kände jag tårarna, precis då kände jag mig ensamast i hela världen. Då såg jag en gestalt komma gående. Jag torkade tårarna och harklade mig.
"Tja!" Ropade en röst som jag kände igen från tidigare idag.
"Tja!" Ropade jag tillbaka. Jake Wood kom fram till mig och skakade hand.
"Bor Erin här?" Frågade han.
"Mm..." muttrade jag.
"Är det okej med dig att jag tar henne om du fattar vad jag menar?" Frågade Jake.
"Ursäkta?" Sa jag frågande.
"Är du kär i henne eller bryr du dig inte om jag tar henne?" Upprepade han.
"Nejnej, ta henne du, tack för att du frågar ialla fall!" Sa jag snabbt.
"Okej, tack själv! Ses!" Sa Jake och gick mot dörren. Vad var det med mig? Jag sa att jag inte var kär i Erin, men jag blev ledsen när hon visade ett tydligt intresse för Jake.
Vad gjorde jag egentligen?
Erin
Det knackade på dörren. Jag öppnade i hopp om att det var Justin, men det var Jake.
"Hej!" Sa jag glatt och log mot min räddare.
"Tja!" Sa han lika glatt.
"Såg du Justin där ute?" Frågade jag.
"Ja, han stod och stirrade framför sig, ville du säga nåt till honom?" Sa Jake.
"Nejdå, han gick ut och jag oroade mig lite, men strunt i det, vad gör du här?" Sa jag.
"Hälsar på dig."
"Ja..." sa jag och rodnade.
"Vill du göra något imorgon?" Frågade han tillslut.
"Ja gärna! Vad?"
"Vi kan ta en promenad, vad sägs?"
"Visst! Jag ringer dig!" Sa jag.
"Gör det, hejdå." sa han.
"Hejdå." sa jag och Jake gick. Jag stängde dörren och lutade mig mot den och gled ner för den.
"Wow..." mummlade jag.
"ERIN! KOM NU!" Ropade Olive från mitt rum.
"Kommer!" Ropade jag tillbaka och reste mig. Jag log för mig själv innan jag gick upp för trappan.
"Vem var det?" Frågade Chaz.
"En kille som jag träffat, han och jag ska gå en promenad imorgon, hoppas det utvecklas!" Sa jag.
"Jake Wood?" Frågade Olive.
"Japp", sa jag.
"Han var snyygg!" Sa hon förtjust och fnissade.
"Ja!" Sa jag. Chaz sa inget, han såg fundersam ut.
"Vad är det?" Frågade jag.
"Inget, bara oroar mig för Justin, jag går och kollar till honom." sa Chaz.
"Okej", sa jag.
Chaz
Jag sprang ner för trappan och ut genom dörren. Justin stod en bit bort.
"Justin!" Ropade jag. Han reagerade inte.
Jag gick fram till honom. Han stirrade ut genom regnet som jag inte märkt föll över oss.
"Jag bryr mig inte Chaz", viskade han.
"Jodå, det gör du." sa jag.
"Nej!" Fräste han och först nu såg jag att han grät.
"Kom så går vi in till Jazmyn och Jaxon." sa jag och Justin nickade.
"Okej", viskade han. Vi gick in, Jazmyn hoppade upp i hans famn när vi kom in. Erin reste sig och Jazzy's mamma också.
"Justin!" Sa de på samma gång.
"Jag blev orolig!" Sa Erin med ett ilsket tonfall och gav Justin en kram.
"Förlåt." mummlade han.
"Är du arg?" Frågade hon.
"Nej jag är trött, jag går och lägger mig, godnatt!" Muttrade Justin och gick.
Erin tittade olyckligt efter honom.
"Vad har jag gjort, är han blyg eller nåt?" Frågade hon mig.
"Nej, han är en stort popsensation, så blyg är han INTE!" Sa jag. Erin nickade och gick hon också.
Our Love Will Never Die Chapter 4-Jake Wood
Om jag inte vetat att den var här under hade jag aldrig fattat det, det var som en helt vanlig platt bit mark.
"Där är hålet!" Sa Justin och pekade. Vi gick fram till hålet i marken som var ganska svårt att upptäcka.
"Mm..." sa jag. Vi kikade ner och såg det klara blåa vattnet. Vi hade fortfarande badkläder och jag fick en snabb inpuls att jag ville hoppa ner i hålet och glida ner i det svala vattnet.
