Storys About Justin Bieber

"HELENE! What's going on girl?"

Jag vände mig mot min bästa vän Tyler, hans mörka hår omslöt hans ansikte och de bruna ögonen såg på mig med en värme som bara han kunde ge ifrån sig.

"Hi Tyler." log jag och knuffade till honom i sidan med min arm. Han flinde och lade armen skämtsamt om mig.

"So, how is everything going home? Your sister... Casey, is she okay?" frågade han.

"No, she's very sick, she spend the day in hospital but she's comeing home today." svarade jag och försökte se glad ut trots att tårarna stack i ögonen.

"Oh, I'm really sorry about your sister, I won't ask again if you think it's hard." sa han allvarligt och såg medlidande på mig, jag log och tog hans hand.

"It's okay bro, I forgive you." sa jag och så gick vi mot skolan.

 

På lunchen kom Patricia Lawrence fram till mig, Patty som alla kallar henne, en förjävlig bitch mot mig och alla andra som undervärderas av henne.
"Ay Sawyer, I heard about your sister... Cassandra, Cosma...", ett flin breddes ut på hennes läppar.
"You leave her alone, do you really think this is funny?" fräste Tyler och reste sig.

"No, I think it's terrible, that the hot doctors have to spend time with that ugly girl when I'm waiting here." flinade Patty och kastade med sitt guldblonda hår.
"I HATE YOU!" skrek jag och hade god lust att kasta min mat på hennes dyra märkeskläder.

"Excause me? What did you say? Did little Sawyer said something? Something about your sister maybe?" spann Patty och tog ett steg närmare, automatiskt gjorde jag de samma.
"I said: I hate you, bitch." väste jag och stirrade henne rakt i ögonen.

"Bitch?! Did you call me bitch?! YOU FUCKING WHORE!" skrek Patty och slog till mig på axeln med all sin kraft.

Tyler tog tag i mig och drog mig bakåt.
"No catfight here please." sa han och drog med mig därifrån, men tårarna hade redan börjat rinna.

"Just ignore her, she's a bitch." tröstade Ty.

"I know, but it's hard when she say such things." mumlade jag.
"I understand, she don't know how it feels for you." svarade han. Jag bara nickade och blåste ut luft genom näsan för att lugna ner mig, jag ville bara försvinna därifrån.

 

När jag kom hem var redan mamma och Casey hemma, Casey låg i soffan och såg på TV:n, bredvid henne hade hon ett dropställ och mamma såg väldigt beskymrad ut.

"Mum, what's up?" frågade jag.

"Your sister is dying that is up." fräste mamma tillbaka,  hon hade varit snäsig på sista tiden men jag skyllde inte på henne för det, för det hade jag också varit och av samma anledning hon just nämnt.

"It's okay Helly, I just feel a bit of... weird." sa Casey och vinkade mig till sig.

"What else? Does it hurt?" frågade jag och pekade på hennes armar som var fyllda med små stick från olika sprutor hon tagit under sjukhustiden.

"No, not now but then." sa han och strök med fingertopparna över sin högerarm.
"I don't want this for you." viskade jag och satte mig framför henne.

"I know, not me either, I miss how it was before, before I was sick." svarade hon.

"Me too Cas, Me too." mumlade jag och kramade hennes varma hand.
"Helene, can you come with me for a sec?" frågade mamma och jag nickade.

"What's going on mum?" frågade jag när vi kommit ut i köket.

"Her doctor said something today... that... that she only have a couple mounths left, maybe a half year but that's it." berättade hon och jag satte mig ner.

"What? A half year? That's..."

"A short time I know, but that's what she have." avbröt mamma.

Jag stirrade framför mig när mamma gick ut ur köket, men jag satt kvar där ända tills pappa kom hem.

"Why are you sitting here all alone?" frågade han mig. Jag ryckte på axlarna.

"Because Casey only have half year left, then she's gone." viskade jag och först nu förstod jag innebörden av orden, ett bara ett halv år av min systers liv, bara ett halvår.

"Helene! Can you come out?" ropade Casey från vardagsrummet och jag gick ut till henne.

"Yes?"

"Do you remember that letter I wrote to Justin Bieber but never send?" frågade hon och jag nickade. Vi hade hittat hans adress i en tidning och eftersom Casey är galen i honom så skrev hon ett brev som hon aldrig skickade, fast jag vet att hon ville men antagligen glömde hon bort det tillslut.

"Can you please help me write a new letter and send it this time, please?" frågade hon. Jag nickade igen.

"Of course, wait here." svarade jag och skyndade iväg för att hämta papper, penna, sudd och tidningen med Biebers adress i.

Sedan satte jag mig framför henne och skrev ner allt hon sa, hon berättade hur mycket hon älskade honom, varför, när hon lyssnade på hans musik och att hon hade fått cancer och skulle dö om ett halv år.

 

Två timmar senare postade jag brevet i en postlåda och önskade vid gud att brevet skulle komma fram.