Storys About Justin Bieber

Jag kom hem ganska sent efter Justins konsert, jag gick och lade mig med än gång och sov till klockan tolv på förmiddagen.
När jag vaknade och gick ner satt alla mina systrar samlade kring bordet, varje gång de gjorde det var det fara på färde, men den här gången var det allvarligt.
Zilla grät, Zavannah grät, Zandra grät. I handen höll Zilla sin mobil, hon kramade den hårt och försökte inte ens stoppa tårarna.
"Vad har hänt?" frågade jag och satte mig bredvid Zavnnah.
"Zelda ringde nyss", snyftade Zandra.
"Och?" sa jag.
"Zally råkade ut för en olycka, hon är död." stammade Zilla.
"Va?"
Tårarna började rinna hos mig också, jag hatade att gråta, men nu gjorde jag det, och jag kunde inte stoppa dem.
Hur kunde hon vara död? Och på riktigt den här gången?
"Vad hände?" frågade jag.
"Hon var på väg till flygplatsen, de skulle ju hälsa på oss", berättade Zilla.
"Men hon när hon åkte över en bro så gick den sönder och hon föll ner med bilen i vatten, och drunknade."
Jag fundrerade över detta en stund, medan tårarna rann och rann.

EN VECKA SENARE

Begravningen var idag, hon skulle begravas här i Atlanta, nära oss liksom. En till död familjemedlem, hur många flera dåliga nyheter kommer jag orka med?
Jag gjorde mig i ordning för begravningen, jag lutade mig mot väggen vid fönstret och suckade, jag ville inte leva utan min syster, Zally är bara för bra för att dö.

Jag stod där och kunde knappt konsenterara mig på att fixa mig, jag bara stirrade med stramande kinder och rödgråtna ögon.
"any where you are i'll be near, every single promise I'll keep, what kind of girl would I be if I where away when I need me most? And I know a angel where send, just for me, staying right beside you tonight, I'll be by your side, what are words if you don't need them when you say them? They live on even when you're gone, any where you go I'll be there, I forever keep you my angel close..."
Jag mumlade orden, det kändes bara så rätt just nu, de passade för stunden.

Det knackade lät på dörren, jag vände mig om och fick se Lucas stå där. Jättefin i sin kostym, han log tafatt. Han var så himla snäll, kände mig knappt men ändå gjorde han sig så fin han kunde och visade stor vördnad. 

"Kommer du Zoey?" frågade han, jag nickade och rättade till klänningen, jag måste vara otroligt fin på min älskade systers begravning, jag bara önsakde att det var hennes brölopp vi gjorde oss i ordning för och inte hennes begravning.

Jag gick fram till Lucas och gav honom en kram, han kramde mig tillbaka, det var väldigt tröstande.

"Tack", viskade jag.
"Ingen orsak." viskade han tillbaka.

"Zoey! Kom nu!" ropade Zilla ifrån köket.

"Kommer!" ropade jag tillbaka, rösten bröts och jag torkade mig under ögonen igen. Jag och Lucas gick ner till de andra, alla var jättefina, med svart kläder allihopa. Det var Effie, Lesslie, Ian, Justin, Pattie, Zilla, Zavannah, Zandra, Zelda, pappa, Donna, Matt, Daniel, Sydney, Kendall, Kelly, Kimberly och Kristy. En hel del alltså.

Jag kramade om den var och en, tårarna kunde inte sluta rinna på någon i min familj, de andra såg allvarlig och förståeende ut, men Effie och Lesslie grät såklart.

"Vi finns här Zo", mumlade Effie i mitt öra.
"Ja det gör vi", viskade Lesslie.

"tack", sa jag och kramade dem en gång till.

Vi gick tillsammans till kyrkogården, jag, kusinerna, mina systrar och Pattie lade en varsin ros på graven och jag kunde inte sluta gråta. Jag lade ner min ros, om sorgfullt medan jag viskade orden : "any where you are I'll be near,  every single promise I'll keep, I'll forever keep you my angel close."

Jag tittade upp samtidigt som en tår rann ner för min kind, jag möte Ians blick. Han såg sorgsen ut, som om han verkligen menade det. Jag tittade ner igen och ännu en tår rann ner för kinden, att det var så svårt att förlora någon.