"Vad grunt det ser ut härifrån!" Sa Olive. Justin instämade.
"Jag hoppar ner", sa jag.
"Eh va?" Sa han förvånat.
"Ja azzå, det var en inplus jag fick, jag kommer inte precis skada mig!" Sa jag.
"Okej då." sa Justin.
Jag satte mig på kanten av hålet och dinglade med benen.
"1,2,3..." mummlade jag och gled ner i hålet. Det gick snabbt, lite för snabbt, innan jag hann uppfatta det var jag i vattnet.
Jag kände ingenting, bara att luften höll på att ta slut, jag hörde ett plask ovanför mig, vad sjutton var det som hände. Jag försökte simma upp till ytan men jag visste inte vad som var upp och vad som var ner.
Jag kände ett par händer grabba tag i mig, men inte lyckas få fäste. Sedan kom två armar till och lyckades med hjälp av de första paret händer dra upp mig till ytan.
Snart låg jag på klippan inuti grottan.
Två ansikten tittade oroligt ner på mig. Det ena var Justin... och det andra var en kille som jag inte sett förut, han hade mörkbrunt hår och var solbrännd, riktigt snygg faktiskt.
"Hur gick det?" Frågade den solbrännda snyggingen.
Jag svarade med att hosta upp saltvatten.
"Erin?" sa Justin oroligt.
"Hur vet du vad jag heter?" hostade jag.
"Chaz berättade", sa han snabbt. Jag nickade.
"Kom så ska jag hjälpa dig, kan du simma?" Sa främligen.
"Jadå", sa jag som inte ville framstå vid första mötet som en klumpig. Men så fort jag kom ner i vattnet blev jag som förlamad, killen fick hjälpa mig.
När vi tillslut var uppe på land böjde sig Olive oroligt över mig.
"Hur mår du?" Frågade hon försiktigt.
"Bra!" Fräste jag.
"Vem är du?" frågade Justin killen som hjälpt mig.
"Jag heter Jake Wood." sa han och log.
"Åh, jaha, hej! Jag heter Erin, och killen där heter Justin och tjejen heter Olive." sa jag i snabb följd.
"Vad trevligt! Hur mår du Erin?" Sa Jake.
"Bara bra", log jag.
"Så bra." sa han leende. Jag nickade och satte mig upp. Justin tittade bara på mig.
"Vi borde gå..." mummlade han.
"Ja", sa jag.
"Antagligen." sa Olive.
"Såklart!" Menade Jake. (HAHA!!)
"Vi kanske ses?" Frågade jag han.
"Ja! Vänta... ring nummret 345567, kan du komma ihåg det?" Sa Jake.
"Äh... ja! Jag skriver upp det så fort jag kommer hem!" Sa jag.
"Okej, ses!" Sa han och gick åt motsatt håll som vi skulle till. Jag vinkade och så gick vi.
Sorry för världens kortaste men jag lovar er en superlång i morgon (kanske) jag ska vara i Nacka och idag hade jag öppethus!!
Men jag lovar er ändå!! Puss och kram Lexi!
Our Love Will Never Die Chapter 3-Mystic...
Justin's perspektiv
Jag hade pratat med Jazmyn i flera timmar nu, hon sa inte så mycket, bara: "Bieber, pappa död! Bieber komma hem!"
Jag hade svarat att jag kommer om cirka åtta timmar, så länge var hon och Jaxon hos Chaz, hans mamma, pappa och kusiner var där. Chaz hade berättat att hans kusin Erin som var 17, som vi, älskade småbarn, jag hade hört i bakrunden hur en tjej fräste till Chaz men jag hörde inte vad hon sa för att han skrattade.
"Jag måste lägga på nu Jazzy", sa jag mjukt.
"Bieber komma!" Grät Jazmyn. I bakrunden hörde jag samma tjejröst som fräst åt Chaz, nu säga att Jazmyn på ett tilltalande och lugnande sätt att "Bieber kommer snart, men nu måste Jazzy lägga på luren". Tillochmed jag blev lugn av det, och det hade definitivt inverkan på Jazmyn.
"Okej, hejdå Bieber!" Sa hon.
"Hejdå Jazzy!" Sa jag. Sedan klickade det till i luren. Mamma tittade medlidsamt på mig.
"Justin... det är svårt för oss alla." sa hon och kramade mig.
"Jag är orolig för Jazmyn's och Jaxon's mamma, hur hon känner sig?" Sa jag med en suck.
"Ja... stackeren..." sa mamma.
"Jag bor väl hos mormor och morfar, eller?" Sa jag.
"Ja det var väl tänkt så." sa mamma.
"Bra", mummlade jag.
Erin's perspektiv
Jag kramade Jazzy. Hon grät. Igen.
"Såja, det blir bra, Bieber kommer snart." viskade jag.
"Bieber komma nu!" Gnällade Jazzy. Jag suckade och smekte hennes hår. Enda sedan hon, Jaxon och deras mamma kommit hade jag och Jazzy fått bra kontakt. Hennes mamma hette faktiskt Erin, precis som jag, det var ganska ironiskt enligt mig. (istället för att säga Erin till Jazmyn's mamma så säger jag Jazzy's mamma, okej?). ![Galeria de Fotos MileyBR.com(MBR) [mais de 40mil fotos]](http://data.whicdn.com/images/16121538/VIjatMohindraS02_thumb.png)
Jazzy's mamma kom in med Jaxon i famnen.
"Hur går det Erin?" Frågade hon.
"Bra." sa jag. Jazzy's mamma log mot mig. Hon var så snäll mot mig jämt, min egen mamma ville jag knappt tänka på...
Att hon var som hon var är en av anledningarna till att jag och Max alltid är hos Chaz varje sommar. Vi är knappt hemma... våra föräldrar vill inte veta av oss... på grund av olyckan för sju år sedan, de både skyller allt på oss, jag jag vet att det inte var Max fel, det var mitt... bara, bara, bara mitt...
"Kan vi leka?" Frågade Jazmyn. Jag och Jazzy's mamma log.
"Jadå", sa jag.
*
Så fort Justin klev ur bilen kastade Jazmyn sig i hans famn. Han kramade henne tillbaka. Jag såg att han grät, jag förstod varför...
"Bieber!" Skrattade Jazmyn. Justin höll om henne hårt.
"Hej", sa jag blygt.
"Hej, du måste vara Erin!" Sa han och höll fram sin hand. Jag nickade och tog den. Vi skakade snabbt hand. Olive, Ryan och Chaz kom ut från huset.
"Hej bro!" sa Ryan. Justin släppte ner Jazmyn och gav Chaz och Ryan varsin killkram.
Olive och han skakade hand.
"Jag är så ledsen Justin, det var hemskt att hitta honom död", sa jag. Justin tittade undrande på mig.
"Va?" Sa han.
"Ja, det var jag och Olive här som hittade honom." sa jag. De andra rodnade.
"Varför sa inget något?" Frågade Justin argt.
"Azzå..." började Chaz.
"Var hittade ni honom?" Frågade Justin tillslut.
"I en undervattensgrotta en bit bort från stranden." sa jag.
"Hade han några sår? Hur dog han? Vad hade hänt?" Sa Justin misstänksamt.
"Inga sår vad jag minns... men när jag tänker efter så hade han röda märken kring halsen, som om någon strypt honom..." sa jag eftertänksamt.
"Ja! Det såg jag också! Men jag tänkte bara på att en död man var i samma rum som jag!" Sa Olive och rös.
"Då måste han blivit mördad..." sa Justin.
"Han var inte där när jag och Olive kom in i grottan, det var som om han ramlade ner från himlen." sa jag.
"Eller hur!" Utbrast Olive.
"Kan ni visa mig stället där ni hitta honom?" Frågade Justin.
"Varför?" Sa jag.
"Jag vill bara kolla lite saker",
"Visst, kom! Vi behöver badkläder då!" Sa jag.
"Okej." sa Justin. Jag och Olive gick in och Justin letade igenom sitt badgae efter sina badkläder.
*
När vi kom in i grottan kändes det vemodigt, konstigt liksom.
"Okej, var låg han?" Frågade Justin stelt.
"Där!" Sa jag och simmnade fram till stället där Jeremy legat och flyttit.
Vi klättrade upp på klippan där vi suttit när Jeremy kom.
"Har var vi när Olive såg honom", berättade jag. Justin svarade inte utan bara nickade.