Jag hade gjort det förut, mamma. Men det kändes svårare nu, mycket, mycket svårare.

---

Tre rörliga bilder! Yeey! Det här är alltså det sista tidsinställda inlägget, sorry hinner inte verkligen inte mera! Ska på läger på måndag och ja... jag hinner inte mer... :( kommentera!!

 

 

 

Lite infomartion nu, i detta kapitel ska Zoey till Justins konsert bara så ni vet ;)
"Okej allihopa, ni har träffat Zoey Martin?" sa jag och svepte med blicken från den ena i mitt crew till den andra medan jag höll i Zoeys arm. Hon log och de andra log tillbaka.
"Ja, jag har det", sa Scooter och reste sig. "välkommen tillbaka."
"Tack." sa Zoey och log ännu lite större. Hon var så väluppfostrad.
"Jag med." sa Usher.
"Inte jag." sa Mama Jan.
"Okej, Zoey det här är Mama Jan och Mama Jan det här är Zoey." sa jag.
"Hej!" sa Zoey.
"Hej." sa Mama Jan vänligt.
"Jag ska byta om, sedan börjar konserten." sa jag till Zoey, hon nickade.
"Sätt dig i soffan du", log Mama Jan, Zoey gjorde som hon sa och log tacksamt.

ZOEY

Justin gick för att byta om och jag lutade mig tillbaka i soffan, det kändes skönt att få sitta igen.
"Hur träffade du Justin?" frågade Mama Jan. Det slog mig att jag faktiskt glömt bort det.
"Jag minns inte riktigt, jag tror... just det! Antingen så sprang han omkull mig eller så var det hans fans!" sa jag och Mama Jan skrattade.
"Ja herregud dem där flickorna är som galna i honom."
"Ja verkligen."
Justin kom ut och tog med mig till en liten "vrå" där jag såg scénen bakifrån, jag kunde sitta på en stol där men jag stod helldre upp.
Justin gick ut på scénen och kom in igen, konserten hade inte börjat ännu. Efter en halvtimme skulle han uppträda, gick ut på scénen och fansen skrek så högt att jag nästan föll omkull.
Justin sjöng låtar från sitt gamla album, några från hans gamla och ja det var underbart att se honom så engerad i det han älskade.
"Och nu, Boyfriend!" sa Justin och kastade en blick bakåt, jag kunde nästan svära på att han sökte efter mig.
"If I was your boyfriend, I'd never let you go, I can take you places you ain't never been before, baby take a chanche or you'll never ever know, I got money in my hands that I'd really like to blow, swag swag swag on you, Chillin by the fire why we eatin’ fondue, I dunno about me but I know about you, So say hello to falsetto in three two..."
Jag tänkte på hur bra låten passade Justin, med mig i alla fall, han säger ju "om jag var din pojkvän så skulle jag aldrig låta dig gå."
Det borde vara "aldrig låta dig gå igen", han hade ju faktiskt haft sin chans och han sumpade den.
Justins manager Scooter stod plötsligt bakom mig, jag tittade förvånat på honom.
"Hej." sa jag.
"Hej." sa han. Jag visste inte vad han ville och han verkade inte vilja framföra det heller.
"Vad tycker du om honom?" frågade Scooter.
"Åh han har en underbar sångröst! Jättefin..."
"Jag menar vad tycker du om honom, hans personlighet och så", avbröt Scooter.
"Jaha... öh, han är en jättegullig kille som har hjärtat på rätt ställe och får mig att bli glad."
"Tänkte väl det, Justin har varit nere på sistone, men så fort du är i närheten är han sig själv igen, du är bra för honom, du borde veta det." sa Scooter.
"Är han?" frågade jag.
"Ja, han har varit ledsen, inte ens Chaz och Ryan har fått honom på bättre humör, men så fort du skickar SMS eller ringer så blir han på jättebra humör och skämtar som vanligt."
"Wow... det visste jag inte", sa jag förundrat, jag visste absolut inte att jag var en sådan glädjekälla för Justin.
"Jag hoppas att du hälsar på honom även när han turnerar(stav), han behöver det." sa Scooter, sedan gick han därifrån.