Jag tittade upp och såg något som jag aldrigt lagt märke till förr. Ett hål i taket av grottan.
"Kolla hörni!" Sa jag och pekade.
"Det måste vara därifrån han kom!" Sa Justin.
"Det har aldirg varit där förut!" Sa Olive.
"Nej..." sa jag. Olive hade rätt, aldrig hade jag sett det hålet förut... det var så... mystiskt...
Our Love Will Never Die Chapter 2-Ded Man
"Har Chaz berättat att Justin kommer om två dagar?" Frågade hon när vi slog oss ner på en skuggig plats.
"Nej", sa jag stelt.
"Men det gör han." sa Olive.
"Okej, men strunt i det! Ska vi bada?" Sa jag och försökte byta ämne. Olive märkte ingenting utan nickade bara glatt. I samma stund fick jag ett SMS.
"Vänta lite, jag ska bara kolla!" Sa jag och tog upp mobilen.
Det var från Dick.
Hej! Dålig avsluting igår!! Sry var tvungen att dra! Vad gör du?
Jag: Sluta störa mig!
Jag la ner mobilen igen och reste mig.
"Vem var det?" Frågade Olive.
"Dick", suckade jag.
"He suck's..." sa Olive och jag började skratta.
*
Vi kastade oss i vattnet under skrik och skratt.
"Ska vi dra till 'stället'?" Frågade jag.
"JA!" Sa Olive. 'Stället' var en undervattens grotta som bara jag och Olive visste om, man var tvungen att simma under vattnet för att se den, men det var svårt, bara om man visste vart man skulle så var det enkelt att se den.
Vi simmade en bit innan vi dök under vattnet. Vi simmnade in till grottan och kom upp till utan när vi var inne.
"Det är lika fint som jag minns det!" utbrast Olive.
"Ja..." sa jag och tittade mig omkring. Det fanns en stor sten som stack ut ur grottväggen som man kunde klättra upp på och sitta där sedan. Jag klättrade upp på den med Olive i hällarna.
"Det är..." började jag men avbröts av att Olive skrek till. Jag tittade på henne. Hon pekade ner i vattnet. Jag kollade där hon pekade.
Jag drog efter andan. Där låg en död kropp och flöt.
"Hur kom den in hit?" Sa jag skrämt.
"Vem bryr sig? Någon har dött!" Sa Olive upprymt.
"Vänta jag ska kolla vem det är..." sa jag.
"Va?! Nej!" Ropade Olive. Jag struntad i henne och gled ner i vattnet. Jag vände på kroppen för att se ansiktet.
Jag kände inte igen mannen som låg där och flöt. Han hade brunt hår och ögonen stirrade tomt framför sig, jag andades häftigare och häftigare, jag kände igen honom nu... var det inte... jo... det var det...
Chaz's perskpetiv
Jag försökte ringa för hundrade gången till Erin. Hon svarade inte. Max tittade oroligt på mig.
"Svarade hon?" Frågade han.
"Nej", suckade jag.
"Konstigt, Erin och Olive skulle ju bara gå och bada..." mummlade Max.
Då öppnades ytterdörren och en trött Erin kom in.
"Erin! Vad har hänt?" Sa jag och Max på samma gång.
"Ni vill inte veta..." sa hon tyst och gick upp för trappan. Vi hörde hur hon smällde igen dörren till gästrummet.
"Vad i..." sa Max.
"Fråga inte mig!" Sa jag och ryckte på axlarna.
Erin's perspektiv
Jag la mig på sängen och bara grät. Jag och Olive hade hittat en död man i vår undervattensgrotta! Hur var det möjligt.
Och inte nog med vem det var vi hittat död där... stackars hans barn... vad de nu hette... någonting på J båda två tror jag... och hans äldste son... som var så framgångrik... alla visste vem han var...
Jag fattade det knappt, att vi-jag och Olive, hade hittat självaste Justin Bieber's pappa Jeremy Bieber död i undervattensgrottan.
Jeremy Bieber....
Our Love Will Never Die Chapter 1-Startford
"Hej!" Utbrast jag genom glädje tårarna.
"Hej!" Tjöt Olive lyckligt. Chaz's mamma kom ut. Hans pappa var inte hemma, det visste jag.
"Hej Erin och Max!" Sa Kathrine (Chaz's mamma alltså).