"Det ska jag." viskade jag, den lilla ilska jag kände förut var borta, nu kände jag bara medlidande för Justin, om Ian hade varit med en annan och jag fortfarande var kär i honom, gud vad hemskt. Jag skulle göra precis som Justin, jag skulle leva som Justin, jag skulle vara Justin.

Justin kom backstage för en liten paus innan nästa del av konserten, han var väldigt peppad och pratade hela tiden, jag såg på Scooter som log stort, tydligen var inte Justin jämt såhär. Ryan Good, Justins stylist var väldigt energisk, han var jättetrevlig och hade humor, jag gillade honom. Han var verkligen något upppiggande för Justin, det syntes.
Vi samlades i en stor ring och bad för Justin, det gjorde dem varje gång innan en konsert, jag hade väl sett Never Say Never.

---

BAM femtionionde kapitlet ute! Kommentera! <3 Nästa på Friday!

 

”Zoey var har hänt?”

Jag såg upp och insåg att jag sprungit rakt in i Effies famn.

”Det var Chad, och sedan så var det Liam och… jag vet inte.”

Tårarna började rinna igen, jag försökte desperat torka bort dem men det var lönlöst.

”Liam? Vad gjorde han med dig?!” utbrast Effie.

”Ingenting, bara rörda vid mig.” suckade jag.

”Aw gumman, kom med mig till gentlemännen så ska vi ta hand om dig”, sa hon och hjälpte mig till Ians välkomnande famn.

Han frågade inte vad som hänt, inte mig i alla fall och Effie kunde förklara lika lite som jag hade hasplat ur mig tidigare.

”Det är bra nu Zo, ingen kan skada dig nu.” viskade Ian och kramade mig ännu hårdare.

”Hoppas du har rätt”, viskade jag tillbaka, jag tänkte på Liams händer och Chads leende. Vafan var det med mig?!

 

TRE VECKOR SENARE

Min mobil vibrerade, när jag läst meddelandet från Justin tjöt jag högt och sprang ner för trappan.

På messet hade det stått: Står utan för din dörr inför tre dagars ledighet från turnén! Kom ner! Xxx Justin

Jag öppnade dörren och föll i Justins famn.
”Hej Biebs!” ropade jag.

”Hej Zo!” ropade Justin.

”Jag har saknat dig jättemycket, Chad har varit här och bet på bara knän att vi ska vara tillsammans igen, sedan har Liam försökt vara snäll fast skrämde vettet ur mig, ja det har hänt massor! Effie har en ny kille som hälsar på just nu! Ja vi ringer dem så kan vi alla gå ner och bada…”

”Ta det lugnt Zoey”, skrattade Justin. Jag rodnade lite över mitt pladder men jag var bara så glad över att se honom igen, när jag väl tänkte på det så insåg jag att Justin faktiskt är en av mina bästa vänner om man inte räknar med Effie och Lesslie, för det är mina bästisar, mina bästa, bästa, bästa vänner i hela världen som jag skulle dö utan.

 

Lite senare satt jag, Effie, Lesslie, Justin, Costas och Lucas på stranden och småpratade med solen värmde oss.
”Någon som ska bada?” frågade Effie.
”Jag!” sa jag. De andra ville stanna i solen, Justin tog fram kameran och jag flinade, han tog en massa kort på oss, den nörden.

Vi kastade oss ner i vattnet, lagom varmt faktiskt. Vi skrattade och stänkte på varandra, tills vi knappt frös så att tänderna skallrade.

När vi torkat igen kollade vi på fotografierna Justin hade tagit, vi skrattade åt bilderna, en var när jag precis gått i och inte doppat mig, jag tyckte det var kallt att vattnet nuddade vi magen så jag gjorde en grimas som

När vi torkat igen kollade vi på fotografierna Justin hade tagit, vi skrattade åt bilderna, en var när jag precis gått i och inte doppat mig, jag tyckte det var kallt att vattnet nuddade vi magen så jag gjorde en grimas som fick alla att skratta.

 

”Justin ska du ha någon konsert dem här tre dagarna?” frågade Effie när vi lagt oss på våra handdukar igen.

”Nej, men efter det ska vi stanna i Atlanta i två dagar till, då kommer jag hade konsert”, svarade Justin.
”Kommer du? Då kanske vi kan träffas efter dem någon gång? Eller kanske kan jag få komma på en?” frågade jag.

 

JUSTIN

”Kommer du? Då kanske vi kan träffas efter dem någon gång? Eller  kanske kan jag få komma på en?” frågade Zoey.

Jag tänkte på när Selena och jag skulle träffas, att hon ville ha tillbaka mig, och att jag skulle glömma Zoey. Som om det skulle hända.
”Ja visst, kom gärna på en, det skulle vara kul att veta att du sitter i publiken eller backstage och ser på mig”, log jag.
”Åh tack Justin!” pep hon. Jag skrattade till över hennes upphetsning.

”Vad kommer drömkillen säga om det då?” frågade jag stelt.

”Ian? Vem bryr sig? Jag får göra vad jag vill.” svarade Zoey enkelt. Hon var verkligen självständig.

”Okej.” log jag.

(lyssna och läs samtidigt)
”Antar det.” sa jag.
”Jag såg dig där inne, blev lite chockad att du hade en ny”, sa Chad.
”Ofta, visste du inte om det? Jag har varit tillsammans med Justin Bieber! Och nu Ian Somerhalder!” utbrast jag.
”Jag har varit utomlands ett tag, och det första man får höra är att du har en ny kille, och så ser jag dig.”
Han gjorde en gest mot mig och drog frustrerat handen igenom håret.
”Varför bryr du dig?” suckade jag.
”För att vi var ihop förut, det känns konstigt att se sitt ex med någon annan”,
Ilskan exploderade inom mig, vafan höll han på med?! Jag hade stått ut med honom och hans nya tjej hur länge som helst! Tills han stack iväg och jag har sluppit honom vilket hade varit jävligt skönt.
”Ursäkta mig men vem fan tror du att du är?! Jag har stått ut med att se dig och din jävla tjej tills du stack! Så tro inte att jag tycker synd om dig din idiot!” skrek jag. Jag darrade i hela kroppen av ilska. Vem trodde han att han var?
”Zoey… jag vill bara säga, att jag saknar dig.” sa han.
”Va?” sa jag.
”Snälla Zo, bli min igen.”
Han log sitt oskyldiga leende, jag blundade och tittade bort. Jag hade redan en sårad kille så halsen, jag orkade inte såra någon igen. Inte Chad, inte… Ian.
”Jag funderar inte ens på det där.” väste jag och gick därifrån.
”Zoey vänta!”
Jag ignorerade honom tills han tog tag i min hand. Jag vände mig om och smällde till honom över kinden, något jag började bli bra på.
”Dra åt helvete.” viskade jag, klumpen i halsen växte och jag kunde knappt hålla tillbaka tårarna.
”Varför blir du så arg?” mumlade han.
”För att du bara slängde iväg mig förut, och nu, nu när jag har någon annan då säger du att du vill ha tillbaka mig, vafan tror du egentligen?!” skrek jag.
”Men du skulle väl, eller?”
Chad såg på mig på det där sättet jag brukade smälta för förut, det brände av tårar bakom ögonlocken.
”Du förtjänar inte mina tårar.” viskade jag när en tår rann ner för min kind, jag sprang därifrån, inte tillbaka till One Flew South utan någon annan stans, till närmaste busstation. Jag sjönk ner på bänken och torkade tårarna, jag snyftade häftigt, okontrollerbart.
”Är du okej?”
Jag tittade upp och fick se Liams ansikte, rädslan exploderade inom mig.
”Låt mig vara!” skrek jag och kastade mig från bänken, jag snavade och kröp in i hörnet av busskuren. Jag skakade och grät, varför skulle allting gå så himla fel?
”Lugn!” sa han och tog tag i mina händer.
”Släpp mig! Sluta!” skrek jag och försökte dra till mig mina händer. Han drog mig intill sig och klappade mitt huvud.
”Sch… jag tänker inte göra någonting.” viskade han. Jag fortsatte att kämpa, jag ville inte stanna en sekund till i hans famn.
”LÅT MIG GÅ!!” skrek jag och slet mig loss, sedan sprang jag så snabbt jag kunde därifrån. Hemåt, till restaurangen, jag visste inte.
Äntligen såg jag ljus, men jag hörde steg bakom mig. Tårarna rann fortfarande, det gjorde det suddigt för ögon, allting jag kunde tänka på var att jag ville att han skulle låta mig vara.
Jag lyckades uppfånga One Flew South skylten och jag rusade dit, jag hoppades att Liam inte skulle följa efter mig dit.