"Hej!" Sa vi på samma gång.
"Vad kul att ni kunde komma, men vad hade ni för val?" Skrattade Kathrine.
"Är inte William hemma?" Frågade Max.
"Nej, han är på sitt förbaskade jobb", log Kathrine.
William (Chaz's pappa) var pilot och nästan aldirg hemma, jag vet att Chaz avskyr det.
Jag fick ett SMS från Mike. Mitt ex. Han var kär i mig, men jag var inte kär i honom. Han var bara 18 och drack redan, han var full varenda helg, och var på fest varanan dag.
Vad gör du älskling?
Jag: Har du inte med att göra, vi är inte ihop
Jo!!
Jag: Neeej! var glad att jag svarar på dina meddelanden!
"Vem messar du med?" Frågade Olive.
"Mitt ex, han tror typ att vi fortfarande är ihop", suckade jag.
"Menar du Dick?"
"Ja." sa jag trött och stoppade ner mobilen i fickan.
"Vad har han gjort för att förtjäna ditt hat?" Frågade Olive medans vi gick mot Chaz's hus.
"Han är full jämt!" Klagade jag.
"Fy!" Utbrast Olive.
"Eller hur?" Sa jag och öppnade dörren.
Vi fortsatte att prata i evigheters evigheter, tills det var mat vill säga.
"Jag måste gå hem, ses!" Sa Olive och kramade mig.
"Okej, vi ses imorgon!" Sa jag.
"Jadå! Hejdå Chaz!" Sa Olive och pussade Chaz på kinden. Han tog tag i henne och kysste henne. Jag fnissade. Sedan gick jag ut i köket til Kathrine.
"Tycker du att de är söta?" Frågade hon kallt. Jag märkte inte ens tonen i henns röst.
"Ja! Socker söta!" Sa jag drömmande.
"Jag avskyr det, de har varit ihop i tre år nu! Att det aldrig tar slut!" Fräste Kathrine.
"Eh va?" Sa jag förbryllat.
"Ja, usch!" Sa hon och gick till vardagsrummet med tallrikar i båda händerna.
Max kom in i köket.
"Tja syrran!" Sa han och la armen om mig.
"AJAJ sluta!" Sa jag surt. Han skrattade.
"Du tänker", sa Max.
"Ja", sa jag.
"Varför?"
"Kathrine tycker inte om Chaz's och Olive's förhållande!" Viskade jag i Max's öra.
"Skojar du?" Sa han förvånat.
"Nej, hon sa det till mig, fråga själv!" Sa jag och nickade mot Kathrine som precis kom in igen för att hämta bestick.
"Ursäkta, vad tycker du om Olive?" Frågade Max Kathrine.
"Hemsk! Hon tar min lilla Chaz! Jag avskyr deras förhållande!" Sa hon och tog besticken, sedan gick hon igen.
"Där ser du!" Sa jag.
"Jaja..." muttrade han.
Chaz kom också.
"Vad pratar ni om då?" Frågade han glatt.
"Visste du att din mamma hatar ditt förhållande?" Frågade jag Chaz.
"Ja! Hon avskyr det!" Sa Chaz.
"Och du bryr dig inte?" Sa Max undrande.
"Nepp", sa Chaz.
"Du. Är. Konstig..." sa Max.
"Nej, är det konstigt att jag vill vara lycklig? Jag bryr mig inte vad andra tycker, så länge jag och Olive har det bra." berättade Chaz. Jag och Max stirrade på honom.
"jag vet att det låter som om jag är värsta egot men..." började han.
"Nejdå! Det är jättesöt av dig!" Sa jag storförtjust.
"Vad är jättesött som Chaz har gjort?"
Vi vände oss om.
"Pappa!" Sa Chaz och kramade om William som stod i dörröppningen.
"Hej! Finfolk på besök?" Sa William glatt.
"Haha ja!" skrattade jag. Kathrine kom in i köket.
"Jag trodde inte du skulle komma hem", sa hon.
"Jag kunde ju inte hålla mig borta när Max och Erin är här!" Sa William. Kathirne suckade.
Den här är en novellblogg och Justin Drew Bieber, den kanadensiska sångaren, novellerna är skrivna av Tova (Lexi) Åström och ingen annan! Hoppas ni stannar och läser! Älskar alla mina fina läsare! :) <3