---

Ganska kort men jag hade bråttom, nästa kaptiel på onsdag! :)

ZOEY

Hemma. Konstig känsla. Greklands frid och glädje är helt borta.
Den romantiska kopplingen mellan Effie och Costas höll i sig, han skulle snart komma för att hälsa på.
Effie kunden inte sluta prata om Costas, om allting han gjorde och sa under tiden vi var i Grekland.

”Ska vi äta ute ikväll?” frågade Lesslie en eftermiddag.

”Visst”, sa jag kort.

”Ja!” utbrast Ef. Jag log och reste mig från min säng, klockan var halv fyra så vi borde nog göra oss i ordning om vi skulle äta ute ikväll.

”Vi ses klockan sju på One Flew Souht.” sa Effie. Hon hade tydligen tänkt samma sak som jag.
”Okej! Vi ses damer.” sa jag. Vi kramades och sedan gick de hem till sig.

Jag duschade snabbt, gjorde en inpackning och sedan torkade jag håret. Jag tog på mig kläder, sminkade mig lite.

Mobilen ringde i samma stund jag tänkte gå, det var Effie.

”Hallå?”

”Hej Zo! Tar du med Ian eller? Lucas kommer! Det var Less som bjöd honom! Snääälla!”

Jag skrattade till över hennes upphetsning.

”Visst.”

”Bra! Jag ringer Cos… just det! Fan! han bor ju i Grekland! Agh…”

”Ta det lugnt, jag tar med Ian”, skrattade jag.
”Du är bäst! Ses snart puss och kram!”

”Desamma…”

Jag ringde till Ian, han var såklart en gentleman som vanligt och sa ja med en gång, så gulligt.

 

Lucas och Lesslie väntade utanför, de höll i varandras händer, jag log automatiskt, så gulliga var dem.

”Hej!” ropade jag.

”Hej!” ropade Lesslie tillbaka, Effie kom i samma stund, hon suckade djupt när hon såg våra dejter.
”Costas kommer snart så jag kommer inte vara forever alone varje dejt…” sa hon och vi flinade, av respekt självklart.

 

One Flew Souht var den bästa sushi restaurangen i hela Atlanta, jag älskade den.

Justins låt As Long As You Love Me spelades svagt i högtalarna, det fick mig att inse hur mycket jag faktiskt saknade honom. Snabbt skickade jag ett SMS till honom.

Hey Biebs, du har antagligen konsert men jag vill träffa dig snart! Har du uppehåll snart så vi kan träffas? XOXO Zo

Han svarade inte, antagligen hade han konsert eller så var det ganska stor tidsskillnad där han var nu. Vad vet jag?

”Vem messar du med?” frågade Lesslie. Jag tittade upp och lade ner mobilen.

”Justin”, svarade jag. Ian såg likgiltigt bort men jag visste att han inte gillade det. Försiktigt klappade jag honom på armen och han slappnade av lite.

Vi satte oss och killarna gick iväg för att beställa efter att ha fått våra beställningar.

”Kommer du ihåg den där tönten Chad som du var ihop med förut? Han som dumpade dig?” frågade Effie plötsligt.

”Ja hurså?” svarade jag.
”Han står där”, sa hon och pekade ut genom fönstret. Japp där stod han, mitt gamla ex. I handen hade han en kartonglåda men Take Away Food från någon kyckling restrang. Men den hade börjat glida ur handen på honom, för han stirrade på mig och verkade inte vilja sluta.

”Vad stirrar han på?” väste Lesslie.

”Ingen aning, men det känns som om han stirrar på mig”, viskade jag.
”Eller hur.” viskade Effie tillbaka.

Han stod där i säkert fem minuter till innan jag fick nog.

”Jag går och pratar med idioten.” sa jag och gick ut till honom.

”Zoey?” undrade han.
”Ja? Vad vill du?”

”Det var länge sedan.”

---

Ganska kort kanske men hoppas det räcker! Hoppas designen kommer snart... hehe :) Men Kommentera! Vad tror ni kommer hända? Minns ni Chad?